Lyser upp rummet

image189
Dahlior i den vackraste färgen

Doften av nytvättat

Jag tvättar och städar idag så som brukligt är när det är helg och dessutom regnar. Att tvätta är ett härke, speciellt när jag får för mig att tvätta stora saker som badlakan och liknande och plötsligt står där med min egen vikt i tvätt. Nå, rent blir det ju och jag får lite styrketräning när jag släpar på allt. Sen måste jag klargöra en sak... Om någon undrar varför  jag envisas med att alltid slänga ner en röd strumpa i vittvätten så är det för att jag verkligen gillar rosa. Det är sannerligen en flashig och läcker färg att ha på allt. ;) Kommer snart: Kaprifol - pink edition.

Stillsamhet

Jag gick på bondemarknad idag och köpte nyskördad majs för att kunna tillaga den rituella "nu är det höst"-middagen som enbart består av majs med lite smör och salt. En bukett dahlior blev det också förstås, såna där blodröda och dramatiska. På väg hem från stan gick jag in på ett litet galleri där jag inte har vågat titta in förut. Det hölls en utställning av konsthantverk och en dansk konstnärinna visade hur hon hade gjort sina vackra broderier. Spännande! Nu på kvällen blev jag bortbjuden på trevlig fika. Det gillas. Jag tror att jag behöver sånt här som avkoppling till allt det logiska och det tekniska.

Missa inte... "American Splendor" på TV2 kl 21:15, ni som har TV. :) Underhållande film om en sur serietecknare och hans nördiga vänner.

Sanningens minut

Wee! Jag är "taggad" (av Maria som är en av mina Tisdagstema-bekanta) vilket innebär att jag är med i en blogglek som går ut på att alla deltagare berättar sju sanningar om sig själva och sedan ber sju vänner att göra likadant. Jag släpper utmaningen fri, först till kvarn alla ni som vill vara med. :)

Så, sju sanningar... Jag har gjort något liknande tidigare fast med hemligheter eller pinsamheter har jag för mig. En sanning behöver ju inte vara genant eller uppseendeväckande, den ska bara vara sann. Det här var lätt. Here we go:
  1. Jag har för tillfället 0,5 krukväxter per kvadratmeter i min lilla lägenhet.
  2. Min kyl är full av marmelad.
  3. Jag äter frukost och kvällsmat framför datorn...
  4. ...och lunch hos min datorförening, minst fem dagar i veckan iaf.
  5. Min musiksmak förändras hela tiden, men Leonard Cohen har jag alltid lyssnat på.
  6. Jag är en ekorre och sparar på allt.
  7. Jag har målat tjusiga blommönster på min mobiltelefon. :)

Sliskanime!

Min Fisk uttalar sig om WEP i sin blogg på ett sätt som bara han kan. Jag tror att det här gjorde min kväll. :) (För er oinsatta: WEP är ett sätt att kryptera trådlös dataöverföring. Det har länge ansetts vara osäkert och nu finns det ett sätt att knäcka det på en minut, vilket är extremt snabbt.)

Ikväll ska jag njuta av fredagskänslan genom att göra mig en kopp björnsbärste och sedan se lite sliskanime (min egen term för japanska, animerade, romantiska komedier). Nu kanske inte "Hanaukyo Maid Team" helt kan räknas dit, men den har lite av det som jag ser som typiskt för genren. För det första finns det en huvudperson som vantrivs i den situation han befinner sig i, i detta fall att ha ärvt ett gods med en stor stab av unga hembiträden. Fisken verkade tilltalad av detta, men tvivlade på om jag tyckte att det var en bra idé. Efter att ha sett lite av den här animen så ger jag klartecken, för det här är så komiskt berättat att jag fnissar konstant och blir på strålande humör. :) Nå, huvudpersonen ska alltså vantrivas i all sliskanime. Går han i skolan har han dåliga studieresultat, har han ett jobb så är det tråkigt o.s.v. Sedan kommer han att få ett antal beundrarinnor som han också tycker är till besvär. Grejen är att han på slutet tvingas välja mellan dem och det gäller då att välja den rätta. Det hela slutar med att han och den rätta promenerar under blommande körsbärsträd medan blommorna regnar ner över dem. Så ska all sliskanime sluta och så ska man sitta där och tänka "Åh, så fint! Vilket lyckligt slut! (Och så oväntat!)". Det spännande är att lista ut vem han egentligen kommer att välja, men jag kan ge er ett knep. Vill ni inte veta så ska nu sluta läsa nu. Såhär är det, den rätta presenteras alltid först. Håll ögonen öppna i första avsnittet, ibland är det inte så tydligt. Hon kanske bara passerar förbi eller dyker upp i förbifarten, men hon är den rätta för vår huvudperson. Alltid. :)

Så mina nördiga vänner, nu är det animedags! Min favorit i Hanakuyo? Det är väl självklart! Ikuyo såklart, nördtjejen som har ett labb i källaren "Because scientists look better in basements!"

Hålla stilen

Om den inte är trasig: laga den inte. Det är grundregeln, ändå sitter jag och ändrar sådant som jag inte har fått klagomål på, men vad är en riskanalys som beskriver "Eh... Problem, typ?". Nu delar jag upp allt i hot, brister, skador och motåtgärder. Det ser faktiskt rätt trevligt ut och alldeles strax har jag ett utkast färdigt som jag vill ha feedback på innan jag ändrar de sista detaljerna. Mest av allt vill jag bara slänga ifrån mig rapporten och jobba med mina logiska träd ett tag. Jag saknar dem.

Nu ska vi se här, jag ska nog handla en balja käk på det billigaste studentstället idag. Det är ju ändå fredag och hämtmat är lite lyx även om det handlar om ostsås. :) Förövrigt har jag fått en granne i rummet bredvid. Det innebär att jag bör skärpa mig, alltså stå emot impulsen att sjunga med i Sisters of Mercy's "Mother Russia" som jag lyssnar på just nu och sedan inte skrika när jag pratar i telefon. Speciellt inte när det är konstiga samtal som igår när en väninna behövde veta hur man drar fram en orm från under en frys (fast det behövdes inte i slutänden, visade det sig). :)

Uppdraget slutfört

Riskanalysen börjar få en ny, mer tilltalande form och jag har börjat med några testkörningar av ett program jag ska jobba med och bygga ihop med min grafgenerator. Jag multitaskar, alltså är jag. :)


Igår blev det en trevlig middag med arbetskamraterna. En kollega skulle firas och det hade varit mycket tisslande och tasslande för att han inte skulle ana att en överaskningsmiddag nalkades. Det hela gick bra, vi lyckades var smygiga nog för att hålla det hemligt och själva middagen (där det inte bara diskuterades SNMP) var väldigt lyckad. :)


På uppdrag

Jag sitter och skriver om min riskanalys i exjobbet. Det är inte alls så spännande som man kanske kan tro, men det behöver göras och jag ska väl vara tacksam för att jag har fått en massa feedback och dessutom har möjlighet att kombinera exjobbandet med mitt riktiga jobb. Som vanligt har jag fått höra att innehållet är bra, det har det alltid varit, men formen behöver bli bättre. Det sniglar sig framåt i rätt riktning, men det är svårt att få texten sådär skarp och självklar som jag vill ha den. Jag vill inte att det ska bli för tydligt vad jag har gjort heller; då försvinner lite av imponansfaktorn. ;)


Nu ska jag snart iväg på topphemligt uppdrag (hur hemligt det nu är, den som det hela hålls hemligt för borde ha upptäckt en del fniss och smygande vid det här laget). På väg till platsen där uppdraget ska utföras ska jag uträtta ett ärende vilket innebär att jag måste åka buss hit och dit för att hinna. Ibland åker även de hemligaste av agenter stadsbuss med ungdomsrabatt. :)


Jazza loss!

Jag gillar mina grannar, mina last.fm-grannar alltså, de personer som anses ha samma musiksmak som jag. Tro det eller ej, men det finns ett antal och genom att lyssna på vad de lyssnar på just nu får jag en massa bra tips och vidgar mina musikaliska vyer. Idag fick jag stifta bekantskap med det humoristiska coverbandet "Lounge Against the Machine" (ja, "lounge" som i hotell-lobby) som gör lättlyssnad storbandsjazz av dagens populärmusik. De kan konsten att ta vilken låt som helst och få dig att vilja dansa foxtrot till den. Det är hysteriskt roligt och inte så lite läskigt. Radioheads "Creep" i en ytterst svängig tappning blir väldigt creepy. Lunchfolket i Tilde, jag tror att det här kan bli nästa "Shau hi!". Får jag lov?

Man undrar ju

Jag kan inte låta bli att undra varför... 

  • Ett gäng småfysiker måste labba digital-signal-nånting mittemot mitt arbetsrum. Varje gång jag går ut ser jag hur de kikar och jag hoppas att de inte tänker "Jahaja, där går hon och hämtar kaffe igen, latmasken". ;) 
  • Det är svarta handavtryck på min kontorsdörr. Vem har gjort dem? Är det jag? Hur? :)
  • Jag får som riktlinje att utgå från att en krypterad överföring är oknäckbar. Men om det är ROT13 då? ;) (Tror iofs att det blev ett missförstånd där. De tänkte RSA med stora primtal - jag tänkte DES. Det finns ju alltid undantag.)
  • Ekonomer envisas med sån där fläskkotlett-frisyr. Jag försökte nåt liknande imorse (i brist på dräkt att bära, lixom), men den föll ihop vid lunch. *s*

Tisdagstema - Gammal

När tisdagstemat är gammal borde jag som har jobbat på muséum ha lätt att hitta bra bilder därifrån, men jag valde istället en gammal bild på något ännu äldre: soffan i studentkorridoren där jag bodde för några år sedan. Fin, va? :)

image188
Soffan var invändigt uppstagad med ett helt bibliotek för att hålla formen. ;)

Egna monster och andras

Som programmerare skapar man sina egna monster. På tal om buggar, ni som kör WinSCP, gå hit och ladda ner den senaste versionen. Tro mig, ni vill inte sitta med den gamla.

image187

Dräkt är nästa steg

Idag är jag exjobbare igen som ni vet. Jag har fått en ny samling kommentarer till rapporten och håller på att fixa till den utifrån dem. Mycket handlar om hur ämnet ska kunna presenteras så att läsaren verkligen förstår. Jag har nu haft en långt möte med min handledare och tycker mig nu ha koll på hur han vill ha det strukturerat. Jag känner mig som en lycklig exjobbare som bara behöver ändra på formaliteter i rapporten; själva exjobbet, den grej som jag har byggt har inte behövt genomgå någon extreme makeover sedan i somras och det känns ju bra. :)


Dagens...
Kommentar: Marjo kommenterar att jag ser ut som en affärskvinna idag, vilket jag inte håller med om. Han förklarar: "Jo, men du har ju inte bara jeans och T-shirt, det är nåt över också. Nästa steg är att bära dräkt". :)
Bestseller år 2107: Mitt exjobb? Handledaren förklarar varför han bett mig strukturera om riskanalysen, men inte gett några kommentarer alls på implementationen. Jo, hur jag implementerat systemet kommer bara att vara aktuellt den närmaste tiden. Riskanalysen ska vara lika aktuell om hundra år. Det ligger något i det där, men jag vet inte om jag vill att nån läser mitt exjobb om hundra år (och skrattar som man gör åt gamla Nordisk Familjebok).
Arbetsmoral: Jodå, den är ganska hög ändå. Jag exjobbar inte bara, utan sysslar med mina andra uppgifter också. Sen ska det förmodligen göras nån form av uppföljning av mitt exjobb här på avdelningen... och ni kan ju gissa vems bord det blir. (Du och jag JCOP21ID, du och jag.)


I solen

Ibland funkar det att önska sig något: Jag fick lite sommar idag. Passade på att gå en långpromenad i solskenet och smet även in på IKEA för att få lite inredningsinspiration. Som vanligt kan jag tillbringa mycket tid där och ändå bara komma ut med en tesil, en tandborstmugg och lite andra småsaker, men det gör ju sitt för att pigga upp hemmet det också. :) Nu när jag har vilat hela helgen hoppas jag på att vara pigg imorgon och redo för nya utmaningar. Jag ska på möte och prata om exjobbet. Min stackars rapport har verkligen fått genomgå en lång och tuff granskning, men nu ska den snart få klassas som fulländad hoppas jag. Bara prototypen slipper genomgå en lika noggrann granskning så är jag glad. Inte för att Evildoer inte är en bra prototyp, den är nog den bästa (och enda! :) automatiska lösenordsspararen för smarta kort, men sålänge jag har den installerad törs jag inte köra Firefox på jobbdatorn. ;)

Förövrigt... har jag blivit ombedd att läsa en bok om kompilatorkonstruktion inför nästa steg i mitt jobbprojekt. Det är lite otäckt.

Vi kan väl låtsas att det är sommar fortfarande?

image186
Bilden är tagen mellan Göteborg och Fredrikshavn i somras.

Alldeles lagom

Jag gick en höstpromenad med Vic och sedan åt vi pizza. Det kändes som alldeles lagom mycket att göra den här dagen. Man ska ju inte gå till överdrift med duktigheten när det är helg. Nu har jag för avsikt att titta på Star Trek Voyager eller något annat trevligt, dricka ingefärsdricka och lata mig så mycket jag bara kan. Det tror jag blir bra. :)

Serietips: Wapsi Square

Jag sov nästan dubbelt så länge som jag brukar och jag drömde för en gångs skull inte om kod vilket jag har gjort ett flertal nätter den sista tiden. Idag ska jag inte göra något nyttigt alls, bara ha det trevligt och ta det lugnt. Jag fick ett infall att fortsätta läsa gamla webbserier som slutat läsa mitt i. Wapsi Square är en av dem, den slutade jag följa för något år sedan trots att jag egentligen gillade den. Det är ingen idé att försöka hoppa in mitt i den komplicerade handlingen, utan läs den från början istället. Handlingen kretsar kring muséiarbetaren Monica, hennes vänner och deras liv. Till en början handlar det mycket om vardagliga händelser, men när muséiföremål vaknar till liv och mytologiska monster kliver in i handlingen blir serien en rätt otäck saga. Anledningen till att det funkar är att läsaren under den inledande delen av historien har fått lära känna Monica och de andra... och i de märkliga situationer de hamnar i beter de sig precis som man skulle kunna förvänta sig, så trots allt blir berättelsen trovärdig. Den är dessutom väldigt rolig på sina ställen. :)

Jag, den bloggande grannen

Det är fredag och fest igen, inte hos mig, fast det låter så mycket att man skulle kunna tro att det är här inne. Det är en mellanfest uppenbarligen eftersom festdeltagarna verkade vara väldigt glada redan när de anlände. Jag försöker av ljuden gissa mig till vad de har för sig. Större delen av festandet verkar gå ut på att de springer ikapp i korridoren utanför samtidigt som de sjunger, eller brölar eller vad de nu gör. Nå, ska de komma in på nåt bra uteställe måste de nog gå väldigt snart... ja, det är redan lugnare. Här festas det snabbt och effektivt. ...och man ska ju vara tacksam att festaren inte är en borrare istället. (Länken går till en underkategori på Elisabeths blogg som enabrt handlar om den borrande grannen, jag tycker fortfarande att det är jättekul att han/hon/den/det har fått en egen kategori. :)

Var sak har sin tid

Jag har hämtat ut mitt nya ID-kort och är nöjd med hur det ser ut, även om jag forsätter att hålla fast vid min teori om varför det tar så lång tid att skapa ett sådant kort. Det är såklart bildbehandligen som tar tid! De måste sudda ut de trevliga dragen, förstärka de otrevliga och lägga konstiga skuggor över ett från början rätt ok foto innan det platsar på ett ID-kort. Målet verkar vara att alla ska se ut som en fara för samhället, varför vet jag inte, men det måste ju vara nån sorts konspiration bakom det hela. ;)

Dagens disclaimer:
Jag mår utmärkt  och har inte gått och blivit eremit. Visst tvivel har uppstått då jag har gått ur ett antal möten i min datorförenings konferenssystem. Jag gillar er och vill fortsätta hålla kontakten, men jag har inte tid att hänga i forumet så mycket som förut, helt enkelt. :)

Lättskrämd?

Jag vill inte påstå att jag är en lättskrämd person, fast det finns förstås undantag, som en av de första gångerna jag träffade Fisken och han högg tag i mig, lyfte upp mig och vrålade "Hit med koden och kortet!" för att illustrera passerkortsstöld. ;) Något annat som gör mig nervös är när tre datasäkerhetsexperter hänger över axeln på mig och pekar på min (beta)kod och säger "Hmmm!" vilket hände ganska nyss. Då har man all anledning till att bli rädd, men det gick bra och jag fick en massa feedback och goda idéer och klarade mig helskinnad ur det hela. :)

Status

Jag har skickat in statusrapporter som visar hur mitt arbete fortskrider, mest för att glädja min arbetsgivare, jag tycker nämligen själv om att få statusrapporter - d.v.s. jag har tyckt om det när jag har varit i nån form av ledarposition, nu finns det inte en människa som rapporterar något till mig. Snyft! ;) Mitt rapporterande ledde till att jag ska visa en demo i eftermiddag. Demos är alltid bra för då brukar de mest illasinnade buggarna krypa fram, såna som man inte skulle ha hittat annars. :)

Resistance is futile?

Jag har hamnat i en hönan-eller-ägget-situation. Ni vet, utan höna inget ägg - utan ägg ingen höna. En del av mitt program ritar nämligen upp ett grafiskt gränssnitt genom att först placera ut textrutor och liknande och därefter ropa på parsern som plockar fram data att fylla textrutorna med. Nu kan parsern även konstruera träd och ge ifrån sig listor över vad som ska finnas i träden och var på skärmen de olika delarna ska placeras. Problemet är att grafikritaren vill veta hur trädet ska se ut innan den har fått något träd från parsern. En omdesign känns nödvändig här. Ställ inte ens frågan varför i hela friden jag låter en parser (datautplockare) konstruera träd också, när den stackaren borde ha fullt upp med att plocka ut data. Den jobbar dubbelt, det bara blev så. ;)

Dagens låt är "Harsh generation" av Grendel. (Den är så bra att jag ska försöka låta bli att lyssna sönder den som jag annars gör med all bra musik.) Tänk vad mycket fint last.fm bjuder på. :) Jag kunde dock inte låta bli att dra paralleller till mig själv när jag lyssnade på den... Det handlar om cyborgs (hybrider mellan människor och maskiner för er som har sett för lite Star Trek och dylikt) och lite robotifierad kände jag mig allt när jag på eftermiddagen plötsligt vaknade efter flera timmar av vad som nästan kan klassas som
hack-mode (det tillstånd som brukar kallas för flow av effektivitetscoacher och liknande folk).

Ja, hjälp vad man utsätter sig för. Nej, nu ska jag verkligen ta det lugnt och gå över till Vic på lite te och eh... två timmars processprogrammeringslabb. :)

Rekursion för nybörjare

Vi har slutit fred, lispen och jag. När jag började plugga datateknik var det första programmeringsspråk vi fick använda ett s.k. funktionellt (jag vet att jag brukade säga dysfunktionellt) språk som hette Lisp. För mig som hade kodat lite C innan innebar Lisp en stor utmaning eftersom jag plötsligt skulle tänka på ett nytt sätt och glömma det jag kunde sedan tidigare. Jag minns att vår föreläsare visade mig min lösning (två sidor spaghettikod) på ett problem och sa att det där skulle säkert funka, men... det var ju inte Lisp. Han visade sedan en mer "lispig" lösning som bara tog upp några rader. Hemligheten är att lära sig använda rekursion på ett vettigt sätt. Jag lärde mig det där såpass att jag klarade kursen, men Lisp blev aldrig mitt favoritspråk... förrän nu. Nu när jag sitter och kodar Java som är mer modernt och populärt använder jag rekursion och andra gamla Lisp-knep och är väldigt glad över att jag fick lära mig det där. Stort tack till min lispföreläsare som jag hoppas kan glömma det där jag sa om att jag gillade C bättre (jag sa det, jag lovar). Jag har vuxit upp och kommit till insikt nu. :)

Rekursion för nybörjare! När man använder rekursion låter man ett program anropa sig själv. Tänk er att vi har programmet Godisräknaren. Den tar en godispåse som indata och ger antalet godisbitar som utdata. Den räknar godisar helt enkelt. :) Det luriga är ett en godispåse i detta fall kan innehålla nya påsar som i sin tur innehåller godisar eller ytterligare påsar. Hittas en godis så räknas den och adderas till resultatet, men hittas en ny påse så rekurserar vi! Vi skickar den nya påsen till räknaren och adderar slutresultatet från genomgången av den påsen till det antal godisar vi har hittat i den stora påsen. På så sätt går vi snabbt igenom alla påsarna utan att glömma någon. Vi behöver heller inte veta från början hur många påsar och godisar det rör sig om. Det där sköter rekursionen. Det blir väldigt lite kod och det går förhållandevis snabbt. (Dock får man en del myror i huvudet, men det går över.)

image185

Tömma hjärnan

Kvällens labbande blev flyttat till imorgon, vilket är bra för jag är inte i labb-bart tillstånd ikväll efter att ha suttit och kodat hela dagen. Det blir lite för mycket av det goda, så att säga. Planen för ikväll är att varva ner och uppnå ett tillstånd då min hjärna inte behöver göra något alls... så jag tänkte titta på "Idol". Det kanske funkar. :)

Nu tror jag förövrigt att det så smått börjar dra ihop sig inför min exjobbspresentation. De jag har exjobbat åt har väldigt späckade scheman, men nu skulle min handledare ha möjlighet att göra den sista genomläsningen och sedan ska ett datum som passar alla bokas in. Alltså, de behöver ju inte vara där och bedöma mig tycker jag, jag kan väl få redovisa helt ensam för mig själv, kan jag inte det? Opponenten, du behöver inte komma heller. Det här fixar jag på egen hand, sörru. ;) Nåväl, för mig är det ingen brådska. Det ska dock bli kul att få umgås lite med smarta kortet igen, även om jag numera är insnöad på helt andra saker. (Det är rätt bra, jag började prata om smarta kort i tid och otid och behövde komma bort från det där. Nu pratar jag om träd istället, men det får ni tåla. *s*) ...och jodå. När jag har ett datum så säger jag till. Helt ensam vill jag ju inte behöva vara. :)

Rita träd upp-och-ner

Jag jobbar med träd, det är vad jag gör, för er som undrar. "Träden" är grafer, en sorts diagram ungefär. Jag sysslar med två sorter, en sort som beskriver problem och deras orsaker och en annan sort som beskriver orsakerna och deras lösningar. Idag slog det mig att det skulle bli så mycket tydligare om jag använde orsaksträden för att visa en typ av problem som jag jobbar med. Det passar den här sortens problem och deras struktur, det blir helt enkelt lättläst och fint. Jag har all data insamlad nu och ordnad så att jag vet vad som hör till vilken del av trädet, men det svåra är att rita upp det. Inte själva ritandet, det är lätt i Java, men att få allt att rymmas.

Det är ju inte jag som ritar, utan mitt program och det är som en treåring: ritar antingen allt pyttesmått i ena hörnet och lämnar tomma ytor, eller ritar så stort och utbrett att ritytan tar slut. Som ni ser på bilden består ett träd av löv där det ligger något lagrat och av förgreningar (där det också finns något). Mitt program måste hålla koll på var det ska rymmas ett stort delträd och var det bara finns små löv. Har det inte koll så kanske inte delträden får plats, eller så kläms allt ihop i ena änden av bilden och lämnar en massa fult tomrum på andra sidan. Sånt gillas inte.

Som det ser ut just nu så består "ritandet" av listor av koordinater som visar var programmet vill placera ut löv och delträd. Sen ska det bli riktiga bilder av det, fast inte som den under... bara nästan. :)

image184
Datorfolk är konstiga, vänder träden upp-och-ner. ;)

Tisdagstema - olika

Veckans tisdagstema är olika. Dessa skönheter från Botaniska Trädgården är lika varandra, men ändå olika. :)

image148

Som ett gift

Jag har tänkt på det där med detox, avgiftning, som alla pratar om nuförtiden. Allt från kaffedrickande till mer efterhängsna behov ska detoxas. Just kaffet borde jag dra ner på så jag funderade på att börja idag, men att detoxa när Vic har bakat chokladkakor och bryggt gott kaffe till det verkar ju jättedumt så jag slopade det. När jag tänkte närmare på det så har jag fått små ryck av hälsosamhet tidigare och det har väl gått sådär... ;)

Min detox-historia
2000: Detoxar internet - klarar 14 timmar utan. :)
2001: Detoxar glass, äter mixade grönsaker istället (och börjar motionscykla!). Klarar flera dagar, men det känns väldigt ovärt, speciellt den läskiga grönsaksmixen.
2002: Detoxar IRC (Internet Relay Chat, för er oinsatta) i syfte att bli en flitigare student. Vill inte påstå att det hjälper. Klarar fem år, men känner mig nära ett återfall nu.
2007 (våren): Detoxar choklad, äter pumpafrön istället. Det är gott, men det blir väldigt smuligt och skräpigt på golvet. Experimentet avbryts.

Vad säger ni, ska vi avgifta oss från nåt? Vad ska vi välja? :)

Jag och min debugger

Mina träd ser riktigt snygga ut i debuggern, om jag får säga det själv. Nu är då grejen att i den här formen är det bara jag och debuggern som tycker att det ser bra ut. För att även andra ska kunna gilla det håller jag på och klurar på hur jag ska kunna rita upp träden grafiskt. Den typen av grafer jag ska jobba med passar inte riktigt till den här typen av data. Det ser väldigt klumpigt ut. Stora AND-satser gör sig verkligen inte i sårbarhetsgrafer, rent estetiskt sett. Nå, jag tror mig ha en lösning på gång nu.

Efter lite mer kodknackande ska jag bege mig till affären och handla något gott. Wok är en klassiker. :) Sen ska jag och Vic tillbringa kvällen med att labba processprogrammering. Hon behöver kursen i sin examen och jag... ja, jag har ingen ursäkt alls.

Eloise

En av mina grannar hade fest igår, vilket är helt naturligt en lördagskväll. Att det då blir lite spring och skrän i trapphuset är fullt förståligt, likaså att det sjungs en del. Kareokefest verkar vara inne, det var nämligen fler sällskap i huset som hade en sådan igår. Det blev ett slags surroundljud inne i min lägenhet där jag och Fisken satt mitt i skottlinjen mellan Håkan Hellström och Arvingarna. Jag är inte den som är långsint, men sjunger man "Eeeee-looooo-iiiise är vi mer än bara vänner? Så visa vad du känner..." för mig så får man räkna med att jag spelar sånt som jag tycker om kvällen därpå. (Jotack, min bashögtalare funkar jättebra. Tackar som frågar. :)

Baciller!

Min Fisk har åkt hem, men det ska inte dröja alltför länge tills vi ses igen är tanken. Jag har både Västtrafik-kort och fribiljett till några göteborgsmuséer så jag har all anledning till att resa dit. ;) (Nejdå, Fisken, ingen fara. Jag väljer fortfarande dig framför konstmuséer och det är en mycket stor komplimang ska du veta. :)

Vi ägnade helgen åt att bli brakförkylda och få feber som vi botade så gott det gick med ingefära och Star Trek. Jag tyckte också att det var dags, såhär efter att vi känt varandra i mer än 7 år och varit ihop i snart 1,5 år... att stå för min musiksmak. Vi gillar båda att lyssna på musik och jag brukar annars välja sådant som jag vet på förhand att båda tycker om, men den här gången blev det min jobb-playlist (mitt sanna jag!) och den verkade gillas. :)

Nu till veckan ska jag försöka studera lite på kvällarna har jag tänkt. Meningen är att jag ska skriva en tenta till vintern (och ev två till våren) samt försöka få klart några labbar om tid och ork finns. Mitt studentskap just nu är högst frivilligt och bara för att jag ska kunna få en bättre examen än den jag har möjlighet till nu... och tro mig, frivilliga studenter pluggar sämre än andra, speciellt om de jobbar heltid samtidigt. ;) Nå, eftersom det bara är en liten tenta och nån enstaka poäng till som behövs borde det faktiskt gå att fixa. Veckans andra plan, förutom plugg och jobb är att jag ska hämta ut mitt nya ID-kort och bara hoppas att jag inte ser ut som en fängelsekund på det.

Nu ska jag kurera mig så att jag orkar skriva kod på mitt fina jobb imorgon. I fredags hade jag byggt upp stora logiska strukturer som jag sammanfogade enligt nån tanke jag hade... De hamnade lite snett och fick fel noder som föräldrar och allt vad det var, men jag kom på en möjlig lösning och klottrade ner den i pseudokod. Ska ta och testa den imorgon och hoppas att det håller, annars är nog en rejäl uppstrukturering av koden den bästa metoden i fall som detta. (Som att ringa Anticimex, typ. :)

Mäktiga stenar

Det blåste mycket idag vilket inte är helt ok, inte när man har motvind och går på ett öppet fält iaf. Vi besökte två geocacher varav den ena var placerad i närheten av ett forntida gravfält. Cacharen som hade placerat ut den påstod (med många skämtsmileys i texten) att det fanns starka energier vid de stora stenblocken på platsen, vissa så tydliga att man inte ens skulle behöva slagruta för att känna dem. Jag, som uppenbarligen inte har gåvan, ställde mig och viftade lite med armarna, men kände ingenting. Det enda som hände var att korna som betade på gravfältet tittade på mig på det där lugna, lätt förvånade sättet som bara kor kan. :)

image182
Betande kor som söker skydd för vinden

image183
Alltså, här är stenarna, var är energifälten? ;)

Fredag!

Idag har jag kodat och fikat som vanligt. Jag har även släpats ut i regnet för att ta två geocacher, men nu lagas det wok i mitt kök. Luktar väldigt gott måste jag säga. Ska ta lite bloggpaus nu, tänkte jag. :)

image181

Lispinfluenser

Jag är inte särskilt förtjust i att koda i Lisp. Det är inget jag skulle göra frivilligt. Ändå dras jag oundvikligen till det lispiga med parenteser och prefixnotation. Just nu spottar mitt stackars Java-program ut Lisp-listor i stil med: (AND (OR A B) C) och det värsta är att jag tycker att det ser riktigt trevligt ut på nåt sätt. :) Nu måste här fikas, känner jag.


Tilldelningar

När jag ändå håller på och biktar mig kan vi en gång för alla reda ut det där med tilldelningar. När jag ska koda tillsammans med andra personer brukar de ändra mina tilldelningar så att de ser ut "som de ska", såhär: int i = 0; eller int i=0; Jag skriver såhär: int i =0; Detta gäller dock bara int:ar och bara vid nolltilldelningar. Det ser fint ut så, tycker jag. Vad sägs, ska jag träna bort det här eller ska jag bejaka det? Är det normalt? ;)


Goda idéer

Jag har funderat på att skaffa mig någon form av arbetsklädsel i form av en mjukisdräkt eller overall, något mjukt och bekvämt som passar när jag sitter och kodar. Jag har nämligen för vana att sitta uppflugen i skräddarställning, böjd över tangentbordet och med armbågarna i vädret. Jag gör verkligen skäl för epitetet "kodapa" så som jag sitter. :) Igår eftermiddag satt jag och funderade på hur jag skulle kunna lagra mina logiska uttryck på ett bättre sätt. Jag tänkte mig någon slags strukturer som kunde innehålla både metoder och variabler. Klasser typ, om det nu fanns nåt sånt... Sen insåg jag att jag faktiskt kodar Java och att det var dags att gå hem. ;)

Idag...
Lyssnar jag på: "Breathe me" - Sia
Ser jag fram emot: Att få träffa Fisken som dyker upp ikväll
Kodar jag: Java. Fortfarande. :)


Insikt

Yay! Dags för den-funkar-dansen! *dansar* Min lilla parser skriver ut logiska uttryck nu utifrån data som den har samlat in om olika buggar. Nu återstår att rita upp det hela grafiskt också.


Jag har fått klartecken att jobba vidare med parsandet (vilket jag förmodligen skulle ha gjort i vilket fall som helst, bara för att det är kul ;) och det går som sagt framåt, men det skrämmer mig att någon annan än jag ska se koden. Jag kom nämligen till insikt igår. Det måste ha varit en sann insikt eftersom Fisken skrattade gott och instämmande när jag berättade för honom.


Såhär är det: jag skriver ogenomtränglig (för att inte säga hemsk) kod. Jag kan dock lätt göra sken av att jag är en ganska ok programmerare. Java har jag skrivit en hel del i Java och C/C++ behärskar jag också hjälpligt. De språken kan jag ungefär lika bra som engelska. Sedan är mina kunskaper i fyra andra språk + en bunt scriptspråk ungefär som med mina tyskakunskaper: jag kan hälsa och beställa en cola och jag kan tjuvlyssna på folk, men jag vill inte påstå att jag kan språket. Däremot kan jag säga att jag lätt sätter mig in i nya språk och att jag har provat ett antal.


När det gäller Java så har jag provat ett antal olika tekniker och lär mig ständigt nya knep... men problemet kvarstår. Koden jag skriver kan skrämma små barn (eller små programmerare iaf). Ju mer avancerade knep jag lär mig i ett språk desto värre saker kan jag ställa till med. Saken är den att inte är strukturerad av mig utan kodar lite här och där för att förbättra och förändra olika delar av koden allt eftersom. Då uppstår det förstås oförklarliga och svårfunna buggar som jag patchar med hjälp av något kreativt fulhack så på så sätt växer mina små monster till program fram. Visst, de brukar funka, men det är bara jag (om ens det) som förstår hur de funkar.


Eftersom jag är på tok för gammal för att lära om antar jag att världen får vänja sig vid min personliga stil när det gäller kod. Fisken fnissar fortfarande åt ett stycke PHP-kod som han fick se en gång. Jag hade en flagga som sattes till 2 om den var sann och 3 om den var falsk. Fisken stirrade en stund på detta tilltag och frågade sedan om jag hade fått slut på booleska variabler* eller vad det var frågan om. ;)


(* En boolesk variabel är 0 när den är falsk och 1 när den är sann. Ska man ha en "flagga" som visar ifall något är sant eller falskt så använder man en boolesk variabel, aldrig något annat... trodde Fisken iaf. ;)


Drivkraft

Jag undrade förut vad som driver de som jobbar här. Svaret är kaffe. Igår var kaffeautomaten ur funktion och ett slags undantagstillstånd uppstod. Vi här på avdelningen fick göra sådant som vi vanligtvis inte gör, nämligen ta på oss inneskorna och hasa iväg till datalingvisternas kafferum. Håller man blicken i marken så syns man inte. ;) För att ändå hålla mig pigg lyssnade jag på chipmusik hela dagen. Måste rekommendera svenska bitpopbandet Jospressen som sjunger om hur de kör grönsaker i mixer. Det är helt genialt och jag menar det. :)


Jag önskar mig... ett datum för exjobbsframläggningen, lite mer ork på kvällarna så att jag kan läsa in det lilla sista av min utbildning då och sist men inte minst: icke-flygigt hår. Tack! ;)


Tisdagstema - Nära

Veckans tisdagstema är nära och närmare än såhär kan man inte komma utan att sticka sig. :)

image180

Har det med min papperskorg att göra?

Jag har haft så roligt med min XML-parser idag och på vägen hem gick jag förbi ett labb med den här dörrskylten.  Förresten undrar jag över en sak... Vad ger mig mest nördpoäng: att jag gick till uni i gummistövlar eller att jag bytte till inneskor när jag kom fram? :)

image179
Observera att detta inte är min kontorsdörr. ;)

Ett öppet brev till den jag var för fyra år sedan

Kära Kaprifol version 2003,
jag skriver angående den XML-parser du skrev när du höll på att lära dig Java. Du och din labbkompis måste ha slitit hårt då ni inte hade programmerat i Java förut. Jag tycker inte att parsern är dålig, inte alls, men jag har vissa synpunkter på din dokumentation. För det första är vettiga filnamn viktigt. Att döpa filer till "Gammal" och "Demo" håller inte riktigt. Sedan är det även viktigt att kommentera koden så att den blir läsbar. Någon ytterligare form av skriftlig dokumentation hade även det underlättat förståelsen. Du måste förstå att jag börjar bli lite till åren och inte längre kan minnas exakt vad funktionerna jag skrev 2003 gör. Jag tackar dig dock för att du skrev denna parser som sedan föll i mångårig glömska. Jag blev glad när jag idag på mitt arbete upptäckte den. Den kommer efter omskrivning att bli en utmärkt del av mitt nya projekt.
Med vänliga hälsningar,
Kaprifol version 2007


Dagens hyllning

Jag tänkte börja dagen med att hylla Microsoft för deras datasäkerhetstänkande. Satte ni kaffet i halsen nu? :) Saken är den att MS numera inkluderar säkerhetstänkande i sin utvecklingsprocess. Här går det att läsa mer om processen och här kåseras det om den i bloggform. Jag tycker att det är hedervärt att de försöker. De modellerar hot med träd (så som jag gör :) och de gör tester och utvärderingar. Att nån liten bugg ändå slinker igenom då och då får vi väl leva med, men jag tror att det kan bli färre i framtiden om de fortsätter med det här. Way to go! :)


Förövrigt...
undrar jag vad som är grejen med last.fm:s eviga scriptfel. En filström ska strömma, inte hänga sig.


Hemma igen

Nu är jag hemma hos mig efter en helg hem-hemma hos familjen. Vi plockade trattkantareller idag, men det verkar vara ett sämre svampår än jag trodde. Lite hittade vi iaf. Nu ska jag bara koppla av och titta på "Sopranos" på TV om jag orkar. En liten kopp nyponte blir det också, mest för den blodröda färgens skull. Gott är det ju inte. :)

Hem-hemma

Jag hälsar på föräldrarna och ägnar mig åt att ta det lugnt, eller måttligt lugnt iaf: ikväll ska det bli kräftskiva. :) Jag blev glatt överaskad av SVT igår när de visade anime hela natten. Tyvärr var jag för trött för att se mer än halva "Spirited away", men den kan jag iofs utantill. Av det andra som visades var jag bara bekant med "Perfect blue" som jag anser var ett bra val eftersom den är långt ifrån gullig och sockersöt utan helt enkelt en rysare, fast i animetappning. Tror att de tittare som stannade uppe till klockan ett för att se den nog fick sitta kvar och se resten av filmerna också, för den är så pass läskig att det är svårt att sova efteråt... eller så är det jag som är lättskrämd. :)

Vardagsondska

Vardagsondska är när det är fredag eftermiddag, man har en massa huvudvärk och vill ha det lugnt och tyst omkring sig... och ett larmsystem börjar löpa amok och pipa och tjuta. Mer sånt! ;( Vardagsglädje är fredagsfika. :)

Rollspelsrådet och de andra

Mina frukostvanor lämnar en del övrigt att önska. Jag får nog sticka iväg och fika en macka vid 10-tiden (edit: hittade Vic som också slarvat med frukosten och så gick vi på ett fik och buggfixade problemet) om jag ska orka vara på topp. Sen är det iofs fredag och då är det ok att vara lite mer avslappnad. :) Jag sitter och funderar över RPC (Remote Procedure Call) som när man ser hur ofta det drabbas av säkerhetsproblem känns som roten till allt ont. Nu när jag har läst lite mer om det verkar det som om det även kan vara väldigt användbart, men det kan uppenbarligen användas på många felaktiga sätt.


Förresten är det mycket prat nu om att Facebook gör användaruppgifter googlingsbara. Ja, det stämmer, men det gäller bara namn och bild och det är lätt att ändra vad som visas om dig. Gå in på "Privacy" uppe i menyn till höger så kan du ändra dina inställningar där. :)


De roligaste sakerna som RPC kan betyda:

Royal Parks Constabulary
Rail Passengers Council
Rosetta Plasma Consortium
Role-playing Council


Nörda ner sig

Jag har blivit tonåring på nytt, har suttit hela dagen med mina hörlurar och ett litet skissblock, läst Bugtraq  och rynkat pannan. Inte för att det var det enda jag gjorde i yngre år, jag spelade piano, teater och målade också... men tidvis satt jag där vid datorn och var nördig. :) Det är roligt att upptäcka att det fortfarande är kul, att jag inte har tröttnat. Apropå ingenting ska jag byta arbetsrum till ett precis likadant, fast närmare mina kollegor. Det sägs att det är för att underlätta samarbetet (som det är nu sitter jag lite avsides), men jag har mina teorier om att det är för att jag ska hamna närmare kaffeautomaten. ;)

Tycker att det är på tiden med lite dagens...
Kaffevana: Att beställa en soja-latte och hälla mjölk i den. *fniss* Inga namn nämnda. ;)
Remix: "Disease" med Ayria, mixad av Razed in Black till en underbart poppig historia.
Goda råd: Du som kör MIT Kerberos (krb5) bör patcha direkt. Det finns en rätt läskig bugg i kadmind (som jag känner till bara för att jag suttit och ritat scheman över hur den yttrar sig och vilka motåtgärder som finns).

image178

En skrutt!

Jag tittar på "Top Model 8" och har vissa planer på att vattna blommorna också. Någon form av tankeverksamhet har jag inte bokat in ikväll. ;) Ska ju orka rita grafer imorgon också, ju.

image177

Patch på!

Jag har inte bloggat något idag av den enkla anledningen att jag har haft så roligt att jag glömde bort att jag hade en blogg. Vad jag gör just nu är någon slags flödesschema för applicering av patchar. Jag fick en liten idé som kanske kan bli något. :) I brist på blogginlägg från mig kan ni läsa Fiskens blogg istället. Han skriver om hur det beryktade !bios kom till och hur det kom sig att det blev omnämnt i en patentansökan. Jag blev en gång medelpunkten på en fest när det kom fram att jag kände !bios skapare, så det är häftiga grejer det där, iväg med er och läs. :)

Godtycklig kod

Tänk så mycket bra det finns därute. Oval t.ex, ett utmärkt arkiv där man kan söka upp kända säkerhetshål och se vad som ligger bakom, allt mycket fint och logiskt beskrivet med XML. Precis vad jag behöver just nu! *slänger lite med håret och utropar: det här är ju bara sååå hösten 2007!* Gå in här och sök på 127, bara för att ta ett exempel, så ser ni hur smidigt det är. Just 127:an är en liten otäcking. Orden "allows remote attackers to execute arbitraty code" får nackhåren att resa sig på mig. Huuuu så otäckt! Vad det betyder är att vem som helst med internetuppkoppling kan göra vad som helst med en dator som har denna svaghet. Nå, över till något lättsammare. Jag ska ge en lektion i diskmatte, eller diskret matematik, som det egentligen heter. Vic lärde mig det här knepet. All ära till henne! :)

image176

Min fruktade formel

Man ska aldrig säga aldrig, men jag trodde då inte att jag en vacker dag skulle ha någon form av arbete som innebar att jag använde mig av satslogik. När någon har skrivit dålig kod som det finns en sårbarhet i beror detta på en massa olika orsaker som relaterar till varandra på olika sätt. Man kan säga att man får ett slags komplicerat uttryck (som en formel, typ) för hur sårbarheten har uppstått. Detta uttryck kan man skriva om med hjälp av logiska regler och det är vad jag sitter och gör just nu. Först gjorde jag tabeller med ettor och nollor, men det blev oöverskådligt så jag skrev lite satslogik istället och blev sedan osäker på om det stämde (det gjorde det, visade det sig sen) så då ritade jag binära träd med små figurer (frukter!) i noderna, vilket jag tycker är betydligt lättare att hålla ordning på än siffror och bokstäver. Då blev det ett fint litet uttryck av det hela. ((Äpple och apelsin) eller (äpple och banan) eller (päron och apelsin) eller (päron och banan)) är lika med ((äpple eller päron) och (apelsin eller banan)). Fy, jag är en obotlig icke-teknolog. ;)

Tisdagstema - Svart/vit

Ett snabbt tisdagstema innan jag sticker till jobbet. Temat är svart/vit och då blir det något ur mitt "färgbibliotek" som står i badrumshyllan och bara väntar på att få vara med på en sån här bild. :)

image174

I sakta mak

Mitt nät laggar som vanligt och det känns som om all inspiration att blogga bara försvinner. Kanske är det webbradioabstinens jag lider av? Vad som egentligen står på har jag inte förstått ännu, även om jag har låtit Ethereal logga min nätverkstrafik. Den ser långsam ut, är den slutsats jag hittills har dragit. ;)

Idag hade jag det trevligt med mina nya uppgifter. Vad jag gör just nu är att jag sätter mig in i ämnet sårbarhetsmodellering, alltså hur man gör diagram som visar var det finns svagheter i datorprogram. Det finns andra sorters diagram också, sådana som visar hur man rättar till det som är fel. Alla dessa diagram kan samlas i en databas så att programmerare kan ha dem som referensmateriel och undvika misstag. Det har skrivits en del om det där och det är sådant jag läser för tillfället. Sedan är det meningen att jag ska bidra på något sätt, hitta en liten del av detta område där jag känner att jag kan göra nytta. Jag fick två idéer idag varav den ena nog är till mer skada än nytta och den andra kräver att jag rotar fram min gamla logikbok (som jag har gömt väl för att slippa hitta den av misstag, verkar det som ;). Jag skrev iaf ner idéerna i min lilla alma för att spara dem åt eftervärlden. Man vet ju aldrig. :)

Förövrigt tycker jag väldigt mycket om
såna här fina arkiv. Här kommer jag att tillbringa mycket tid i höst, tror jag. :)

Diskettväskan

Kaffepaus! Det slår aldrig fel. Jag hör folk klampa ut ur sina arbetsrum och iväg till fikarummet, men jag orkar inte fika just nu, utan tar en liten bloggpaus istället. Det är också en slags rast.


Igår när jag satt och läste modebloggar, vilket jag ofta gör, insåg jag belåtet att vi går mot ännu en säsong av sådant som jag tycker är fint: grälla strumpbyxorna, tantkjolen, snörkängorna, batikmönster, nördglasögonen och det blodröda nagellacket bland annat. Något jag däremot visste med säkerhet att jag aldrig skulle äga var en blockmönstrad väska i lapptäckesteknik. Never ever, inte min grej. Så kom jag plötsligt att tänka på nåt, vände mig om och där på väggkroken hängde den, min diskettväska, lappad och förskräcklig. Jag skaffade den som tonåring och använde den ett fåtal gånger, då till rosa utställda jeans och illgrön tröja. Jag upptäckte snabbt att den var utmärkt för förvaring och frakt av min arsenal av nyttoprogram som jag lagrade på disketter. Därav namnet Diskettväskan. Ja, hjälp, nu gör den revansch. Kanske får den hänga med till jobbet nån dag. :)


Nä, slutpausat nu. Hör folk återvända till sina kontor... Over and out!


9-to-5

Idag ägnar jag mig åt sårbarhetsmodellering. Jag lusläser artikeln jag fick samt har planer på att modellera RPC DCOM-hålet för att lära mig hur graferna funkar. Efter lunch ska en i databasgruppen (som tillhör samma avdelning som jag) försvara sin avhandling. Jag tänker sitta i publiken och se ofarlig ut, som ett slags moraliskt stöd. :)

Matdags!

Jag skriver ett blogginlägg offline och hoppas på att kunna posta det så snart nätet slutar lagga. Om jag inte visste bättre skulle jag tro att jag var under attack, så långsamt går det. Idag har jag dammat och städat och fått det att se riktigt beboligt ut här. Ett ögonblick trodde jag att jag hade städat lite för bra och anklagade min dammsugare för att ha ätit upp en viktig sladd, men den sladden gömde sig turligt nog under skrivbordet. :)

Jag har även lagat en god wok med en massa chili och ingefära i. Det är mycket enkelt det där, man häller olja i en wokpanna, värmer och har i vitlök och ingefära. Sen lägger man i grönsaker och/eller kött samt häller på soya och söt chilisås. Ett litet äpple hackat i bitar ger en god sötma. Den här gången blandade jag i (kokta) glasnudlar i woken också. Mycket gott! När jag stökade i köket hittade jag även en liten kokbok som jag börjat skriva i när jag bodde i korridor. Tänkte att jag skulle bjuda på två recept från den tiden då jag var en mycket liten student och höll på att lära mig att laga mat.

image173
Mina favoriträtter från den tiden. :)

De ser dig

Fisken skickade en artikel om hur rekryterare letar uppgifter om jobbsökande på nätet och väljer bort de som ger ett oseriöst intryck. Jag förstår varför de gör det och att det finns mycket att hitta nu när det är populärt att lägga ut hela sitt liv till allmän beskådan på nätet. Vad som förbryllade mig är en detalj i historien om den unga tjejen som insåg farorna med att verka oseriös på nätet och därför noga tänkte igenom hur hon skulle presentera sig i ett nätforum. Hon var "t.o.m. försiktig när hon valde musiken". Att man kanske inte vill anställa någon som verkar vara ute och festa varje kväll är en sak, men väljer företag bort sökande p.g.a. deras musiksmak? Det har jag svårt att tänka mig. Frågan är då vad som är bäst, att lyssna på det som är inne just nu för att inte sticka ut, eller att ha ovanlig smak för att visa att man är en personlighet? "Hon är mycket kompetent, men vi kan inte anställa någon som lyssnar på schlager", är det så det går till? ;) Nåja, försiktighet skadar ju inte. Lite privatliv ska man väl få ha.

Mer än tusen ord

image172
Det är min alldeles lediga dag idag. :)

En zombie stiger upp

Det var väldigt roligt igår! Trevliga människor och bra musik, så som det ska vara. :) Jag tror märkligt nog att jag lyckades kurera min förkylning också istället för att göra den värre, men så drack jag massor med vatten och höll mig varm, allt enligt husmorsknep och rekommendationer.

Idag har jag lyckats stiga upp, vilket är en utmärkt början. Tanken är att jag nu när jag är ostressad och inte har några direkta deadlines i sikte ska passa på att göra sånt där som aldrig blir gjort som att göra lite ordning i bokhyllan och damma av mitt monster till datorskärm. :)