Kaprifol

Jag tänkte inte alls på det då, men faktum är att min lilla reflexälg hängde med mig ut på alla helgens äventyr. Det är inte alltid han får göra det, ibland bär jag en mer diskret reflex, men den här gången smet Älgen med utan att jag såg det. Det började när jag skulle ut och shoppa i lördags. Om jag skriver inköpslistor så står det oftast vuxna saker som fullkornscouscous på listorna, men den här gången stod det t.ex. "grönt nagellack". Det var förstås älgen som suddade mina saker och skrev ner roligare. Efter handlandet fikade vi med A på ett fik där det var mysigt, men så mörkt att jag höll på att somna. Vi lyckades flytta till en soffa i ett ljusare hörn - mycket bättre. Uppskattat av Älgen också som gillar att reflektera ljus. Långfika blev det och sedan snabbt hem och byta om för att gå på vispoesiföreställningen som var jättefin och hölls i en pytteliten, fullsatt teaterlokal i gammal stil. Folk fick klämma ihop sig så gott det gick. Älgen gömde sig mellan bänkraderna. Där ser man inte så bra, men man hör desto bättre. Sångpartierna var så bra att jag ibland ville dra efter andan, men det gick inte så bra att andas lätt i kvällens outfit. *puh* Sedan fortsatte vi till ett firande av Earth Hour - klimatfestival med estradpoesi och tända ljus. Fint initiativ det hela, tyckte Älgen och beställde in hallonsoda. ...och så avslutades kvällen långt senare på Klubben. I efterhand förstod jag att någon hade spelat nio(!) låtar med And One under mina pass, men det kan jag inte rimligtvis ha gjort. Visst var det Ä...? ;)

Jag bakar grovt bröd med rivna morötter i, tvättar, städar och skurar spisen. På så sätt hoppas jag slippa epitetet "världens mest dekadenta människa" trots pizzalunch och glassmiddag. ;) När jag vaknade i eftermiddags - oklart när, tiden är ju ur led nu - var min första tanke att somna om för att slippa ljuset. Sedan hävde jag två koppar kaffe och försökte få i mig några smörgåsar medan jag såg en dokumentär om krabbfiske, men den gjorde mig sjösjuk. Plan B var att göra hemgjord vätskeersättning vilket är mycket nyttigt och bra, men det hindrar inte drycken från att vara vedervärdig ändå. Så, jag insåg att det var dags att ta tag i saker så jag kollade mig i spegeln och fick se Draculas farmor. Nästa gång blir det vattenfast eyeliner, det säger jag bara. Nåväl, håret var iaf stort nu. Verkar som om resultatet av tupering tar lite tid på sig innan det visar sig. Efter tvagning hade jag fortfarande svart glitter i ansiktet och fick vira in håret i en turban eftersom jag gjort en inpackning jag inte ville droppa ner mitt hem med. Därefter gick jag ut för att handla pizza och få lite frisk luft. Jag lyckades smita in på en tvärgata innan en av mina projektgrupper hann få syn på mig. Reaktionsförmågan är det inget fel på. ;) Där nånstans sände jag en medlidsam tanke till er som drack alkohol igår, för det gjorde inte jag. Jag drack inte en droppe, men det blev lite sent och lite för lite vatten, antar jag... och för mycket svart glitter. :) Tycker att det var värt det.

Jag ska ut ikväll: se en vispoesiföreställning, fira Earth Hour och sedan gå på synthklubb och mixa så att skivorna brinner, typ. Den här gången tänkte jag låta bli att göra som jag alltid gör, alltså prova kläder, lägga ansiktsmask, pyssla med grejer och stressa timmarna innan festen. Istället vore det skönt att vara den där spontana tjejen som bara slänger på sig nåt och går ut. Tyvärr är inte spontanitet min starkaste gren så jag har löst problemet genom att nu på förmiddagen krångla med allt det där som det är roligt att krångla med och efter mycket om och men valt en snygg outfit som jag lite spontant kan kasta på mig ikväll. Det är rätt skönt att ha allt gjort i god tid. Mobilen är laddad och jag har ett varmt utomhusombyte samt nummer till alla stans taxibolag. (Mina nära och kära kan sluta oroa sig här. Ja, jag klär mig varmt och ser till att ta mig hem bra.) Nu tänkte jag ta en shoppingtur på stan, (nästan) helt oplanerat.

Jag sitter och kollar med ett halvt öga på Let's Dance. Vi får väl se hur det går. :) Själv har jag provat någon sorts "frigörande" dansform med kampsportsinslag idag. Väldigt hippt antar jag, men faktiskt inte så jobbigt som man kan tro. Jag var orolig för yogaavslappningen på slutet, sånt kan ju vara lite knöligt om man som jag inte är ämnad för det. Dock var det inte så farligt, utan mer lite allmän avslappning och den enda yogaposition som även vi oviga klarar av: barnet. Man kryper ihop till en liten boll och ligger så. Enkelt och bekvämt. :)

Tro det eller ej, men jag mobilbloggar nu. Ska just gå av bussen. :-)

Fisken och jag har diskuterat en sak som vi ständigt grubblar över: När är man egentligen vuxen och vilka är kriterierna? Räcker det med att gilla kaffe, öl och att läsa morgontidningen eller måste man vara ansvarsfull också? Är det något mer? Hjälp oss, snälla ni! :)

Världen är sig inte riktigt lik sedan mina föräldrar fick ett Spotify-konto. Nu spelas musik som inte spelats på mycket, mycket länge - sådant de hade på kassettband när jag var barn. Själv har jag hittat några riktiga höjdare med Neil Young. Mycket fint finns det, speciellt lite äldre saker.

På tal om musik vädrade jag ur vintern ur min lilla bärbara musikspelare och lade in låtar på ett givet tema. Där hamnade t.ex. "She's got issues" med Offspring, "Möte i monsunen" med Evert Taube, "Injustice" med Lights of Euphoria samt "Shine on" med Apoptygma Berzerk. Ni förstår temat här: Solsken, ljus och vår! Så vill jag ha det! :)

...att min första tamarind håller på att växa upp. :)

En tredjedel av min familj tycker att det är originellt och kul med schlageropera, övriga hejade på af Ugglas. ...och nu får jag besked att ett gäng grabbar i Göteborg också har tittat på Melodifestivalen. Nej, det skulle de förstås aldrig göra, men de vet ändå precis hur det gick för de olika bidragen. Märkligt, det där. Nå, det roligaste är ändå den europeiska tävlingen med alla tokiga, skumma och ibland riktigt bra låtar från olika ställen. Det ser jag fram emot! :)

Jag visste inte ens att det fanns såna, men mina föräldrar visste och gav en till mig: en ostrivande pastaslev! Den är väldigt snygg och väldesignad. Plötsligt kan jag äta pasta-med-ost med stil och elegans. Det ni! :)

Hon är blondare än jag och har en massa små hundar, men jag känner ändå en viss samhörighet med Paris eftersom vi båda har lite större fötter än genomsnittet. I vilket fall som helst sa hon i en intervju att hon tyckte att man skulle leva varje dag som om det vore ens födelsedag och det kanske inte är det djupaste någon har sagt, men har man möjlighet till det så håller jag absolut med. Så kommer det sig att jag ska finfika ikväll, äta tårta med föräldrarna till helgen och efterskottsfira med Fisken när det lämpar sig... trots att jag inte fyller år någon av de dagarna, för det gjorde jag nämligen igår. Jag blev 26 vilket inte inte är någon särskilt spännande ålder, men jag gjorde det bästa av dagen för igår...

• Bar jag färger som jag tycker om, men som blondiner egentligen inte ska ha
• Gladde jag mig lite extra åt att min mobil är rosa
• Åt jag hämt-thaimat till lunch - med pinnar!
• Hade jag med mig glass till hela avdelningen
• Använde jag bara krypto-API:er med roliga namn :)

Om den bara slutar att lukta lösningsmedel -  vilket den beräknas göra inom ett par dagar - så kommer den att vara världens finaste mobil. Bildbehandlingsmöjligheterna här är inte helt hundra, men trots pixligheten antar jag att ni förstår konceptet. Ränder, rosa, glitter! Fint! Jag har haft den i flera år nu, men plötsligt är den som ny. :)

Jag undrar en sak: Hur kommer det sig att halvgamla Sony Ericsson-telefoner inte har något linsskydd till kameran? Istället finns där en slags tratt in i telefonhöljet. Det kanske är bra på så sätt att linsen inte sitter alldeles ytligt, men problemet är att det alltid hamnar ludd i tratten och bilderna blir därefter. Vad är grejen, varför har kameramobiler luddtratt? Det känns som en ganska underlig designdetalj, men det kanske finns någon vits med det hela. :)

Man kan inte undvika något i all evighet och eftersom jag har programmerat i någon form i över tio år är det dags att sluta fred med den ternära operatorn ?: och lära sig att använda den.

Såhär kan det se ut: sovdags = (idag == helg) ? 02 : 22;

Vi testar alltså påståendet idag == helg som är sant om det är helg idag. Om det är sant sätter vi variabeln sovdags till det som står efter frågetecknet, klockan 02. Om det däremot inte är sant tar vi det värde som står efter kolonet och sovdags blir klockan 22 istället. Enkelt, smidigt, fint! Trevligt att träffas, ternära operator! :)

Idag har jag (bland mycket annat ska sägas, så ni inte tror att jag bara sitter och lyser hela dagarna ;) utfört tester som krävde olika ljusförhållanden vilket ledde till att jag fick släcka lyset i mitt arbetsrum, rikta lampan på skrivbordet åt olika håll och försöka få det hela att se både normalt och hyfsat vetenskapligt ut för förbipasserande (jag brukar ha dörren på glänt). Som vanligt gäller följande: ser man bara ut som om det man gör är den naturligaste och minst konstiga saken i världen så är den det. :)

Jag ser Vasaloppet på TV, för det gjorde jag alltid som barn. Nu känns det mest som ett bra sätt att stiga upp, för ser man hurtbullarna där åka skidor och dricka blåbärssoppa blir det svårt att tycka att det är jobbigt att gå upp och göra kaffe. Man får lite distans helt enkelt. När jag var barn var det snarare så att jag tyckte att det var roligt att tänka på hur det skulle bli när jag själv åkte Vasaloppet. Det var lika självklart som att fundera över vilken musik jag skulle spela som sommarpratare (det tänkte jag vänta med tills jag upplevt tillräckligt för att fylla ett program) och om jag skulle ha hårfläkt eller inte i Melodifestivalen. Några år senare insåg jag att alla människor inte gör allt det där per automatik. Det ingår inte i ett standardliv, så att säga. Ändå tänker jag ibland att det är rätt sant det som står på en skylt i den närbelägna bokhandeln: "Det är aldrig för sent att bli vad du kunde ha blivit". Det gäller bara att ligga i. :)