Kaprifol

Intresseklubben kan anteckna att jag tar 2,5 kilo i bänkpress. Inte tjugofem utan två komma fem. Det är sannerligen inte mycket, men det var å andra sidan under en längre tidsrymd och baserat på tidigare erfarenheter av sån träning (inga... förutom linimentincidenten, då) så tycker jag att det gick oväntat bra. Det var alltså styrketräning i grupp och jag valde de allra lättaste vikterna för säkerhets skull. På vägen dit mötte jag en föreningskompis som blev impad när jag sa vad jag skulle träna. "Men jag har alltså inte provat förut". Då såg han road och lite lurig ut istället. "Vaddå, alltså, gör det ont?", frågade jag. "Ja! ...och vänta tills imorgon!" blev svaret. Jag är benägen att hålla med. Det känns en del. Samtidigt är det trevligt att veta att jag är en liten bit på väg mot mitt träningsmål: att kunna lyfta Fisken på raka armar. ;)