Kaprifol

Det har snöat väldigt mycket den här helgen, men det är ingen jobbig snö utan sån där fin snö som det går lätt att gå i, som bäddar in allting, gömmer det som är fult och gör att ljuden dämpas lite. Sån snö. Jag har tillbringat helgen med att gå i snön till olika ställen (eller åka buss om det var långt, förstås, nån måtta får det allt vara): till stan för att julhandla och äta finlunch, till en föreningskompis och hans råttor för att göra föreningssaker, till vänner på spelkväll och till kyrkan (fast där blev det bussen för det var ju tidigt och dant) för att fira första advent. Det är min väninna V:s decembertradition som hon brukar vilja ha fler deltagare i och jag tycker att det är fint när det ska firas advent. Förövrigt tycker jag att det har gått lite väl fort, allt det här med vintern. Kanske är det så det ska vara. :)

Jag har börjat titta på wrestling, sån där amerikansk fribrottning. Nu har jag visserligen bara sett en enda kort liten del av en match och det var för att Blåfisk tyckte jag borde titta (visandet av filmsnutten var avslutningen på ett resonemang, har jag för mig). Jag tyckte att det var riktigt medryckande och spännande att titta på, måste jag erkänna. :)

Någonting konstigt som jag hittade i Oslo. :)

Jag hade tänkte blogga om något annat, men detta är för bra för att förbli obloggat: när jag söker med Google uppdaterar den sökresultaten i realtid, alltså om jag skriver "bl" för att söka på blogg så visar den populära träffar som börjar på bl (Blocket är mest poppis) och sedan när jag har skrivit klart hela ordet visar den träffar som handlar om ordet blogg. Det ser snyggt och web 2.0:igt ut när sökresultaten uppdateras medan jag skriver, men Blaufish tycker att uppdateringen går för snabbt så att det blinkar mycket på skärmen. "Det far runt som små äpplen", är hans kommentar. ("Fjärilar", rättar min guru sedan. ;)

Idag har det snöat väldigt mycket och när jag skulle hem var det fullt med bilköer och studentköer (studenter som försökte gå hem i snön, eftersom det inte riktigt gick att cykla, även om några tappra faktiskt provade). Innan dess var det strömavbrott, ett mycket kort sådant, men ändå. Kanske var det för att jag just skrivit ner en mycket vetenskaplig mening som jag var nöjd med som hela systemet kollapsade. Det blev mörkt och tyst. Snart hade alla letat sig ut i vår lilla korridor och höll upp mobiltelefoner och andra föremål med display för att på så vis skapa ledljus. Vi var ett litet forskningslabb helt utan kontakt med omvärlden. Det visade sig snart att hela stadsdelen var drabbad. Mobilnätet var nere och några av de roligare konspirationsteorierna handlade om ufon. När jag traskade iväg och kollade läget (modigt rekande med mobilen i vädret ;) var några sysadminer från granninstitutionen i full färd att springa och titta till sina stackars servrar. Några studenter som höll på att leta sig ut konstaterade att någon plötsligt fått "en dålig dag på jobbet" och jo, att vara tekniker eller husvärd just då var nog inte så kul, eller att för den delen jobba med något kritiskt som har med människors väl och ve att göra. Efter tio minuter var det hursomhelst över och den skyldiga var tydligen snön. Ett litet äventyr.

Jag har varit i Oslo på konferensresa. Det är mycket sånt den här hösten, det är till viss del därför jag inte bloggar så ofta: det är  så mycket som händer IRL att jag har fullt upp med att vara med om det istället för att berätta om det. Vad jag kan säga om just Norge är att allt är dyrt och att det är mycket kallt där, men att sådant går det att leva med, för Oslo är fint och resten av landet är säkert ännu finare, men denna gång blev det bara Oslo. Jag besökte Munch-museet (skriet!), gick längs paradgatan Karl Johan och försökte göra mig förstådd på "skandinaviska". Jag har även lärt mig lite norska från TV-nyheterna: ett ord som var jätteroligt och väldigt norskt, men som jag har glömt, samt ordet "glattcelle" som betyder häkte. Alltid något! :) På tunnelbanan såg jag en kvinna som såg på pricken ut som Mette-Marit, även om det är orimligt att det var just hon. I yngre år tog hon säkert trean till Jernbanetorget, men inte nu. En teori är att hennes frisyr och stil har blivit en trend, en annan är att alla norskor ser ut sådär. Precis såsom alla svenskor är blonda och snygga (och heter Inga och badar i fontäner). ;) Nä, jag vet inte, men stirrade gjorde jag nog. Nu ska jag hälsa på Fisken, det var alldeles för länge sedan. Nedan syns en ganska vanlig syn, kung till häst. Det ovanliga är måsen. Vad den har för sig, ja därom tvista di lärde. :)

Reklampaus i filmen jag ser. Är det bara jag som tycker att det är roligt att den nya risifruttin smakar "lite som hockey"? Ris, vaniljkräm och sylt är ju gott, men hockey? Nä, jag vet inte. OK, jag förstår att det är ett skämt och att den smakar något annat, kanel eller sådär, men visst börjar man undra lite. ;)

Imorgon har jag inga planer och det är väldigt befriande, det där att inte ha några planer. Inga uttalade då, det finns en hel del saker jag kan tänka mig att göra. Shoppa skor, teckna något trevligt, baka scones kanske. På en evenemangssida hittade jag dessutom ett brett urval av föreställningar och konserter nu till helgen. Mycket som verkade kul att gå på, men en sak väckte mitt intresse just för att det kändes som okonventionell lördagsunderhållning. Biblioteket firar Arkivdagen med att ja, visa sina arkiv helt enkelt. Det är ju dessutom för sent, arkivdagen ska enligt tradition firas den 9/11. Kanske borde jag gå, bara för att se vad det är för folk som går på sånt, förutom jag då. ...och så är jag faktiskt uppriktigt nyfiken på arkiven också. Jag tycker om bibliotek. Vi får väl se. Är vädret som det är idag stannar jag nog hemma och går i ide istället. ;)

Ett påmålat foto - körsbärsblom från i våras.

Jag var på pizzamöte med klubben ikväll och vi pratade om Covenants nya singel som ligger ute på Spotify nu. Ja, de ska släppa en skiva efter en lång väntan. Det är säkert fler än jag som väntat och hoppats på något bra. Så kom nu singeln "Lightbringer". Den låter betydligt popigare än det äldre materialet, samarbetet med Necro Facility är tydligt, den är medryckande och passar säkert på ett dansgolv om någon gör en remix av den (annat än radioversionen). Någon kommer att göra det, ganska många förmodligen. Om det spelades synth i radio skulle detta bli en radioplåga. Så, vad tycker jag egentligen om det här? Jag tror att jag måste låta allt det nya sjunka in, samla tankarna lite, diskutera med någon. Jag tror att låten kanske är riktigt bra.

När kollegorna får nys om att jag är förkyld brukar de vilja ge frisk-knep. Idag fick jag det gamla kinesiska rådet att dricka massor av varmt vatten. Det låter ju billigt och enkelt, men kanske inte så gott. Själv har jag kontrat med att förklara konceptet våtvarma grötomslag. Kändes traditionellt och bra, tyckte jag. :)

En spännande sak med mitt jobb är att jag med ganska kort varsel kan få åka iväg på konferens till spännande ställen. Jag resonerar som så att om inte stället är spännande så ser jag till att det blir det. Alla platser har något. Nu är förstås konferensen huvudsyftet med resan, men jag vill gärna lära känna platsen på något sätt genom att, i mån av tid, se mig omkring, äta något platstypiskt och (om det är utomlands eller i Skåne) försöka säga något på det lokala språket. (God natt, står det i rubriken, fast det kan jag inte riktigt uttala.)

Helsingfors på hösten är också ett äventyr.

Det fanns plats för två kvällsturer in till stan för lite mat samt en del springande över torg, genom gränder och upp för trappor - på jakt efter en plats där det inte blåste. Annars var jag mest i universitetsområdet väster om själva staden. Det var cirka en mil med buss in till centrum så när det bara fanns lite tid innan, mellan och efter  konferensinslagen gick jag på upptäcktsfärd i den mer närbelägna trakten. Där fanns ett studentområde som var nästan som det jag själv bor i och där fanns även en massa spektakulära byggnader. För att sammanfatta: i Finland är allting antingen 1) av betong och designat av Alvar Aalto, eller 2) av tegel och designat av Alvar Aalto. :)

Aalto-land.

Annat jag noterade är att det går utmärkt att prata svenska... i Sverige. Samma sak med engelska, egentligen. Unga människor förstår, men lite äldre verkar mest tycka att man är ett roligt, exotiskt inslag. Det får jag tåla, tycker jag. Dessutom förde faktiskt en kvinna i bastun ett samtal med mig på finska. Jag vet inte riktigt vad jag sa, inte så mycket alls förmodligen, men hon tolkade det visst som att det var läge att ösa på mer vatten på de glödande kolen. Usch! ;)

Centrum var som Stockholm, men vagt ryskt.