Kaprifol

Något jag verkligen, verkligen vill gilla är att ett av mina absoluta favoritband, experimentella The Knife släpper en ny skiva. Det är inte vilken skiva som helst utan en opera (som förstås också spelas som sådan) skapad tillsammans med andra artister och där klassisk operasång kombineras med skrapande, blippande elektroniska ljud samt ljudupptagningar av naturljud. Det elektroniska är vackert. Det påminner mig om något som gjordes av en svensk datorkonstnär som jag tyvärr glömt namnet på. Det tog en stund innan jag insåg att det var något av hans verk som ljuden påminde mig om, men faktiskt. Jag hörde det på en utställning för kanske fem år sedan. Verket var skapat på 60-70-talet tror jag, på någon riktigt gammal maskin. Universum, något med galaxer... Nej, jag minns inte mer.

Hursomhelst, så låter The Knifes opera. Ibland så och ibland som opera låter mest. Den handlar om Charles Darwin och om evolutionen. Jag vill verkligen tycka om detta. Kanske kommer jag också att göra det när jag lyssnat lite mer på det. Ibland är något vackrast som koncept. Ibland behöver det bara lite mer tid.

Ytterligare fina saker med det här: Hemsidan som ser ut som gammalt uppkopierat papper, projektets kryptiska namn, bilderna och att musikstyckena fått namn som "The variation of birds".

(Uppdatering: Jag gillar det nu. Jättemycket. Som sagt. Tid.)

Veckans Tisdagstema är husdjur. Det har jag inga, men hos mina föräldrar bor Bischi. Honom har ni sett förut, här. Han har alltid dörren på glänt och favoritplatsen är just precis där. Flyger gör han däremot aldrig, konstigt nog, även om han kan. Rent fysiskt är han flygduglig, menar jag. Om han nu har fattat hur man gör är en annan sak. ;)

Låt mig presentera det godaste godiset!

 

Wasabiärtor!

 

Ja, det bränner lite, men bara i början. Ta det lugnt, lilla ärtan. ;)

 

Så här ser de ut på riktigt. :)

Igår sprang jag ärenden på stan. När man springer ärenden är det viktigt att rent fysiskt springa eller iaf gå fort. Då blir det motion på samma gång, liksom. Jag trodde att springandet skulle pigga upp lite efter fredagens klubbkväll som var supertrevlig, men jag blir ju trött ändå, hur trevligt det än är. Till skillnad från Fisken som alltid är piggheten personifierad och var ute och cachade idag (jag uppdaterar hans Twitter hela tiden så ser jag vad han gör ;) så var jag idag i rätt stort behov av att lata mig så jag har nu ägnat dagen åt att myspacea runt efter bra remixar, baka pizza, sova, tvätta och äta wasabiärtor. Mer än så behövs inte.

Jag drömde något konstigt häromnatten. Det var en vardag och jag hade klockradion (P1:s nyheter eller något liknande program) som väckning. Medan jag var nästan vaken drömde jag att ett av våra politiska partier hade avveckling av magnetremsekort som en av sina tre huvudpunkter på partiprogrammet. De andra två punkterna var tydligen helt uppåt väggarna konstiga (jag minns inte vad det var, men det är inte själva grejen, det väsentliga här är att det var något jag i drömmen inte höll med om, hur mitt verkliga jag skulle ha ställt sig till vad det nu var är en annan sak - i drömmen är man ju inte alltid sig själv). Mitt drömjag kände ändå att jag måste rösta på det här partiet, för magnetremsefrågan var så viktig att allt annat kvittade. Chip åt alla, liksom. Håhåjaja, så går det när man väcks av informationspolitikdebatter. ;)

Syftet är gott, det är tanken som räknas, ändamålen helgar medlen, allt sånt. Tjejen som berättar om sitt kapade Facebook-konto på TV-nyheterna tycker jag såklart synd om och en duktig säkerhetsexpert är med i inslaget och säger alla de rätta sakerna om hur man skyddar sig mot malware, väljer säkra lösenord och allt det där viktiga. Men! Nyhetsinslag om datasäkerhet blir ändå så som de alltid har blivit. "...ett virus..." berättar nyhetskommentatorn. "Trojan!", ropar jag. "Trojansk häst! Spionprogram! Ska det vara så svårt?!". ...fast nyhetsankaret hör ju inte mig och egentligen spelar det ingen roll alls om de kallar det virus eller något annat. Huvudsaken är problemen uppmärksammas. Bra gjort, SVT och alla deltagande!

Hemma. Haft lite att stå i. Ingen träning dock. Träningshallen var stängd p.g.a. för mycket snö. Då är det mycket snö, ska jag säga. Fantastiskt. Jag bara begrundar det, att det är så mycket snö att saker måste stänga. Även saker som inte har med tåg att göra, alltså. :)

Den vanligaste frågan jag får om mitt jobb av de som besökt mig där är märkligt nog "Hur kan du ha så många böcker?". Det är en intressant fråga på sätt och vis, även om den inte är den fråga jag helst skulle ställa om jag fick fråga mig vadsomhelst. Faktum kvarstår. Jag har en hel del böcker på mitt arbetsrum och visst är det så att några är mina privata, några använder jag i de praktiska delarna av jobbet (manualer etc), några kommer från när jag exjobbade, några är kursböcker i kurser jag läser och andra i kurser jag är labbassistent eller liknande i. Visst, men det är inte huvudkällan till böckernas ursprung. Det är nog bara en person som gissat hur det ligger till "De kom med rummet, eller hur?". Jo, de ingick i startpaketet. Jag fick överta en bokhylla med datasäkerhetsböcker, en liten väderkvarn i gips, en whiteboard och en rätt gammaldags datorväska som det inte ryms nånting alls i (men den är snygg!). Så är det. :)

När min bokhylla blev avdammad lite extra en gång fick alla böckerna flyttas ut. Då blev de liggande på ett bord ett tag, under städningen. Alla böcker syns inte på bilden, det ryms väldigt många i en enda liten bokhylla. :)

Jag hittade en ros bland mina bilder. Den växte i en ganska tråkig kontorsrabatt i någon avkrok av Göteborg där jag fotade den sensommaren 2009. Det var en ljusrosa, nästan vit ros, men jag visste allt att det fanns flera blommor inuti den. Den här till exempel.

 

Det har varit kallt medan jag var borta över helgen. (Nej, jag var inte på Elle-galan, jag var i Göteborg. Inte för att det behöver påpekas alls, men ändå. ;) Det passade väl på. Mina stackars blommor ser ut att ha frusit, även fast jag har handdukar i fönstren som isolering. Vi får väl se hur det blir imorgon.

Jag har upptäckt dansbandsmusiken, den enda musikstil jag trodde att jag inte uppskattade. Det började med att en för mig okänd låt med Sven Ingvars var med på en Spotify-lista som nån bloggare hade lagt upp. Jag klickade vidare och hittade "25 av Sven Ingvars bästa" - deras tidiga alster, vad det verkade - en del av dem på så obegriplig värmländska att det hade kunnat vara ett annat språk. Nu vet jag äntligen att "Det var i vår ungdoms fagraste vår" inte enbart är början på den tackvisa som studenter sjunger efter ett lyckat middagsuppträdande, det är en riktigt rolig och upplyftande sång om att vara ung, gå ut och dansa och ta dagen lite som den kommer. Ungefär såhär (fritt ur minnet) "...vi hörde en väderleksrappört, av den förstod vi gött att det inte blev törrt" och "fortskaffningsmedel det hade vi med - vi var fyra man på en gammal moped". Ge det en chans, det piggar upp. :)

Där växer det morötter.

 

Hur många som helst. Det är rena rama bondgården. ;)

 

Ja, ljuset är snett, men fokusera på palsternackan istället. (Den är också sned. :)

Från i höstas.

OK, lite roligt är det. Jag har inte laddat upp något tisdagstema eftersom jag haft fullt upp med jobbet. Var ändå tvungen att kasta ett öga på vad det var för tema innan jag gick vidare från jobb till träning, alltså just nu. Och temat är... :)

Det står inget hemligt på mina hemliga papper, tyvärr. :)