Kaprifol

Jag lyssnar på Taken by trees som sjunger "My boys" som handlar om att hon bara vill ha ett bra ställe att bo på och att hennes nära och kära (i detta fall hennes pojkar, dvs. man och son) ska ha det bra. Det är de små vardagliga sakerna som är de viktiga. När jag tittar ut på min balkongträdgård tänker jag att så är det nog.

Jag hade tänkt mig att jag skulle bada framöver, eller kanske dra ihop folk till någon liten picnic. Det är nog därför det regnar så mycket. Nu tänker jag att jag ska åka skidor och isfiska och sådana saker och hoppas att det fungerar att lura vädret så. ;) Nej, nu tittar vi på Ammarnäs istället. Där är det fint, trots regn!

Eftersom jag inte bor i studentområdet längre har jag inte full koll på om de nya små studenterna har börjat anlända, men de internationella studenterna som börjar tidigare är här och vilsna är de. Igår förklarade jag kopieringssystemet för två tyskor som tyckte det var märkligt att det inte finns särskilda små butiker dit man kan gå enbart för att kopiera papper. Nej, sådana är ovanliga här i landet, men på uni kan man kopiera med sitt passerkort i de väldigt högteknologiska maskinerna om inte annat. I förrgår pekade jag ut en föreläsningssal för en japanska och idag hjälpte jag två monster och en samuraj att... nej, vänta nu. Justja. Det är tydligen ett rollspelskonvent med fokus på japansk populärkultur som pågår på uni just nu. En grupp doktorander satt ute och fikade och tittade häpet på alla utklädda människor. Jag som hade koll fick förklara vad som pågick ("...men han som ni stirrar på just nu är inte rollspelare. Han är doktorand som ni!" ;). En annan person som jobbar här insisterade på att de utspökade tonåringarna måste vara studenter eftersom studentmottagningen ökar i underlighet för varje år som går (dessutom blir ju studenterna bara yngre...). *fniss* Roligt och färgstarkt är det alltihopa, hursomhelst!

(Som en parentes kan jag nämna att jag en gång var utklädd till Iwakura Lain på en maskerad där ingen förstod vem jag var. Skandal! :)