Kaprifol

Att vara ihop med en amatörfotograf (duktig sådan, enligt mig) har gjort att jag inte längre gör det stela fotoleendet när nån riktar en kamera mot mig. Det händer så ofta att jag lika gärna kan fortsätta med vad jag nu gjorde eftersom jag är van att bli fotograferad nästan hela tiden (förutom när vi är på ställen där det finns flygande måsar för då är de roligare motiv ;). Vad jag däremot har lagt mig till med är att le lite oftare och försöka se avslappnat cool ut (inte grimasera bara för att det är roligt och sådär). Jag tror att jag börjar få lite Hollywood-manér här. Just nu sitter Fisken med ett enormt teleobjektiv en knapp halvmeter från mig och förevigar mitt bloggande. Vad säger ni, ska jag vinka? :)

Fisken tycker att det bara finns fyra grundsmaker: sött, surt, salt och beskt. Egentligen håller jag med honom, men enligt nån sorts expertis finns det en femte grundsmak, umami, som smakar lite som tomat ungefär. Den ska vara en slags svårdefinierad buljongaktig smak som fungerar som en smakförstärkare och finns i en massa saker som jag tycker är goda, t.ex. parmaskinka, parmesanost och misosoppa. Nu vet jag inte om jag vill godta umami som en grundsmak, den smakar ju inte så mycket i sig själv, men det finns två bra orsaker för mig att gilla den och att prata om den ofta. Dels finns den i miso och dels tycker Fisken att det är lite irriterande när jag hela tiden pratar om hur umami maten smakar. ;)

I förrgår var vi på Vargö. Det fanns inga vargar där den här gången heller och tur var kanske det. Hela 11 personer skulle gå av på ön, vilket är hur många som helst för att vara Vargö. Där finns nämligen bara ett tiotal bostäder och i övrigt är större delen av ön naturreservat. Kanske är det Vargöns vilda natur som lockar - många kom med egen båt också, det finns fina små vikar där man kan lägga till. Det fina med Vargö enligt mig är blandningen mellan det karga och det lummiga. Personligen blev jag också jätteglad åt att se rönnbär för jag tycker om hösten och rönnbär är lite extra höstiga. :)

Jag och Fisken har matat änder idag. Det är en sån där sysselsättning som pensionärer ägnar sig åt i gamla filmer, men jag känner få pensionärer som verkligen gillar att mata fåglar. Jag och Fisken däremot tycker att det är väldigt roligt och passar på när vi har lite torrt bröd över. Vad tror ni, kan det här bli vår pargrej? :)

Jag tänkte bara förklara vad det här med fjäll handlar om innan jag går in på detaljer. Här får ni en snabbgenomgång: att lämna trädgränsen och att återvända berättat med några enkla ord och bilder. Vi fyller i resten sen. Såhär ser det ut mellan Nikkaloukta och Abisko. Först av allt måste man inse att skogen kommer att försvinna och att inte inte kommer att finnas några fler telefonledningar. Det gäller att titta noga på de man ser på vägen till Kebnekaise.

Det är något särskilt med att resa och något särskilt att komma hem. Den här sommaren hade jag och Fisken funderat på en Europaresa, men valde som ni vet det billigare och minst lika trendiga alternativet att göra Sverige osäkert. Fisken är som ni vet mycket intresserad av friluftsliv och trots att jag i viss mån är mer av en stadsmänniska tyckte jag att det lät som en bra idé att fjällvandra. Natur tycker jag ju om och så finns det något lockande med att undkomma civilisationen ett tag. Vi vandrade 11 mil (Nikkaloukta - Abisko i den absoluta norden) och övernattade i de mysiga fjällstugorna där man får sova på en skön brits bredvid en massa andra vandrare och (om man har tur) kan basta vilket är den ultimata lyxen efter några dagars vandring, jag lovar er. Sju dagar gick vi, sedan tog vi tåget till Luleå eftersom jag har släkt där i trakten. Där blev det mer norrländskt lantliv, men utan tunga ryggsäckar tack och lov. Nu är vi hemma (för Gbg är också hemma) och har nät samt alla andra tekniska bekvämligheter. Jag återkommer såklart med bilder och målande beskrivningar av allt... men nu blir det pizza! :)

Mobilblogg! Vi har överlevt 11 mil i fjällmiljö och vilar nu upp oss på en inte lika isolerad plats, men ändå ganska. Man badar i forsar här. Bara en sån sak. Gungar gungstol gör man också. :-)

Jag tycker att det passar att citera Covenant. Ut i solen (regnet?) och fånga dagen, vänner! Det finns så mycket fint där ute. :)

Hörni, om vädret inte är perfekt, vad behöver man för att göra sommaren somrig? Jag tycker att jordgubbar och solglasögon (och solhatt!) är vad som behövs. ...och rätt inställning förstås :) Vad tycker ni?

Jag har skaffat hatt! Blivit med hatt, kanske man säger. Den införskaffades på Terräng, det där stället på Hisingen (tror jag att det är för det är på fel sida av vattnet) där Fisken är stammis. Det är en fin hatt, ser ut som en sån som fiskare har, men samtidigt är den elegant och den är grön, vackert skogsgrön. Det finns ett praktiskt band runt brättet där man kan sätta fast fiskeflugor eller vad man nu vill sätta där. Blommor tror jag skulle bli snyggt. (Just nu använder jag  en mycket liten dator, men när jag är vid en större så ska det nog gå att ordna en bild. :)

Vi har varit ute på Donsö och badat på den lilla badplatsen som kallas "Käringdoppet". Det var ett antal äldre damer där, men platsen heter nog sådär mest för att det är så man kallar klippbad med en liten trappa ner till vattnet. De äldre besökarna verkade betydligt mindre rädda för det kalla vattnet än vad vi var, det är en sak som är klar. Sen hade vi sällskap av en mås också. Den satt på portalen över badtrappan (jo, det finns en liten portal där som det står käringdoppet på) och skrek för full hals tills den tröttnade , lilla måsen. :)

Åker med ett Intercitytåg som håller på att skaka sönder i sommarsverige. Strax framme! :-)

Hur kommer det sig att brittiska TV-deckare, eller för den delen deckare av vilket slag som helst känns så somriga? Är det för att de oftast utspelar sig i vackra landskap sommartid? Är det för att man har tid att sätta sig in i de komplicerade intrigerna när man är ledig, eller är det så att det somriga och hemtrevliga behöver något otäckt som kontrast så att det inte blir för mycket sommarmys? Något är det. :)