Kaprifol

Det var vår i luften idag och de mer festglada i grannskapet badade i utomhuspool så som de gör när andan faller på. Borde jag ha en bloggkategori som heter "De badande grannarna"? Det är nästan att jag behöver en sådan. Grannen som borrar borrade lite idag, förövrigt. Jag märkte det inte först eftersom jag väntade på en webbradioström som laggade och när jag hörde borrandet trodde jag att det var en ny låt av Noisuf-X. Min granne borde kanske satsa på en musikalisk bana. Med rätt val av genre tror jag att det kan bli riktigt lyckat. :)

Här sitter jag och småpysslar, dammar skrivbordet och sorterar mina papper. Kan det möjligtvis vara så att jag tentaflyktar? Det var länge sedan, i sådana fall. Ska slå mig ner i fåtöljen och läsa lite komponentbaserad mjukvara nu så att jag utan att skämmas eller stressa kan pyssla vidare sedan... och kolla på Melodifestivalen för den delen. Jag har inte upplyst mig om vilka artister som ska uppträda ikväll. Det får bli en överraskning. (Om inte E bloggar om det förstås, för då måste jag nog gå in på hennes blogg och upplysa mig ändå. :)

Oj, är det fredag nu igen? Går inte tiden väldigt fort numera? Jag kom just hem från en pizzakväll efter en dag med roliga tester av ny hårdvara, fin sådan. Jag planerar att sova väldigt länge imorgon och sedan ska jag - tro det eller ej - tentaplugga, för sådant gör även jag. :) Godnatt med er!

När jag nästan har gett upp hoppet om mina odlingar växer det upp en liten... ja, vad är det för nåt egentligen? Mina skyltar har trillat bort, men jag tror att det kan vara en avokado. Änsålänge är den lika liten som ett gruskorn, men de växer fort, de där. :)

Dags för lite pyssel! Häromdagen behövde jag fota datamatriser, men inga snygga bilder, utan dåliga foton med de vanligaste störningarna: skevhet, suddighet/oskärpa och blanka partier. Det är vanligtvis ganska lätt, men inte när man anstränger sig. Hur gör man då? Jo, häll varmvatten i en genomskinlig plastflaska utan etikett. Skaka om (så att det blir lite imma och droppar och sånt), häll ur vattnet och fota genom flaskans sida. Det blir perfekt! ...eller det blir inte perfekt, precis som det ska vara. Så, är ditt största problem att du är för bra på att fotografera, fram med vattenflaskan. ;)

Dagens roligaste: På bussen sitter en skylt med en överkryssad mobiltelefon (av gammalt snitt med utstickande antenn och allt). Skylten säger med all önskvärd tydlighet att mobiltelefoner är förbjudna där. Totalt, liksom. Har man mobil (speciellt en ful gammal modell) så åker man av! Bredvid sitter en annan skylt där det står hur man betalar med SMS-biljett. Min vilda gissning är att är det ljudligt användande av telefon som är förbjudet, alltså att prata högt eller ha jobbiga ringsignaler. ...men ändå. :)

Hemma från Göteborg där det var sol och sjungande talgoxar och allt sånt. Här är det flera decimeter snö och träden ser ut som pepparkaksträd med kristyr på. Överraskande! Får se om det är något kvar av snön imorgon. Godnatt med er!

Vi har varit ute på stan i snön och shoppat loss. Egentligen var det mest Fisken som handlade (ett minneskort som han har kört grundliga tester av nu), fast lite tamarind och annat gott från 4 frukt blev det allt. Nu smider vi planer på att jag ska plantera alla tamarindkärnorna (ett femtiotal) och ge dem olika livsmiljö för att sedan blogga på ett högst vetenskapligt sätt om hur det gick för de olika plantorna. Det känns som ett vinnande koncept, tycker vi. :)

Nyligen köpte jag vuxentågbiljetter åt mig själv. Det kändes underligt och problemet var inte att det blev så "hutlöst" mycket dyrare än studentpriset för samma resa tur och retur (20 kronors skillnad kan jag leva med ;), utan själva grejen att jag plötsligt ska vara vuxen. Enligt SJ är jag änsålänge ungdom, men inte på senvåren när biljetterna ska användas. Student är jag däremot ganska länge till... men det rådde tvivel om det eftersom jag inte hade fått mitt nya studentleg när jag beställde biljetterna. Enligt de gråzoniga regler som gäller mig och mina gelikar skulle jag förmodligen få ett förr eller senare, men det var otydligt, tyckte jag och valde att inte chansa. Usch, vuxen. Två resor t.o.m. för att strö lite extra salt i såren!

Idag kom mitt studentleg. Hurra! Tacka vet jag Bus4You där man kan åka som junior tills man... ja, inte direkt är något småbarn längre. Min Fisk till exempel är junior, men han är ju å andra sidan väldigt ung och fräsch. :)

Jag var bland de friskare på jobbet idag, vilket inte säger så mycket egentligen för det var mycket hostande och nysande från olika håll. Hursomhelst, jag hamnade i det berömda hackmode och råkade jobba en timma längre av bara farten. Nej, det händer inte varje dag, men ibland så. Grejen är den att jag jobbar praktiskt med huvudprojektet nu, sätter upp utvecklingsmiljöer, kodar och har mig. Hittills har det enda praktiska jag gjort haft med sidoprojekt att göra medan det där viktiga projektet mest handlat om teori (att läsa artiklar, göra litteraturstudier, skissa på eventuella egna artiklar och sådant) och det fyller förstås också sin funktion som ett viktigt förarbete... men nu hörni, nu är jag igång och knackar ihop saker!

Säkra tecken på att Kaprifol prototypar? Jo, jag...

• Far upp i luften med ett förskräckt utrop om någon knackar på dörren (eller värre, ställer sig i dörröppningen och tittar in).
• Har minst 20 webbläsarflikar uppe samtidigt (minst fem är utvecklarforum, ofta på andra språk än svenska och engelska - läses efter förmåga, man kan gissa också).
• Moddar om SDK:er genom att röra runt bland filerna tills inget känns igen.
• Installerar några extra Eclipse-plugin av bara farten för att de "kan vara bra till något annat".

Vad bra att baka och stöka på en lördag så att det blir tid över till roligare saker under söndagen. Ska duscha mina växter, de ser ut att behöva det. Om det inte är för kallt ute ska jag gå ner med saker till förrådet... och kanske ta upp saker också. Mitt golv är jättekallt och jag lider stor brist på tofflor. :)

Surroundljud är bortkastat på mig - jag hör bara på ena örat idag och avnjuter musik i mono. I övrigt är jag lite piggare: kan sitta upp, använda datorn och äta choklad. Dags att kura ner sig och sova lite till. Godnatt med er!

Jag har chokladpudding och jag har en modetidning av den allra ytligaste sorten, så jag klarar mig. Det är såhär: jag har blivit väldigt förkyld, såpass att jag inte kunnat träna på en vecka. Jobbat däremot har jag gjort, men eftersom jag hade mycket att göra idag och jag visste att jag skulle vara seg skrev jag en lista igår, en punktlista över precis allt jag skulle göra idag. På så sätt funkade det bra med möten och allt som skulle klaras av. Sen är ju grejen den att allt inte går att planera innan.

Hela listan över dagens plötsliga händelser och hur jag hanterade dem i mitt febriga tillstånd...
1) Det ligger en bok om CORBA, detta otympliga system, på min skrivbordsstol på jobbet. Den bara ligger där och jag har ingen aning om hur den hamnat där så jag kontrar genom att stirra på den en stund. Jag vet vilka som kommer in på mitt rum, men ingen av dem har någon som helst anledning till att ge mig en CORBA-bok så det är otroligt mystiskt. Det slutar med att en kollega senare berättar att han "lämnat tillbaka" boken till mig. Vi inser att han måste ha lånat den av någon annan, någon som skulle kunna vara jag, men inte är det.
2) Jag lunchar med A och hon berättar om en person som "jobbar på Opera", vilket i sammanhanget helt uppenbart måste syfta på IT-företaget. Jag blir imponerad och frågar om det är med sång eller med flytt av kulisser. (Helt utan att försöka vara lustig faktiskt, för ibland kopplar man ju bara inte. *s*)
3) Det pratas om stateful session beans med förklaringen "såna som är fulla av state". Jättekul tycker jag, fast det är det väl inte? Näe, inte så värst. :)
4) Jag kommer hem och ser att mitt skrivbord är så gott som tomt, det är ju liksom bara nån svart liten pryl där. Var är min jättestora beiga skärm?! Ah, justja. Jag kommer aldrig att vänja mig vid det där... ;)

Det är något som är så oförklarligt roligt med gamla teknikprylar. För några dagar sedan kom V förbi mitt kontor med en ny telefon, eller rättare sagt: en gammal telefon. Den hade runt 15 år på nacken räknade vi ut. Eftersom hennes vanliga mobil hade råkat ut för en bisarr olycka som inkluderade en nallebjörn och ett glas mjölk hade hon fått rota fram någon av sina gamla mobiler ur gömmorna och medan en ganska ny vägrade att fungera som den skulle så hade det inte varit några problem med den här. Det var en sån där orange kluns från Ericsson, en sån som man bär i bältet på ett chict sätt, för hur skulle man annars kunna bära den? När jag provhöll den kunde jag riktigt föreställa mig hur strålningen slog ut alla mikrovågsugnarna i huset och hur IT-försvarsmänniskorna i närheten fick panik och började förbereda någon slags utryckning. Jag pekade på jätteantennen: "Man känner strålningen i armen!", tyckte jag, men det tyckte inte mobilens ägarinna. Däremot visade hon hur man skulle kunna klubba ner folk med adaptern som följde med. (Det kan man, den är helt livsfarlig.) Vad är det som gör gamla telefoner så roliga? Bara enradsdisplayen var ju rolig i sig. Hur skriver man SMS på en sån egentligen? Gör man det alls? Väldigt korta då, kanske, eller så får man scrolla mycket. (Sen skulle V iväg på ett möte i rummet bredvid och jag tyckte att jag hörde del skratt när hon gick in där. Det kan ju ha varit fel, men gamla mobiler är liksom roliga bara sådär. :)

Nu har jag plats på mitt skrivbord! Vad värre är, jag har 30 kilo finelektronik från Sun över. Världens största skärm. Vad gör man med den? Kan kan ha den som fotpall eller sälja den dyrt till någon galen samlare? Vad tror ni? Kom på nåt kreativt här! ;)

När jag var på väg hem för dagen hörde jag musik och insåg att det var torsdag vilket innebär fest. Det stod en polisbil utanför kårhuset där festen skulle vara. "Fylla, förstås" tänkte jag, men fem på eftermiddagen? Sedan såg jag piketbussen bredvid. Jag tittade misstänksamt mot kårhuset och såg hur några arrangörer riggade upp en scen därinne och förberedde inför kvällen. Det såg minst sagt stillsamt ut. Nu såg jag ytterligare tre bussar. I en av dem satt det fullt av poliser med hjälmar och allt. En ensam festerist kom traskande i snön, förmodligen på väg till någon av de där trevliga festerna som brukar hållas innan förfester. I övrigt var allt lugnt. Nu har de allt tagit i för mycket, tänkte jag. Så såg jag hur några demonstranter vänligt men bestämt föstes ut ur en byggnad där det brukar hållas föreläsningar. Jag drog mig till minnes att det skulle hållas en föreläsning om ett infekterat politiskt ämne. Aha, det var därför det var ett sånt pådrag. Demonstranterna verkade inte utgöra någon direkt fara för allmänheten, men visst, stökigt kunde det nog bli och i min mening kan vemsomhelst utgöra en fara för vadsomhelst om det bara finns tillräckligt mycket envishet och vilja.

Så kom jag då hem och hörde ett väldigt tjoande från tvättstugorna. Det kom vatten rinnande längs med vägen också. Poolparty. Stökigt ikväll alltså och förmodligen ingen möjlighet till att tvätta heller. Det händer saker här, det gör det.

Det är ett väldigt liv här. Jag tror att någon av mina kollegor storstädar och slänger gamla papper och annat som de vill bli av med. För att komma undan lite gick jag till fiket och hamnade mitt i en demonstration av reglerteknik för gymnasieelever. Jag har själv hållit sådana demos, men de brukade vara mindre praktiska. I det här fallet höll jag på att bli omkullvält av ett svårreglerat system (en bak-och-fram-vänd cykel)... Sedan hamnade jag mitt i ett stort sällskap med kostymklädda forskare som var på workshop, minglade och drack kaffe. När det väl händer något i "mina" korridorer är det rätt mycket på samma gång, känns det som. :)

Hänga i gymmet, det gör jag inte varje dag. Kanske är det för att ordet gym får mig att tänka på källarlokaler där folk som ser ut som Arnold svettas och lyfter skrot. Så är det iofs inte där jag tränar. Där är det stort och luftigt, lite väl luftigt kanske. På övervåningen finns det bara golv längs med väggarna. I mitten är det öppet så att man kan titta ner på de som tränar nedanför. Lite svindel ger det att titta ner, men man vänjer sig och det finns mycket att se eftersom det alltid händer nånting överallt. Det är lite som att kolla på en sån där affisch som tandläkare brukar ha i taket, en sån med en massa små människor som är sysselsatta med något. Kanske har det samma effekt också, att man ska vila blicken på något och tänka bort det otäcka i att träna respektive laga tänder. Jag gav corebollen och en motionscykel en omgång medan jag lyssnade på Grendel eftersom det var vad jag hade i spelaren och det är ju bättre än 80-talshårdrocken som vanligtvis spelas i gym (varför, vad är grejen?) och sen blir det lite roligt att lyssna på "Harsh generation" (om cyborger/robotar/stenhårda typer, väl?) när man försöker sig på sitt livs femte situp. ;)