Kaprifol

Det är Nobelfesten ikväll, men jag ska inte gå. Däremot är det roligt att titta på all pompa och ståt. Speciellt roligt är det när jag och mamma tävlar om vem som kan gissa klänningsfärg på kungligheterna. Det har vi alltid gjort, så det tänker jag inte sluta med. Istället har mina spådomar blivit mer detaljerade. I år ser de ut såhär:

Silvia kommer att ha en sedvanligt puffig klänning, axelbandslös med vågig spetskant längst ner, med brokadinslag och i en blekt grönaktig färg, nästan vitbeige. Den kommer att vara mönstrad med blommor eller träd - hon kör på miljötemat i år. (Min mamma sa också grönt.)
Victoria ska ju gifta sig så hon hyllar kärleken i något frodigt hallonrött. Lite vräkigare än vanligt, tror jag allt, men i år är det OK. (Mamma tror chockrosa eller nåt annat knalligt så vi tänker likadant här.)
Madde är modern och har något svart-vitt Chanel-inspirerat. Jag tänker mig en svart, figurnära klänning (svensk design här, inte fransk) med en intrikat ryggringning, lite som något Rihanna skulle bära på scen, men mer prinsessigt... och så en liten jacka över, vit, lite gammaldags stuk. Hon bär pärlor till, alla gånger. (Här tror mamma på ljusblått eller nåt i den stilen. Jo, det kan vara klädsamt förstås, men känns som "sååå förra året". ;)

Nackdelen med att vara detaljerad i sina förutsägelser är förstås att risken att gissa fel blir större, men i år alltså, i år har jag rätt. ;) Jag brukar förresten förutsäga vem litteraturpristagaren blir också. I år sa jag "Östeuropa, egensinnig, politisk, barndom". Precis. :)

Jag lyssnar på Fever Ray, detta fantastiska musikaliska experiment. "Keep the streets empty for me" passar bra idag. Staden är öde. Alla sover, gatorna ligger tomma. Den lokala pizzerian laddar förmodligen inför eftermiddagsfrukostarna. Jag ska på maskerad ikväll. Jo, det är underligt att festen är en söndag, men det finns förklaringar. Dessutom är det bra att det inte blir så sent, för det blir det inte, alla ska ju jobba. Jag har kollat med värdinnan att det verkligen är maskerad, för ibland är det bara jag som tror det, men hon ska spöka ut sig till tänderna och jag får inte veta till vad. Jag gissar att hon ska vara vampyr eller sjörövare, det är jag nästan hundra på. Eftersom det inte är någon utflippad tillställning utan något mer småskaligt och stillsamt vill jag vara lite måttlig. Valet stod mellan galen skönhetsmiss och något från filmen "Resident Evil". Jag kunde inte välja, så här är hon: Miss Biohazard. Det krävdes lite tejp och en sån där byggmask från Gubbdagis (den är väldigt lätt att andas i, men jag kommer verkligen inte att ha på den hela kvällen, bara när jag ska skrämmas - den är svår att äta i :). Praktiskt med mask när man är lite småförkyld och inte vill smittas. ;)

Bäst att se upp för henne... :)

Festa och flytta tycker mina kloka läsare att jag ska göra. Bra planer, faktiskt. :) Idag tog jag mig ner på stan, men kände mig inte tillräckligt pigg för Betongsjön (nån sorts utomhusbassäng mitt i stan) eftersom ljudnivån där brukar vara väldigt hög. Istället ägnade jag mig åt lite reashopping och kom hem med flera fina plagg från Gina Tricot. Jag är inte tillräckligt ung/trendig/häftig för att att kunna bära kläder därifrån till vardags (är någon det egentligen?). En del kan jag dock träna i och andra funkar utmärkt till fest (fast jag hittade en anständig, jobbvänlig kjol den här gången, cool!). När jag går på klubb får jag ibland (av mig mycket uppskattade) positiva kommentarer om kvällens outfit och då är det inte tysk postorder som man kan tro utan reaplagg från Gina. ;) Hursomhelst, när det är billigt är det lätt för mig att hitta onödiga saker som jag "behöver". Då brukar jag tänka till mig själv att "nej, den där kommer du aldrig ha tillfälle att bära". Då kontrar mitt shoppingglada jag med "Men det kanske dyker upp ett tillfälle!". Nä, vet du vad Kaprifol! Om det dyker upp ett tillfälle då det enda lämpliga att bära är en superkort rosa fluffklänning som är två nummer för liten så kanske du kan hoppa över att ta det där tillfället i akt och göra något bättre. Sagt och gjort! Ingen fluffklänning. *s*

Jag har skaffat hatt! Blivit med hatt, kanske man säger. Den införskaffades på Terräng, det där stället på Hisingen (tror jag att det är för det är på fel sida av vattnet) där Fisken är stammis. Det är en fin hatt, ser ut som en sån som fiskare har, men samtidigt är den elegant och den är grön, vackert skogsgrön. Det finns ett praktiskt band runt brättet där man kan sätta fast fiskeflugor eller vad man nu vill sätta där. Blommor tror jag skulle bli snyggt. (Just nu använder jag  en mycket liten dator, men när jag är vid en större så ska det nog gå att ordna en bild. :)

Vi kom ut på stan idag och jag fyndade träningskläder. För mig var det viktigt att de var snygga, billiga och stretchiga. För Fisken var det viktigt att de var illgröna. Vad är grejen med det, tror ni? Är det för att jag ska synas i mörker? För att man blir pigg av färgen? Kanske är det för att illgrönt är nya svarta. Svårt att säga. :)

Idag sände jag en tacksam tanke till min exjobbshandledare som hade mitt arbetsrum förut och lämnade kvar ett halvt bibliotek, en liten väderkvarn av gips, en packe smartcards och en hel del annat. Det var såhär att jag skulle ut och äta på ett lite finare ställe än hos datorklubben och typiskt förstås: jag hade inga fickor och ingen handväska heller. Vad gör man då med sina värdesaker? Släpa med sig ryggsäcken är ju lite otympligt och jag hade inte möjlighet att hinna hem emellan för att hämta en liten väska. Ett knep jag läst någonstans är att ta ett kuvert och ha det som kuvertväska. Säkert jättesmart om kuverten som finns till hands inte har fula stämplar på sig eller är i A3-format. ;) Lösningen blev istället min f.d. handledares kvarglömda lilla laptopväska (eller handdatorväska kanske, pytte-pytte). Väldigt stilfullt och klart bättre än plan B: en illgul plastficka. :)

Nej, jag dukade inte under, jag fotade allt. Ett och ett halvt minneskort fyllde jag. Sedan får ni själva fundera över hur (lagringsmässigt) stort minneskort jag har, men hur litet man än tänker sig det så blir det rätt många bilder ändå... Sedan tränade jag aerobics för att tänka på annat och nu sitter jag här med träningsverk och en väldigt välsorterad garderob med mycket konstigt i. :) (Sju tröjor med mitt universitets namn på, bara en sån sak. Sju.)

Det är bara att inse: Jag har fullkomligt tappat kontrollen över innehållet i min garderob. Med tanke på att jag går i ungefär samma jeans och tröjor mest hela tiden är det ett under hur mycket kläder jag egentligen äger. För att få lite ordning bestämde jag mig för att fotografera rubbet, plagg för plagg och katalogisera dem på något sätt. I början var det roligt, sedan började det bli monotont och därefter blev det lustigt igen när jag började fundera över hur jag skulle få in allt igen. Jag har fotat ganska mycket nu och det är inte på långa vägar färdigt, jag säger inte mer än så. Det är naturligtvis roligt att upptäcka att man har så pass många fina klädesplagg, men det är bra konstigt ändå, för jag shoppar nästan aldrig. Hur kunde det bli såhär? En orsak till att det blivit så många plagg är att jag aldrig gör mig av med något och jag kommer fortfarande i det jag hade på högstadiet, till viss del även sådant jag hade innan dess. 10-15 år, ja ni kan ju tänka er. Nu är planen att använda allt fint samt att skänka bort sådant som inte passar längre. ...men först har jag några foton att ta.

Överraskande upptäckter...

• Jag har fem(!) volangkjolar. Vem kunde tro det?
• Antalet jeansjackor ska vi inte tala om.
• Min fina slips är återfunnen. Äntligen!
• Många av mina fest-toppar ser väldigt "Miss Texas" ut om ni förstår vad jag menar. Glittriga, grälla och sådär. Måste jag skaffa ett par cowboystövlar för att kunna ha dem?

Jag har brutit mot min egen regel denna vecka och visat mig utan nagellack, men nu är det som det ska igen. Den här gången blev det turkost med guldglitter. Just det, glitter som är så hopplöst att få bort. Varje gång jag skrubbar bort det tänker jag "aldrig mer", men nästa gång så... :)

Upp och hoppa! Idag ska jag ut och hurtshoppa, det är därför jag är så tidigt uppe. Hurtshopping innebär inte så mycket direkt shopping (förutom nödvändiga småsaker och plötsliga fynd + en del fika förstås) utan själva grejen är att man går (på ett hurtfriskt sätt!) ner till stan tidigt en helgmorgon. Man kan sjunga "Vi gå över daggstänkta berg" under tiden, men man måste inte. Nu ska vi bara hoppas att min hurtiga kompis inte har försovit sig. :)

Det är hemskt synd att jag inte driver en modeblogg för då skulle ni få se dagens outfit. Den är verkligen speciell idag. Saken är den att det ösregnar så till den milda grad att det inte hjälpte med regnrock imorse. Mina byxor behöver med andra ord några timmar på elementet för att bli brukbara igen och även om klädkoden här på avdelningen är avslappnad finns det vissa gränser... Vad gör man då? Jo, min datorförening äger en labbrock för cermoniellt bruk. Det är en lång vit sak med vår logga på och den ser inte helt illa ut, man kan faktiskt tro att jag är festerist eller något i den stilen. Så här runt sommaren ser man ofta studenter i overall, hängslebyxor eller labbrock. De pluggar så, tentar så och lever så.  Tackochlov är det dessutom tenta-p och knappt en student här på uni. Eftersom det är fredag är det rätt ont om folk i min korridor här också, men jag får helt enkelt hålla mig på rummet tills jag är torr. :)

Jag har handlat en liten galiamelon som fredagsgodis. Tänkte avnjuta den tillsammans med en kopp te och min bok i kognitiv psykologi. Förut satt jag och slökollade på "Project Runway", en dokusåpa om kläddesigners och tänkte att det kunde vara en alternativ karriär. Efter lite skissande kom jag fram till att allt jag ritar ser ut som den där märkliga klänningen som Uma Thurman bar på nån oscarsgala som protest mot att skådespelerskor alltid bedöms efter sina klädval. Jag är lite nyfiken på vad den som designade tyckte om att hans/hennes kreation valdes ut just för att den var så ful... :)

Extra, extra! Kaprifol tokshoppar! :) Jag lovar, det gör jag. Det var så fint väder att jag gick ner på stan och finfikade (fenyletylamin och koffein, alltså choklad och kaffe) samt passade på att fynda lite. På Myrorna fanns en massa fint, men handen på hjärtat, jag behövde inte allt. Mina garderober är redan fulla så det räcker, men att shoppa på second-hand kan jag ändå göra utan att skämmas: billigt, miljösnällt och så kan man hitta något ovanligt. Dessutom, en enda liten T-tröja i svart krossad sammet ryms ju faktiskt. (Jag ser väldigt dramatisk ut i den, kan jag intyga. :) Det blev en vas också, stor och grön och perfekt att placera någon riktigt prålig och skrikig växt i. *s*

Sen blev det en tur till Gubbdagis, för jag behövde verkligen en USB-hub. Då menar jag "behövde" som i att jag har ett stort antal USB-prylar och ständigt får krypa på golvet för att koppla om sladdar, vilket jag tänkte få slippa nu. Jag pratar inte om "behövde" som i fallet med Fiskens KVM-switch. En sån har man nytta av om man har en större mängd datorer (t.ex. i en serverhall), men bara en uppsättning tangentbord, mus och skärm. Möjligtvis hade jag kunnat ha användning för en sån på den tid då jag hade flera datorer i drift, men knappast. Fisken har en dator och han behöver sin KVM-switch. Det är sånt som gör att jag tycker så mycket om honom. :)

Nu ska jag göra en kanna Yogi-te och sedan ska jag läsa lite kursböcker och småpyssla här hemma.

Det ser väldigt fint ut idag så jag ska gå en liten sväng ner på stan för att njuta av solen. Först av allt ska jag äta en skål med cous-cous och Bangalore-curry samt ett granatäpple, en av mina favoritfrukter just för att den är så krånglig att äta och dessutom färgar av sig på allt. Det gör det till lite av en sport. Jag mot granatäpplet, liksom. :)

Jag antar att jag kommer att se modern ut på stan för tydligen har jag blivit på modet igen, jag kan inte hjälpa det. Jeans av den sort som egentligen inte är snygga kombinerat med T-shirts med gräsliga färger, mönster och fåniga texter är väldigt trendigt helt plötsligt. Det är lite skojigt på sitt sätt. :) När jag ändå pratar om ytlighet kan jag passa på att påpeka att jag inte längre läser Veckorevyn. Jag läste den enbart för deras chefredaktörs skull och när hon nu arbetar med deras webbsatsning istället så kommer jag att övergå till att läsa "Veckis" på nätet. Ytlighet utan själ och utan en person som ger charm åt det ytliga är inget för mig.

Nu ska jag nog ändå inte säga något, för på bussen till Göteborg syndade jag med att läsa ett betydligt värre modemagasin, ett som tar sig själv på stort allvar. (Men vad skulle jag göra, plugga i all sin ära, men fyra timmar kognitiv modellering på en buss... no way!) Det allra roligaste var en artikel om hur man framstår som smart. Inte hur man blir det, utan hur man framstår som en icke-bimbo om man vill impa på någon. Det var inte så svårt. Man ska sluta säga saker som "Lilla jag fattar ingentiiing" och man ska lyssna på nyheterna "även om det är tråkigt". :) Jag ska börja redan idag!

Dagens låt: "Alles klar auf der Andrea Doria" - Udo Lindenberg
Dagens flärd: Hårinpackning
Dagens studier: Entreprenörskap! Sen! :)