Kaprifol -

Köln

Efter Lübeck åkte vi tåg till Köln. Det tog större delen av dagen och för att det skulle bli lite bekvämare åkte vi första klass. Jag hade min T-shirt med spöktryck och Blaufish tyckte det var väldigt roligt att peka på mig och säga Buuu. Han hävdade att våra medpassagerare också skulle tycka det, men jag var mer tveksam. Det visade sig dock vara så, men så var de också fem och sju år gamla. Deras härdade mamma var trevlig och försökte förstå vår tyska medan ungarna mest klättrade omkring, härmade djur och busade allt de orkade. Åka tåg är så roligt som man gör det. :) Väl framme gällde det att hitta hotellet som var mitt val. Alltså var det billigt, otillgängligt och mysigt. Något Hilton var det inte, men personalen var oerhört vänlig och hjälpsam. Stället låg i ett internationellt kvarter där det verkade vara lite livligare än i resten av stan. Vi hade som grannar: persiska matställen (+ bokhandel och rättshjälp på samma språk), ett israeliskt fik, nån konstig Internet-kiosk som sålde öl, ett varuhus för ekologisk mat, ett lyxigt gym och ett etiopiskt matställe. På det senare gjorde vi två besök och blev väl bemötta samt fick riktigt god mat i oss. Att äta med händerna var lite knivigt till en början, men vi gjorde vårt yttersta och belönades med nyrostat kaffe på maten. Resten var Köln var kanske inte lika spännande som våra kvarter, men det var tydligt att det var en storstad vi befann oss i. Ändå var tempot lugnt och det kändes tryggt i staden, iaf där vi var.

Lite såhär var det.

...och det kändes såhär.

Vi hade även nöjet att träffa andra geocachare som tyckte det var spännande att vi kom från Sverige. På ett stort varuhus för friluftskläder och liknande roade vi oss med att posera i "svenskavdelningen" (där det fanns träälgar och midsommarstänger) samt att njuta "Swedish summer!" i ett frysrum (som var till för att man skulle prova varma kläder där, inte för att svenskar skulle leka svensk sommar i sina sommarkläder).

"Maneter man eter" i friluftsaffären.

På det stora hela är Köln inte en turiststad. Det finns utkikstorn och det finns även den magnifika katedralen, men i övrigt är det mest en stad att bo i, inte att resa till. Värt ett besök är ändå Reinpark, den stora parken i 50-talsstil alldeles nära Tanzbrunnen där Amphi Festival hölls. Att vandra längs med den inte helt rena floden Rhen och titta på containerskepp är även det ett underskattat nöje. Annars är något av det trevligaste man kan göra i Köln att handla på något av alla de små bagerierna och sedan sätta sig på lämplig plats (någon liten park eller utanför någon av de gamla stenkyrkorna) och mumsa i sig sina Brötchen och andra nybakade godsaker. För Köln-borna var nog helgens stora nöje att kolla på de 16000 syntarna och goterna som invaderade stan. En del verkade roade, andra förbryllade och två damer som stationerat sig utanför Tanzbrunnen såg rejält upprörda ut, men de var i tydlig minoritet. Jag rekommenderar definitivt ett besök på Amphi för den som gillar synth, men även ett besök i Köln för den som vill uppleva en tysk storstad precis som den är.

2010-07-30 @ 11:06:06 Permalink Fint Kommentarer (1) Trackbacks ()

Lübeck

Efter några dagar i Kiel, denna söta lilla stad, åkte vi till Lübeck som skulle vara en ännu finare stad och det var den. Det enda som möjligtvis går att ha emot Lübeck är att åtminstone stadskärnan känns som ett enda stort museum som nog fungerar bäst på sommaren. Att bo där vintertid med smala, vindlande isgator är nog inte så roligt. Som semesterstad är Lübeck dock fantastisk.

Gamla stan i Lübeck.

Jag rekommenderar varmt ett besök i ett av stadens sju höga torn (ett av dem, ett kyrktorn, fick man åka upp i) vilket ger en fantastisk utsikt över de vackra omgivningarna.

Utsikt över Mariakyrkan.

Det finns också stora möjligheter till klassisk tysk mat i gammaldags miljö. Rådhuskällaren och Potatiskällaren (Kartoffelkeller) var två spännande matställen mitt i centrum där man kan få sina "klösse" eller sin schnitzel med eller utan surkål för ett pris som är betydligt billigare än det mesta man kan äta ute i Sverige. Annat man kan göra i Lübeck, förutom att äta och gott och begapa arkitekturen, är att shoppa samt att besöka någon av parkerna och skogarna runt staden. De majestätiska, murgrönetäckta träden som finns överallt i Tyskland är väl värda att ta en närmare titt på. Allt är enormt, till och med lönnarna är jättestora. I ett område som vi tror kallades "Ritterbrook" fanns en riktig sagoskog där träden tilläts falla och ge boplats år insekter och andra djur. En bit från turiststråken, men väl värt ett besök.

Jätteträd i Lübecks skogar.

Grönskan tar över...

I Lübeck var det jag som hade valt boende, utan att riktigt veta vad jag valt. Så kom det sig att vi hyrde en halv vind av en familj som ägde ett högsmalt, kycklinggult hus i gamla stan, mitt i smeten. Udda, unikt och hemtrevligt.

Utsikt från vårt "Ferienhaus".

Spännande och plötsligt uppdykande konst!

2010-07-30 @ 10:55:36 Permalink Fint Kommentarer (0) Trackbacks ()

Amphi 2010

Min första festival - om vi inte räknar endagsgrejer som Tinnitus och SAMA - blev till på köpet utomlands. Jag och Blaufish (som har fotat superfint här!) hade funderat på att åka till Tyskland på semestern och när en kompis till mig som brukar hänga på samma klubb som jag undrade om vi ville åka till Köln på Amphi Festival och möta henne med sällskap där, tyckte vi att det lät som en bra idé. Amphi är inte så känd i Sverige, men det är en av de största tyska synthfestivalerna och att döma av de band som skulle spela kändes det som ett bra val. Särskilt mycket såg jag fram emot att se VNV Nation live - ett band som märkligt nog spelade på Arvika-festivalen också i år, fick jag veta precis när vi skulle åka iväg på vår tysklandsresa. Nå, det är nog ändå skillnad på VNV i Köln och VNV här hemma. Den vänliga, mestadels tyska publiken gjorde sitt för att stämningen skulle vara bra. Överlag kändes Amphi väldigt trevligt och välordnat. Knappt någon var för full, ingen var otrevlig och det gick att köpa god mat på området. Vakterna var lite överallt, men var inte överdrivet vaktiga utan hade bara koll på läget helt enkelt.

Dag 0 - Bändchen

Kvällen innan festivalen började begav vi oss till området för att hämta ut våra små armband, Bändchen, som skulle ge oss möjlighet att passera in och ut på området under helgen. Det var fiffigt, förstod vi dagen därpå då många besökare fick köa länge för detta. När vi ändå var på området passade vi på att titta lite på en talangjakt som pågick. Det vinnande bandet skulle få spela dagen därpå och för att rösta på sin favorit skänkte man pengar till en välgörenhetsorganisation. Det band som samlade in mest vann tävlingen. Lovvärt tyckte vi och skänkte några euro som röst på Novus UK, det enda band vi såg i sin helhet, men även det som (om jag minns rätt från min tidigare research på Myspace) var bäst. Tyvärr vann de inte, fick vi veta dagen därpå, men jag skulle tro att jag kommer få höra mer av dem i framtiden. Efter att ha intagit lite currywurst, en tysk specialitet, och provat den lokala ölen (vilket var lätt för vad vi än försökte beställa fick vi en Kölsch) valde vi att gå vidare till förfesten. Inte den officiella förstås, utan en annan som vi blivit rekommenderade. Platsen var en klubb mitt ute i ett industriområde vid floden. Det tog en smärre evighet att hitta dit, men det var däremot lätt för vännerna vi skulle träffa där att hitta oss. Jag kom i turkos (min nya T-shirt med ett litet buande spöke på), mest för att vara lättfunnen. Klubben imponerade mest genom läge och inredning - stället var som gjort för synth. Musiken var också bra och det fanns två dansgolv med duktiga DJ:s. Allt kändes genomtänkt och proffsigt. Roligt dock: efter en lugn låt som inte riktigt funkade räddades läget genom att de drog på "Call the Ships to Port". Vad annars? :)

Dag 1 - Du ser jättebra ut i grönt

Blaufish envisades med att käl sig helt i svart. Han ville inte sticka ut i sin gröna T-shirt som kvällen innan, fastän jag försäkrade att grönt klädde honom och att folk ändå hade haft mest fokus på mitt spöke. Hursomhelst, det var dags att kolla på konserter! Tyvärr var det mycket bra som krockade. I några fall valde vi att springa mellan spelningarna och se lite av varje, men då handlade det mer om att höra än att se. I andra fall placerade vi oss på bra platser framför en av scenerna och missade då något på den andra. Lite tråkigt kanske, men det verkade vara så man gör. Med 16 tusen personer, två scener + en extra med lite andra uppträdanden, mängder av band och bara två dagar fick det väl helt enkelt bli så för att allt skulle funka. Jag hoppas att någon fick nöjet att se de band vi missade (jag har inte hört talas om någon enda människa som var på plats under Solitary Experiments och Nachtmahr, två riktigt bra band som hade oturen att krocka med stora akter). Nå, mycket såg vi och första bandet ut var...

Miss Construction som såg ut som de sista kvarvarande från en illa åtgången zombiearmé. Trots att de spelade "frukostpasset" blev det fullt ös och jag var tvungen att dansa lite. De var ett av få band som spelade lite hårdare EBM åt aggrotechhållet och på så sätt ett av de band jag gillade bäst musikaliskt. Flera andra band som vanligtvis låter ungefär likadant verkade välja ett lite rockigare sound live.

Destroid eller Din | A | Tod. Svårt val när två EBM-akter av ungefär samma kaliber kör samtidigt. Vi valde de första som liknade ett gäng webbdesigners när de gick upp på scenen (där det fanns en Mac!), men som gjorde en bra, lite futurepopig spelning med mycket känsla och inlevelse. Efteråt tänkte vi se Faderhead som nog körde något i samma stil, men valde att få bra platser på andra scenen istället för där skulle något särskilt hända.

Ashbury Heights var värda att vänta på. Ett gulligt, svenskt band där sångerskan bar kimono och underhöll publiken med en anekdot medan en strulande dator fixades. Jag har nyligen börjat lyssna på deras musik och tycker att de är riktigt bra, lite som Alice in Videoland, men med ett mer klassiskt synthsound. Live var de dock något alldeles extra. Roliga både att se och höra!

Ashbury Heights kom "från landet som gav oss IKEA" enligt presentatören.

Welle: Erdball kom sedan och vi behöll våra platser vilket väl var ett vågspel när en C64-dator kom flygande ut i publikhavet. Welle kan inte beskrivas så lätt. De låter som ett 80-talsdatorspel och de ser ut som en 50-talsfilm, men lite mer skruvat. Roliga live är de hursomhelst. En otroligt skojig upplevelse, som cirkus fast självklart bättre. (Jadå, de körde Monoton und Minimal, soundtracket till många små teknologers liv.)

Väldigt mycket Welle.

Blutengel och Funker Vogt tittade vi som hastigast på medan vi åt mat och rörde oss på området. De första är dramatiska så det förslår och hade en publik av gothtjejer i krinolin medan de andra hade hoppande tvåmeterstyskar som sin publik - sådana som gillar att höra den där låten om att kärlek är en produkt utan bästföredatum. Vi var trötta, men slog oss ner i ett hörn och lyssnade lite ändå. Inget hoppande dock.

The Crüxshadows hade jag piggnat till inför. Fattas bara annat! Jag är mycket förtjust i deras egensinniga gothsynth med fioler och allt. Sångaren med det ovanligt spretiga håret klättrade på ljusriggen, lyste på publiken och tog i från tårna. Allt avslutades med "Marilyn, my Bitterness", ett starkt avslut som ledde till allsång. (Ingen "Tears" dock, men lika bra det, för då hade väl publiken gråtit unisont.)

Leva - älska - vara - tro, är Crüxshadows devis.

Project Pitchfork gjorde en mycket rockigare spelning än väntat och deras publik levde rövare (eller de var snälla, men de var snälla hoppande tvåmeterstyskar vilket är en fara för liv och lem ändå) så vi flydde iväg till And Ones konsert just när de introducerade "Timekiller" som "And Ones bästa!" till fansens glädje.

And One spelade samtidigt ute i solskenet och körde såklart sin uppskattade coverversion på just Timekiller. And One kändes det som om jag sett nyligen, fast det var mer än ett år sedan. Vi nöjde oss ändå med att se dem sittande i gräset istället för att vara ute i publikhavet. Man vet vad man får på en And One-konsert och inget var jätteöverraskande, men bra var de och de körde inte bara nytt material, utan även äldre lite lugnare låtar. Efter en bra spelning i det gröna valde vi att inte se slutet av Skinny Puppy, kultbandet om just skulle avsluta på innescenen. Likt många andra lät vi kvällen sluta här. (För att inte få skäll av Skinny-fans i bekantskapskretsen kan jag kanske låtsas att jag såg dem och att de körde Assimilate, för det gjorde de säkert. ;)

Dag 2 - Never ending light

Det blev ingen efterfest dag ett och inte dag två eller. Det skulle ha blivit attans mycket efterfest, men jag var helt slut och det var jag inte ensam om. Så mycket bra som det fanns att se och höra var det svårt att hinna med basala saker som att äta och att vila. Söndagen skulle bli lugnare - inte så många bandkrockar utan mest synth på ena scenen och gothrock (inte min grej) på andra. Ändå glömde jag att äta lunch och kvällsmat utan fick "nödmatas" med kinamat i regnet under VNV Nations soundcheck. Detta ledde till att vi inte fick helt optimala platser på deras spelning, men ändå, magsikt var det, Magiskt. Återkommer till det.

Ext!ze spelade tidigt och hade gott och plats för sina dansande fans som Blaufish kallade för "technofansen", även om de själva kallar sig cybergother (det har jag läst på Internet :). Fansen var nästan roligare än bandet och ännu mer utstyrda med löshår och neonkläder. Musikaliskt var det här klubbmusik, men kanske inte så spännande live trots att bandet hivade en dator i golvet utan synbar anledning. (Stackars dator, ju.) De två dansöserna gjorde dock sitt för att liva upp det hela och de verkade ha mycket roligt.

Mono Inc är inget synthpopband. Jag som trodde det hade nog blandat ihop dem med något annat band. De var däremot ett riktigt bra rockband, värda att lyssnas mer på.

Rabia Sorda lämnade aggrotechen hemma och lät lite mindre elektroniska än jag väntat mig. Mycket lera och gegga på scenen blev det och mycket fart. "Save me from my Curse" i en ny spännande version livade upp.

Mesh, detta söta synthpopband med sina deppiga låtar om vänners och älskades svek gjorde sin grej, men sänkte inte stämningen för det. Inget kladd på scenen och inga extravaganta kläder heller. De såg lika propra och vanliga ut som alltid. Man måste ju inte överdriva.

Combichrist! Jaa! Nej, inte Blaufish grej. Han åt något medan jag slog följe med en fransk, ny bekantskap in i publiken. Det började regna mitt under spelningen. Alla dansade, det var en fantastisk stämning, men det regnade, det gjorde det. Jag började krångla med något i väskan och en kvinna, misstänkt likt Catwoman, bredvid mig blängde surt åt mitt knuffande och skuffande, men sken upp när hon förstod vad jag gjorde. Det gjorde de andra i närheten också, för vad smart med regnställ i handväskan. All ära här går till Blaufish som packat "nödutrustning" trots mina protester. Bandet spelade "Without emotions" och andra klassiker. Enkelt, hårt och hoppfyllt. Utan känslor och upplevelser, bra som dåliga, är livet mest bara en massa tid.

Combichrist - definitivt with emotions.

Asp blev det sen. Det verkade som om alla människor flydde undan regnet och in på FLA:s konsert så vi valde i sista stund att skippa dem och se Asp istället. Det enda jag visste om detta band var att de förmodligen var bandet som gjort "Tiles" och att de har en karismatisk sångare som ser lite småläskig ut och kallar sig Mozart. Det sista stämde. "Mozart" övade skalor med publiken, skojade, underhöll och sjöng riktigt bra med sin operaröst. Det märktes att bandet hade lika roligt som publiken och att de var vana vid att spela. Storslaget och kul!

Mozart tar ton i Asp.

VNV Nation. Vad säger man? Allsång, mycket folk, mest material från Judgement-plattan, gult ljus över folkhavet. Let there always be never ending light. Jag lyssnar nästan dagligen på VNV och jag kopplar händelser i mitt liv till deras låtar, ändå är jag inte deras största fans och de har många, många sådana. Det kändes som om alla var där och alla sjöng med. Fantastiskt, helt enkelt.

Kvällen avlutades med Eisbrecher (Glassbägare? undrade en inte helt tysktalande man, inga namn nämnda ;) som vi såg lite av, men min energi var slut efter VNV Nation. Vi kollade som hastigast in dansgolvet inför efterfesten också. Några cybergother låg(!) ner på golvet och dansade på sitt säregna sätt, annars verkade många gå efter de sista konserterna - trötta, glada och lyckliga. Tack för en utmärkt festival!

2010-07-29 @ 21:29:36 Permalink Musik Kommentarer (2) Trackbacks ()

Den modige fotografen

Jag har insett att jag är ihop med en både duktig och våghalsig fotograf. Amatörfotograf förvisso, men ingen amatör för det. Duktig är han för att det blir så bra och våghalsig för att han vågar stå långt fram i publikhavet på en konsert med ett band som har en förkärlek för att kasta ut saker i publikhavet. Vi talar inte enbart om ballonger och pappersflygplan här - Welle:Erdball hivade ut en dator(!) också, men Fisken fotade modigt vidare. Här kan ni se hur det blev.

2010-07-28 @ 23:41:06 Permalink Fint Kommentarer (0) Trackbacks ()

Var jag har varit

Förmodligen tvistar inte di lärde om var jag har varit i sommar. De har säkert bättre saker för sig. Jag kan berätta ändå: vi var i Tyskland. För nästan två veckor sedan tog jag och Fisken båten till Kiel där vi tillbringade några dagar med att titta på stan, (försöka) prata tyska, geocacha och bada i havet. Jag badade, inte Fisken. Det måste ha varit uppåt 30 grader varmt och strålande sol. Kiel kändes som en lagom stor stad där det hela tiden var lite folkfest och kul grejer på gång. Ingen storstad, men ett trevligt ställe att tillbringa sommaren på. Det blev extra festligt i och med att båten Chopin som gjorde reklam för polsk kultur lade till i hamnen och drog med sig tillhörande festival med klassisk musik, andra uppträdanden och ett enormt fyrverkeri vår sista kväll i Kiel. Vi såg allt från hotellet, ett centralt ställe med utsikt över den vackra innersta delen av hamnen. Här hade Fisken fått välja hotell och han valde något som var praktiskt och låg nära stationen. Det var bra. Sedan, under återstoden av resan, kom hotellen som jag valt. Då blev det mer intressant än praktiskt.

Lusthus i den gamla botaniska trädgården i Kiel

Efter Kiel åkte vi till Lübeck, denna vackra gamla hansastad. Där hyrde vi en halv vind i gamla stan, funderade över eventuellta råttor i rådhuset (det är en historia som är Fiskens att berätta), åt en massa rätter gjorda av potatis och var uppe i ett kyrktorn. Jag ska berätta mer om allt det där och visa bilder på allt det fina. Fisken får berätta om tjejerna som ville skicka oss från Kiel till Flensburg istället för till Lübeck när vi skulle dit. Det är även det hans historia.

Stockrosor i gamla stan i Lübeck

Efter Lübeck blev det något helt annat. Vi tog en halvdags tågresa söderut i samma kupé som två glada barn och deras trötta mor. Vår destination var storstaden Köln där vi gick på den stora synthfestivalen Amphi. Att se 16 tusen syntare på samma plats är en lika märklig som mäktig upplevelse. Naturligtvis ska jag skriva om det, göra mitt bästa för att recensera samt visa bilder. Det går inte att beskriva hur det var att vara där, men det är värt ett försök.

Köln - inte bara festival, även katedral

2010-07-28 @ 00:22:11 Permalink Fint Kommentarer (0) Trackbacks ()

Fotat

Jag och Blaufish har varit på fotoevent och fotat en massa saker som stadsmiljön, andra eventdeltagare och vad vi fick syn på. Jag och min lilla kamera såg det här. :)

2010-07-14 @ 23:00:10 Permalink Fint Kommentarer (2) Trackbacks ()

Tisdagstema - Konstgjord

Veckans tisdagstema är konstgjord. Här kommer vacker konst från Café Isbolaget på Donsö. Kanske inte riktigt vad som menades, men ändå fina framställningar av badliv och öliv. :)