Kaprifol

Här har det firats Midsommar och gjorts en sommarutflykt med familjen. Trots all prakt med vackra slott och annat storslaget är det ändå de enklaste sakerna som är finast. Lite vallmo på de mest oväntade ställen, till exempel. :)

Jag tror att det är först när man förklarar det för någon som inte har växt upp med det som man inser vad det egentligen handlar om och hur det måste se ut. Jo, man visar att de inte har några öron, sen visar man att de inte har svans heller. Sen härmar man hur de låter och så hoppar man som de gör. Den jag förklarade för såg tveksam ut. Gör alla sådär? Du också? Nä, kanske inte just jag, men det görs, det gör det. :)

På väg hem, men fortfarande på det nästan folktomma uni, träffade jag en gammal kursare som jag inte ser så ofta eftersom han jobbar på en helt annan avdelning, men i grund och botten jobbar vi med samma sak: att få saker att funka samt skriva om det. Just idag gick han och vallade runt en stor robot som såg ut som en vagn med en massa antenner på. Roboten körde in i saker ibland eftersom dess GPS inte ville fungera och då sa jag något som Fisken nog blir stolt över: "Jaha, men jag ser att du har en Magellan. Varför byter du inte till Garmin?". ;) (...plus några mer hjälpsamma felsökningsråd samt att jag lät robotschabraket följa efter mig och träna målsökning. Konsten att offra sig för vetenskapen, eller så.)

Idag skulle en kollega kolla på en lägenhet, men hon pratar inte svenska och den som bodde i lägenheten nu pratade inte engelska (det hade framkommit vid ett försök till att prata i telefon, dem emellan). Hur löser man det? Jo, jag fick ringa och förklara situationen och boka en tid för visning. (Det var roligt, lite som att vara nån sorts ombud.) Sedan dök min jobbarkompis upp på rätt plats vid rätt tid och... Ja, jag undrade verkligen hur det gick, men tydligen gick det bra. De hade pekat och gjort gester och sagt de ord som båda förstod. Alla inblandade var nöjda med visningen efteråt. Förhoppningsvis hade de förstått varandra. En fin lägenhet talar nog för sig själv. :)

Tillbaka efter helgen och här är knappt en själ. Folk bor inte här på sommaren. Jo, en själ hittade jag, en liten taggig invånare av min stadsdel: en igelkott. Den smaskade i sig resterna av någon grillfest och försökte gömma sig mot betong när jag gick förbi. :)

Här har vi ätit mycket god mat, tillagad av Fisken. Han hade dagen till ära skapat en mycket lila fruktsallad. :) Vi har även tittat lite på TV och konstaterat att det är pampigt så att det förslår. Jag är personligen mycket nöjd med "Vickans" (Vad familjärt, tycker Fisken. Känner du henne? Nja, men det känns ju så.) val av brudbukett. Jo, lite viktigt för mig är det allt. Fula blombuketter stöter mitt öga. ;) Hursomhelst, grattis Victoria till den stora dagen och grattis Stockholm till det fina vädret. :)

Jag beundrar duktiga entreprenörer som har en massa idéer och gör något av dem. De som åtminstone försöker tycker jag också om. Det satt några sköna snubbar på bussen idag som jag blev inspirerad av. Jag kände att jag verkligen ville blogga om företagande, ett ämne som jag inte känner till, men det är inte det viktiga just här. Det handlar om känslan.

En gammal historia: För kanske tio år sedan eller så skulle jag och en barndomsvän starta IT-bolag. Vi var så illa tvungna - vi hade fått ett uppdrag. Min kompis pratade i telefon med den eventuella kunden och upprepade vad personen sa "Jaha, vår webbsida vill du se, jo, jaaa...". Han viftade nog lite åt mig och jag kodade så HTML-taggarna yrde. Vi hade inte någon webbsida. Inte än. Efter lite mer uppehållande av "kunden" hann någon slags sida bli färdig och kunde visas upp. Vi ville vara "Det genuina IT-företaget", det var vår idé. Lite stabilare och redigare än vad som annars var fallet. På eftermiddagen firade vi stort med fika. Vi åkte nog t.o.m. in till grannstaden för att lyxa till det lite. På kvällen sörjde vi - det blev inget uppdrag. Bubblans uppgång och fall liksom, allt på 24 timmar. Det var roligt och lärorikt, hursomhelst. Det är ju lite av huvudsaken. Jag hittade vår gamla hemsida på fil nyligen. Sidan var beige och såg ut som en bastu ungefär. Väldigt genuin faktiskt, där hade vi lyckats.

Sedan hade jag nöjet att hitta Vykorten också. Jag och en nätkompis, detta ännu längre tillbaka i historien, skulle starta en nättjänst för e-vykort. Det fanns ingen bra och gör det fortfarande inte. Kanske vore det värt omaket att starta en? Nå, vårt koncept var enkelt: vi skulle göra snygga vykort och de skulle finnas på nätet. Jag ritade avokados och rymdgubbar med toningseffekter bakom. Jag hade inte lärt mig att byta pensel i ritprogrammet så allt var luddigt och mjukt. Min kompis var religiös och gjorde Star Trek-aktig 3D-grafik kombinerad med bibelcitat. Någon tredje person ritade smileys med glada budskap. Jag försökte visa mina delar av det här som imponerande arbetsprov nån gång har jag för mig. Kanske för att få bli gästskribent på någon liten webbplats (lite som gästbloggare nuförtiden). Jag tror att jag fick bli det trots att den här personen jag försökte impa på var föga imponerad. "Du är OK, men korten... Jag är ledsen." Något sånt. Nu i efterhand förstår jag hur roliga korten egentligen är. Vissa är riktigt fina, men kombinationen avokado, andlighet och sci-fi är lite egen, minst sagt. Nu stod jag visserligen bara för det första, men ändå. Mer skojigt än snyggt var det väl, jo. (Jag ska blogga dem, jag bara måste blogga dem, men det går inte just nu. Jag är i transit.)

Så, IT-miljonärer blev vi aldrig, jag och mina vänner. Inte miljonärer på något annat sätt heller, men det kanske löser sig med tiden. Hur var det nu med snubbarna på bussen jag sitter på? De var nog runt 25, i matchande pastellskjortor. Den ene hade en liten vit blogglaptop som kunde klämmas ner i en skinnportfölj och den andre pratade frenetiskt i en mycket modern mobiltelefon. "Tjeena... Du, jag kan inte snacka nu, jag är i transit... jorå, här händer det saker...". Min telefon ringde också och på pin kiv ropade jag "Hej mamma, jag är på bussen!" så att den i andra änden av snubbens telefon skulle höra vad "in transit" verkligen var. Busschaffisen började samtidigt att prata i högtalarna och presentera sig på bred göteborgska. Killen med telefonen försökte överrösta så gott det gick. Sen pratade han och hans kompis hit och dit om marketing, the presentation, clients och så vidare, svenska och engelska blandat. De verkade ha någon sorts företag, oklart inom vilken bransch, men höjdare skulle de bli, det var uppenbart. De klev av i en småstad, självsäkra och glada. Jag blev alldeles uppåt - att åka skumpig buss med studenter och godisätande modebloggerskor, men bete sig som om det vore X2000, det gillar jag. Världen blir som man gör den. Låtsas man vara en stjärna blir det lättare att faktiskt bli en, tror jag. Jag önskar dem all lycka och välgång. Om inte annat har de kul minnen att se tillbaka på om tio år. :)

Ha, jag visste väl att det skulle hända en vacker dag! Nattbussarna har börjat gå på natten här i stan. Fantastiskt! Åtta långa år har jag väntat på detta, men nu äntligen. Attan vad jag ska åka nattbuss hädanefter istället för att gå sönder fötterna eller ta dyr taxi. ;)

Kanske världens roligaste film börjar på TV6 i detta nu. "Office space" - uttråkad programmerare får plötsligt en ny syn på livet och börjar strunta i allt sådant som oroat honom tidigare och ta livet (och jobbet) lite som det kommer. Hysteriskt kul, jag lovar. :)

En händelserik helg och ännu finns det lite kvar av den. Nu är det dessutom sol som jag ska passa på att gå ut och njuta av en liten stund. Detta tror jag kan ha hänt:
Fredag kl 15: Fikar med några kollegor och säger att jag skulle ha grillat på kvällen. Det uttrycks viss munterhet. Molnen ser minst sagt hotfulla ut.
Ca 18: På väg hemåt. Jo, det duggregnar. Nån grillning blir det inte, men klubbkväll ska det minsann bli.
20: Tröttheten efter en intensiv vecka som inkluderat jobbresa och lite av varje börjar märkas. Jag bestämmer mig för att vara spontan och bara "slänga på mig nåt" för kvällen.
21: Lyckats slänga på mig nåt och ska kila ner till bussen då min brandvarnare börjar löpa amok. Gahh! Får spatt.
22: Problemet förhoppningsvis löst. Befinner mig på klubben och försöker få till lite stämning med camouflagenät och grejer tillsammans med en klubbkompis.
23: Spelar mexikansk och portugisisk aggrotech. Får uppmaning om mer dansmusik av krogägaren. Råkar lägga på Combichrist och det gillas. (Märks ingen skillnad hos gästerna dock, de dansar inte utan pratar lugnt vidare om sitt - det är än så länge nästan tomt på stället.)
00: Häver ett jätteglas vatten utan att blinka. Gubbarna i baren gillar detta. En duktig DJ spelar skivor nu, men fortfarande inget röj. Var är folk?
00:30: Nu är folk här. Attans vad de ser ut. Blöta kläder och hängande hår, en ny trend? OK, det ösregnar.
03: En rolig kväll är över. Alla verkar glada och nöjda. Toppen!
04: Kommit hem bra med en låda korvstroganof som färdkost.
Lördag, svinottan: Brandvarnaren lever än!
Brunchdags: Väcks av telefonen. Jo, det var kul igår.
12: Surfar, dricker kaffe, vaknar. Ska på möte, ingen brådska.
13: Hjälp, mötet! Vad ska jag ha på mig? Försöker hitta nåt som ser snyggt ut när det blåser, som fladdrar och sådär. Hittar något snyggt och hoppar i det. Går en rask promenad ner på stan.
14: Föreningsmöte med pizza! Dags att summera gårdagens fest och planera nästa. Planerna är stora och pizzorna likaså.
16: Höstens fester planerade! Vi har även kommit fram till att a) vi är trötta och b) att möten inte bör hållas dagen efter fester.
16:30: Väntar på bussen hem och hjälper några personer från en sportbutik att plocka ihop nån sorts fotbollsmål som de använt till ett reklamjippo. Det behövs tre pers för att få ner det. Får fina pannband som tack. Tack!
17: Hemma. Sooova! Nej, vänta nu, det var nåt ikväll... Justja, flyttfest!
18: Mumsar kikärtor och fixar en CD med synthmusik åt värdinnan. Lägger ner min själ i musikvalet, såklart. ;)
19: Hittar några bekanta på vägen. De ska till samma fest, vilken slump!
20: Oj, tänk hur fel man kan ha om folks inredningssmak. Snyggt på sitt sätt, men det känns väldigt... ryskt. Ganska speciella utsmyckningar här, måste jag säga. Nej tack, ingen vodka, jag tar gärna vatten istället... och en lyckokaka. Vänta, är det rysk text i den här?
21: Jaha! Det är en temafest! Såklart! (Cirkeln är härmed sluten. Vanligtvis brukar jag komma utklädd till helt vanliga fester. :)
01: Hemma efter en trevlig kväll!
För tidigt: Någon lär sin lille son att spela cricket utanför. De verkar ha kul. Nåja, dags att gå upp.
Lunch: Jag har korvgryta hemma! Yay!
15: Fått det städat och fint här hemma. Helt klart dags att lata sig lite framför datorn och planera en liten tur ut i det gröna! (Till affären kanske, eller runt kvarteret. Det finns ju gränser. :)

Värt att notera: föreningsmöte dagen efter en fest är en trevlig idé som är betydligt svårare att genomföra än man kan tro (det ska stigas upp osv.), men det gick. :) Nu ska jag på kalas är det tänkt!

Lunarstorm ska läggas ner. Det här skulle kunna bli ett långt nostalgiinlägg om all tid jag tillbringade på olika ungdomscommunities på nätet för tio år sen, men vi tar det en annan gång. Jag var aldrig en Lunar-tjej (en sån som stavar kram som kjam), men jag hade ett konto där förstås. Det hade nog alla. Jag träffade Fisken där. Bara en sån sak!

Nu talar ingen om communities längre, bara om sociala medier. Jag har inte insett skillnaden riktigt, men häromdagen lyssnade jag till en intressant diskussion om just sociala medier. Vad händer om en sådan site bara lägger ner? Vad händer då med alla bilder, all sparad kommunikation, allas liv? "Det blir som när Geocities lade ner", sa en av de som diskuterade. Jag hade helt förträngt att Geocities inte finns längre. Min först hemsida fanns där. Det var långt innan Lunar, men jag minns det än. Så, nu stänger landets största community ner. De som ligger bakom det hela ska starta ett socialt nätverk istället... Jag antar att jag måste sluta det här inlägget på det enda lämpliga sättet: Kjaaamiz sötizar! ;) @-`--,--

Jag åker mjölkbussen hem från Fisken. Det är inte den bästa bussen för den stannar överallt, men å andra sidan kommer jag hem betydligt tidigare med den - för att den går tidigare - och det är lite tanken för jag måste upp tidigt imorgon för en jobbgrejs skull. Annars hade jag gärna stannat lite till. Sen finns det fördelar med långsamma bussresor - mycket buss-surf. Just nu sitter jag och tar backup på en massa filer. Det kanske inte känns så nationaldagsaktigt och festligt att sitta och ta backupp, men att göra det i varje liten stad i mellansverige medan gräset växer, molnen är fluffiga och flaggorna vajar, det är en annan sak. Hade jag bara en burk sill också så skulle jag absolut ha kunnat räkna mitt firande som ett av de mer storslagna här i landet. ;)

Fisken bad mig att skicka ett SMS när jag befann mig i en viss stad nära Göteborg eftersom han då skulle veta om bussen var i tid, eller om han skulle hinna cacha lite extra. Jag roade mig därför med att skicka SMS från varje liten håla vi passerade. Det borde ju vara uppskattat, liksom. ;) Sen fick jag dock tillfälle att skicka bästa SMS:et nånsin, alla spänningsladdade SMS urmoder, nämligen "Bussen brinner!". Givetvis med en förklaring att jag var utanför bussen och det det inte brann mycket eller sådär. Vad som hände var att något framme hos föraren började ryka, så han stannade vid vägrenen och alla fick kliva ur och slå sig ner på en av de där fina gräsvallarna som finns längs med vägarna här i landet. Det blev den där sortens gemenskap som det så sällan blir. Folk pratade, fikade, plockade upp datorer, ringde sina nära och kära och hade det allmänt mysigt i 20 minuter tills det uppdagades att det som rykt var ett trasigt lysrör och inget värre än så. Nu åker vi alltså vidare, bara en liten stund försenade och utan belysning. Klart bloggvärt. :)

Efter en trevlig månad med Spotify Premium (tack Fisken!) föll jag tillbaka till gratisversionen igen för ett tag sen. Jo, jag gillar när det finns reklamfinansierade gratisversioner av betaltjänster på nätet, men oriktad eller missriktad reklam kan bli lite irriterande i längden. Det är inte mängden reklam som är problemet, utan vad det är reklam för. De reklamjinglar som spelas då och då är faktiskt det minsta problemet. De flesta är korta, innehåller musik och är anpassade till mediet på något sätt. Vissa passar (merparten av den tänkta) målgruppen med reklam för t.ex. utbildningar och resor för de yngre och bilar och barnläkemedel för de lite äldre som har familj och villa och allt sånt. Alla får höra allt, men det är inget som är jättefel för nån av grupperna tycker jag nog. Annan reklam passar till själva tjänsten och handlar om musik. Ytterligare andra reklamsnuttar utnyttjar det faktum att de vet att reklamen ska spelas i Spotify. Min favorit är "Vi har analyserat dina spellistor och kommit fram till att du älskar säckpipemusik så nu har vi bäddat in vårt erbjudande i just säckpipemusik så att du verkligen ska få njuta. Just nu *gnäll, yyyyl* erbjuder vi *tuuut, tjuuut*..."

Värre är det med textreklamen. Så snart jag ska byta låt så är den där och stöter mitt öga. Nej, jag vill inte ha ullprodukter eller datingsiter för folk som redan har familj(!). Har de analyserat mina spellistor nu igen eller vad är det frågan om? Hellre säckpipa säger jag bara.

Nä, gör om och gör rätt! Musikrelaterad reklam är minst jobbig, speciellt om den är anpassad efter ens musiksmak vilket den borde vara. Det är dessutom enkelt att implementera. Sen går det såklart att erbjuda fler produkter som passar personer med viss musiksmak. Jag menar, cowboyhattar åt countryfantaster, MC-prylar åt hårdrockarna, hårfön åt schlagerdiggare och så vidare. Åt mig? Ja, åt mig blir det definitivt Premium i sådana fall! :)

Jag var på utflykt med jobbet idag och vi upptäckte att det var fullt med fiskar i en damm där vi var. Hur många som helst. Hungriga var de också. :)