Framåt
Jag går en kurs i akademisk publicering. Det låter fint, men det handlar om något mycket praktiskt och inte så avancerat, att skriva helt enkelt. Skriva så bra det går och gärna mycket också. Förra gången visade föreläsaren en bild av en gammal man på en nästan lika gammal cykel. Mannen kallades för "Stålfarfar" och hade ett imponerande skägg som såg ut att vaja i vinden. Stålfarfar ställde upp i en cykeltävling på 50-talet. Egentligen var han för gammal för att få vara med, men han cyklade ändå, utom tävlan och med sin egen nummerlapp med en nolla på. Självklart vann han. Saken var den att de andra var yngre och snabbare och hade bättre cyklar, men tog pauser ganska ofta. Det gjorde inte Stålfarfar. Det gick sakta, men (nästan) hela tiden framåt. Så skulle det också gå med vårt skrivande, lite varje dag skulle löna sig.
Idag provade jag motionscykling i grupp för första gången i mitt liv. Den som känner mig vet att jag inte är så förtjust i att cykla, men jag tänkte prova ändå. Det svåra visade sig vara att inte trilla av (!). Jag fick cykla i lågt tempo, men insåg att jag kunde kompensera genom att göra det tyngre. Lite, lite kände jag mig som Stålfarfar på sin gamla cykel. :)
Idag provade jag motionscykling i grupp för första gången i mitt liv. Den som känner mig vet att jag inte är så förtjust i att cykla, men jag tänkte prova ändå. Det svåra visade sig vara att inte trilla av (!). Jag fick cykla i lågt tempo, men insåg att jag kunde kompensera genom att göra det tyngre. Lite, lite kände jag mig som Stålfarfar på sin gamla cykel. :)
Kommentarer
Trackback