Kaprifol

Det fanns fina ljusinstallationer på stan. Jag och Fisken diskuterade dessa, eller om nu diskutera är rätt ord. Han ropade "A ghost!" med överdrivet läskig skräckfilmsröst och jag fyllde i "...in the shell!" varpå Fisken kontrade med "Ghost in the fjäll!" och tyckte att det skulle bli temat för vår nästa fjällvandring. :)

Veckans Tisdagstema är rund, vilket bollen i fönstret också är. :)

Dagens ord är tyken. Är det sant att det fantastiska ord bara finns i Göteborg? Synd i sådana fall, för det är ju så användbart. :)

Idag blir det två bilder i en - min armbandsgubbe ser väldigt stilig ut, såhär på en helt vanlig tisdag. På min TV-fotpall ligger två halsband. :) Vad andra har för fint, i form av accessoarer, där hemma ser ni här.

 

Vissa saker är bara roliga för att de upprepats tillräckligt länge och för att det bara är en liten skara personer som förstår skämtet. När jag pluggade datateknik och åkte på den årliga konferensen Datatjej hörde det till (fast jag tror att de slutade med det) att några lustigkurrar (olika varje gång) ställde sig upp och drog "hundgycklen", några vitsar om hundar, ungefär såhär: "-Det var en spetsig hund du har. -Ja, det är en spets. -Haha, jaha, men titta där då, visst sitter det en hund i bilen? -Ja, det är en taxi! En tax i. Hahaha!" och så vidare.

Jag och Fisken har uvskämten istället. De förtjänar att delas med världen och han har redan försökt förklara konceptet för sina jobbarkompisar. Det gick visst sådär. Uvskämten är lite interna. :) Det började med att vi satt på det där trevliga matstället i Botaniska Trädgården i Göteborg och åt något gott. Det var sommar och vi satt på uteserveringen där de tydligen hade problem med fåglar som gjorde vad som helst för att sno åt sig gästernas mat. Som fågelskrämma hade personalen satt upp en stor plastuggla, en berguv närmare bestämt, som hade en lite löjlig uppsyn och som vickade med huvudet hit och dit. Några gäster vid bordet bredvid spekulerade i om uven styrdes av en AVR-mikroprocessor (gäster i min smak!), men vi trodde snarare att huvudet bara rörde sig i vinden. Fåglarna verkade inte nämnvärt rädda för den iaf.

Hur det nu kommer sig så säger någon av oss något i stil med "Bättre en uv på restaurangen än tio i skogen!" och sen är det igång. "Uvroligt, hörru!", "En uv gör ingen sommar", "Tiden är uv led!" etc. Ju mer långsökt desto roligare, blev devisen. När vi kommit hem efter en dag i Botaniska och jag nästan lyckats glömma uvarna smickrar Fisken genom att kalla mig uvsnygg eller nåt i den stilen och det är förstås hysteriskt kul, just då. Det som är illa är att vi fortfarande håller på. Det går inte att stoppa. :)

Hurra, det går ett mästerverk till film ikväll. Nej, jag menar inte den där med Woody Allen, jag menar denna klassiker. Ok, så bra kanske den inte är, men den har biljakter (eller jakter med valfritt motorfordon, snarare), stereotypa datorsnillen som bor i källare, en lätt åldrad Bruce Willis (naturligtvis lite smutsig på ena axeln, som alltid i Die Hard-filmerna) och ja... det räcker. Ni ser, jag har satt ambitionsnivån ganska lågt idag, men det är ju faktiskt den dimmigaste lördagen någonsin. Sen har jag faktiskt lagat massor av morötter i ugn och efter en sån huslighetsbedrift ursäktas allt, tycker jag. :)

En enligt vad jag förstår känd bloggare tycker att ett klipp på henne där hon dansar afrikansk dans är det roligaste någonsin med henne på nätet och då anses hon ändå vara rolig i övrigt. Jo, jag håller med: klippet är festligt, för det där ser ju mycket underligt ut, ingen tvekan om det. Det som är illa är att det är precis det danspasset som jag gick på varje vecka för en tid sedan (nu dansar jag andra saker som nog ser ännu värre ut). Spjutet! Lejonkungen! Vinden! Ja, hjälp. :)

Självporträtt har varit Tisdagstema förut (innan jag började) och det är fler än jag som är blyga och bara visar en liten del av sig själva. Det här mina ben när de skulle gå på Halloween-fest. Ni ser ju själva hur "på g" de är. :)

Oj, jag vet inte var jag ska börja. Det var en fantastisk konsertupplevelse igår. Jag har lyssnat på Covenant sedan jag började plugga. Exakt vem som introducerade mig till deras musik minns jag inte riktigt, men mina starkaste upplevelser av deras låtar har med studierna att göra. Ett hårdvaruprojekt gjordes nästan enbart till dansgolvsfyllaren "Call the ships to port" och när jag läste digitalteknik en vår för ganska länge sedan brukade jag sitta hos datorföreningen och plugga där, tidigt på morgnarna. Vi var nästan samma gäng varje morgon. Vi pratade inte så mycket, men det fanns en tyst överenskommelse om att den som kom dit först gjorde kaffe till alla och det lyssnades alltid på Covenant, särskilt "Fuzzy logic".

Så, igår såg jag dem alltså live. Det kunde ha blivit en besvikelse just för att jag hade stora förväntningar, men det var en strålande konsert. Det märks att de är rutinerade och vet vad de gör. Att sångaren är en av de mer karismatiska i sin genre hjälper förstås. Det var tydligt att de hade lika roligt som publiken - till skillnad från många andra band jag har sett som helst verkar vilja vara hemma framför datorn istället... Storan i Göteborg är en utmärkt lokal också - en gammal teater med kristallkrona och allt, vilket gav fin stämning.

Låtvalet för kvällen var lyckat: gamla klassiker som "Call the ships..." (förstås!), gulliga "Invisible and silent" om olycklig kärlek och "We stand alone" som får alla att gaska upp sig igen. Det äldre materialet blandades med helt nya låtar och halvnya som "Ritual noise" och "The men" vilka inte är mina favoriter egentligen, men live funkade de utmärkt. På den första blev det allsång ("Jag vill att ni sjunger, för det är ju magiskt det här vi gör här tillsammans, det här oljudet vi skapar.") och på den andra en liten hyllning till de trevliga arrangörerna. Bandet är från Sverige, men spelar sällan här så det var lite extra alltihopa. Mellansnacket handlade förövrigt mycket om att ta tillvara på den lilla tid vi har här på jorden och göra det bästa av den. GP:s recensent verkade inte helt förtjust i dessa små utläggningar, men vem säger att synth måste vara så svårt och stelt hela tiden? En gång om året kan det vara OK att le tycker jag allt. :)

Ni som vill höra hur de låter kan lyssna här (Spotify-länk). (Det är bättre än att googla och hamna hos hårdrocksbandet med samma namn. Så låter de definitivt inte. ;)

Massor av belysning finns det i Göteborg. Bilden är tagen för ca två veckor sedan, vid 17:30-tiden. Så mörkt det redan är! (Massor av fina tolkningar av belysning finns här.)

Blogipedia är roligt! Det är en tjänst där du söker på något, vad du vill, och får upp vad bloggvärlden tycker att detta är. Om du sökt på rabarberpaj och någon av alla indexerade bloggar skrivit "rabarberpaj är [nånting]" så får du se det. Just rabarberpaj tycker den svenska bloggosfären är "läskigt gott" bland mycket annat. Jag ville såklart testa sanningshalten lite så jag sökte på Blaufish och fick veta att "Blaufish är inte uppkopplad". Det stämmer ju! ;)