Kaprifol

Grannen snett nedanför (fast det låter som om det är någon i samma rum, även om vi inte kan hitta någon här inne i lägenheten) borrar och borrar med en slagborr eller något annat stort verktyg. Varför gör han/hon det såhär en lördagskväll? Nu är det tyst iofs, men snart ska det väl börjas igen. E, du som har erfarenhet av sånt här, vad gör man? Arga lappar, är det tid för såna nu? Annars är allt bra, mycket bra faktiskt. :)

Labbrapporter mina damer och herrar, de är överallt! En labbrapport består av utskriven programkod till lösta programmeringsuppgifter, ofta tillsammans med svar på frågor som tillhör labben. Rapporten placeras i ett speciellt omslag som ska signeras enligt alla konstens regler och sedan ska alltihopa lämnas in till labbassistenten. Om denne inte går att få tag på är alla medel tillåtna. Man kan korva in rapporten vid dörrkarmen till labbassens rum eller så kan man ge den till någon annan godtycklig person som ser pålitlig ut och förhoppningsvis lämnar den vidare till den som ska ha den. :)

Själv handleder jag inga labbar den här terminen, däremot inväntar jag som ni vet post. Alla typer av post faktiskt, det är inte så noga. Så, idag hittar jag då ett kuvert i min postlåda. Inte vilket kuvert som helst, utan ett stort och präktigt med franska poststämplar. Jag tänker att det kanske är från någon konferens. Visserligen har jag inte skickat in något till någon fransk konferens, men de kan ju ha hört talas om mig och velat ha mig som gästföreläsare eller så. Till sådana ärorika uppdrag brukar man välja professorer och i undantagsfall industriledare, men nån gång måste det ju vara min tur också, eller hur? Jag öppnar andäktigt kuvertet och där ligger... en labbrapport! Det är lite "hitta hästhuvud i sängen"-varning på det. En stund är det hela helt obegripligt till jag kommer på att det faktiskt fanns en utflyttad utbytesstudent som skulle lämna in på distans och med rådande postgång tar det sin tid. (Och vem har snott min gästföreläsarinbjudan om jag får fråga? ;)

Kaffet var lite konstigt idag, lankigt men ändå aromatiskt. Nå, huvudsaken är väl att det luktar kaffe och ser ut som kaffe, tänker jag och inser att jag faktiskt dricker en kopp engelskt frukostte. Känns som om jag är lite mer koncentrerad på texten framför mig än på innehållet i koppen jag håller i. ;) Gott nytt år på er, förresten. Det är kinesiskt nyår idag och en kollega från Kina har lagt fram goda sesamkakor till ka... teet. Trevligt! :)

Långt borta är den tid då man bara hade med sig plobinen (plånbok - nycklar - mobil) ut. Här har vi då låtlistor, skivor, färdkost (på ditvägen), mjukisbyxor (på hemvägen), skavsårsplåster, öronproppar, papper och grejer... tejpen får jag inte glömma. Ja, lyllos er som slipper släpa med er dessa konstiga ting ut i lördagsnatten, men roligt ska jag ha. Till er som läser min blogg och uppenbarligen känner igen mig IRL också och som säkert får intrycket av att jag är lite snorkig som inte hälsar, kom fram och presentera er ikväll så att jag kan mappa era nätjag till era riktiga jag. :) Vi ses!

Dagens fråga: "Håller du fortfarande på med dom där små... dom där?" Jodå, 2D-streckkoder håller jag på med och visst har de dykt upp i sådant jag läser på jobbet, men mest har de blivit ett fritidsintresse eller något jag förknippas med. Jag läser ju en hel del som del av mitt arbete och när jag läser om nya tekniker och provar idéer tenderar jag att sedan berätta om de knasiga sakerna jag träffar på, snarare än de relevanta... Vad jag egentligen jobbar med kan jag tyvärr inte vara så detaljerad med. Dels skulle ni bli uttråkade och dels intalar jag mig att det är topphemlig forskning. Det ni! ;) Vad jag kan säga och som ni säkert redan vet är att jag studerar identitetshantering med hjälp av allsköns nya och häftiga moderniteter, det gör jag. ...men fortsätt för all del att hälsa på mig och lämna små lappar med obskyra streckkodstyper på, det tycker jag om! :)

Kommer ni ihåg reklamen för adressändring, den där man kan få en trombonfri uppkörningsmiljö (och slippa mimosasallad på kudden, för den delen) för bara 25 kr extra? Det låter ju prisvärt. Vad man mer kan råka ut för här i världen är en streckkodstät närmiljö. Jo, det är ett riktigt uttryck, nästan i alla fall. Jag har direktöversatt det från en högst vetenskaplig artikel, skriven på engelska. Deras idé innehöll (som en liten del av det hela) fotograferande av streckkoder med mobiltelefon och det är ju i ropet just nu. Hursomhelst, ni som har testat vet att det brukar gå till såhär: man startar programmet, siktar med mobilen en liten stund och när man väl lyckas fokusera på streckkoden så fotas den automatiskt. I den här artikeln gjorde de likadant - automatisk tagning av bilden - men det var även möjligt att stänga av det automatiska fotandet och trycka på ta-bild-knappen själv. Varför? Jo, för att inte råka fota fel streckkod när man befinner sig i en miljö som är streckkodstät. Var skulle det vara? Inte på ICA, det handlar om tvådimensionella streckkoder här. På mitt kontor kanske? Jag vill gärna se fler streckkodstäta miljöer i framtiden, men jag tror att det dröjer. :)

”Alltså, får du post överhuvudtaget?” undrade vår glade postutdelare som jag mötte i postrummet här på avdelningen där jag vittjade min tomma postlåda. ”Alla får ju inte det”. Det var nog andra gången han såg mig stirra in i ett tomt postfack och säga äsch. Han verkade tycka att det var lite lustigt, med all rätt. Jag fick förklara att jag faktiskt har fått post och att det brukar vara viktiga saker, samt att jag just nu väntar på ett bokpaket. Det är halva sanningen. Resten är att varje gång jag har ett ärende där jag ens måste passera postrummet blir jag lite som den gamla tanten i filmen "Donnie Darko". Ni vet, hon som stapplar över vägen för att kolla posten, ställer sig och tittar länge ner i sin brevlåda, ser om det kanske ligger något längst ner på botten, besviket stapplar tillbaka, vänder på mitten av vägen, går tillbaka och kollar en gång till. Det finns fortfarande en liten chans till post. :)

Bloggarna gör världen mer sen, fortfarande en sanning! Nu ska jag springa iväg på filmkväll. Vi ska se Blade... nej, vi ska visst se Twillight. Nåväl, jag tar hursomhelst med mig blodapelsiner som filmgodis. Blodapelsiner. Till en vampyrfilm. *fniss* Men hallå, lite roligt är det väl? ;)

Det växer inte, det som jag har planterat. Trots att jag vattnar och pysslar om det ser jag inte ett livstecken. Vad som däremot växer är sådant som jag inte hade en tanke på att det skulle växa. Jag hittade de här små morotsträden nyss på diskbänken i en liten skål med vatten i. (Det lönar sig att diska, man hittar fina saker då ;) För några dagar sedan hade jag ätit morötter och satt topparna i vatten eftersom de såg ut att börja grodda sig. Kanske får ge dem lite jord också...

Pigg och fräsch vet ni, det är vad jag är idag. Hjälpligt iaf. :) Det är dags för lite hurtshopping (jag ska vara smakråd) så jag ska alldeles strax sticka ner på stan. Igår var det ett väldigt hålligång, men "Det blir inte så sent, bandet ska spela tidigt" har väl aldrig varit ett sant uttalande. Inte för att jag trodde på allvar att de skulle börja vid åtta-nio-tiden, men det blev betydligt senare än förväntat och jag valde att se enbart halva konserten så att jag skulle hinna med sista nattbussen hem. Lite synd, för de var verkligen bra, men man måste ju komma hem också... och så har jag en ypperlig anledning att höra dem spela en gång till. ;) Förövrigt, en parentes: det här är inte min idé, men visst vore det sjukt bra med en matinéklubb som slutade vid 21 eller så? Då kan man ta två utekvällar på samma kväll eller så kan man komma hem jättetidigt. Oslagbart! Varför har ingen kommit på det innan?

Sen var det ju det där med musiken på själva klubben... Det var som sagt nåt eurotechnoaktigt som gällde på dansgolvet och jag var tveksam först, men hur härligt är det inte att återuppleva sitt glada 90-tal igen? Alla verkade gilla det, även de som bara dansar till Das Ich i vanliga fall. Det är slutligen bevisat att ingen kan motstå att sjunga med i "Barbie girl". *fniss* Hursomhelst, det var en trevlig kväll och mina små dilemman angående klädsel löste sig. Det var en mycket fri klädkod och jag försökte se lite 90-tal ut och bar flera färger på samma gång. Färg! Det ni. ;) (Och ja, jag kändes igen utan att behöva utbrista "Vet ni vem jag är?!" på storslaget divamanér, även om det hade varit roligt.)

Jag är kurerad! Lite träning och en massa avslappning och stretch efteråt var precis vad jag behövde... och så blodapelsiner förstås. Nu till dagens dilemma: Om man ska se ett synthpopband på en eurodance-klubb, vad 17 är då klädkoden? Jag övervägde att gå ut ofixad, men då kommer ingen att känna igen mig och så kommer jag inte in till medlemspris. Attans! ;) Goda råd, någon?

Imorgon vet ni, ska jag få lära mig den nya koreografin för bodyjam. Det känns lite som att vara med i "Let's dance", fast sportigare och utan de extravaganta klänningarna. Det gäller alltså att jag inte förkyler mig mer än jag redan verkar har gjort. Vad ska jag sätta i mig för att på nolltid bli frisk som en nötskrika? Nej, nötkärna är det ju... Blodapelsiner, funkar det? Det måste gå fort och vara något jag har hemma. Här finns förutom apelsinerna: fryst kycklingsoppa, massor av bönor och linser, fetaost, litervis med chilisås, en äppelkaka och mer äpplen än jag egentligen orkar bära. Bara att mixa allt, dricka och se glad ut, kanske? ;)

Jag har tittat lite på Grammisgalan och konstaterat att Anna Ternheim fick välförtjänta priser och att Robyn var fin i håret. Annars är det som vanligt här, fast kallt. Jag är van vid det milda göteborgsvädret, men här är det snö och is och allt i den vägen. På jobbet verkade det som om fler än jag hade lite svårt att se riktigt vakna ut vi 8-tiden på morgonen, men vi vänjer oss nog. Det pratades en del om sommaren och det är ju faktiskt inte så långt kvar... Nu är jag rätt trött efter dagen och träningen - jag har inte tränat på tre veckor eftersom jag varit borta från stan, men nu drar det igång igen, det gör det. :)

Idag blev det en trevlig vegetarisk middag såhär på Trettondagsafton, helt oplanerat. :) Vi drack en massa lankesiskt te, kollade på kvalitetsfilm (Eurotrip!) och åt spännande frukter från "4 frukt", den där lilla fruktaffären som har allt. De konstiga frukterna på bilden under kallade vi för uschlisar. De heter förmodligen så. Smakade som jästa päron ungefär, fast liksom godare.

Vi har hälsat på (nästan) hela släkten Fisk idag och "förfikat oss", bland annat på semlor. Vad säger ni, får man äta semlor såhär års, eller är det helgerån? Det är helt ok med en eller två tidiga semlor tycker jag, i dessa moderna tider. Mums!

Vi kom ut på stan idag och jag fyndade träningskläder. För mig var det viktigt att de var snygga, billiga och stretchiga. För Fisken var det viktigt att de var illgröna. Vad är grejen med det, tror ni? Är det för att jag ska synas i mörker? För att man blir pigg av färgen? Kanske är det för att illgrönt är nya svarta. Svårt att säga. :)