Kaprifol

Märkligt det här: jag hittar gula ärtor i skafferiet och lägger ärtorna i blöt. Dagen därpå ser de ut som vita bönor! Nu undrar jag bara om de blir något tredje efter kokningen. Spänningen stiger. ;)

Igår dök V upp och bjöd på kruskaklifri frukost. Mycket uppskattat! Vi firade bortglömda födelsedagar och jag fick en massa fint, bland annat de klatschiga ljusen och det lilla hönset på bilden nedan. Sedan fönstershoppade vi, eller vad det nu heter om man tittar på saker på nätet utan att handla något. Skärmshoppar, kanske? Därefter förberedde jag mig för en liten tillställning som var utannonserad som flyttfika, men som övergick i fest och sedan i en klubbkväll på stan. Jag hade med mig kolakakor i en liten korg och den korgen fick sedan följa med ut. Jag hängde in den i garderoben, även om det hade varit roligare att dansa med den och kunna ge ohängda människor korgen, men man kan väl bli utkastad för mindre. ;)


Idag postade jag ett brev. Dagens bedrift! ;) Jag passade på att gå en promenad och fota lite också. Det var länge sedan jag var ute och gick utan att vara påväg till eller från någonting. Det bästa med att bara gå är att det inte går att gå vilse. Alla håll är ju rätt håll. :)

Att någon går i pension och blir avtackad förekommer nog på rätt många arbetsplatser, men en kvartackning som vi firade på mitt jobb igår, sådant tillhör nog bara några få yrkesgrupper. Festföremålet skulle alltså inte gå i pension fastän han hade åldern inne, utan fortsätta jobba på mer frivillig basis och med tillägget emeritus efter sin titel. Mycket festligt var det, och roligt förstås att möjligheten finns att få fortsätta för den som verkligen brinner för sitt uppdrag. Wikipedia säger att det bara är gamla präster och professorer som kan bli emeritus, men jag vet ju att det bara är en del av sanningen. Jag kom nämligen osökt att tänka på en gammal undulat som bodde hos mina föräldrar. När pippin var urgammal med undulatmått mätt och såg rätt ruggig ut sa min pappa något om att "Det där är inte en fågel, utan en fågel emeritus". Därefter fick hon smeknamnet Emi. Hon behöll sitt "arbetsrum" och vissa rättigheter och skyldigheter som fåglar har (eller skyldigheter, det har dom nog inga), men kunde trappa ner lite, som sig bör. ;)

"Hör du fåglarna! Om en halvtimma är det ljust ute. Det är ju inte klokt. Nu är det igång, på riktigt." Ungefär så sa en klubbkompis som skulle åt samma håll som jag på söndagsmorgonen efter avslutad, lyckad klubbkväll. Himlen var rosagrå och fåglarna väsnades mycket riktigt. Senare på söndagen när jag skulle iväg på en tillställning med fika och brädspel (roligt!) låg ett dimmigt regndis över stället där jag bor. Det brukar göra det på våren, det är väl som det ska. Våren är igång nu, på riktigt! (Cricketlaget har börjat öva också. Bara en sån sak. De överröstar alla fåglar som finns. Om det går bra för dem? Ja, säg det... :)

Det är oväntat varmt och skönt ute idag. Jag tog mig en liten tur ut i värmen för att lämna över lite papper till en föreningskompis. Det är fest ikväll nämligen och som klubbarrangör är det svårt att bara slappna av och gå ut för att ha en rolig kväll. Det är alltid mycket att fixa och ordna, speciellt timmarna innan. Mamma skojade om att jag borde spela "Strangers in the night" med Frank Sinatra ikväll, men det lär inte bli så. ;) Däremot lyssnar jag på "The girl from Ipanema" av samme artist just nu, kanske något av det finaste som finns i musikväg.