Kaprifol

Idag smet vi in på Göteborgs Konsthall (den bredvid det stora konstmuseet) och tittade på nya utställningen där. Det roligaste och mest användbara var en samling skyltar i ett stort rum med en karta över Göteborg på golvet. På skyltarna fanns uppmaningar till att göra sådant som folk gör i det offentliga rummet, men som kanske inte är helt accepterat överallt: skratta, skrika, gråta, be, kramas, amma, dansa osv. Sådana skyltar skulle sedan placeras ut i staden om de nu inte redan var på plats - igår såg jag en skrattuppmaningsskylt (som en stoppskylt, fast med en skrattande mun på) utan för Centralen i en liten "skrattruta" så där ställde jag mig och skrattade gott åt skylten och åt ingenting en lagom lång stund. De förbipasserande såg skylten och verkade förstå grejen med det hela, men så värst många som vågade använda skyltarna på stan var det nog inte. Inne på museet var det mer ok, verkade det som. :)

(Uppdatering: Jo, alla skyltarna finns på plats ute i staden efter invånarnas förslag på placering. Här kan ni läsa om det.)