Bevarat

Av någon anledning kom jag och Blaufish in på ämnet "gamla hemsidor" och jag föreslog en googling på "Namns hemsida" alternativt "Namns sajt"*, där namn är vilket förnamn som helst, ditt eget kanske.  Det här ledde oss till bortglömda platser som bevarats intakta sedan 90-talet i sin ursprungliga web-ett-punkt-nolliga form. Läskigt, roligt och historiskt intressant på samma gång. :) Min plats på nätet hade förresten frames, en gästbok och säkert en sån där "under construction"-skylt med en liten byggande gubbe på också, men det är en helt annan historia. Nu finns den inte på nätet längre, sedan många år. Bäst så, antar jag. :)

* Jag hade själv aldrig någon vanlig simpel hemsida, jag hade en sajt. Ja, det hette ju så. Någon skillnad var det inte, förstås. ;)

Vårvindar

Det är nästan lite svårt att blogga här, för det blåser så mycket. All snö blåser bort och gruset likaså. Våren gör mycket väsen av sig i år, det är tydligt. :)

Katt på kallt plåttak

Nämen, titta vem som är ute och går!

Nu tog snön slut!

Hmm, hur kommer man ner härifrån då? :)

Jaså, därför

Idag när jag väntade på en kompis på stan bestämde jag mig för att äta en onyttig lunch, men det var visst flera som hade tänkt så, för alla matställen verkade överfulla. "Var äter folk inte lunch?", tänkte jag och kom fram till att tre hyfsade ställen borde vara någotsånär tomma. Två för att de ligger lite avigt till och ett av okänd anledning. Jag valde det senare och åt en utmärkt gyrsotallrik, dvs ett godare alternativ till kebab, medan jag undrade i mitt stilla sinne hur det kommer sig att detta trevliga ställe hade så få kunder. Jag har nog faktiskt bara ätit där nattetid tidigare och inte så ofta alls, men jag gillade som sagt både maten och platsen. Varför bara jag? Jag kom fram till följande: 1) jag var där alldeles för sent / för tidigt, eller 2) snabbmat är omodernt? Ingetdera visade det sig. Det fanns en matsal längre in i lokalen och där var det fullt med folk. :)

En annan filosofi

Jag behöver uppdatera ett Flash-plugin till webbläsaren i Joli OS (fd. Jolicloud). Blaufish förklarade att i Joli uppdaterar man inte på eget bevåg när man vill det, utan man väntar tills Joli själv vill. Då kommer det att ske utan att man ens märker det. Det är i sanning ett operativsystem som beter sig lite annorlunda jämfört med övriga. ;)

Förövrigt firas det något här i området idag. Det smälls smällare och fyrverkerier. Så har det pågått hela kvällen. Eftersom det är just här det händer antar jag att det inte är något konstigt utan precis som det ska vara. Avancerad tentaflykt, kanske?

Vårljud

Idag var det flera koltrastar som satt och sjöng utanför huset där jag bor. De sjöng högt och fint för att visa vem som är bäst och imponera på andra koltrastar. Jag tyckte nog att alla var lika duktiga, men jag är inte koltrast nog för att kunna bedöma sådana saker. ;)

Det är vägen som är mödan värd

And One, ett band som jag gillar, har släppt en ny skiva som är ganska trevlig att lyssna på i Spotify medan jag gör andra saker. Den är dansant och rolig och stör inte. En del fans ojar sig på nätet över att texterna är lite väl fåniga, men jag skulle nog ha hajat till mer om de inte var det. Det hör till konceptet. Jag vet vad jag får - både text och musik är ett koncentrat av allt som det här bandet har gjort de senaste decennierna. Det är lite som sån där koncentrerad juice med extra socker och lite konstigheter så att det håller ihop. Det funkar absolut, det gör det, åtminstone till vardags.

En skiva (eller Spotify-lista, snarare) som jag inte kan lyssna så mycket till är Covenants senaste, Modern Ruin. Först hörde jag bara singeln och tyckte om den till en början för att sedan ändra mig. Den var alldeles för tillrättalagd. Förutom den är resten av skivan utmärkt och helt i min smak, men den är svårlyssnad. Varje ljud kräver tid, kanske är det så bra musik ska vara.

Häromdagen hittade jag ett gammalt nummer av musiktidningen Zero här hemma. I den fanns en intervju med Covenant när de berättade om en av sina gamla skivor från 90-talet, den av mig underskattade Sequencer. Intervjun var alltså någorlunda nutida, men handlade om flydda tider. Inom både musik och elektronik går det ganska fort för något att bli gammalt. Tyvärr finns inte artikeln på nätet, men den fick mig att lyssna på Sequencer och tänka på alla nördiga detaljer som jag fått lära mig: vilken hårdvara som användes, vilken poesi de blivit inspirerade av, att sångaren bodde och verkade i en källare, hur enbart 8 ljudkanaler fanns att tillgå (det låter mycket, men det är det inte) och så vidare. Det här gjorde intryck på mig. Kanske är det så att jag imponeras mest av sådant som är en smula besvärligt, både att skapa och ta till sig.

Bra, bättre...

Blaufish sätter etiketten "Jag är bäst" på blogginlägg som han har skrivit och där han tycker att det tydligt framgår hur bra han är. Jag tror inte att så många kommer undan med en sånhär grej (även om det som i detta fall görs med glimten i ögat) men Blaufish gör det. Förmodligen för att han är bäst. :)

Idag gjorde jag också något fiffigt: jag skulle slå till på ett maffigt fika med semla och allt på ett av fiken på uni. Hur jag nu skulle bära detta till kontoret var svårare. Det brukar vara grädde och kaffe överallt när jag kommer fram (och det här är faktiskt inte något som händer bara mig, det är ett utbrett och allvarligt problem skulle jag vilja säga *s*), det är ju så mycket folk som springer omkring och hur ska jag öppna tunga dörrar medan jag bär allt? Jo, idag åkte ett gammalt arbetsredskap fram. Det är ju helt normalt att en labbass bär labbasslåda och råkar man ställa kaffekoppen och semlan i den så... ja, imorgon kommer alla att göra det. ;)

Arg fisk äter!

Fastän jag inte har fyllt år ännu i år har jag fått fina presenter av Blaufish. Bland annat fick jag en fiffig grej som man öppnar marmeladburkar med (genom att göra lite vakuum under locket). Detta är något som jag har behövt mycket länge, faktiskt. Det roligaste av allt är att grejen ser ut som en folkilsk fisk. Jag har roat mig och Blaufish med att placera den fina fisken på olika ställen i köket och säga "Arg fisk äter...". Det här är och förblir mycket roligt. :)

Arg fisk äter choklad! (Finchoklad med salt i, även det en present!)

 

Arg fisk äter frukt! ;)


Hemligt uppdrag

Igår hörde jag att en kollega släppte in några människor i konferensrummet så jag blev nyfiken och kikade ut i korridoren. Jag brukar inte vara fullt så nyfiken, men det lät som om det var hantverkare och det är någon form av ommöblering på gång så det är spännande att se vad som ska hända. Jag blev lite paff när jag såg vad som stod i korridoren: en ryggburen dammsugare. Det vet man ju vilka som har sådana. Jag frågade kollegan vad besökarna skulle göra. Han sa att de skulle rengöra ventilationssystemet. "Är du säker på att det inte är Ghost Busters?" undrade jag och det var han inte helt hundra på så han gick och frågade dem. Nej, så var det inte, förklarade de, mycket roade. Det är ju klart att de nekar, eller hur? De är ju "under cover"! ;)