Kaprifol

Idag har jag skaffat mig ett pass på vars foto jag ser ut att vara skyldig till minst ett allvarligt brott, till skillnad från på mitt ID-kortsfoto där jag bara ser lite allmänt misstänkt ut. I övrigt har jag ägnat mig åt att testa plugin som tar input från en webcam och visar i en smart-phone-simulator för att skapa illusionen av att den simulerade mobiltelefonen har en inbyggd kamera. Eftersom jag inte hade någon webcam att testa med länkade jag in lämplig filström som jag hittade på nätet istället så att låtsastelefonen visade en direktsändning från Umeå universitet, av alla ställen. Det hade varit kul att göra något liknande med en riktig telefon också. Tänk er själva, användaren ska ta en bild, tittar på skärmen och ser... Umeå! Vilken chock, iaf om man är någon annanstans. :)

Vad mera är, har jag mobilfotat en hel del på sista tiden. Studentfiket hävdade att deras försäljning av självlysande, blågula "dammsugare" hade gått mycket bättre än tidigare så snart de börjat fokusera på att marknadsföra dem som en sån där sjuk grej du måste testa bara för att kunna prata om det efteråt. ;)

Igår, när jag just sett rysslands märkliga bidrag med tillhörande skridskoåkare vinna schlagerfestivalen visste jag allt vilken helg det är, men när jag vaknade vid elvatiden på morgonen och mamma frågade via ett chattmeddelande om jag visste vilken dag det var idag var mina första alternativ: 1) min sova-ut-söndag, 2) handduksdagen (stor högtid för alla fans av "Liftarens guide till galaxen")... men sen vaknade jag helt och kom på det rätta svaret. Grattis mamma, jag ska laga min goda kesopaj nästa gång vi ses. :)

Här kommer ett utmärkt tilltugg till glassen, för glass måste man ju ha på schlagerkvällen. :) Detta är både gott och improviserat. Påminner smakmässigt om morotskaka.

Den där morotssåsen
2 rivna morötter
2-3 msk philadelphiaost
Lika mycket crème fraîche
Någon matsked socker
Lite pressad citron efter smak

Mixa ihop det hela, helst i matberedare eller liknande. Mums! :)

Nu när det är helg och allting: En uppmaning funnen i Göteborg sist jag var där. Seså, gör som det står. :)

Idag har jag suttit och läst mängder av artiklar om tvådimensionella streckkoder (sådana som ser ut som små fyrkanter fyllda med "myrornas krig"). Jag har formligen plöjt texterna och sedan skrivit ihop en sammanfattning av vad man kan göra med de olika streckkoderna och vilka som lämpar sig för vad. Som vanligt är det de konstigaste tillämpningarna som tilltalar mig mest, som att man kan spara ljud i streckkodsform. Datat i en komprimerad ljudfil skrivs ut som en 2D-streckkod som sedan någon kan fotografera med en mobiltelefon som har mjukvara för att tolka sådana streckkoder. Sedan kan ljudet spelas upp i mobilen.

Alltså, man kan i praktiken rita sitt prat och sedan kan någon fota pratet med sin telefon och lyssna på det. Det är lite magiskt på nåt vis, visst är det? :) Man kan förstås spara annan info i streckkoder också och genom att fota koden där den sitter på ett papper eller en skylt får man in infon i sin mobil. Många av utvecklarna beskriver 2D-streckkoder som en bro mellan den virtuella och den verkliga världen. Det tycker jag om.

Det har varit ett litet kafferep här i min lya med mamma och en väninna och innan dess var jag på en akademisk högtid som liknade en liten nobelfest. Några av mina kollegor skulle hyllas och det ville jag förstås se. Sen är det alltid roligt att se finklädda människor (folkdräkt är underskattat!). Jag fick även bakom-kulisserna-info från fanbärarna (nej, man får varken vifta med eller släpa fanan i marken under det högtidliga intågandet). Igår var det som sagt också högtidligheter på gång: jag såg Carmina Burana framföras av körer och stor orkester. Det är ett fint verk med en inledning som nog de flesta har hört någon gång utan att kunna placera det, men också med underhållande och mer okända delar som när en sångare sjunger den stekta svanens sång(!). (Den är så bra och udda att jag borde lära mig den någon gång, ungefär som när jag försökte lära mig maoriska kampsånger av någon på IRC... :)

Vad mera är tog jag och mamma en shoppingrunda och hittade allt möjligt bra, nya skor till mig bland annat. Min senaste plan är att jag ska lära mig att gå i 10 cm höga klackar. Jag kommer att öva överallt så ser jag extra lång ut vet ni varför. :)

Jag har varit på en otrolig konsert ikväll med stråkorkester, körer och allt man kan tänka sig. Fantastiskt! Jag kommer att blogga mer om det imorgon. Tills dess... blommor till musikerna! :)

Om jag inte gjorde det jag gör så skulle jag vara tapetdesigner och göra såna här mönster hela dagarna. Har man väl gjort ett så är det svårt att låta bli att göra flera. Vad tycker ni, passar det i en hall eller är det för vräkigt? :)

Jag skulle berätta om helgen, men berättelsen om Styrsö berättas bättre med bilder än med ord kom jag fram till. Såhär såg det alltså ut på vår utflykt i lördags.

Varför en viss mjukvarujätte väljer att marknadsföra sig genom att skapa små figurer som liknar mig (för jag måste ju vara förlagan här ;) det vet jag inte. Däremot är jag rätt säker på att det här är en av deras mest lyckade kampanjer hittills. Kaprifol Mini kan helt klart bli den nya Barbie, fast utan lyxjakt / balklänning / Ken (eller vad Barbie nu har som statussymbol). Istället har hon en liten handhållen enhet perfekt för pervasive computing. Så rätt i tiden! :)

Nu har jag kommit hem från Göteborg. En mer detaljerad redogörelse av hur havet luktade, hur myggorna surrade och hur thaimaten smakade kommer när jag är piggare. Ni får nöja er med en bild från vår picnic på Styrsö. Varje riktig picnic inkluderar ett basecamp där det lagas mat i gasolkök. :)

Idag gjorde jag och Fisken en utflykt till Göteborgs södra skärgård. Det var vi inte ensamma om. Fullare spårvagn har nog aldrig skådats. Alla ville ut till havet och det kan man ju förstå, i den här värmen. Såhär fin var utsikten från Styrsö.

Det har varit en hektisk dag för mig och "prototypen som inte heter Evildoer" som var ute och visade oss för (en liten delmängd av) världen. Jag pratade elektronmikroskop, plötsliga fulhack, osäkra överföringar och smartcard versus papperslapp. Tack för all trevlig feedback som kommer att vara till stor nytta om (när!) jag bygger nya och bättre identitetslösningar. Planen nu är att pusta ut, avinstallera spara-lösenord-pluginet från datorn jag fick låna (det blir så dumt annars ;), njuta av sommarvärmen och ladda upp inför morgondagens 8-labb. :)

Min inspirationskälla nummer ett är gräsankorna som bor i plaskdammen nära uni. När jag ska göra något komplicerat besöker jag dem först. Dels är frisk luft bra för tankeverksamheten och dels visar de med sin blotta existens att inget är omöjligt, dessa märkliga fåglar. I dammen fanns från början tama ankor och vita gäss samt en del ditflugna gräsänder. Nu finns där gräsankor. De är är hybrider, tre gånger så stora som gräsänderna men med samma färgteckning. De är baktunga och vaggande och de håller aldrig tyst utan kvackar konstant åt varandra och för sig själva. Min mobilkamera gör dem inte riktigt rättvisa, men här har vi dem. Till vänster har vi jämförelseobjekten: Den lilla är en gräsand och den stora är en fågel i gräsankestorlek. Jag får gå förbi biokemiska och kolla vad de sysslar med där egentligen. ;)

Nu är jag tillbaka i min lya igen. Resan gick bra, inga mobilfjortisar på tåget. Däremot satt där en tjej med en enorm schäferhund vid sina fötter. Det var ett ståtligt djur, ljust i färgteckningen och så stort att det nådde mig till magen när jag stod upp, till strupen om jag vågade sitta. Jag är inte hundrädd, men min första tanke när jag såg den var att den svenska vargstammen är större än man kan tro. Nu föll det sig så att matte behövde smita iväg en stund och det där var inte den typen av hund man tog med sig till Bistron, än mindre lät vänta utanför toaletten. Alltså behövdes en person i vagnen som hundvakt, vem som helst som såg lagom pålitlig ut och inte kunde säga nej... och så fick jag och Vargen vakta varandra tills dess matte kom tillbaka. Vi klarade det bra. :) Kanske borde jag skaffa vovve, men ska det bli en sån där så behöver jag en väldigt stor handväska att bära den i...

Det är rätt skönt att jobba de dagar då många tar ledigt: inget stök i korridorerna och ingen trängsel i kafferummet utan bara jag och en rapport om attacker mot smarta kort. På kvällen tog jag tåget hem-hem och nu hälsar jag alltså på min familj. Jag hoppas på fint väder imorgon, de har nämligen trädgård som jag tror vill bli lite extra ompysslad. :)