Kaprifol

Här är jag! Sen sist har jag: plockat in pelargonerna, träffat familjen, goda vänner och Blaufish, varit på fest och spelning, på jobbet, på träning och hemma. Mycket, kan tyckas, men under lång tid, så det är inte så märkvärdigt egentligen. Att Tranströmmer fick nobelpriset är däremot något stort och fint som har hänt. Mycket välförtjänt, enligt mig!

Jag hade tänkt hugga ner den utblommade solrosen, men det kändes lite väl drastiskt och så visste jag inte riktigt vilket verktyg som skulle kunna fungera. Dessutom vore det ju trist för den blommande att få vara ensam. Tackochlov lät jag bli solrosen och nu på kvällen hittade fåglarna den. Man får inte mata fåglar här där jag bor, men om det råkar står en solros i balkonglådan och fåglarna råkar hitta den, vem kan då hindra dem? ;)

Igår föll mitt paraply samman i beståndsdelar. Jag skojar inte, det vände sig ut-och-in i vinden och en plastgrej som man håller i gick sönder i tiotalet småbitar, bara sådär. Sånt är vädret här, t.o.m. paraplyen lessnar på det. Tallarna barrar och det är snigligt på vägarna. Jag tycker att det är lite skönt ändå att det är höst. Jag har nämligen varit i Toulouse en vecka och jobbat där. Över 30 grader och mycket torrt. Inte en enda stackars snigel klarar sig. Men, det ska sägas nu när jag är hemma igen: jag saknar den rosa staden och jag saknar de botaniska trädgårdarna. Inte lika tjusiga som den i Göteborg, men bra nära! :)

Jag lyssnar på Taken by trees som sjunger "My boys" som handlar om att hon bara vill ha ett bra ställe att bo på och att hennes nära och kära (i detta fall hennes pojkar, dvs. man och son) ska ha det bra. Det är de små vardagliga sakerna som är de viktiga. När jag tittar ut på min balkongträdgård tänker jag att så är det nog.

Jag hade tänkt mig att jag skulle bada framöver, eller kanske dra ihop folk till någon liten picnic. Det är nog därför det regnar så mycket. Nu tänker jag att jag ska åka skidor och isfiska och sådana saker och hoppas att det fungerar att lura vädret så. ;) Nej, nu tittar vi på Ammarnäs istället. Där är det fint, trots regn!

I sommar har jag varit lite överallt: på västkusten, i Vindelfjällen och nu hemma hos mig. Min blomvakt har sett till att allting har växt sig stort och fint ute på balkongen (solrosorna ska få ett eget blogginlägg!) och Blaufish har varit med överallt, inte minst i fjällen där vi bodde i tält bland renar, besteg berg och trotsade elementen.

Jag vet att det finns en person som vill att jag bloggar eftersom den personen är kalenderbitare och vill hålla koll på allt jag gör. Om hon tittar tillbaka och ser att det saknas information så börjar hon undra vad som händer då, förmodligen inget spännande alls. Den personen är jag själv, förstås. :)

Såhär är det alltså: i maj flyttade jag till något lite större med stor balkong och allting. Det har jag nämnt tidigare, men jag har inte sagt något om hur mycket lådor det var och hur mycket det var att stå i. Mycket, säger jag bara. Sedan dess har mycket tid gått åt till att pyssla hemma, ordna saker, bjuda på kafferep (det ska bli fler!), plantera på balkongen och sådana saker.

I samma veva som flytten höll jag på med en viktig grej på jobbet, nämligen att ta examen. Det kan man ju tycka att jag har gjort förut, men detta var alltså första steget på min forskarutbildning som avslutades. Ett litet mellansteg som inte alla känner till att det existerar, men det gör det. Det skulle skrivas och presenteras och allt sånt. Jag och Blaufish spontanreste till Öland för att fira. Jag har alltid velat se Öland, nämligen. Innan dess var jag på solig, saltstänkt jobbresa i några dagar. Trevligt det, jag tycker om hav i alla dess former.

Hursomhelst, nu har jag semester och hänger med Blaufish. Vi äter tomatsoppa och kollar på gamla sci-fi-filmer. Gott så! :)

Just nu har jag en liten trädgård på fjärde våningen att ta hand om. Där växer det sibirisk vallmo. I garderoben växer det fram små IKEA-byråer. Två stycken, faktiskt. :) Det här att ha ett hem av en storlek större, det vill gärna ta tid och det ska det få göra, tycker jag.

I påskas var jag i ett vårfint Göteborg och träffade Blaufish, men även Elisabeth som guidade runt i Botaniska och visade alla magnoliorna. Under Valborgshelgen gjorde jag dock inget roligt och spännande annat än att jobba (det är något särskilt viktigt på gång den här terminen, därav bloggtorkan) samt bygga ett Babels torn av flyttlådor här hemma. Jag ska ju flytta också, mitt upp i alltihopa. Inte särskilt långt alls, men till något lite större.

Igår dök V upp och bjöd på kruskaklifri frukost. Mycket uppskattat! Vi firade bortglömda födelsedagar och jag fick en massa fint, bland annat de klatschiga ljusen och det lilla hönset på bilden nedan. Sedan fönstershoppade vi, eller vad det nu heter om man tittar på saker på nätet utan att handla något. Skärmshoppar, kanske? Därefter förberedde jag mig för en liten tillställning som var utannonserad som flyttfika, men som övergick i fest och sedan i en klubbkväll på stan. Jag hade med mig kolakakor i en liten korg och den korgen fick sedan följa med ut. Jag hängde in den i garderoben, även om det hade varit roligare att dansa med den och kunna ge ohängda människor korgen, men man kan väl bli utkastad för mindre. ;)


Idag postade jag ett brev. Dagens bedrift! ;) Jag passade på att gå en promenad och fota lite också. Det var länge sedan jag var ute och gick utan att vara påväg till eller från någonting. Det bästa med att bara gå är att det inte går att gå vilse. Alla håll är ju rätt håll. :)

"Hör du fåglarna! Om en halvtimma är det ljust ute. Det är ju inte klokt. Nu är det igång, på riktigt." Ungefär så sa en klubbkompis som skulle åt samma håll som jag på söndagsmorgonen efter avslutad, lyckad klubbkväll. Himlen var rosagrå och fåglarna väsnades mycket riktigt. Senare på söndagen när jag skulle iväg på en tillställning med fika och brädspel (roligt!) låg ett dimmigt regndis över stället där jag bor. Det brukar göra det på våren, det är väl som det ska. Våren är igång nu, på riktigt! (Cricketlaget har börjat öva också. Bara en sån sak. De överröstar alla fåglar som finns. Om det går bra för dem? Ja, säg det... :)

Det är nästan lite svårt att blogga här, för det blåser så mycket. All snö blåser bort och gruset likaså. Våren gör mycket väsen av sig i år, det är tydligt. :)

Idag var det flera koltrastar som satt och sjöng utanför huset där jag bor. De sjöng högt och fint för att visa vem som är bäst och imponera på andra koltrastar. Jag tyckte nog att alla var lika duktiga, men jag är inte koltrast nog för att kunna bedöma sådana saker. ;)

Fastän jag inte har fyllt år ännu i år har jag fått fina presenter av Blaufish. Bland annat fick jag en fiffig grej som man öppnar marmeladburkar med (genom att göra lite vakuum under locket). Detta är något som jag har behövt mycket länge, faktiskt. Det roligaste av allt är att grejen ser ut som en folkilsk fisk. Jag har roat mig och Blaufish med att placera den fina fisken på olika ställen i köket och säga "Arg fisk äter...". Det här är och förblir mycket roligt. :)