Kaprifol

• Ett smart-card
• En kortläsare + drivrutiner
• Ett Firefox-plugin ...och gärna Firefox också.
• En GPShell-klon
• Lämplig Java Runtime Environment
• ...och en C++kompilator, i detta fall helst VC++

När man vaknar en måndagsmorgon och egentligen skulle ha behövt tio timmar ytterligare sömn, eller ännu hellre velat gå i ide fram till våren... När man då vaknar och tänker att "Men jag ska ju jobba idag. Vad kul! Upp och hoppa!", då har man rätt jobb. I framtiden vill jag bo i Göteborg med min Fisk, men just nu behövs jag här. Hur länge? Det får vi se. Jag är trots att jag kallas för "Emeritus" rätt ung och har förhoppnigsvis tid för alla möjliga saker här i livet. :)

Idag småfixar jag med min rapport. Jo, den är inne på opponering och jag ska presentera på torsdag, men det finns ändå saker kvar att göra. Mest är det estetiska ändringar för att det ska se snyggt ut i tryck. Det ska ju bli en liten bok av det hela. Jag har alltid tänkt att ge ut en bok. Mina memoarer var tanken, inte en rapport om identitetshantering, men äsch, man kan väl hinna med båda? Det gäller att ha bredd i sitt författarskap. ;) Jag är förövrigt lite vild och galen idag: jag äter en frukostmacka med en annan sorts ost än vanligt. Det ni! Det är lite som när jag och Fisken skojade om att vi var "datanördar gone wild" när vi åt på ett annat Pizza Hut än det vi brukar käka på. *fniss* Nå, nu ska jag fixa rapport, öva presentationsprat och sätta upp några servrar som ska användas till mitt modelleringsprojekt. Jag har fått klartecken att göra vad jag vill bara jag inte ställer till med nåt. Sånt gillas! :)

Genom åren har jag sett en hel del personligt inredda kontor. Det finns personer på universitetet som det är värt att göra sig ett ärende till bara för att få nöjet att besöka deras arbetsrum. Vi pratar om tre kategorier här:

• Papperssamlarna som tycker att det papperslösa kontoret inte alls är deras grej
• Teknikerna som har sina arbetsrum fulla med tekniska prylar varav en tredjedel tillhör jobbet, en tredjedel är privata och resten bara har hamnat där av nån anledning
• De familjära som har prydnadssaker, tavlor, växter och foton på hela tjocka släkten i sitt rum

Dessa är extremfall, de flesta har det lite halvstökigt med papper, pärmar och prydnadssaker, men ändå så pass ordnat att de hittar det de behöver. Sen finns det en sista grupp, den i mitt tycke läskigaste: de med tomma skrivbord. Tänk er själva: det finns inga eller mycket få personliga tillhörigheter i rummet. Där hänger en affisch, i bokhyllan ligger några teknikprylar och en bunt med avhandlingar. Det står pärmar på en hylla, men de är tomma. Skrivbordet är helt kalt. Det skulle gå att ha finmiddag för tio personer där, så stort och tomt är det. Jag har bara sett ett sånt här rum. Man kan ursäkta sig med att den som sitter här är ny, men hon har ändå suttit här i åtta månader (varav en som anställd). Det enda avslöjande är två smarta kort. JCOP21ID. Det är mitt rum. Jag måste ha lite växter här, eller nåt sånt. Jag känner mig som den läskiga typen i en skräckfilm som det är nu. ;)

- If you were an office ghost, where would you like to live?

- In the printer room, because there are a lot of white sheets in there...

I lättsam konversation finns det tre ämnen man bör undvika: religion, sjukdom och politik. Bland datornördar finns det ett fjärde förbjudet ämne, nämligen val av operativsystem. Detta inlägg är alltså en ren och skär provokation, men ni får inte ta det så allvarligt. Jag vill bara träda fram och berätta hur det är att vara relativt datorkunnig och använda Windows. Visst, jag beundrar er som väljer att enbart använda fri mjukvara precis som jag beundrar de av mina kompisar som är vegetarianer eller veganer. Ni gör era liv lite krångligare, men i ert tyckte lite bättre och det är fint på något sätt. De av mina vänner som inte äter kött har dock aldrig försökt att omvända mig utan låter mig göra som jag vill. När det gäller valet av operativsystem däremot undrar mina datorintresserade kompisar alltid varför? Varför i hela friden?

Jag kan börja med att berätta om min bakgrund. Det första OS jag kom i kontakt med var DOS. Det var som det var. Sen kom Win3.1 och det var fantastiskt. Fönster! Ikoner! Snyggt! Segt som sirap och otrådat, men det förstod man ju inget av då. Det var en annan tid. Sen kom Win95, men inte hem till mig. För mig blev nästa steg när Win98 kom. Det kraschade konstant, men bara för mig. Mina föräldrar hade sällan några problem, så det var nog jag som var en extra aggressiv användare. WinME var inte bättre det, men sen kom XP och det gillade jag. Snyggt och stabilt, tyckte jag. Sen ska det nämnas att jag hade ett tillfälligt tonårsuppror då jag körde Linux - och inte vilket Linux som helst utan Slackware, det mest svåranvända jag kunde hitta. När jag behövde ett nytt program letade jag upp det i något arkiv på nätet, tankade hem källkoden och byggde ihop programmet från scratch. Jag körde ofta betaversioner av saker och ting och fick problem med det mesta. Så behöver inte Linux vara, inte alls, men jag ville att det skulle vara lite svårt, det blev häftigare så. När jag började plugga fick jag möta Solaris och gillade det skarpt (inte för att jag märkte så stor skillnad mot mitt gamla Slackware, men den här gången - på pluggets maskiner - behövde jag ju inte administrera något och det var rätt skönt). Jag läste min e-post i konsolen och gjorde allt annat i Emacs, men hemma körde jag Windows och varje gång det kom på tal dök frågan upp. Varför?!

Med tiden utvecklade jag de mest kreativa ursäkter: "Eh, det här är min sekundära dator, jag kör egentligen mest på den andra (den dammiga datorn som inte är i drift) som har Slackware . Den här är bara för att jag ska kunna syntetisera elektroniska kretsar (vilket jag inte har gjort på 3-4 år nu) och... eh... spela datorspel (som Tetris, typ)". Det är dags att vara uppriktig nu tycker jag. Jag trivs med WindowsXP helt enkelt. Det passar mig och vill jag köra något annat så har jag konton på en mängd UNIX- och Linux-maskiner som jag kan nå mycket smidigt medelst X-server. Vill jag absolut köra något lokalt så sätter jag upp en virtuell maskin eller dammar av den där Slackware-maskinen. Säkerhet? Ja, visst det kan vara ett problem, men med sunt förnuft, brandvägg och patchar kommer man långt. Hårdvarubrandvägg kan jag rekommendera för er som är lite mer paranoida.

Vad tycker ni, ska vi inte försöka vara vänner över operativsystemsgränserna?

- Vad kör du för OS?
- WinXP.
- Varför då?
- För att jag trivs med det.
- Ok, själv kör jag ... för att ...
- Schysst!

Jag sätter mig in i ett verktyg som jag ska använda tillsammans med modelleringsverktyget jag bygger. Det här verktyget jag sätter mig in i är ett exjobb, ett mycket bra sådant ska tilläggas. Verktyget är jättesnyggt rent grafiskt och det finns en uppsjö med specar och manualer till det. Jag blir impad och känner att jag och mitt exjobb ligger lite i lä, men sen tänker jag: "Kan den där grejen kommunicera med ett litet plastkort? Nej. Kan den med en enkel modifiering förvandlas till en sniffer? Nej, inte det heller. Kan den skrämma en teknolog så till den milda grad att teknologen börjar använda Internet Explorer? Nä, jag trodde väl det." ...och så känner jag och mitt exjobb oss lite coola igen. ;)

Idag vet ni...

• Botar jag min musarm genom att använda vänster hand. Allt jag gör blir oprecist.
• Vill jag be matematiska institutionen att sluta skicka ut reklam för överkurser till mig. Låt mig vara, skicka sånt till matematikstudenterna istället, snälla. Jag blir ledsen i ögat av sånt där. ;(
• Ska jag skriva en spec över hur jag ska kombinera mitt eget verktyg med det jag läser om. Antagligen är det för att de ska kunna stoppa mig i tid så att jag inte gör nåt riktigt konstigt. ;)