Lyser upp rummet
Dahlior i den vackraste färgen
Doften av nytvättat
Stillsamhet
Missa inte... "American Splendor" på TV2 kl 21:15, ni som har TV. :) Underhållande film om en sur serietecknare och hans nördiga vänner.
Sanningens minut
Så, sju sanningar... Jag har gjort något liknande tidigare fast med hemligheter eller pinsamheter har jag för mig. En sanning behöver ju inte vara genant eller uppseendeväckande, den ska bara vara sann. Det här var lätt. Here we go:
- Jag har för tillfället 0,5 krukväxter per kvadratmeter i min lilla lägenhet.
- Min kyl är full av marmelad.
- Jag äter frukost och kvällsmat framför datorn...
- ...och lunch hos min datorförening, minst fem dagar i veckan iaf.
- Min musiksmak förändras hela tiden, men Leonard Cohen har jag alltid lyssnat på.
- Jag är en ekorre och sparar på allt.
- Jag har målat tjusiga blommönster på min mobiltelefon. :)
Sliskanime!
Ikväll ska jag njuta av fredagskänslan genom att göra mig en kopp björnsbärste och sedan se lite sliskanime (min egen term för japanska, animerade, romantiska komedier). Nu kanske inte "Hanaukyo Maid Team" helt kan räknas dit, men den har lite av det som jag ser som typiskt för genren. För det första finns det en huvudperson som vantrivs i den situation han befinner sig i, i detta fall att ha ärvt ett gods med en stor stab av unga hembiträden. Fisken verkade tilltalad av detta, men tvivlade på om jag tyckte att det var en bra idé. Efter att ha sett lite av den här animen så ger jag klartecken, för det här är så komiskt berättat att jag fnissar konstant och blir på strålande humör. :) Nå, huvudpersonen ska alltså vantrivas i all sliskanime. Går han i skolan har han dåliga studieresultat, har han ett jobb så är det tråkigt o.s.v. Sedan kommer han att få ett antal beundrarinnor som han också tycker är till besvär. Grejen är att han på slutet tvingas välja mellan dem och det gäller då att välja den rätta. Det hela slutar med att han och den rätta promenerar under blommande körsbärsträd medan blommorna regnar ner över dem. Så ska all sliskanime sluta och så ska man sitta där och tänka "Åh, så fint! Vilket lyckligt slut! (Och så oväntat!)". Det spännande är att lista ut vem han egentligen kommer att välja, men jag kan ge er ett knep. Vill ni inte veta så ska nu sluta läsa nu. Såhär är det, den rätta presenteras alltid först. Håll ögonen öppna i första avsnittet, ibland är det inte så tydligt. Hon kanske bara passerar förbi eller dyker upp i förbifarten, men hon är den rätta för vår huvudperson. Alltid. :)
Så mina nördiga vänner, nu är det animedags! Min favorit i Hanakuyo? Det är väl självklart! Ikuyo såklart, nördtjejen som har ett labb i källaren "Because scientists look better in basements!"
Hålla stilen
Nu ska vi se här, jag ska nog handla en balja käk på det billigaste studentstället idag. Det är ju ändå fredag och hämtmat är lite lyx även om det handlar om ostsås. :) Förövrigt har jag fått en granne i rummet bredvid. Det innebär att jag bör skärpa mig, alltså stå emot impulsen att sjunga med i Sisters of Mercy's "Mother Russia" som jag lyssnar på just nu och sedan inte skrika när jag pratar i telefon. Speciellt inte när det är konstiga samtal som igår när en väninna behövde veta hur man drar fram en orm från under en frys (fast det behövdes inte i slutänden, visade det sig). :)
Uppdraget slutfört
Riskanalysen börjar få en ny, mer tilltalande form och jag har börjat med några testkörningar av ett program jag ska jobba med och bygga ihop med min grafgenerator. Jag multitaskar, alltså är jag. :)
Igår blev det en trevlig middag med arbetskamraterna. En kollega skulle firas och det hade varit mycket tisslande och tasslande för att han inte skulle ana att en överaskningsmiddag nalkades. Det hela gick bra, vi lyckades var smygiga nog för att hålla det hemligt och själva middagen (där det inte bara diskuterades SNMP) var väldigt lyckad. :)
På uppdrag
Jag sitter och skriver om min riskanalys i exjobbet. Det är inte alls så spännande som man kanske kan tro, men det behöver göras och jag ska väl vara tacksam för att jag har fått en massa feedback och dessutom har möjlighet att kombinera exjobbandet med mitt riktiga jobb. Som vanligt har jag fått höra att innehållet är bra, det har det alltid varit, men formen behöver bli bättre. Det sniglar sig framåt i rätt riktning, men det är svårt att få texten sådär skarp och självklar som jag vill ha den. Jag vill inte att det ska bli för tydligt vad jag har gjort heller; då försvinner lite av imponansfaktorn. ;)
Nu ska jag snart iväg på topphemligt uppdrag (hur hemligt det nu är, den som det hela hålls hemligt för borde ha upptäckt en del fniss och smygande vid det här laget). På väg till platsen där uppdraget ska utföras ska jag uträtta ett ärende vilket innebär att jag måste åka buss hit och dit för att hinna. Ibland åker även de hemligaste av agenter stadsbuss med ungdomsrabatt. :)
Jazza loss!
Man undrar ju
Jag kan inte låta bli att undra varför...
- Ett gäng småfysiker måste labba digital-signal-nånting mittemot mitt arbetsrum. Varje gång jag går ut ser jag hur de kikar och jag hoppas att de inte tänker "Jahaja, där går hon och hämtar kaffe igen, latmasken". ;)
- Det är svarta handavtryck på min kontorsdörr. Vem har gjort dem? Är det jag? Hur? :)
- Jag får som riktlinje att utgå från att en krypterad överföring är oknäckbar. Men om det är ROT13 då? ;) (Tror iofs att det blev ett missförstånd där. De tänkte RSA med stora primtal - jag tänkte DES. Det finns ju alltid undantag.)
- Ekonomer envisas med sån där fläskkotlett-frisyr. Jag försökte nåt liknande imorse (i brist på dräkt att bära, lixom), men den föll ihop vid lunch. *s*
Tisdagstema - Gammal
Egna monster och andras
Dräkt är nästa steg
Idag är jag exjobbare igen som ni vet. Jag har fått en ny samling kommentarer till rapporten och håller på att fixa till den utifrån dem. Mycket handlar om hur ämnet ska kunna presenteras så att läsaren verkligen förstår. Jag har nu haft en långt möte med min handledare och tycker mig nu ha koll på hur han vill ha det strukturerat. Jag känner mig som en lycklig exjobbare som bara behöver ändra på formaliteter i rapporten; själva exjobbet, den grej som jag har byggt har inte behövt genomgå någon extreme makeover sedan i somras och det känns ju bra. :)
Dagens...
Kommentar: Marjo kommenterar att jag ser ut som en affärskvinna idag, vilket jag inte håller med om. Han förklarar: "Jo, men du har ju inte bara jeans och T-shirt, det är nåt över också. Nästa steg är att bära dräkt". :)
Bestseller år 2107: Mitt exjobb? Handledaren förklarar varför han bett mig strukturera om riskanalysen, men inte gett några kommentarer alls på implementationen. Jo, hur jag implementerat systemet kommer bara att vara aktuellt den närmaste tiden. Riskanalysen ska vara lika aktuell om hundra år. Det ligger något i det där, men jag vet inte om jag vill att nån läser mitt exjobb om hundra år (och skrattar som man gör åt gamla Nordisk Familjebok).
Arbetsmoral: Jodå, den är ganska hög ändå. Jag exjobbar inte bara, utan sysslar med mina andra uppgifter också. Sen ska det förmodligen göras nån form av uppföljning av mitt exjobb här på avdelningen... och ni kan ju gissa vems bord det blir. (Du och jag JCOP21ID, du och jag.)
I solen
Förövrigt... har jag blivit ombedd att läsa en bok om kompilatorkonstruktion inför nästa steg i mitt jobbprojekt. Det är lite otäckt.
Vi kan väl låtsas att det är sommar fortfarande?
Bilden är tagen mellan Göteborg och Fredrikshavn i somras.
Alldeles lagom
Serietips: Wapsi Square
Jag, den bloggande grannen
Var sak har sin tid
Dagens disclaimer: Jag mår utmärkt och har inte gått och blivit eremit. Visst tvivel har uppstått då jag har gått ur ett antal möten i min datorförenings konferenssystem. Jag gillar er och vill fortsätta hålla kontakten, men jag har inte tid att hänga i forumet så mycket som förut, helt enkelt. :)
Lättskrämd?
Status
Resistance is futile?
Dagens låt är "Harsh generation" av Grendel. (Den är så bra att jag ska försöka låta bli att lyssna sönder den som jag annars gör med all bra musik.) Tänk vad mycket fint last.fm bjuder på. :) Jag kunde dock inte låta bli att dra paralleller till mig själv när jag lyssnade på den... Det handlar om cyborgs (hybrider mellan människor och maskiner för er som har sett för lite Star Trek och dylikt) och lite robotifierad kände jag mig allt när jag på eftermiddagen plötsligt vaknade efter flera timmar av vad som nästan kan klassas som hack-mode (det tillstånd som brukar kallas för flow av effektivitetscoacher och liknande folk).
Ja, hjälp vad man utsätter sig för. Nej, nu ska jag verkligen ta det lugnt och gå över till Vic på lite te och eh... två timmars processprogrammeringslabb. :)
Rekursion för nybörjare
Rekursion för nybörjare! När man använder rekursion låter man ett program anropa sig själv. Tänk er att vi har programmet Godisräknaren. Den tar en godispåse som indata och ger antalet godisbitar som utdata. Den räknar godisar helt enkelt. :) Det luriga är ett en godispåse i detta fall kan innehålla nya påsar som i sin tur innehåller godisar eller ytterligare påsar. Hittas en godis så räknas den och adderas till resultatet, men hittas en ny påse så rekurserar vi! Vi skickar den nya påsen till räknaren och adderar slutresultatet från genomgången av den påsen till det antal godisar vi har hittat i den stora påsen. På så sätt går vi snabbt igenom alla påsarna utan att glömma någon. Vi behöver heller inte veta från början hur många påsar och godisar det rör sig om. Det där sköter rekursionen. Det blir väldigt lite kod och det går förhållandevis snabbt. (Dock får man en del myror i huvudet, men det går över.)
Tömma hjärnan
Nu tror jag förövrigt att det så smått börjar dra ihop sig inför min exjobbspresentation. De jag har exjobbat åt har väldigt späckade scheman, men nu skulle min handledare ha möjlighet att göra den sista genomläsningen och sedan ska ett datum som passar alla bokas in. Alltså, de behöver ju inte vara där och bedöma mig tycker jag, jag kan väl få redovisa helt ensam för mig själv, kan jag inte det? Opponenten, du behöver inte komma heller. Det här fixar jag på egen hand, sörru. ;) Nåväl, för mig är det ingen brådska. Det ska dock bli kul att få umgås lite med smarta kortet igen, även om jag numera är insnöad på helt andra saker. (Det är rätt bra, jag började prata om smarta kort i tid och otid och behövde komma bort från det där. Nu pratar jag om träd istället, men det får ni tåla. *s*) ...och jodå. När jag har ett datum så säger jag till. Helt ensam vill jag ju inte behöva vara. :)
Rita träd upp-och-ner
Det är ju inte jag som ritar, utan mitt program och det är som en treåring: ritar antingen allt pyttesmått i ena hörnet och lämnar tomma ytor, eller ritar så stort och utbrett att ritytan tar slut. Som ni ser på bilden består ett träd av löv där det ligger något lagrat och av förgreningar (där det också finns något). Mitt program måste hålla koll på var det ska rymmas ett stort delträd och var det bara finns små löv. Har det inte koll så kanske inte delträden får plats, eller så kläms allt ihop i ena änden av bilden och lämnar en massa fult tomrum på andra sidan. Sånt gillas inte.
Som det ser ut just nu så består "ritandet" av listor av koordinater som visar var programmet vill placera ut löv och delträd. Sen ska det bli riktiga bilder av det, fast inte som den under... bara nästan. :)
Tisdagstema - olika
Som ett gift
Min detox-historia
2000: Detoxar internet - klarar 14 timmar utan. :)
2001: Detoxar glass, äter mixade grönsaker istället (och börjar motionscykla!). Klarar flera dagar, men det känns väldigt ovärt, speciellt den läskiga grönsaksmixen.
2002: Detoxar IRC (Internet Relay Chat, för er oinsatta) i syfte att bli en flitigare student. Vill inte påstå att det hjälper. Klarar fem år, men känner mig nära ett återfall nu.
2007 (våren): Detoxar choklad, äter pumpafrön istället. Det är gott, men det blir väldigt smuligt och skräpigt på golvet. Experimentet avbryts.
Jag och min debugger
Efter lite mer kodknackande ska jag bege mig till affären och handla något gott. Wok är en klassiker. :) Sen ska jag och Vic tillbringa kvällen med att labba processprogrammering. Hon behöver kursen i sin examen och jag... ja, jag har ingen ursäkt alls.
Eloise
Baciller!
Vi ägnade helgen åt att bli brakförkylda och få feber som vi botade så gott det gick med ingefära och Star Trek. Jag tyckte också att det var dags, såhär efter att vi känt varandra i mer än 7 år och varit ihop i snart 1,5 år... att stå för min musiksmak. Vi gillar båda att lyssna på musik och jag brukar annars välja sådant som jag vet på förhand att båda tycker om, men den här gången blev det min jobb-playlist (mitt sanna jag!) och den verkade gillas. :)
Nu till veckan ska jag försöka studera lite på kvällarna har jag tänkt. Meningen är att jag ska skriva en tenta till vintern (och ev två till våren) samt försöka få klart några labbar om tid och ork finns. Mitt studentskap just nu är högst frivilligt och bara för att jag ska kunna få en bättre examen än den jag har möjlighet till nu... och tro mig, frivilliga studenter pluggar sämre än andra, speciellt om de jobbar heltid samtidigt. ;) Nå, eftersom det bara är en liten tenta och nån enstaka poäng till som behövs borde det faktiskt gå att fixa. Veckans andra plan, förutom plugg och jobb är att jag ska hämta ut mitt nya ID-kort och bara hoppas att jag inte ser ut som en fängelsekund på det.
Nu ska jag kurera mig så att jag orkar skriva kod på mitt fina jobb imorgon. I fredags hade jag byggt upp stora logiska strukturer som jag sammanfogade enligt nån tanke jag hade... De hamnade lite snett och fick fel noder som föräldrar och allt vad det var, men jag kom på en möjlig lösning och klottrade ner den i pseudokod. Ska ta och testa den imorgon och hoppas att det håller, annars är nog en rejäl uppstrukturering av koden den bästa metoden i fall som detta. (Som att ringa Anticimex, typ. :)
Mäktiga stenar
Fredag!
Lispinfluenser
Jag är inte särskilt förtjust i att koda i Lisp. Det är inget jag skulle göra frivilligt. Ändå dras jag oundvikligen till det lispiga med parenteser och prefixnotation. Just nu spottar mitt stackars Java-program ut Lisp-listor i stil med: (AND (OR A B) C) och det värsta är att jag tycker att det ser riktigt trevligt ut på nåt sätt. :) Nu måste här fikas, känner jag.
Tilldelningar
När jag ändå håller på och biktar mig kan vi en gång för alla reda ut det där med tilldelningar. När jag ska koda tillsammans med andra personer brukar de ändra mina tilldelningar så att de ser ut "som de ska", såhär: int i = 0; eller int i=0; Jag skriver såhär: int i =0; Detta gäller dock bara int:ar och bara vid nolltilldelningar. Det ser fint ut så, tycker jag. Vad sägs, ska jag träna bort det här eller ska jag bejaka det? Är det normalt? ;)
Goda idéer
Jag har funderat på att skaffa mig någon form av arbetsklädsel i form av en mjukisdräkt eller overall, något mjukt och bekvämt som passar när jag sitter och kodar. Jag har nämligen för vana att sitta uppflugen i skräddarställning, böjd över tangentbordet och med armbågarna i vädret. Jag gör verkligen skäl för epitetet "kodapa" så som jag sitter. :) Igår eftermiddag satt jag och funderade på hur jag skulle kunna lagra mina logiska uttryck på ett bättre sätt. Jag tänkte mig någon slags strukturer som kunde innehålla både metoder och variabler. Klasser typ, om det nu fanns nåt sånt... Sen insåg jag att jag faktiskt kodar Java och att det var dags att gå hem. ;)
Idag...
Lyssnar jag på: "Breathe me" - Sia
Ser jag fram emot: Att få träffa Fisken som dyker upp ikväll
Kodar jag: Java. Fortfarande. :)
Insikt
Yay! Dags för den-funkar-dansen! *dansar* Min lilla parser skriver ut logiska uttryck nu utifrån data som den har samlat in om olika buggar. Nu återstår att rita upp det hela grafiskt också.
Jag har fått klartecken att jobba vidare med parsandet (vilket jag förmodligen skulle ha gjort i vilket fall som helst, bara för att det är kul ;) och det går som sagt framåt, men det skrämmer mig att någon annan än jag ska se koden. Jag kom nämligen till insikt igår. Det måste ha varit en sann insikt eftersom Fisken skrattade gott och instämmande när jag berättade för honom.
Såhär är det: jag skriver ogenomtränglig (för att inte säga hemsk) kod. Jag kan dock lätt göra sken av att jag är en ganska ok programmerare. Java har jag skrivit en hel del i Java och C/C++ behärskar jag också hjälpligt. De språken kan jag ungefär lika bra som engelska. Sedan är mina kunskaper i fyra andra språk + en bunt scriptspråk ungefär som med mina tyskakunskaper: jag kan hälsa och beställa en cola och jag kan tjuvlyssna på folk, men jag vill inte påstå att jag kan språket. Däremot kan jag säga att jag lätt sätter mig in i nya språk och att jag har provat ett antal.
När det gäller Java så har jag provat ett antal olika tekniker och lär mig ständigt nya knep... men problemet kvarstår. Koden jag skriver kan skrämma små barn (eller små programmerare iaf). Ju mer avancerade knep jag lär mig i ett språk desto värre saker kan jag ställa till med. Saken är den att inte är strukturerad av mig utan kodar lite här och där för att förbättra och förändra olika delar av koden allt eftersom. Då uppstår det förstås oförklarliga och svårfunna buggar som jag patchar med hjälp av något kreativt fulhack så på så sätt växer mina små monster till program fram. Visst, de brukar funka, men det är bara jag (om ens det) som förstår hur de funkar.
Eftersom jag är på tok för gammal för att lära om antar jag att världen får vänja sig vid min personliga stil när det gäller kod. Fisken fnissar fortfarande åt ett stycke PHP-kod som han fick se en gång. Jag hade en flagga som sattes till 2 om den var sann och 3 om den var falsk. Fisken stirrade en stund på detta tilltag och frågade sedan om jag hade fått slut på booleska variabler* eller vad det var frågan om. ;)
(* En boolesk variabel är 0 när den är falsk och 1 när den är sann. Ska man ha en "flagga" som visar ifall något är sant eller falskt så använder man en boolesk variabel, aldrig något annat... trodde Fisken iaf. ;)
Drivkraft
Jag undrade förut vad som driver de som jobbar här. Svaret är kaffe. Igår var kaffeautomaten ur funktion och ett slags undantagstillstånd uppstod. Vi här på avdelningen fick göra sådant som vi vanligtvis inte gör, nämligen ta på oss inneskorna och hasa iväg till datalingvisternas kafferum. Håller man blicken i marken så syns man inte. ;) För att ändå hålla mig pigg lyssnade jag på chipmusik hela dagen. Måste rekommendera svenska bitpopbandet Jospressen som sjunger om hur de kör grönsaker i mixer. Det är helt genialt och jag menar det. :)
Jag önskar mig... ett datum för exjobbsframläggningen, lite mer ork på kvällarna så att jag kan läsa in det lilla sista av min utbildning då och sist men inte minst: icke-flygigt hår. Tack! ;)
Tisdagstema - Nära
Har det med min papperskorg att göra?
Observera att detta inte är min kontorsdörr. ;)
Ett öppet brev till den jag var för fyra år sedan
Kära Kaprifol version 2003,
jag skriver angående den XML-parser du skrev när du höll på att lära dig Java. Du och din labbkompis måste ha slitit hårt då ni inte hade programmerat i Java förut. Jag tycker inte att parsern är dålig, inte alls, men jag har vissa synpunkter på din dokumentation. För det första är vettiga filnamn viktigt. Att döpa filer till "Gammal" och "Demo" håller inte riktigt. Sedan är det även viktigt att kommentera koden så att den blir läsbar. Någon ytterligare form av skriftlig dokumentation hade även det underlättat förståelsen. Du måste förstå att jag börjar bli lite till åren och inte längre kan minnas exakt vad funktionerna jag skrev 2003 gör. Jag tackar dig dock för att du skrev denna parser som sedan föll i mångårig glömska. Jag blev glad när jag idag på mitt arbete upptäckte den. Den kommer efter omskrivning att bli en utmärkt del av mitt nya projekt.
Med vänliga hälsningar,
Kaprifol version 2007
Dagens hyllning
Jag tänkte börja dagen med att hylla Microsoft för deras datasäkerhetstänkande. Satte ni kaffet i halsen nu? :) Saken är den att MS numera inkluderar säkerhetstänkande i sin utvecklingsprocess. Här går det att läsa mer om processen och här kåseras det om den i bloggform. Jag tycker att det är hedervärt att de försöker. De modellerar hot med träd (så som jag gör :) och de gör tester och utvärderingar. Att nån liten bugg ändå slinker igenom då och då får vi väl leva med, men jag tror att det kan bli färre i framtiden om de fortsätter med det här. Way to go! :)
Förövrigt... undrar jag vad som är grejen med last.fm:s eviga scriptfel. En filström ska strömma, inte hänga sig.
Hemma igen
Hem-hemma
Vardagsondska
Rollspelsrådet och de andra
Mina frukostvanor lämnar en del övrigt att önska. Jag får nog sticka iväg och fika en macka vid 10-tiden (edit: hittade Vic som också slarvat med frukosten och så gick vi på ett fik och buggfixade problemet) om jag ska orka vara på topp. Sen är det iofs fredag och då är det ok att vara lite mer avslappnad. :) Jag sitter och funderar över RPC (Remote Procedure Call) som när man ser hur ofta det drabbas av säkerhetsproblem känns som roten till allt ont. Nu när jag har läst lite mer om det verkar det som om det även kan vara väldigt användbart, men det kan uppenbarligen användas på många felaktiga sätt.
Förresten är det mycket prat nu om att Facebook gör användaruppgifter googlingsbara. Ja, det stämmer, men det gäller bara namn och bild och det är lätt att ändra vad som visas om dig. Gå in på "Privacy" uppe i menyn till höger så kan du ändra dina inställningar där. :)
De roligaste sakerna som RPC kan betyda:
Royal Parks Constabulary
Rail Passengers Council
Rosetta Plasma Consortium
Role-playing Council
Nörda ner sig
Tycker att det är på tiden med lite dagens...
Kaffevana: Att beställa en soja-latte och hälla mjölk i den. *fniss* Inga namn nämnda. ;)
Remix: "Disease" med Ayria, mixad av Razed in Black till en underbart poppig historia.
Goda råd: Du som kör MIT Kerberos (krb5) bör patcha direkt. Det finns en rätt läskig bugg i kadmind (som jag känner till bara för att jag suttit och ritat scheman över hur den yttrar sig och vilka motåtgärder som finns).
En skrutt!
Patch på!
Godtycklig kod
Min fruktade formel
Tisdagstema - Svart/vit
I sakta mak
Idag hade jag det trevligt med mina nya uppgifter. Vad jag gör just nu är att jag sätter mig in i ämnet sårbarhetsmodellering, alltså hur man gör diagram som visar var det finns svagheter i datorprogram. Det finns andra sorters diagram också, sådana som visar hur man rättar till det som är fel. Alla dessa diagram kan samlas i en databas så att programmerare kan ha dem som referensmateriel och undvika misstag. Det har skrivits en del om det där och det är sådant jag läser för tillfället. Sedan är det meningen att jag ska bidra på något sätt, hitta en liten del av detta område där jag känner att jag kan göra nytta. Jag fick två idéer idag varav den ena nog är till mer skada än nytta och den andra kräver att jag rotar fram min gamla logikbok (som jag har gömt väl för att slippa hitta den av misstag, verkar det som ;). Jag skrev iaf ner idéerna i min lilla alma för att spara dem åt eftervärlden. Man vet ju aldrig. :)
Förövrigt tycker jag väldigt mycket om såna här fina arkiv. Här kommer jag att tillbringa mycket tid i höst, tror jag. :)
Diskettväskan
Kaffepaus! Det slår aldrig fel. Jag hör folk klampa ut ur sina arbetsrum och iväg till fikarummet, men jag orkar inte fika just nu, utan tar en liten bloggpaus istället. Det är också en slags rast.
Igår när jag satt och läste modebloggar, vilket jag ofta gör, insåg jag belåtet att vi går mot ännu en säsong av sådant som jag tycker är fint: grälla strumpbyxorna, tantkjolen, snörkängorna, batikmönster, nördglasögonen och det blodröda nagellacket bland annat. Något jag däremot visste med säkerhet att jag aldrig skulle äga var en blockmönstrad väska i lapptäckesteknik. Never ever, inte min grej. Så kom jag plötsligt att tänka på nåt, vände mig om och där på väggkroken hängde den, min diskettväska, lappad och förskräcklig. Jag skaffade den som tonåring och använde den ett fåtal gånger, då till rosa utställda jeans och illgrön tröja. Jag upptäckte snabbt att den var utmärkt för förvaring och frakt av min arsenal av nyttoprogram som jag lagrade på disketter. Därav namnet Diskettväskan. Ja, hjälp, nu gör den revansch. Kanske får den hänga med till jobbet nån dag. :)
Nä, slutpausat nu. Hör folk återvända till sina kontor... Over and out!
9-to-5
Matdags!
Jag har även lagat en god wok med en massa chili och ingefära i. Det är mycket enkelt det där, man häller olja i en wokpanna, värmer och har i vitlök och ingefära. Sen lägger man i grönsaker och/eller kött samt häller på soya och söt chilisås. Ett litet äpple hackat i bitar ger en god sötma. Den här gången blandade jag i (kokta) glasnudlar i woken också. Mycket gott! När jag stökade i köket hittade jag även en liten kokbok som jag börjat skriva i när jag bodde i korridor. Tänkte att jag skulle bjuda på två recept från den tiden då jag var en mycket liten student och höll på att lära mig att laga mat.
De ser dig
Mer än tusen ord
En zombie stiger upp
Idag har jag lyckats stiga upp, vilket är en utmärkt början. Tanken är att jag nu när jag är ostressad och inte har några direkta deadlines i sikte ska passa på att göra sånt där som aldrig blir gjort som att göra lite ordning i bokhyllan och damma av mitt monster till datorskärm. :)