Kaprifol

Jag har moddat sönder min webbläsare! *s* Den fyller i formulär hejvilt, har små extraknappar och klotter här och var och skapar tempfiler som den gömmer så att jag inte kan hitta dem. Ur allt detta har det dock kommit något bra, formulärifyllaren är färdig och funkar alldeles utmärkt. Det var betydligt enklare att bygga den som ett XUL-plugin till Firefox än som ett Java- eller C-program. Vad som händer nu är att jag ska se till att agenten inte bara matar ut sitt data till en prompt utan ger det till ifyllar-pluginet så borde jag kunna logga in på alla tänkbara webbtjänster med hjälp av mitt smarta kort sen. Höjden av fiffigt! Först ska jag dock äta lite lunch innan jag kodar vidare.

Dagens hälsning...
går till Fisken som under en tid ska sprida datasäkkunskaper och kexchoklad på ett långväga ställe som saknar båda delarna. Nog för att vi har ett distansförhållande, men det får ju vara någon måtta på avstånden tycker man. :) Nåväl, lycka till och se upp för monsunerna! Saknar dig redan!

Det gick alldeles utmärkt med den lilla "PR-kuppen" idag. Informationen om att studentföreningar fick tillfälle att presentera sig för de blivande studenterna hade inte nått ut till speciellt många föreningar så det var en väldig tur att vi fick reda på det av en slump och dök upp på eget bevåg. Det hade ju varit synd för de små nya att inte få träffa Sveriges största och äldsta akademiska datorförening, eller hur?

Jag gillar reklamjippon och kommer att sakna det en del när jag slutar som ordförande. Jag är av åsikten att allt som ger en positiv bild av oss och får oss att synas är bra publicitet. Detta har lett till att jag har fått lärarstudenter att förskräckt springa iväg ("Nejnej, inte jag... inte en datorförening! Nejnej!"), jag har viftat med en banderoll och fastnat i den och jag har även lagt pärlplattor med konststudenter som en del av en installation de genomförde... och vi syntes! Jag hoppas att mina efterträdare samt alla snälla som har hjälpt till under åren kommer att fortsätta med det här, för det är ju roligt!

Trots det korta varslet hann styrkorna mobilisera sig och när det väl var dags var vi ett litet sällskap utrustade med flygblad och diverse kuriosa i form av en gammal räknemaskin, en O2:a (förmodligen världens sötaste dator, den lilla blå), lite datorböcker, en laptop som visade inspelade föreläsningar samt ett gammalt kärnminne. Vi är trots allt en förening från 70-talet, den gamla skolans datornördar så att säga, och det är inget att sticka under stol med, tycker jag. Det är ju vår historia som gör oss speciella. Beskökarna verkade tycka att det var lite spännande med oss och vår märkliga lilla utställning. Efter en stund vågade de sig fram för att kika på böckerna och titta inuti O2:an. :)

Idag kommer det en stor drös blivande teknologer till campus och nyss fick jag reda på att de får tillfälle att träffa studentföreningar under eftermiddagen. Mina informationskanaler äro outgrundliga, men det är bra att jag fick reda på det nu istället för imorgon. :) Hursomhelst, ni som vill ikläda er labbrock eller snygg-Tshirt och göra lite reklam i Collosseum mellan 14:45-15:30 (det går givetvis bra att bara vara med en liten stund) dyker upp i ~ 14:30 för samordning. Som jag brukar säga när någon frågar, ja, du som räknar dig som gammal eller småskum får självklart också vara med! ;)

Det är roligt att skriva om smart cards från början, att förklara hur de funkar för en som inte vet och att få berätta om kortens innersta. Jag har fortfarande inte kommit över att det faktiskt finns en liten dator i det där pyttelilla chipet. Där inne finns förutom en processor även (små miniversioner av) ROM, RAM och EEPROM. Plötsligt kommer mina hårdvarukurser till nytta. Jag anade väl att de skulle göra det en gång. Det fanns alltså en hemlig plan bakom mina studier av hårdvara-mjukvara-humaniora (en kombination som är ovanligare än man kan tro). :) Förresten, kontaktlösa smarta kort har en inbyggd antenn och på engelska är nog antenn ett av de finaste orden jag vet: aerial. Det betyder eterisk också.

Goda ting som kommer av hårdvarustudier: Nöjet att få rensa ett EPROM genom att lysa på det med en UV-lampa, den goda lukten av lödtenn, det pyssliga i att avstudsa en tryckknapp*, små CPLD-chip som ser ut som chokladbitar, ljudet av en robot som går och det nördiga i att kunna peka på små elektroniska ting och säga att en sån har jag byggt. :)

* Om du trycker på en knapp kopplad till någon elektronisk pryl, t.ex. ett tidtagarur, kommer signalen från knappen att växla mellan 1 och 0, d.v.s. den studsar. Avstudsaren håller signalen stabil och det hör lixom lite till allmänbildningen att kunna bygga en, tycker jag. Det och att få plats med allt i en handväska. :)

Mitt morgonmöte blev inställt så istället är jag tidigt på plats på exjobbet, vad det nu ska tjäna till eftersom jag är den enda här så ingen kan ju se hur duktig jag är. :) Det är inte en själ på avdelningen vilket iofs kan bero på att de är på 8-föreläsning eler avdelningsmöte, men jag gillar att tänka mig hollywoodvarianten istället: att jag, den yngsta på stället är den enda som är kvar för att försvara världen mot... eh... de farliga virusen kanske, med enbart mitt smarta kort som vapen! Håll tummarna för världen! ;) Nu ska jag skriva rapport här. Tänkte skriva ett kapitel om hårdvara, det ska bli skoj.

Det är oväder utanför mitt fönster. Himlen är grå som gamla serverrack och körsbärsblommen yr i regnet och stormen. Jag lever upp under oväder och tycker inte att det finns något vackrare, samtidigt som jag inte direkt längtar efter att behöva cykla hem i eländet.

Jag tänkte i sann Bridget Jones-anda ge er min dag i siffror.
Antal koppar koffein/teinhaltig dryck: Fem, alltså färre än vanligt
Lästa artiklar: ~40 korta texter inför ett seminarium + en tyngre text i kogpsyk-kursen
Inlämnade uppgifter: Två! Skönt att slippa tänka mer på dem.
Bemästrad hårdvara: En stycken sådan, nämligen min mp3-spelare som nu kan användas som inspelningsutrustning under användarintervjun jag ska hålla om två timmar
Exjobb kvar: Ett, bara ett. Det känns bra. Det kunde ju ha varit flera. :)

PS. Tack till ~/E* som gav utmärkt uppmuntran och en bra start på dagen imorse i form av en balja te och uppspelning av Monty Pythons Spam-sketch. "I don't like spam!" *s*

Jag har nu varit på en spännande föreläsning om långtidsminnet och måste passa på att citera min föreläsare (som inte är zoolog) angående hur man känner igen olika objekt, i detta fall djur, på deras egenskaper. Hon konstaterar att fåglar känns igen på fjädrarna "men det finns säkert fjäderlösa fjäderfän nuförtiden, det finns ju hårlösa katter". :)

Som vanligt fixade Marjo det efterlängtade fredagsfikat som det var omöjligt att smita iväg från i rimlig tid. Diskussionerna pendlade mellan det märkliga och det rent absurda och avbröts av mig "Men, det sitter ju en fet mås i kaprifolen!". Faktiskt, en fiskmås hade byggt bo i i växtligheten på innergården precis utanför vår klubblokal. Tänka sig!

Jag ska nu ägna mig åt att skriva lite om identitetsstölder innan jag tar min stora, härliga astronomibok (bokrea på studentbokhandeln) som jag fyndade i föreläsningspausen och beger mig hemåt.

Det är något på gång här idag. Det springer omkring folk i kostym och alla verkar väldigt upptagna. Tydligen är det ett antal framläggningar idag vilket gör att jag som ensam liten exjobbare har det väldigt lugnt och skönt eftersom ingen har tid att komma hit och kolla läget. Såna dagar dansar vi på bordet, jag och mitt smartkort. :)

Nu vet jag vad fläkten ska vara till också! Läsare med gott minne kommer ihåg att jag hittade en CPU-fläkt i tröjfickan i vintras utan att riktigt veta hur den kommit dit. Den har legat i mitt exjobbsrum sedan dess och jag visste väl att den skulle komma till användning. Den är alldeles perfekt för att ställa upp fönstret med så att jag kan vädra här inne. Socket A är den ultimata storleken till just de här fönstren. Det är som Marx sa, att jag behövde bara hitta rätt ting att kombinera den med så skulle den att bringa mig stor nytta. Så sant som det är sagt. Livet är ett äventyrsspel. :)

Jag ska på möte igen klocken tre. Innan dess ska jag skriva rapport som vanligt. Sitter och analyserar risker vilket vanligtvis är det bästa jag vet, men det är snart långhelg och jag längtar till Göteborg. Nä, det håller inte, dags att analysera vidare. Ska först bara ge er...

Tre saker som finns på mitt (kontors)skrivbord:
* En dammig telefon som jag inte vet numret till
* En mindmap där det står "My Master Thesis" med snirkliga bokstäver i mitten
* En kortläsare som lyser grönt med sitt vänstra diodöga för att visa att den är redo att äta goda APDU:er :)

Jag fastnade hos "min" förening när jag skulle hem. Det var ett mattetal som skulle lösas, ett som såg lätt ut, men inte var det. Vi var ett litet sällskap som slog våra kloka huvuden och några datorer ihop, men icke. På lunchen imorgon då ska vi allt knäcka det! Jag har svårt att släppa saker. :)

Det pratades och småskvallrades lite inför årsmötet också. Så, gott folk! Hör nu av er till valberedningen om ni känner er manade. Många nya i styrelsen blir det. För att underlätta för min efterträdare ska jag göra en god gärning och skriva en liten text "Ordförandens guide till allting". Jag önskar att det hade funnits en sån när jag började. Där ska svaren på alla de viktiga frågorna finnas:

• Vem ska man prata med om det går en propp, passerkorten ofunkar, det behövs en lång stege och en lokal ska bokas?
• Hur målar man ett plakat? (Inte med sprayfärg i motvind, det är dumt.)
• Vad säger man till folk som har problem med sina datorer, företag som bygger rymdfärjor, finska fiskerivårdsstyrelsen, journalister, myndigheter som vill återläsa gamla backupband och andra som hör av sig?
• Hur spänner man fast en kylfläns? (Inte medelst suddgummi.)
• Var köper man T-shirts billigast?
• Och förstås... Hur gör man en riktigt bra kladdkaka när allt det där andra är avklarat? :)

Fyra spännande år i styrelsen är snart över och jag inser att jag har fått kunskap om de allra märkligaste saker. *s*

Soliga fredagar på våren är som sagt verkligen inte fel. Både bloggbesökare och datorfolk får sol i sinne. :) Jag har just varit på en exjobbsframläggning. Två gamla klasskompisar berättade om sin spellösning för digital-TV. Spännande, helt klart. Sen är det inte dumt att få lite tips inför hus man själv ska göra sin presentation när den dagen kommer.

Det gick fint med APDU-skickandet i förmiddags. Mitt kort, eller snarare simuleringen av mitt kort, kan ladda in ett litet program (en applet), välja att just den appleten ska köras och sedan skicka instruktioner till appleten som den utför. Nu ska jag bara lära mig att skriva lite mer avancerade instruktioner än de mest självklara. Ska försöka hitta en manual som visar vad just mitt kort i just denna miljö vill ha för form på det man skickar till det. Det har blivit många 9000 iaf ("Instruktionen utförd, inga fel uppstod").

Ska fortsätta ett tag till och sen smita iväg på fredagsfika i nystädade fina lokalen. Hjälp, vad snyggt de hade gjort! Vad bra för alla lunchare. Kanske ska förklara det här med lunchare när jag ändå håller på. Vi är alltså en studentförening för datorintresserade, men när våra medlemmar slutar plugga fortsätter de ofta att vara medlemmar. Detta gör oss till något så ovanligt som en studentförening med bara en femtedel studenter (lite drygt hundra stycken). :) Alla "alumnisarna" ser man inte så ofta, men de syns desto oftare i vårt konferenssystem ("forum" låter så banalt). Om man nu är en sån medlem som även dyker upp IRL ibland så kan man antingen starta ett projekt (bygga, programmera eller hitta på något annat med våra resurser), vara root (ta hand om vår imponerande serverhall som ser ut som hämtad från en sci-fi-film) eller vara lunchare och trivas i vår fina lokal (inte i serverhallen då, där är det mer häftigt är trevligt, utan i vår lilla datorsal Tilde med den mjuka soffan i). Ni hör hur trevligt vi har det, va? Jag är mycket stolt över att vara router... eh, jag menar ordförande, i denna mysiga datorförening. :)

Kvällen och halva natten ägnades åt föreningsarbete. Tack till er som var med! Det blev mycket pappersarbete gjort och jag blev jämförd med både makron, botar och små shellscript där jag satt och gjorde proceduren spara hem - skriva ut - stänga, om och om igen. Ett hårt jobb, men nån måste göra det. *s* ("Det här kommer Kaprifol att blogga om..." :)

För en liten stund sedan kom Vic förbi kontoret och delade sina kloka tankar om appletöverföring. Trevligt att få diskutera med någon som inte är lika nedgrävd i det hela som man själv är. Det ger nya perspektiv. Sen kom Marjo förbi iklädd en T-shirt med en märklig blinkande sjusegmentstavla på magen och ställde något slags militärt skrot i min bokhylla. Det gjorde sig rätt fint där, men det var ämnat för en annan datormänniska som säkert kan uppskatta det ännu mer. (Du superroot som känner dig träffad kan hämta artilleripjäsen i ~ typ nästa vecka. :)

Jag har världens trevligaste jobb. För tillfället är det dessutom jobb i sigular, vilket är bra och lagom med tanke på min övriga arbetsbörda. Dagens mest uppskattade var utan tvekan den lilla grupp gymnasietjejer som fick äran att titta in hos den anrika datorföreningen. Samtliga medlemmar i lokalen kom framrullande med sina stolar och utbröt i förtjusta utrop över de ovanliga gästerna tills jag tyckte att det var dags att gå vidare (ganska omedelbart ;). Ni ska veta tjejer, att ni är väldigt välkomna till vårt uni. Här är det lätt att bli behandlad som en kändis. Såhär gör du: Var tjej, bli teknolog. :)

Smarta kort ska kunna kryptera data på alla upptänkliga moderna sätt, men efter att ha läst om gamla kryptometoder så är det nog en av de äldsta jag tycker bäst om, eller vad sägs om detta:

Steganografi - som det gjordes förr
Du behöver: En "frivillig" medhjälpare , en grymt bra märkpenna (är du tatuerare är det ännu bättre :), rakredskap och gott om tid.
Utförande: Raka av din medhjälpare håret, skriv det hemliga meddelandet på hans/hennes huvud, låt håret växa ut och skicka iväg din medhjälpare till den som ska få meddelandet.

Jag som tycker att det tar lång tid innan e-post kommer fram, men här pratar vi långa leveranstider. :) Steganografi (konsten att dölja ett hemligt meddelandes existens) används fortfarande, men nu handlar det om att gömma en datamärkning i annan data, t.ex. för att kunna märka och spåra piratkopierade filer. Tänk vad man lär sig. *s*