I ett annat ljus

Idag har jag (bland mycket annat ska sägas, så ni inte tror att jag bara sitter och lyser hela dagarna ;) utfört tester som krävde olika ljusförhållanden vilket ledde till att jag fick släcka lyset i mitt arbetsrum, rikta lampan på skrivbordet åt olika håll och försöka få det hela att se både normalt och hyfsat vetenskapligt ut för förbipasserande (jag brukar ha dörren på glänt). Som vanligt gäller följande: ser man bara ut som om det man gör är den naturligaste och minst konstiga saken i världen så är den det. :)

Hjärnsubstitutet


Lite mycket att göra för tillfället. Ni får kolla in mitt hjärnsubstitut sålänge. :)

20 flikar

Jag var bland de friskare på jobbet idag, vilket inte säger så mycket egentligen för det var mycket hostande och nysande från olika håll. Hursomhelst, jag hamnade i det berömda hackmode och råkade jobba en timma längre av bara farten. Nej, det händer inte varje dag, men ibland så. Grejen är den att jag jobbar praktiskt med huvudprojektet nu, sätter upp utvecklingsmiljöer, kodar och har mig. Hittills har det enda praktiska jag gjort haft med sidoprojekt att göra medan det där viktiga projektet mest handlat om teori (att läsa artiklar, göra litteraturstudier, skissa på eventuella egna artiklar och sådant) och det fyller förstås också sin funktion som ett viktigt förarbete... men nu hörni, nu är jag igång och knackar ihop saker!

Säkra tecken på att Kaprifol prototypar? Jo, jag...
  • Far upp i luften med ett förskräckt utrop om någon knackar på dörren (eller värre, ställer sig i dörröppningen och tittar in).
  • Har minst 20 webbläsarflikar uppe samtidigt (minst fem är utvecklarforum, ofta på andra språk än svenska och engelska - läses efter förmåga, man kan gissa också).
  • Moddar om SDK:er genom att röra runt bland filerna tills inget känns igen.
  • Installerar några extra Eclipse-plugin av bara farten för att de "kan vara bra till något annat".

Tillstånd

Jag har chokladpudding och jag har en modetidning av den allra ytligaste sorten, så jag klarar mig. Det är såhär: jag har blivit väldigt förkyld, såpass att jag inte kunnat träna på en vecka. Jobbat däremot har jag gjort, men eftersom jag hade mycket att göra idag och jag visste att jag skulle vara seg skrev jag en lista igår, en punktlista över precis allt jag skulle göra idag. På så sätt funkade det bra med möten och allt som skulle klaras av. Sen är ju grejen den att allt inte går att planera innan.

Hela listan över dagens plötsliga händelser och hur jag hanterade dem i mitt febriga tillstånd...
1) Det ligger en bok om CORBA, detta otympliga system, på min skrivbordsstol på jobbet. Den bara ligger där och jag har ingen aning om hur den hamnat där så jag kontrar genom att stirra på den en stund. Jag vet vilka som kommer in på mitt rum, men ingen av dem har någon som helst anledning till att ge mig en CORBA-bok så det är otroligt mystiskt. Det slutar med att en kollega senare berättar att han "lämnat tillbaka" boken till mig. Vi inser att han måste ha lånat den av någon annan, någon som skulle kunna vara jag, men inte är det.
2) Jag lunchar med A och hon berättar om en person som "jobbar på Opera", vilket i sammanhanget helt uppenbart måste syfta på IT-företaget. Jag blir imponerad och frågar om det är med sång eller med flytt av kulisser. (Helt utan att försöka vara lustig faktiskt, för ibland kopplar man ju bara inte. *s*)
3) Det pratas om stateful session beans med förklaringen "såna som är fulla av state". Jättekul tycker jag, fast det är det väl inte? Näe, inte så värst. :)
4) Jag kommer hem och ser att mitt skrivbord är så gott som tomt, det är ju liksom bara nån svart liten pryl där. Var är min jättestora beiga skärm?! Ah, justja. Jag kommer aldrig att vänja mig vid det där... ;)

De cyklar inomhus!

Det är ett väldigt liv här. Jag tror att någon av mina kollegor storstädar och slänger gamla papper och annat som de vill bli av med. För att komma undan lite gick jag till fiket och hamnade mitt i en demonstration av reglerteknik för gymnasieelever. Jag har själv hållit sådana demos, men de brukade vara mindre praktiska. I det här fallet höll jag på att bli omkullvält av ett svårreglerat system (en bak-och-fram-vänd cykel)... Sedan hamnade jag mitt i ett stort sällskap med kostymklädda forskare som var på workshop, minglade och drack kaffe. När det väl händer något i "mina" korridorer är det rätt mycket på samma gång, känns det som. :)

Post, post, post!

Labbrapporter mina damer och herrar, de är överallt! En labbrapport består av utskriven programkod till lösta programmeringsuppgifter, ofta tillsammans med svar på frågor som tillhör labben. Rapporten placeras i ett speciellt omslag som ska signeras enligt alla konstens regler och sedan ska alltihopa lämnas in till labbassistenten. Om denne inte går att få tag på är alla medel tillåtna. Man kan korva in rapporten vid dörrkarmen till labbassens rum eller så kan man ge den till någon annan godtycklig person som ser pålitlig ut och förhoppningsvis lämnar den vidare till den som ska ha den. :)

Själv handleder jag inga labbar den här terminen, däremot inväntar jag som ni vet post. Alla typer av post faktiskt, det är inte så noga. Så, idag hittar jag då ett kuvert i min postlåda. Inte vilket kuvert som helst, utan ett stort och präktigt med franska poststämplar. Jag tänker att det kanske är från någon konferens. Visserligen har jag inte skickat in något till någon fransk konferens, men de kan ju ha hört talas om mig och velat ha mig som gästföreläsare eller så. Till sådana ärorika uppdrag brukar man välja professorer och i undantagsfall industriledare, men nån gång måste det ju vara min tur också, eller hur? Jag öppnar andäktigt kuvertet och där ligger... en labbrapport! Det är lite "hitta hästhuvud i sängen"-varning på det. En stund är det hela helt obegripligt till jag kommer på att det faktiskt fanns en utflyttad utbytesstudent som skulle lämna in på distans och med rådande postgång tar det sin tid. (Och vem har snott min gästföreläsarinbjudan om jag får fråga? ;)

En streckkodstät närmiljö?

Dagens fråga: "Håller du fortfarande på med dom där små... dom där?" Jodå, 2D-streckkoder håller jag på med och visst har de dykt upp i sådant jag läser på jobbet, men mest har de blivit ett fritidsintresse eller något jag förknippas med. Jag läser ju en hel del som del av mitt arbete och när jag läser om nya tekniker och provar idéer tenderar jag att sedan berätta om de knasiga sakerna jag träffar på, snarare än de relevanta... Vad jag egentligen jobbar med kan jag tyvärr inte vara så detaljerad med. Dels skulle ni bli uttråkade och dels intalar jag mig att det är topphemlig forskning. Det ni! ;) Vad jag kan säga och som ni säkert redan vet är att jag studerar identitetshantering med hjälp av allsköns nya och häftiga moderniteter, det gör jag. ...men fortsätt för all del att hälsa på mig och lämna små lappar med obskyra streckkodstyper på, det tycker jag om! :)

Kommer ni ihåg reklamen för adressändring, den där man kan få en trombonfri uppkörningsmiljö (och slippa mimosasallad på kudden, för den delen) för bara 25 kr extra? Det låter ju prisvärt. Vad man mer kan råka ut för här i världen är en streckkodstät närmiljö. Jo, det är ett riktigt uttryck, nästan i alla fall. Jag har direktöversatt det från en högst vetenskaplig artikel, skriven på engelska. Deras idé innehöll (som en liten del av det hela) fotograferande av streckkoder med mobiltelefon och det är ju i ropet just nu. Hursomhelst, ni som har testat vet att det brukar gå till såhär: man startar programmet, siktar med mobilen en liten stund och när man väl lyckas fokusera på streckkoden så fotas den automatiskt. I den här artikeln gjorde de likadant - automatisk tagning av bilden - men det var även möjligt att stänga av det automatiska fotandet och trycka på ta-bild-knappen själv. Varför? Jo, för att inte råka fota fel streckkod när man befinner sig i en miljö som är streckkodstät. Var skulle det vara? Inte på ICA, det handlar om tvådimensionella streckkoder här. På mitt kontor kanske? Jag vill gärna se fler streckkodstäta miljöer i framtiden, men jag tror att det dröjer. :)

En liten chans

Alltså, får du post överhuvudtaget?” undrade vår glade postutdelare som jag mötte i postrummet här på avdelningen där jag vittjade min tomma postlåda. ”Alla får ju inte det”. Det var nog andra gången han såg mig stirra in i ett tomt postfack och säga äsch. Han verkade tycka att det var lite lustigt, med all rätt. Jag fick förklara att jag faktiskt har fått post och att det brukar vara viktiga saker, samt att jag just nu väntar på ett bokpaket. Det är halva sanningen. Resten är att varje gång jag har ett ärende där jag ens måste passera postrummet blir jag lite som den gamla tanten i filmen "Donnie Darko". Ni vet, hon som stapplar över vägen för att kolla posten, ställer sig och tittar länge ner i sin brevlåda, ser om det kanske ligger något längst ner på botten, besviket stapplar tillbaka, vänder på mitten av vägen, går tillbaka och kollar en gång till. Det finns fortfarande en liten chans till post. :)

Saker som sker

Intresseklubben kan anteckna att...
  • Min rumsgranne har en ny labbdator, eller ny är väl en överdrift. Jag trodde att han hade en björn på kontoret så jag var tvungen att kolla vad det var som lät. "Jag har döpt den till Decibel" sa han stolt. "Bruuuum!" svarade Decibel.
  • Två personer i gula västar går runt på innergården, tittar på träden där och antecknar saker på en lista. Jag tog tre mobilfoton på dem ur olika vinklar, som någon sorts bevis.
  • Jag har i ett svagt ögonblick sagt till mina studenter att de kan skicka labbar till mig via internposten. Det är det förstås ingen som gör, men jag måste ändå ta mig till postrummet då och då för att se om det dykt upp något. Puh! :)

Inspiration, fulhack och vardagen

Igår hade bloggtjänsten jag använder några uppdateringar på gång vilket ledde till att mitt tisdagstema kom upp sent, långt efter att jag hade (försökt) publicera det och annonserat det på Tisdagstema.se (om ni undrar vad som egentligen hände). Annars är saker som vanligt. Jag jobbar på med kurser och med en jämförelse av lite olika mjukvara. Den senare hoppas jag snart ska mynna ut i någon storslagen slutsats som ger lite trevligt extramaterial till en presentation jag ska hålla inom en snar framtid. Ni vet, jag vill få till den där sista ljusbilden man visar på slutet av sitt föredrag och som får folk att trilla av stolarna. Det där lilla extra. :) I mitt sökande efter information idag snubblade jag över ett citat som visar på sann ödmjukhet. Det här: "It's mostly in C, but most people wouldn't call what I write C." Jag skulle kunna ha sagt det om något som jag hade knackat ihop och det skulle vara rätt sant, men det var inte jag som sa det. Det var Linus Torvalds när han släppte Linux 1991 och skapade historia. (Sensmoralen är antingen att de skickligaste programmerarna oftast är de mest ödmjuka - alternativt mest självkritiska, eller så är den att ni som skriver underlig C-kod med en massa inklämda assemblerinstruktioner i ska hålla ut, för er tid kommer. Världen tillhör er. ;)

Splatt!

Jag hade nästan glömt bort det, men dagens händelse måste ha varit när jag badade i kaffe imorse. Vanligtvis gör jag mitt kaffe i en perkulator, men när jag har bråttom använder jag en pressokanna istället, en sådan som använder sig av lufttryck. Idag blev min lilla pressokanna less på att spela andrafiolen så den sa splatt och skvätte kaffesump över hela mig. Alltså, den exploderade inte (tack och lov), utan kaffet trängde upp mellan kanna och lock när jag pressade ner locket som man ska göra. Det är säkert mer roligt och spännande att få kaffe över sig när man inte har bråttom till jobbet... Några men av det hela fick jag dock inte. Efter många års kaffespillande har jag utvecklat någon sorts exoskelett. ;)

Dagen fortsatte med att jag gick på litteraturseminarium på filosofiska fakulteten som en del av pedagogikkursen jag går. En av de andra kursdeltagarna ledde seminariet och vi var några stycken där för att iaktta hur han undervisade i sin naturliga miljö. Själv hade jag också finbesök av kursdeltagare igår när jag var labbass. Jättespännande att se hur saker och ting går till på andra delar av uni. Det är så lätt att bli hemmablind annars.

Sedan har jag jobbat med en text som håller på att ta form... och så har jag ställt till oreda på biblioteket med alla mina identitetskort varav inget verkade ha lånerättigheter just nu, men den trevliga bibliotekspersonalen hjälpte mig med det där. Att jag har två identiteter är en historia i sig själv och har att göra med att jag både räknas som student och anställd, men det är inte så spännande egentligen på annat sätt än att det ställer till med en del märkliga systemtekniska problem, vad det verkar. :)

Nu kokar jag linssoppa och tycker att det är ett härke, rent ut sagt, att jag inte har kunnat träna på mer än en vecka. Det är verkligen tomt utan träningen, men jag är riktigt förkyld och bör undvika att göra det värre. Jag och mina gruppkompisar i nätverkskursen jag går bildar ett biologiskt stridsmedel tillsammans genom att vi tar med oss varsin bakteriekultur från varsin annars ganska avskild avdelning. På teoretisk datalogi går det magsjuka, realtidsfolket är hesa och jag bidrar med en viss snuva från min avdelning. Samarbete i all ära, men... *s*

Tagg på er!

För ett tag sedan fick jag ett litet postpaket av en kurskompis, eller jag blev helt lyrisk när jag såg det och undrade om jag kunde få studera det närmare och det kunde jag förstås. Ipoden som låg i var ointressant, den fick han behålla. Själva lådan däremot var full med streckkoder, bland annat en tvådimensionell variant där mönstret påminde lite om en honungskaka. Idag såg jag att Aftonbladet kör något stort läsarjippo där folk uppmuntras att skapa "taggar" innehållande adressen till en blogg eller något annat trevligt. Sedan kan andra fota taggen med mobiltelefonen och direkt surfa iväg till bloggen eller vad det nu är, i mobilens webbläsare. Taggarna som används ser lite ut som den underliga jag hittade på postpaketet. Skoj att den här tekniken börjar ta fart även i Sverige. Känns som om världen snart är mogen för det jag sitter och jobbar med om dagarna. :)

Sista simuleringen

När jag blundar ser jag små militärgubbar som springer runt enligt fördefinierade mönster och försöker kommunicera via ett trådlöst ad-hoc-nätverk. Något säger mig att jag har kört en simulering för mycket idag. ;) Ni får ha en trevlig helg allihopa! Det tänker jag ha.

Naturligt

Jag sitter och förbereder en presentation som handlar om streckkoder, smarta telefoner, säkra inloggningslösningar och Googles nya mobila OS. Meningen är att det ska bli lite "säljigt" och trevligt att lyssna på. Vi får väl se. I eftermiddag ska jag föreläsas för. Det kommer att handla om naturlig deduktion om jag minns rätt, en fantastisk metod för att bevisa logiska utsagor utan att egentligen veta vad man gör. ;) Det är nog det roligaste i hela logiken, skulle jag vilja säga (även om det ser svårt och läbbigt ut när man läser om det här).

SQLite och dess små egenheter

För att bespara er tid: Ska ni använda SQLiteJDBC och får felmeddelanden om att commit inte kan göras eftersom ett annat statement fortfarande bearbetas (fastän ni inte kan hitta något sådant i er kod)? Byt till en annan version av SQLite-drivrutinen. 036 lämnar inga gamla trådar hängande och därför uppstår problemet inte om man kör den. Förutom att den är jätteseg så går saker och ting mycket bättre. Allt commit:as och blir fint och bra. Bara ett tips. Tog mig ett tag att felsöka... :) (For English speaking programmers: Strange problems with SQLiteJDBC? You cannot commit because some statement you don't know about havn't finished yet? Try an older driver. The nested version of 036 works fine for me.)

Kodskapare

Den här har räddat min dag. Det är en trigger-generator för SQLite. Den spottade ur sig 14 A4-sidor med kod åt mig idag som jag behövde för att gå runt ett problem. Bra! :)

Versioner

Min arbetstid ska delas mellan tre uppgifter: 1) programmering / undervisning,  2) kurser jag själv läser och 3) klurande och artikelskrivande. Jag hade gjort någon sorts planering för idag, en uppdelning mellan de tre sakerna, då det ändå ofta slutar med att jag bara gör en sak och glömmer bort tiden... men det hjälpte inte: idag kodades det hela dagen, lite av misstag sådär. Dock blev många buggar fixade och det är ju alltid nånting. Jag rekommenderar förövrigt inte att versionshantera med TortoiseSVN på en nätverksmountad (så säger man inte, väl?) hemkatalog i Windows. Inte om man har ont om resurser iaf. Det segade ner Eclipse så illa att den inte ens orkade visa felpluppar (den brukar ju visa små röda pluppar när man försöker anropa en klass som inte finns och sådär). Jätteförvirrande, verkligen. Versionshantering är en sån sak som jag inte helt och hållet tycker om, men man måste ju. Jag råkade bara tömma mitt repository tre gånger eller så. Tack och lov för manuella backupper. ;)

Så några goda råd här? Jag bör helt klart...
  • Sluta versionshantera, börja ha papperskopior på allt istället. ;)
  • Bita ihop, kanske köra något än annat än Tortoise + Eclipse
  • Dumpa SVN och testa något trendigare... eller tvärtom, välja CVS

Ett erbjudande det inte går att säga nej till

Jag får ibland höra att jag har många böcker på mitt arbetsrum med tanke på hur kort tid jag egentligen har jobbat där. En hel del av dem kom med rummet, medan andra bara verkar ha hamnat där. Nu börjar jag inse hur det har gått till. Igår kom en kollega in med en bok om matematisk statistik av alla ämnen.

- Hej! Vill du har en matstatbok? Jag råkade beställa en för mycket.
- Eh, tack snälla, men jag är lite tudelad till det erbjudandet...
- Men titta här, det står om normalfördelning! *visar* ...och titta här då! *slår på måfå upp ytterligare en sida med något obegripligt på*
- Jaha, jo, ja men dåså... :)

Fredag

Det är fredag: uppsluppen stämning i labbsalarna och glassätande studenter på gräsmattorna. Jag föreslår att ni läser om roliga kodgrejer, för det är vad jag har gjort idag. (Nu kom en kollega in och gav mig en biljett till en klassisk konsert som vi på avdelningen ska gå på om någon vecka. Kul ju! :)

Det där med identitet

Jag måste göra lite snyggt i mitt arbetsrum imorgon, ta dit växter igen så att det inte ser så sterilt ut. Jag har nämligen börjat få en ökad genomströmmning av folk på Kontoret. Ibland är det folk som faktiskt har ett ärende till mig, men rätt ofta är det någon som egentligen knackade på dörren bredvid, men då det är svårt att höra vilken dörr som knackas på ropar jag alltid "Kom in!". Jag antar att det skapar en viss förvirring, men något ska man ju ställa till med. ;)

Min anslagstavla behöver lite mer pynt känner jag. Just nu sitter där ett kort på Fisken, ett attackerat smartkort (som vägrar svara på anrop), lite kom-ihåg-lappar och ett vykort med Linné på. Det är en utmärkt början, men långt ifrån så trivsamt som jag vill ha det. På andra delar av uni förekommer det ibland roliga teckningar och liknande på dörrarna så att man på förhand ska kunna gissa sig till vilken sorts människa som jobbar just där. Det är fint, men på min avdelning är vi mer anonyma av oss, speciellt jag som bara har mitt namn - ingen titel - på en liten skylt. Det är som ni vet så att jag är teknolog och eftersom jag är anställd på uni medan jag fortfarande är student är jag amanuens. En amanuens som har mycket undervisning "in da lab" klassas ibland som adjunkt, medan en som programmerar klassas som tekniker. Tänker personen ifråga stanna kvar som doktorand kan den lite slarvigt säga sig "gå på forskningsförberedande" (det låter bra på engelska, men på svenska låter det lite som något man borde detoxa ;). Ni hör ju själva, jag kan inte ha allt det där på min dörr och därför får det räcka med namnet. (Madonna har säkert inte "artist" skrivet på dörren till sin loge. Folk förstår ändå... :)

Men ni som är så hjälpsamma och bra, om ni skulle få hitta på en bra titel till mig, vad skulle jag ha då? Jag vill ha något sött på l337-speach... och det måste vara seriöst. Glöm inte det! *fniss*

Tidigare inlägg Nyare inlägg