Kaprifol

”Alltså, får du post överhuvudtaget?” undrade vår glade postutdelare som jag mötte i postrummet här på avdelningen där jag vittjade min tomma postlåda. ”Alla får ju inte det”. Det var nog andra gången han såg mig stirra in i ett tomt postfack och säga äsch. Han verkade tycka att det var lite lustigt, med all rätt. Jag fick förklara att jag faktiskt har fått post och att det brukar vara viktiga saker, samt att jag just nu väntar på ett bokpaket. Det är halva sanningen. Resten är att varje gång jag har ett ärende där jag ens måste passera postrummet blir jag lite som den gamla tanten i filmen "Donnie Darko". Ni vet, hon som stapplar över vägen för att kolla posten, ställer sig och tittar länge ner i sin brevlåda, ser om det kanske ligger något längst ner på botten, besviket stapplar tillbaka, vänder på mitten av vägen, går tillbaka och kollar en gång till. Det finns fortfarande en liten chans till post. :)