Kaprifol

Här är jag! Sen sist har jag: plockat in pelargonerna, träffat familjen, goda vänner och Blaufish, varit på fest och spelning, på jobbet, på träning och hemma. Mycket, kan tyckas, men under lång tid, så det är inte så märkvärdigt egentligen. Att Tranströmmer fick nobelpriset är däremot något stort och fint som har hänt. Mycket välförtjänt, enligt mig!

Jag hade tänkt hugga ner den utblommade solrosen, men det kändes lite väl drastiskt och så visste jag inte riktigt vilket verktyg som skulle kunna fungera. Dessutom vore det ju trist för den blommande att få vara ensam. Tackochlov lät jag bli solrosen och nu på kvällen hittade fåglarna den. Man får inte mata fåglar här där jag bor, men om det råkar står en solros i balkonglådan och fåglarna råkar hitta den, vem kan då hindra dem? ;)

Igår föll mitt paraply samman i beståndsdelar. Jag skojar inte, det vände sig ut-och-in i vinden och en plastgrej som man håller i gick sönder i tiotalet småbitar, bara sådär. Sånt är vädret här, t.o.m. paraplyen lessnar på det. Tallarna barrar och det är snigligt på vägarna. Jag tycker att det är lite skönt ändå att det är höst. Jag har nämligen varit i Toulouse en vecka och jobbat där. Över 30 grader och mycket torrt. Inte en enda stackars snigel klarar sig. Men, det ska sägas nu när jag är hemma igen: jag saknar den rosa staden och jag saknar de botaniska trädgårdarna. Inte lika tjusiga som den i Göteborg, men bra nära! :)

Jag lyssnar på Taken by trees som sjunger "My boys" som handlar om att hon bara vill ha ett bra ställe att bo på och att hennes nära och kära (i detta fall hennes pojkar, dvs. man och son) ska ha det bra. Det är de små vardagliga sakerna som är de viktiga. När jag tittar ut på min balkongträdgård tänker jag att så är det nog.

Jag hade tänkt mig att jag skulle bada framöver, eller kanske dra ihop folk till någon liten picnic. Det är nog därför det regnar så mycket. Nu tänker jag att jag ska åka skidor och isfiska och sådana saker och hoppas att det fungerar att lura vädret så. ;) Nej, nu tittar vi på Ammarnäs istället. Där är det fint, trots regn!

Eftersom jag inte bor i studentområdet längre har jag inte full koll på om de nya små studenterna har börjat anlända, men de internationella studenterna som börjar tidigare är här och vilsna är de. Igår förklarade jag kopieringssystemet för två tyskor som tyckte det var märkligt att det inte finns särskilda små butiker dit man kan gå enbart för att kopiera papper. Nej, sådana är ovanliga här i landet, men på uni kan man kopiera med sitt passerkort i de väldigt högteknologiska maskinerna om inte annat. I förrgår pekade jag ut en föreläsningssal för en japanska och idag hjälpte jag två monster och en samuraj att... nej, vänta nu. Justja. Det är tydligen ett rollspelskonvent med fokus på japansk populärkultur som pågår på uni just nu. En grupp doktorander satt ute och fikade och tittade häpet på alla utklädda människor. Jag som hade koll fick förklara vad som pågick ("...men han som ni stirrar på just nu är inte rollspelare. Han är doktorand som ni!" ;). En annan person som jobbar här insisterade på att de utspökade tonåringarna måste vara studenter eftersom studentmottagningen ökar i underlighet för varje år som går (dessutom blir ju studenterna bara yngre...). *fniss* Roligt och färgstarkt är det alltihopa, hursomhelst!

(Som en parentes kan jag nämna att jag en gång var utklädd till Iwakura Lain på en maskerad där ingen förstod vem jag var. Skandal! :)

I sommar har jag varit lite överallt: på västkusten, i Vindelfjällen och nu hemma hos mig. Min blomvakt har sett till att allting har växt sig stort och fint ute på balkongen (solrosorna ska få ett eget blogginlägg!) och Blaufish har varit med överallt, inte minst i fjällen där vi bodde i tält bland renar, besteg berg och trotsade elementen.

Jag vet att det finns en person som vill att jag bloggar eftersom den personen är kalenderbitare och vill hålla koll på allt jag gör. Om hon tittar tillbaka och ser att det saknas information så börjar hon undra vad som händer då, förmodligen inget spännande alls. Den personen är jag själv, förstås. :)

Såhär är det alltså: i maj flyttade jag till något lite större med stor balkong och allting. Det har jag nämnt tidigare, men jag har inte sagt något om hur mycket lådor det var och hur mycket det var att stå i. Mycket, säger jag bara. Sedan dess har mycket tid gått åt till att pyssla hemma, ordna saker, bjuda på kafferep (det ska bli fler!), plantera på balkongen och sådana saker.

I samma veva som flytten höll jag på med en viktig grej på jobbet, nämligen att ta examen. Det kan man ju tycka att jag har gjort förut, men detta var alltså första steget på min forskarutbildning som avslutades. Ett litet mellansteg som inte alla känner till att det existerar, men det gör det. Det skulle skrivas och presenteras och allt sånt. Jag och Blaufish spontanreste till Öland för att fira. Jag har alltid velat se Öland, nämligen. Innan dess var jag på solig, saltstänkt jobbresa i några dagar. Trevligt det, jag tycker om hav i alla dess former.

Hursomhelst, nu har jag semester och hänger med Blaufish. Vi äter tomatsoppa och kollar på gamla sci-fi-filmer. Gott så! :)

Häromdagen hälsade min hyresvärd på för att berätta lite om min nya bostad och hälsa mig välkommen. Det var trevligt, tycker jag. Hon berättade också att entrén äntligen skulle göras om och beklagade lite att det såg så illa ut. Tydligen såg där inte enhetligt ut så växterna från ingångarna utanför de olika husen skulle flyttas om så att de fick stå tillsammans med mer passade växter och så att det inte var glapp här och var. Jag sa förstås ifrån på skarpen om de fula, omatchande blommorna och sa att det var på tiden att något gjordes åt saken nu när jag fått stå ut med eländet i flera veckor. ;) Nej, det sa jag förstås inte. Jag sa att jag hade bott nio år i ett studentområde och att saker och ting är annorlunda där. :)

Just nu har jag en liten trädgård på fjärde våningen att ta hand om. Där växer det sibirisk vallmo. I garderoben växer det fram små IKEA-byråer. Två stycken, faktiskt. :) Det här att ha ett hem av en storlek större, det vill gärna ta tid och det ska det få göra, tycker jag.