Kaprifol

Dagens...
Finaste: Mina diagram! Jag har gett upp att felsöka dåligt genererade databastabeller fulla med siffror. Nu har jag dem uppritade med färgfält där olika färger betyder olika saker (de tuffaste noderna, rotnoderna, fick vara hallonrosa). Det är betydligt lättare att hitta buggar nu och jag blir glad av färgerna. Ibland behövs det så lite. :)
Tyngsta: Skeletteländet som skulle släpas tillbaka till sitt hem. Dags för mig att börja styrketräna kanske?
Godaste: Skvallerlunch med väninnan på husmansstället där militärfolket brukar äta... och så vi då, när det är nåt speciellt. :)
Synligaste: Den där kolumnen har ett grönt fält. Det ska den inte ha. A-ha! Felaktig data hittad! Illgröna buggar kan inte gömma sig för mig. ;) Nej, allvarligt talat så är det här med färgfält inte så ovetenskapligt som man kan tro. Kolla in nätverksanalysatorn Ethereal/Wireshark nån gång. De var före mig med att förtydliga saker med färgfält och de gör det i mitt tyckte väldigt bra. (För hur bra en loggfil än må vara spelar det ingen roll ifall den är oöverskådlig.)

Snart ska jag iväg och äta gemensam lunch med mina kollegor och sedan ska vi på seminarium om brandväggar. Spännande, ju. :) Den allmänna feststämningen här stiger mer och mer och även om det är kul med alla förberedelser ska det blir skönt att återgå till vardagen nästa vecka. Idag har jag mest ägnat mig åt att koda på min parser, men jag smet även iväg till kemiavdelningen för att ställa några frågor om hur vi ska hantera specialeffekterna. Tack till den trevlige kemisten som gav mig en snabbföreläsning. Nu är jag nästan kemist själv. ;)

Dagens undran: Mitt rum är fullt av snacks, men det är inte alls som i reklamfilmen. Var är bru... grabbarna? Det kan man fråga sig. :)

Jag sitter och fixar med en databaskoppling och hoppas bli så pass färdig att jag kan göra några roliga tester redan idag, men jag har lite annat att göra också. I eftermiddag är det labb och sen har jag lovat att försöka låna ett skelett från biologiska, hur jag nu ska lyckas med det. (Hur ställer man ens frågan på ett sätt så att det låter självklart och naturligt och inte det minsta skumt? :)

Dagens ynkligaste är förövrigt jag själv, det svider i munnen när jag dricker kaffe (och dricker man så mycket kaffe som jag blir det ett problem). Vad jag har råkat ut för är nästan pinsamt. Jag är väldigt lättskadad: bär jag en dator får jag blåmärken, bläddrar jag i en pappersbunt ser jag alldeles klöst ut efteråt. Ja, ni förstår. Den här gången har jag lyckats göra mig illa på... vitkålssallad! Det var vassa kanter på vitkålen, ok? Ge mig lite medlidande nu och sluta genast skratta. ;)

Idag har jag skrivit ett stycke pseudokod som nu ska få bli riktig kod. Får se hur det blir. Jag har förövrigt kommit på ett enkelt sätt att förklara vad jag jobbar med.

Såhär är det: Programmerare är stressade och gör därför vanliga fel som leder till säkerhetsbuggar. Sedan måste systemadministratörer installera patchar för att få bort buggarna. Det är mycket att hålla ordning på och därför blir sysadminerna också stressade och trötta. Så, vad jag gör är att jag skriver program som gör snygga (nåja) diagram som visar programmerarna hur de vanligaste felen uppstår och hur de kan koda istället. Om det ändå blir buggar som måste patchas så gör jag även diagram åt sysadminerna som visar precis vilka patchar de behöver installera. Bra va? Säkerhetsmodellering går alltså ut på att koda, rita och göra folk glada. :) (Hur jag själv undviker buggar i mina diagramritarprogram? Eh... Nästa fråga! ;)

Nu luktar jag vanilj. Det gör mina kollegor och vårt konferensrum också. Det beror på att det fanns värmeljus med vaniljdoft på avdelningsmötet. Det är inte så konstigt, inte värre än monsterhandskarna och spindelväven iaf. ...och definitivt inte konstigare än sakerna vi lånade av studentspexet igår. Jo, det är festförberedelser på gång. Det här är inte vår dagliga, huvudsakliga verksamhet om ni trodde det... förutom för semantic web-folket förstås. Det är mycket spindlar och nät i deras värld, även till vardags. ;)

Förövrigt passade jag på att se spexet igår, när jag ändå var på plats. Sång, dans och svärd. Jag tror inte att det kan bli mycket bättre än så. :)

Idag sitter jag och kör databastester och ritar tabeller. Det är spännande, men ännu mer intressant är den lilla jobbrelaterade "shoppingtur" som jag strax ska ge mig ut på. På kom-ihåg-listan står saker som: kristallkula, vallgrav, murar, rustning och skelett. Jag har i sanning ett omväxlande jobb. ;)

Jag sitter och läser databastabeller för att förstå hur logikträd lagras av programmet jag ska använda. Mina träd som jag vill lagra är enkla: de består av förgreningsnoder och löv, eller föräldranoder och deras barn som man också kan säga (ja, det går alldeles utmärkt att säga att en nod är barn till en annan nod :). Noderna i den här databasen däremot har betydligt mer komplicerade släktförhållanden: här finns det föregångare, efterföljare, ägare och en massa olika nodtyper. Mitt uppdrag just nu är att lista ut vad min lilla nodfamilj är för sorts folk och sedan definiera noderna på rätt sätt och lägga in dem i databasen. Tror att jag får släpa hit en databasbok snart. Det var ett tag sedan jag sysslade med sånt här och det skulle vara en smula pinsamt att behöva springa iväg till databsgruppen (som sitter två dörrar bort) för att fråga hur select funkar. ;) (Ok, så illa är det inte, men min SQL är lite oborstad. :)

Jag är den siste riddaren! Pesten har tagit de andra så nu får jag ge mig ut i strid ensam. Eller nej, men influensan har slagit ut hela säkerhetsgruppen så idag blir det jag, den friskaste, som får hålla ställningarna på eftermiddagslabben. Jag är så pass mycket student att jag minns hur populärt det är med datorlabb sista passet en fredag... Det är bättre än förfest! Jag förväntar mig fullt hus. ;)

Ännu en dag i karantän, men nu får det vara nog med det. Lite vila bara, så kan jag nog vara ute i världen redan imorgon. Även om jag nästan är effektivare hemma blir det lite ensligt. Idag har jag mest ägnat mig åt att sätta mig in i tredjepartsprogramvara, dvs kod som någon annan än jag själv har skrivit. Det är sådan kod som skaparna förmodligen inte trodde att någon skulle titta på, att döma av alla lustiga kommentarer, förolämpningar och interna skämt som koden är full av. Jag vet, jag har gjort det själv. Det är jättekul när man kodar, men jag lovar... varje gång slutar det med att någon seriös människa får din kod på sitt skrivbord och sitter där och lusläser och fnissar. Varje gång! ;)

Det var väldigt mycket att flytta från mitt gamla arbetsrum till det nya. Det fick bli stora lastbilen och tio flyttgubbar... eller, nej. Inte det. Jag blev lite besviken över att jag inte har lyckats samla ihop mer än såhär. :)

Imorgon byter jag arbetsrum! Det gäller att passa på nu när jag inte är fullkomligt uppslukad av något utan faktiskt kan ägna någon timme åt flytt. Det är min exjobbshandledares gamla rum jag ska ta över, komplett med ett smärre datasäkerhetsbibliotek som jag ska få vaka över nu. Både mysigt och praktiskt, jag har nära till referenslitteratur (behöver aldrig lämna rummet) och slipper dessutom ett tomt rum som det ekar i. :)

När jag har flyttat på mig ska jag fortsätta med logikträden som jag höll på med förut. Policylabben som jag har jobbat med de senaste veckorna läggs på is nu. Det var ett vettigt beslut eftersom SELinux i kombination med vad vi kör i övrigt var en instabil kombination.

Dagens...
Uppfinning: Det smartaste sedan det färdigskivade brödet och det flytande plåstret: cashewnötter med crème fraîche-lök-kryddning. Mmm!
Barn-på-nytt: Jag, ju. Vill gå på maskerad! Kan ingen fixa en halloweenfest till mig lite snabbt? ;) Iofs är det bara några veckor till personalfesten med spöktema. Jag är tillsagd att se läskig ut på det sätt som jag finner bäst.
Möbel: De smarta borden i labbsalarna. De är formade så att två personer får plats framför samma dator utan att behöva trängas (många datorlabbar görs av två studenter tillsammans) och dessutom är de så hållbara att labbassistentens assistent, d.v.s. jag, kan sitta uppflugen på dem utan att de kraschar. *s*
Småskryt: Värt att notera är att jag idag lyckades lösa ett till synes olösligt problem på två timmar av den enkla anledningen att jag blev tillsagd att låta bli det för att det var hopplöst. ;) Vänta nu... Det kanske låg lite omvänd psykologi bakom där? Tänk att jag går på det varje gång. *s*

Det är helg! Väldigt trevligt. :) Idag har jag suttit och kört tester igen, vilket innebär att jag behöver logga in på olika konton hela tiden och då upptäckte jag en liten egenhet hos mig. Så fort jag har loggat in nånstans skriver jag ls för att lista alla filer. Varför? Det är mina konton, jag vet vad som finns där (oftast inget spännande). Efter att hela dagen försökt att låta bli att lista filer kom jag på orsaken.

Min första kontakt med Linux var nämligen när jag som tonåring hade ett gästkonto på en labbmaskin i Sydkorea. Datorn var full med bakdörrar, buggiga program och dylikt och vem som helt fick ett gästkonto där (samma konto, kan sägas, vi delade broderligt). Sedan gällde det att leta säkerhetsproblem och skaffa sig bättre konton, allt efter förmåga. Det var ett spel helt enkelt. :)

Nybörjare som jag var använde jag mig ofta av script som andra användare snällt lämnade efter sig, så det första jag gjorde så fort jag loggat in var att lista filer och se om det fanns något spännande som någon glömt kvar. Det hela var lite skojigt, lärorikt också för den delen... men nu sitter jag här och skriver ls av bara farten varje gång jag loggar in på de virtuella maskinerna på jobbet. Håhåjaja, arbetsskada kanske det kan kallas. ;)

Reverse engineering är konsten att få ett system att avslöja hur det fungerar. Nåt i den stilen. Det kan användas i samband med industrispionage, men det är även en bra teknik om man ska förstå något utan manual. Här hos mig reverse-engineeras det en hel del kan jag avslöja. Var SELinux lägger sina config-filer och vad den döper dem till är inte så jättelogiskt, tycker jag, men jag är nåt på spåret nu.

Igår var jag och Fisken ute och åt med hans kollegor - ett sällskap som bara jobbar i Sverige en kortare tid och som vi guidade runt lite. Den svenska kylan var inget de var så jätteförtjusta i, men vem är det, egentligen? Å andra sidan har vi varken monsuner eller särskilt farliga djur här. Alltid nåt. :)

Jag har låtit SELinux vila lite idag till förmån för rapportskrivande. Det skadar inte att variera sina arbetsuppgifter lite. Nu har jag övergått till SELinux-experimenten igen. Jag har fått veta varför mina kompileringar kraschar hela tiden. Jag har nämligen 64 megabyte (virtuellt) minne att röra mig med. Det förklarar en hel del. Nu ökar jag på det och vräker på rejält. 128 meg! ;)

Dagens pausfågel är den lille talgoxen som har suttit i trädet utanför mitt fönster och skakat ner löv, putsat sig och verkat ha det trevligt på det stora hela. :)

Jag har lärt mig en hel del nytt om SELinux idag. Man kan krascha en virtuell maskin med det och man kan även lyckas slå på "strict policy". Kör man i det läget går det inte att göra någonting alls, inte ens logga in. Det gäller root också. Väldigt säkert, men frågan är ju när det är användbart. Kanske något för de dagar då man känner sig som en klåpare och faktiskt inte *ska* vara root? ;) (Tips: Testa bara såna farliga saker på en virtuell maskin. Den är lätt att boota om utan SELinux så kommer man runt det.)

Jag är lite stolt över att ha dykt upp på jobbet först av alla (eller nästan, nätverksfolket är alltid uppe med tuppen så de räknas inte :). Jag har fått igång SELinux också tack vare min kollegas råd att ändra i bootloadern. Det visste jag redan att jag skulle göra, det var därför jag hade installerat Grub. Samtidigt började jag inse att det var nån annan bootloader jag skulle ändra i, en som redan fanns där. Problemet var att jag inte hittade nån. Mysko, va? Idag fick jag veta hur det är. Jag kör ju en virtuell maskin. För att köra SELinux måste man sätta två flaggor i scriptet som startar den virtuella maskinen. Men åh! *himlar lite med ögonen* Nu är det hela up-and-running iaf och jag ska scripta och ha mig hela dagen. :)