Jag minns
Hittade några fina sensommarminnen fotade av Blaufish och gjorde ett kollage av dem. :)
Gott nytt!
Det är decennieskifte ganska snart och hela Göteborg smäller av raketer. Så har de hållit på i veckor nu. Göteborgare gillar när det smäller, helt enkelt. Kanske hade det varit läge att sammanfatta 00-talet, men vad är 10 år när man har varit med om millennienatten? Nej, just det. Vad jag gjorde då? Jobbade som mailsupport och var rädd för den där buggen... och firade kungligt med god mat och sånt, naturligtvis. Vår gamla 486:a skrämdes tillbaka till 80-talet, men i övrigt hände inte något omvälvande. :) Gott nytt år!
Sås
Såhär spännande kan kycklingmarinad se ut på nära håll innan den har blandats. Det är chili och en massa sånt starkt i. Inte jag som hällde i det, förstås. :)
Redo att blogga
Vi har hälsat på släkten Fisk i några dagar nu och det har varit jättetrevligt förstås. :) Det blir ju lätt så runt jul att det är mycket familj att hälsa på. Väl hemkomna till Fiskens eget hem har jag, lite frusen och småtrött av resan placerats i en blogghörna. Min fine särbo har nämligen riggat upp nåt mjukt jag kan luta mig mot, satt en kudde i knät på mig, en liten dator på kudden och en stor kopp lankesiskt te bredvid mig. Jag har mobilen vid sidan av mig också. Man skulle kunna säga att jag kan styra världen härifrån om jag vill, men just nu får nog världen klara sig själv. Sen får vi se vad som händer imorgon. :)
Fisk och fågel
Fisken och Bishi har funnit varandra. Bishi brukar inte tycka om när någon visslar åt honom, men Fisken får vissla. Bishi svarar med kvitter och låter sig också fotograferas ur alla upptänkliga vinklar, när han äter frön, när han putsar sig och när han inte gör något speciellt, men det är bara Fisken som får fota honom förstås. Jag tror att vi bevittnar en fin vänskap över artgränserna här. :)
God Jul!
Isigt
Alldeles rosa
Såhär såg himlen ut imorse, fast fluffigare och snöigare. :)
Kvack!
Ett litet äventyr
Jag är hel och hållen efter sprutan. Det enda jag har märkt är att min vänsterarm är stel (men inte stelare än att den klarade ett pass nybörjaraerobics) och att jag varit ganska dimmig och trött i huvudet under helgen. Annars allt väl, änsålänge. För att mitt liv ska bli mindre som en NiN-låt ("I believe I can see the future / Cause I repeat the same routine") och mer som en Boye-dikt ("Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr!"), eller ja, inte i allmänhet, men i just detta speciella fall, så gjorde jag nåt spännande i helgen istället för att sitta vid datorn och göra vad man nu gör där. Jag och en väninna stack till en annan stad, vilket i sig var ett äventyr för mig som fotade lokaltrafiken och betedde mig som en (förmodligen ganska pinsam ;) magväsketurist (utan magväska då). ;) Vi gick på en intressant undergroundutställning som passande nog hölls i en källare, och så rusade vi runt på stan. Fantastiskt! På kvällen blev det kalas, ett sånt där kalas som alla bloggerskor går på och fotar allt i motljus för att kunna blogga det. :) Det var ett sånt fint kalas där man sitter på kuddar på golvet och äter veganmat i små koppar, dricker glögg i större koppar och lyssnar på skruvade julsagor och sådär. Mysigt! Tack! :)
Ampersand
Att jag verkligen vandrade i en veckas tid, utan vilodagar, i somras är inte alla lika lättövertygade om. Jag är uppenbarligen inte den hurtfriska typen, även om jag själv tycker att det kan jag nog vara ibland. De som sett bildbevis på vandrandet tror mig, men kan däremot inte förstå hur jag kan vilja göra det igen - speciellt inte med alla hemska broar som finns längs med Kungsleden. Jag tycker nämligen inte om vingliga saker som är högt upp, det är allmänt känt. ...men nu är det ändå så att jag skulle kunna tänka mig att göra om det, med broar och allt. Visst var det otäckt, men med Fiskens hjälp utarbetades en metod. Den gick ut på att jag skulle dels hitta på roliga namn på broarna så att de blev mindre farliga och dels att jag skulle sjunga medan jag gick över.
Nu låter det som om det var en lång och svår process att ta sig över, men det tog nog inte mer än en liten stund för att samla nerverna och komma på bra anledningar till att inte trilla ner i forsen, samt komma på något bra att sjunga, förstås. I vissa fall var det bara att gå över utan att det var nåt mer med det, men ibland var det lite vingligare eller högre eller bara värre, helt enkelt. Då sjöng jag. Skrålade kanske man ska säga, för kung och fosterland, av lungornas fulla kraft, allt sånt. Det här sjöng jag: "Vintern rasat ut i våra fjällar" (för att man kan ta i), "Idas sommarvisa" (för att den är det finaste som kan sjungas), "Shelter from the storm" (för att det är Dylan), "Girl laying down" (Anna Ternheim, bara för att jag lärt mig refrängen och gillar texten) och så sjöng jag, efter förmåga, så mycket jag kunde minnas av Amanda Palmers "Ampersand". Fisken kände inte till den, så jag fick förklara att det handlar om att vilja leva på mer än en sida av och-tecknet, dvs att kunna vara och göra både det ena och det andra utan att dömas för det. Det mesta är visserligen OK i den värld jag lever i, men toleransen är mindre för den som väljer fler, kontrasterande intressen på ett icke-stereotypt sätt. Så för att trotsa min kompis från synthklubben som lite skämtsamt sagt "Du verkar inte direkt vara fjällvandringstypen" tågade jag över en hemsk bro uppe i Abisko-trakten sjungandes "...and I don't want to live my life on one side of the ampersand".
Tjäktja. Räkna stegen - beräkna höjden.
Nu låter det som om det var en lång och svår process att ta sig över, men det tog nog inte mer än en liten stund för att samla nerverna och komma på bra anledningar till att inte trilla ner i forsen, samt komma på något bra att sjunga, förstås. I vissa fall var det bara att gå över utan att det var nåt mer med det, men ibland var det lite vingligare eller högre eller bara värre, helt enkelt. Då sjöng jag. Skrålade kanske man ska säga, för kung och fosterland, av lungornas fulla kraft, allt sånt. Det här sjöng jag: "Vintern rasat ut i våra fjällar" (för att man kan ta i), "Idas sommarvisa" (för att den är det finaste som kan sjungas), "Shelter from the storm" (för att det är Dylan), "Girl laying down" (Anna Ternheim, bara för att jag lärt mig refrängen och gillar texten) och så sjöng jag, efter förmåga, så mycket jag kunde minnas av Amanda Palmers "Ampersand". Fisken kände inte till den, så jag fick förklara att det handlar om att vilja leva på mer än en sida av och-tecknet, dvs att kunna vara och göra både det ena och det andra utan att dömas för det. Det mesta är visserligen OK i den värld jag lever i, men toleransen är mindre för den som väljer fler, kontrasterande intressen på ett icke-stereotypt sätt. Så för att trotsa min kompis från synthklubben som lite skämtsamt sagt "Du verkar inte direkt vara fjällvandringstypen" tågade jag över en hemsk bro uppe i Abisko-trakten sjungandes "...and I don't want to live my life on one side of the ampersand".
Bilderna har Fisken tagit. Jag var lite för rädd.
Den som är nyfiken på låten Ampersand kan hitta musik och text på sångerskans hemsida här. För den som undrar så lever hon (i högönsklig välmåga). Det underliga namnet på skivan och webbplatsen - som antyder motsatsen - härstammar tydligen från ett konstprojekt. (På Songmeanings tycker många att låten handlar om att vara sin egen, att inte vara en del av ett par eller vara någons fru/flickvän etc. Songmeanings brukar ha rätt, men jag tolkar på mitt sätt & gör som jag vill.)
På snedden
Ett minne: gammal bild på finaste dahliorna från i sensomras! :)
Gör såhär
Det finns mycket fint på Youtube, bland annat finns det många bra bruksanvisningar för hur man gör mer eller mindre nödvändiga saker. Lätt att fastna framför. Ett bra exempel är när sångerskan Emilie Autumn gör fe-vingar att bära på maskerad, på scen eller bara sådär. Har god lust att göra ett par egna, även om jag inte vet när jag skulle ha dem. :) Se här.
Utveckling
Bilden på elskåpet försöker förklara något fint, tror jag.
Att tänka till
Jag har fått ett måtto att leva efter. Vår duktige fixare på jobbet kom farandes med en liten kärra fullastad med isärskruvade möbler och grejer från ett labb nära mitt kontor. Det var verkligen ett berg av saker och han skulle få ner allt i ett källarförråd. Jag undrade hur i hela friden det skulle gå. Måste väl vara hemskt jobbigt och svårt? "Nä, bare en tänker te före, så en inte trassler te 're för se". Det ska jag leva efter. Kanske på min egen dialekt istället för på hans - budskapet är lika bra ändå. :)
Advent snart
De sista
Fotat i början av november av mamma. Rosorna har inte förstått att det är höst nu. :)
Listigt
Jag kollade bland mina sparade bra-att-ha-papper för att se om där fanns något fint. Ibland gör det ju det. Där hittade jag den här först helt obegripliga... armhålslistan?! Saken var den att jag läste processprogrammering för ett antal år sedan och föreläsaren tyckte att vi skulle skriva små "fusklappar", listor över de viktigaste begreppen att ha som minneshjälp när vi läste till tentan. "Men det är ingen idé att ni tar med dem till tentan för det upptäcks även om ni nu skulle ha dem i armhålan". Ja, nåt sånt var det. Jättelustigt tyckte alla, just då. :)
Kolla in filsystemet! :)
Kodkaka
Jag har utlovat bildbevis till de som inte kunde se den IRL, så här är den, kodkakan. Det var nog tänkt att den skulle bli lite mer tårtig än kakig, men god var den och så var den som sagt maskinläsbar (nästan, den buggade lite) vilket var huvudsaken. Vi hade ett litet internt firande på jobbet nämligen, där det som firades hade med streckkoder att göra så garneringen var självklar. Hur den skulle appliceras var inte alls lika lätt: florsocker överallt, vit choklad som inte täckte, någon vaniljsåshybrid som skulle vara till konturerna, men hamnade "all over the place" och sedan ännu mer florsocker för att det skulle se någorlunda jämnt och trevligt ut. Jo, jag använde en mall, men det hjälpte inte. Bra mycket klurigare än jag trott att det skulle vara, men roligt. *s* Nästa gång håller jag mig till en typ av material istället för: "Lite sånt? Nä, inte bra.. lite sånt då? Nä... Laga med det här? Nu tog det slut, lite mer sånt där då... Hmm...". Nu har jag bildbehandlat lite här, men det tycker jag allt är tillåtet. :)
Något att fira
Idag är det Kladdkakans dag! Jag undrar om det är Tandläkarförbundet eller sockerfabrikanterna som instiftat den dagen. ;) Vi har inte firat, men vi får nog se till att göra det, om inte annat i efterskott. Nu ska jag se till att Fisken hoppar i nåt snyggt så att han inte blir portad från Stora Teatern. ;) Nejdå, vi behöver inte ha frack och långklänning - vi ska ju se Covenant, inte teater. Hurra! Hur det än blir så blir det fantastiskt, det bara är så. :)