Kaprifol

När jag var på klubb för några veckor sedan slog sig tre tjejer ner vid bordet där jag och Blaufish satt. Han frågade om det var några jag kände och jag svarade sanningsenligt "Inte än, vad jag vet", för i den här lilla stan lär alla som har det minsta gemensamt känna varandra förr eller senare. En av tjejerna såg lite bekant ut. Hon frågade om jag brukade gå på hennes steppass och det stämde, när jag tänkte efter. Det var hennes musikval som fick mig ur synk av pur förvåning en gång på träningen. Jag hade visserligen tackat för bra musik den gången, men det är brukligt att ge kommentarer efter passet, det är det många som gör. Hon hade i vilket fall inte trott att mitt intresse för den här typen av musik var så stort att hon skulle kunna hitta mig på en sån här tillställning. Jag fick erkänna detsamma om henne. "Man kan verkligen inte ana!" konstaterade vi och var mycket nöjda med våra hemliga jag.

Sen kan jag ju undra ibland om det är så ovanligt att gilla synth. Från att ha varit i det närmaste synonymt med glättig popmusik, till att bli kanske det mest nördiga i musikväg man kan tänka sig till att bli främmande och konstigt på det stora hela känns det nu som om det är bättre tider. I somras turnerade gamla 80-talsband runt i Sverige, bl.a. synthpoplegenderna Alphaville. Även om det var lite lockande att se ett gäng herrar i övre medelåldern sjunga att de är stora i Japan så hoppade jag över det hela. (Jag skyller på att det inte passade tid- och platsmässigt, men så är det nog inte för de var överallt, hela tiden.) I höst är det fler konserter än brukligt och även en minifestival, Bodyfest, för den som gillar klassisk EBM av den gamla skolan (hängde du inte med nu så gillar du nog något annat, jag lovar dig). Jag hoppar över det denna gång, det är inte riktigt min genre, men jag välkomnar förstås initiativet.

Vad som är än mer anmärkningsvärt är att VNV Nation håller tre sverigekonserter i höst, utan att jag har hört ett ljud om det förrän idag. Det som är ännu märkvärdigare är att alla tre är denna vecka! Två i Göteborg (en planerad och en extra) samt en i Stockholm. Jag som är fullt uppbokad med annat just nu och dessutom mer förkyld än någonsin, är mycket tacksam att jag såg dem i somras och fortfarande kan leva på det länge till. :)

Jag vill sluta med att glatt konstatera att en av de typer av musik som jag tycker allra bäst om har börjat bli populär, för hur roligt det än är vara en av få med ett särskilt intresse är det allt lite roligare om fler upptäcker hur bra det är. Bilden nedan är från Amphi Festival i Tyskland. Det var lika många människor där som det bor i min gamla hemkommun. Nu var det visserligen i Tyskland, men ändå. :)