Kaprifol

Nyss kom jag hem från en "Exjobbet är färdigt, hurra!"-fest som jag lite plötsligt blev bjuden till. Mycket trevligt och fint ordnat med läckra snittar, god dryck och musikalisk underhållning. Jag har alltid undrat vad det är för folk som sjunger schlagerkaraoke mitt i nätterna. Min förre granne brukade syssla med sådant, högt och falskt... men nu är även jag skyldig. Roligt var det, måste jag säga. Däremot är jag inte säker på att det lät så bra alla gånger, men det är inte så viktigt med den saken. ;)

Nej, det kan jag säga på en gång: den är inte riktig, det är en sån där fejktatuering av den typen som man fick med som bilaga i serietidningar när man var barn. Faktum kvarstår. På min vänstra axel sitter ett rött hjärta med min högskolas namn i mitten. Det ser lite sjömansaktigt ut på ett sätt som är hett och trendigt i Göteborg. :) Anledningen till hjärtat? Jag var på alumniträff igår och träffade andra f.d. studenter. Det hela gick av stapeln i samma lokal som mottagningen av helt nya små (tonåriga!) ministudenter. Jag misstogs förstås för en sådan och fick gratisprylar och en folder om studiestress. Jag säger då det, men samtidigt... Lite student är jag ju. På måndag börjar jag läsa logik och på onsdag är det pedagogik. Vi får se hur det går. :)

Hörni, jag har hittat en muskel på höger axel och en till vid magen. Mycket intressant! Där ser man bieffekterna av två dagars träning. ;) Idag har jag dock vilat mig och pysslat med sådant som försummats: mitt nätliv och mitt kök. Imorgon ska jag iväg på något som ska likna min favoritträning coreboll (konsten att ligga på en badboll och inte trilla av) och dessförinnan bodyjam, d.v.s. att dansa irländsk folkdans till hiphopmusik och göra små piruetter till hårdrock. Roligt! Rekommenderas! Sporty Spice, släng dig i väggen!

För er som har hört ryktet: det är sant, jag tränar. Under sommaren har jag vid ett antal tillfällen deltagit i något som kallas "afro power dance" och tydligen är väldigt trendigt. Det är en form av gruppträning, inte helt olikt aerobics, men med rörelser inspirerade av västafrikansk dans. Det både är roligt och ser roligt ut vilket jag har fått erfara under sommaren då träningen hölls utomhus till många förbipasserandes ohöljda förtjusning. :) För att fortsätta med dansandet och liknande träningsformer även efter sommarens fria prova-på-period har jag gått och skaffat mig medlemskap hos den lokala gymhallen. (Jag får inte dopa mig på ett år enligt deras regler. *hihi*)

Så, vad ska jag tänka på nu?

• Äta pasta, gå ut hårt och öka på slutet!
• Ta det lugnt med det hela och vara lite måttlig.
• Le mycket och skaffa mer stylish träningskläder.
• Magrutor! :)

När Fisken sa att han hade missat en buss och var fast i Mölndal kanske 20 minuter tyckte jag uppriktigt synd om honom, just för att det var Mölndal. Jag hyser lite agg mot det stället, vilket är dumt och helt onödigt egentligen. Det kommer sig av att jag var där en regnig dag en gång och stod och väntade på spårvagnen i vad som kändes som en evighet. Till på köpet var allt i närheten betonggrått och ogästvänligt. Nu har jag även varit i finare delar av Mölndal och det verkar ju vara ett helt ok ställe egentligen, men en attityd är inte alltid så lätt att förändra. För mig är M synonymt med regn och grått och trist... och till på köpet får man betala en stämpling extra på hundrakortet för att komma ut dit, bara en sån sak.

Men, jag förstår att M är en fin liten stad som förtjänar en andra chans. Hjälp mig med det här! Ni som varit där: vad är det finaste med Mölndal?

Tur för er att jag inte har en luktblogg, för här stinker det vidbränd gröt i hela kvarteret: ett säkert tecken på att de nya studenterna har flyttat in. Trots det stundande kaoset är det alltid lite extra kul när de nya dyker upp. Visst är alla som börjar plugga vuxna människor, men oavsett ålder och oavsett hur kaxiga de var innan så är alla lite skraja i början. Allra vilsnast är förstås de som verkligen är "små": 19-åriga blivande teknologer som kommer direkt från gymnasiet och inte har lärt sig att koka makaroner ännu, men även de som befinner sig i medelåldern och är här för att läsa upp sin ekonomi och bli nyckelkompetens på företaget, eller nåt sånt... även de irrar runt (ofta med skrivböcker i en blommig tygkasse och med en karta :). Det är faktiskt lite roligt att iaktta dem allihop, småstudenterna.

Även fadderister är roliga. Det är de som ordnar hela välkomstperioden ("nollningen") för de nya, med fester, rundvandringar och en massa annat trevligt. Själva "markarbetet" tar faddrar hand om. De är snälla, finns överallt och hjälper alltid till. Fadderisterna å sin sida är i stället nästan mytologiska varelser, utspökade i speciella kläder och med solglasögon och (när de har de genetiska förutsättningarna) mycket yvigt skägg. Fadderisterna börjar klä ut sig redan en tid innan välkomstperioden så att ingen ny student ska se dem i civila kläder. Dock är de lite mer avslappnade när de tror att ingen nying ser dem: de ler, tar av sig solglasögonen och är normala. Men: när jag var och handlade häromdan och såg en grupp fadderister och betedde sig som folk gör mest började de plötsligt röra sig stelt, prata med robotröst och spela upp hela showen. För mig?! Såg jag ut som en typisk småstudent? Uppenbarligen. Jag får väl vara stolt över min, eh, ungdomliga utstrålning. ;)

Förövrigt, här kommer hela listan på söta saker som småstudenter gör:

• Handlar en komplett köksutrustning (lycka till med att få in den i ett korridorsköksskåp) på IKEA med föräldrarna
• Kollar in campus några dagar innan, ibland med hela släkten i släptåg
• Repeterar nervöst gymnasiematte sista dagen innan nolleperioden börjar
• Handlar limpa och tysk fuljuice i snabbköpet
• Irrar, virrar och går vilse (alla hus ser likadana ut här)
• ....och bränner vid gröt, uppenbarligen. *suck* :)

Vi har handlat rödtunga i Feskekôrka. Jag tror att det är det mest genuina och passande man kan göra i den här stan. Så mycket mer behöver inte tilläggas, annat än att det blev riktigt gott, speciellt med mycket salt på. :)

Lugn dag idag, lite mer turistande igår. Jag fotar förstås allt det fina jag ser. Inte för att jag är en sån där typisk turist med guidebok och hela köret, men lite nya är omgivningarna ändå för mig. Problemet med mitt förevigande av omvärlden är att mina bilder inte alltid blir särskilt... inbjudande. Vad har vi här t.ex? Plutoniumkraftverk nr femtiosju, eller nåt sånt? ;)

Vi var ute på stan idag, fikade, käkade sushi och blåste nästan bort. Sedan handlade vi kryddiga saker + goda röda linser och en massa bönor på Indian Food House, ett snabbköp med indiska matvaror. De har verkligen allt. När vi ändå var ute på Hisingen tittade Fisken förbi Terräng, stället han är stammis på vad det verkar, för att kolla in GPS-tillbehör. Det slutade med att jag fick en klänning, en militärgrön sådan i snabbtorkande tyg. Nu påstår förstås Fisken att det är hans plagg och att det är en T-shirt, men det där lyssnar inte jag på. ;)

Grönsåpa, mina damer och herrar, det är grejer det. Luktar gott, är snällt mot naturen och så känner man sig "rejäl" när man skurar med det, enligt "Städa!". Det har gått åska här, men nu är det sol och fint. En plan är att ge sig ut och hitta på något. Annars är det rätt skönt att inte göra nåt särskilt en dag också. Igår jagade jag runt på stan efter presenter till nära och kära som fyller år och på kvällen firade jag och Fisken att han nu är certifierad... fisk. ;) (Eller grym javakodare, snarare.) Sådant kan förstås bara firas på ett ställe och det är Texas Longhorn. Mums!

Idag följde jag med kollegorna till det där lunchstället som har öppet sommartid (när studenterna försvinner och ljuset släcks stänger även de bästa fiken och restaurangerna). Målet var pannkakor och ärtsoppa, men eftersom vi inte är så jättemånga människor på datavetenskapliga och alla andra verkar vara någon annanstans så hade de minskat på lunchutbudet... på ett mycket selektivt sätt: Det serverades pannkakor med thaisoppa till! Varför i hela friden? Kanske för att: 1) Pannkakor uppskattas av de flesta medan ärtsoppan är en vanesak och ska det bara vara en soppa så... 2) Thailändsk mat är för många svenskar synonymt med semester och sol, fint såhär de sista arbetsveckorna.

Sedan uppstod en diskussion om vad som gör en rätt thailändsk. Om det är så enkelt att det ska vara något starkt och lite kokosmjölk i så kanske det kan appliceras på vilken maträtt som helst. Thai-pölsa, någon? ;)

Jag är på den strålande västkusten över midsommar, därav bloggtorkan. Här planeras midsommarfirande i vilket det ingår köttbullar och rödbetssallad. Tycker inte ni också att alla svenska högtider blir mer och mer likriktade, fast på ett bra sätt? :) Vi ska ut till någon idyllisk ö nu där jag inte riktigt vet vad som händer förutom julmaten då. Jag räknar med små grodorna. Trevlig midsommar på er!

Jag gympar! Det är lika bra att erkänna det nu, innan ryktet börjar gå. För en tid sedan hade vi måbra-dag på mitt jobb och jag dansade afrikansk dans vilket jag testat förut och tyckt om, men inte kommit mig för att börja med regelbundet. Nu är det dock så att träningshallen som ligger bara ett stenkast från uni håller gratis sommarträning i både dans och gympa (d.v.s. armhävningar och annat som jag inte har någon särskild fallenhet för). Eftersom det är så nära och känns bra för mina stela muskler så ska jag försöka göra tränandet till en vana. Förra veckan dansade jag och idag gympades det alltså. Därefter var jag så trött att jag sjönk ner i en liten hög framför TV:n och började titta på vad som nu visades vilket just idag var en rätt läskig dokumentär om hängivna hemmafruar. Det var i vilket fall en väldig tur att jag såg den eftersom det påminde mig om att jag hade glömt ett paket jäst i handväskan. Jag vet, jättekonstigt, men jag hade handlat igår och tänkt baka och... det är fortfarande konstigt. ;) Men i alla fall... nu bakar jag bröd efter träningen. Man artar sig. :)

Det slog mig just att jag inte har bloggat idag och det är snart midnatt. Detta måste åtgärdas! Saken är den att jag hade ett informellt litet knytkalas ikväll för att fira min examen. Det åts pasta, byggdes liten flygplansmodell, pratades nörderier och var allmänt trevligt helt enkelt. :) Som vanligt fokuserade jag på väsentligheterna och var mer orolig över att jag inte matchade picnicfilten än att jag hade glömt att köpa cola som jag skulle ha gjort... men det löste sig med limevatten, folks medhavda dryck, Vics skumpa och det faktum att jag undvek att sitta på filten. ;)

Nu är jag hemma hos mig igen efter att ha hälsat på föräldrarna över helgen. Jag tänkte att ni kunde få hjälpa mig att lösa ett litet mysterium såhär på söndagskvällen. På mitt jobb finns det nämligen en skara människor som är med i något friskvårdsjippo och därför skriver upp sig på en lista i fikarummet varje dag de tar cykeln istället för något motoriserat färdmedel till och från arbetet. En person har skrivit upp att han cyklar från men däremot inte till jobbet  (precis så, det finns en liten fotnot) ett antal dagar (resten av dagarna cyklar han inte alls). Hur går detta till? Jag skulle ju kunna fråga cyklisten i fråga, men det är säkert helt uppenbart. Vad tror ni? Hjälp mig här.

Lösningsförslag:

1. Han har en hejduk som cyklar cykeln till jobbet åt honom.
2. Han har en hel arsenal av cyklar stående vid uni och cyklar hem dem en efter en.
3. Han tar med sig cykeln på bussen på morgnarna.

Varför en viss mjukvarujätte väljer att marknadsföra sig genom att skapa små figurer som liknar mig (för jag måste ju vara förlagan här ;) det vet jag inte. Däremot är jag rätt säker på att det här är en av deras mest lyckade kampanjer hittills. Kaprifol Mini kan helt klart bli den nya Barbie, fast utan lyxjakt / balklänning / Ken (eller vad Barbie nu har som statussymbol). Istället har hon en liten handhållen enhet perfekt för pervasive computing. Så rätt i tiden! :)