Kaprifol

Jag har tagit sprutan! Det var väl mest grupptrycket som fick mig att komma mig för, men jag hade faktiskt tänkt göra det, jag tyckte bara att det verkade lite läskigt. Hursomhelst kändes det inte alls och jag kan fortfarande gå framlänges, vilket jag ser som ett gott tecken. Hoppas jag inte blir trött och krasslig imorgon som man ska bli - jag ska ju på en kulturgrej av nåt slag och på kalas. Jag som skulle ha en lugn helg, nåväl, jag får ta det lite som det kommer, baklänges eller ej. :)

Jag förstår äntligen var bandet Kent menar när de sjunger "visst pågår en strid nånstans i ditt lugna, tysta liv", för visst gör det. En av mina grannar har för vana att öppna fönstret i lägenhetskorridoren så att det blir iskallt där och inne hos mig (jag bor närmast). Varje gång grannen har öppnat stänger jag. Det pågår dagligen. Jag vet inte vem min osynlige fiende är och han/hon vet inte vem jag är, men en sak är klar: ingen av oss kommer att ge sig. :)

Uppdatering: "Visst bor det ett skrik..." sjunger de tydligen, men äsch, min tolkning var bättre. ;)

Ve och fasa, jag var helt utan nät igår. Det händer ibland, men inte en hel kväll och inte påföljande morgon, det är ovanligt. Dessutom hade jag inte laddat mobilen med pengar, det behövs det förstås nät till, så jag levde medeltida igårkväll. Lite åtminstone. När jag förklarade detta för en kollega idag fick jag den förståelse jag hoppats på. Äntligen någon som förstår att det jobbigaste med att vara nätlös är att man inte kan se på TV. TV-tablån kollas nämligen på nätet och vem vill - tablålös - zappa igenom den soppa av grejer som går på varje kanal... Så sant. ;)

Festligt, folkligt och fullsatt, det är vanligtvis inget för mig, men ändå har jag tittat på den där nya dokusåpan om Ullared. Mest var det nog för att se vad det var så mycket prat om och lite för att skratta åt och förfäras över det faktum att så många människor campar utanför ett stort varuhus, spelar bingo, äter korv, festar och handlar en massa prylar. Men hör och häpna! Jag tyckte att det verkade trevligt. Nu vill jag också åka till Ullared och fynda billiga plastpåsar! Jag tror att det är precis med en sån insikt som man bäst firar denna dag, den 16:e november, internationella dagen för tolerans. :)

Att folk firar Halloween mer än någonsin är ingen nyhet, men den verkliga vidden av det märkte jag först idag när jag var nere på stan och strosade runt. Det var massor av folk som handlade maskeradkläder och utsmyckningar. Nu på kvällen stack jag iväg för att hämta affischer till en klubbkväll jag är med och anordnar. Det skulle vara hårdrockskonsert ikväll på stället där jag hämtade grejerna. De räknade med fullsatt och det tvivlar jag inte på. Hårdrock är ju rätt otäckt, så det passar väl. ;) På bussen ner till stan var nästan ingen sittplats ledig och de som åkte var mestadels tjejer i alldeles för små klänningar och med horn, kattöron eller något liknande som ursäkt. (Ni som har sett roliga komedin "Mean Girls" vet vad jag menar. Huvudpersonen som haft hemundervisning och har en oskyldig syn på världen börjar i amerikansk high school och förstår inte riktigt de oskrivna reglerna, t.ex. att tonårstjejer - enligt filmen om inte annat - använder Halloween som ursäkt för att klä sig mer vågat än annars. Vår huvudperson klär sig istället läskigt och får frågor som "Men varför är du så otäckt klädd?!". Hysteriskt roligt. :)

Nå, att det var fullt på bussen på väg ner på stan är väl förklarligt, men på vägen hem (vid 19-tiden) var bussen så full att det knappt fanns ståplats. Folk stod tryckta mot varandra. Max fem till hade nog gått att knö in, men inte fler. Alla verkade inte vara studenter och dit bussen gick bor nästan bara studenter. Alla dessa människor klev av i  förortens lilla centrum. Där finns ju ingenting. Jag förstår fortfarande inte. :)

Jag har varit utanför huset idag och det var fantastiskt. Såhär i influensatider ska man om möjligt vara hemma när man känner sig krasslig och jag har varit rejält förkyld och febrig några dagar och därför suttit i karantän, d.v.s. varit hemma och läst manualer, rättat rapporter och jobbat på distans på det stora hela. Det är naturligtvis trevligt med omväxling, men det blir ju tradigt i längden. Idag var jag ok igen och kunde gå ut, träffa folk och vara på mitt fina kontor. Imorgon ska jag tvätta... och sopsortera! Gå ut! Nog för att jag gillar lägenheten, men det finns gränser. ;)

Den här helgen fick vi en timma extra. Det är alltid välkommet. Värre är det när det går åt andra hållet. En gång blev det sommartid just den kväll då jag var med och arrangerade en fest. Ingen på stället hade någon koll på vad det var för datum, förutom vakten som slängde ut samtliga klockan halv tre med argumentet att klockan var halv fyra och vi borde ha varit ute för en halvtimma sedan. Viss förvirring uppstod. :)

...och varför pluggar inga tjejer datateknik? Ja, man kan ju undra. Jag är tjejen i bekantskapskretsen och får därför representera hela kvinnosläktet och förklara hur saker och ting är. Det är naturligtvis trevligt och ger stora möjligheter för mig att forma åtminstone några teknologkillars kvinnosyn och världsbild. ;) Ibland kan jag dock inte svara. Varför pluggar inga tjejer datateknik? Det gör de ju - jag gjorde ju det. "För att de är genetiskt olämpade för det", eller "för att de är rädda för er" är inga bra svar, men jag vet faktiskt inte. Brist på information tror jag inte på, de dränks i högskolebroschyrer de också. Grupptryck när det gäller vuxna (halvvuxna om inte annat) människor vill jag inte tro på heller. Uppfostran? Nej, så vill jag inte att det ska vara. Jag hoppas att det inte är så.

Saken är åtminstone klar att de tjejer som faktiskt pluggar tekniska ämnen anses tuffa och modiga. Det är killarna som tränar aerobics också, enligt mig. De är ytterst få, jag har nog inte sett någon klara ett helt pass, faktiskt. Idag dök två grabbar upp med en tjejkompis, såg hur ensamma de var och dröp av direkt. Jag tycker att ni som vill prova aerobics ska göra det. Nog för att det är svårt i början, men mer "pinsamt" än att i början av en period av gymträning inte orka lyfta något tungt kan det väl knappast vara. Alla blir ju bättre med tiden. Gör så att ni tar med en tjej som alibi och prata högljutt om att ni blivit ditsläpade av tjejen/kusinen/syrran/kompisen om det känns bättre. Dyker jag upp med fem kusiner, tio brorsor och ett antal övriga närstående kanske någon undrar, men då kommer jag att säga "Tyst, vi håller på att förändra världen här". :)

Hur är det ens möjligt att jag glömde att blogga igår? Jag måste ha varit väldigt upptagen med något jättespännande. Så var det säkert. (Jag tror iofs att jag kollade på den där TV-galan, stekte pannkakor och satt vid datorn, men vem vet.) :) Nu ska jag få i mig kaffe och sticka ner på stan. Det ser grått ut där ute, men det kanske reder sig.

Jag har hängt i gymmet idag och insett att det faktiskt är det man gör där - hänger. Det förklarar hur folk kan träna där timmar i sträck. De flesta tränar inte alls, de bara är... och det kan jag helt klart vänja mig vid. :) En rolig grej var en slogan för ett företag som tillverkar träningsmaskiner, enligt dem av hög kvalitet: "lyft inte skrot". *s*

Ni vet hur det är med IKEA: den som tänker storhandla kommer hem med en konservöppnare och den som egentligen inte ska ha någonting alls kommer hem med något stort. Själv har jag nu ett soffbord, ett fint sådant som tar relativt stor plats. Någon soffa blir det dock inte på mina 27 kvadrat. :)

För ett tag sedan pratades det mycket om "läskig reklam", om hur den där hudvårdsreklamen med en sjungande kvinna som det regnar och snöar på var så otäck. Själv tycker jag att informationen om influensa, den som körs på Spotify och börjar med att en människa nyser och snörvlar är bra mycket otäckare. Jag hajar till vid varje nysning. Själva sjukan är jag dock inte jätterädd för, även om det kommer en hel del mail om den på jobbet. "Pandemiinformation" kan det stå och sedan fortsätter det i den stilen. Det låter lite som "Så hanterar ni zombieinvasionen", ungefär.