Kaprifol

För dagar som denna, då jag dansat lite för mycket afrodans och fått i mig för mycket finpasta (man tror inte att det kan bli för mycket, men nån sorts gräns finns det nog) för att egentligen orka blogga... för såna dagar har jag färdiga inlägg att publicera, skrivna nån gång när jag kände för det. Det som skulle kunna passa nu är ett hyllningsinlägg till webbradio, men då last.fm håller på att ändra sina medlemsvillkor vet jag inte om det är läge att hylla dem, just för tillfället. Sedan måste man ju säga att de har gjort en del gott, som att "connecta folk", mer än någon teleoperatör nånsin gjort.

När jag var på konsert/festival i påskas fick jag nämligen syn på en person jag aldrig sett förut, men jag hade sett en bild på henne på nätet och visste därför vem det var, eller det visste jag inte riktigt, men jag visste att vi hade mycket gemensamt. Eftersom ingen etiketthandbok eller Ribbing-spalt jag läst kunde hjälpa mig i just den här situationen frågade jag Fisken om han visste vad man gör om man ser sin tvillingsjäl i baren och aldrig har träffat människan förut. "Säg hej! ...och förklara", tyckte han, så det gjorde jag. Det ledde till lite initial förvirring förstås, men sedan förstod personen och vi började småprata om gemensamma bekanta som det visade sig att vi hade (för det har man visst alltid, världen är kusligt liten). Kul! Den enda fråga som var helt onödig var förstås "Och vilka band är du här för att se?". Det var alldeles självklart att vi ville se samma. Vem hon var? En av mina virtuella grannar förstås, de som enligt last.fm delar ens utsökta musiksmak. :) (Mina riktiga grannar här i huset har jag betydligt mindre koll på, men de lyssnar å andra sidan på rätt anskrämliga saker...)