Kaprifol

Jag bloggar just nu från ett tåg. Det är roligt som koncept sett, att det faktiskt är möjligt, att dagens teknik har kommit så långt. Rent praktiskt är det mest besvärligt: trångt, skakigt och ännu svårare att använda musplatta än det brukar vara. Jag antar att det kräver lite träning. :)

Nej, jag var verkligen inte uppe i ottan idag... Ska iväg och julpyssla nu. Hurra! Så här ser det ut ute. Fint, va? :)

Jag har fått det slutgiltiga beviset på att jag har fått en viss distans till studentlivet - trots att jag i viss mening fortfarande studerar. Vad hände? Jo, jag blev väldigt sugen på snabbnudlar för det var så länge sen och de är ju så goda. Trodde inte att jag skulle vilja äta såna längre, men idag ville jag det så då blev det nudlar carbonara och hjälp vad gott det var. :)

Förövrigt... fick jag ett tjockt kuvert från SCB i brevlådan. Hurra, jag får vara med i deras stora undersökning om ungdomars fritidsvanor! Allvarligt, jag tycker att det är jätteroligt. :) 8000 utvalda och jag är en av dem. (Joho, man är visst ungdom när man är 25! ;)

Jag har börjat julpynta och jag tycker nog att det ibland kan räcka med det lilla. Det allra minsta lilla. :)

Jag har funderat lite på att träna aerobics idag, men det är frågan om jag vill ge mig ut alls. Det är minusgrader där ute och på himlen finns små lila moln som nog tänker snöa snart. Väder är väl inte så viktigt alla gånger, men jag tycker om att hålla koll på det. Förmodligen är det ett drag från min pappa som för anteckningar över väder, vind och sådant som har hänt i trädgården och den omgivande naturen. Nuförtiden använder han datorn, men när jag var liten skrev han ner observationerna i anteckningsböcker. Jag som just hade lärt mig att skriva ville förstås inte vara sämre. Det är så det kommer sig att mina allra första dagböcker innehåller saker som "-2 grader, något mulet" skrivet med bak-och-fram-vända bokstäver. :)

"Låt den rätte..." var fantastisk, otäck och fin på samma gång och i högsta grad en romantisk film, som Fisken påpekade. (Det där beror väl iofs vad man jämför med. På vår senaste biodejt såg vi "Transformers". ;) Men i alla fall... Vi geocachade också, tittade på ljusinstallationer och fotade allt som ville fastna på bild. Ljusen ville inte det, så ni får se några vackra träd istället.

Igår var jag på halloweenfest, det förtjänar i sanning också ett blogginlägg. En kompis från datorföreningen fyllde 25 och ville fira sin födelsedag som Dracula och det tyckte vi ju att han skulle få göra. På tillställningen fanns också en ninja, ett gäng studenter (mycket bra utklädda, det fanns inga tvivel om vad de föreställde ;), en kvinnlig Frankenstein med tillhörande monster... och killen med kvällens mest skrämmande utklädnad: en agent från Antipiratbyrån. :) Själv hade jag först tänkt göra det enkelt för mig och slänga över mig ett lakan och bli ett spöke, men sedan kom jag att tänka på läskig anime där det nästan alltid finns något spöklikt väsen i en tom skolkorridor. Jag tror det var när jag jobbade över och korridoren utanför mitt rum släcktes ner som jag tänkte på detta... och därefter kom jag osökt in på det läbbigast tänkbara: den stereotypa labbassen som hasar genom korridorerna i tofflor och med en pärm under ena armen och en kaffekopp i handen. Haas, haas... Inte för att det finns några sådana extremfall egentligen, det är som sagt en stereotyp, men ibland känner jag att jag börjar bli lite sån. Hmm... Kunde jag klä ut mig till mig själv så som jag skulle se ut om jag fick fortsätta utvecklas i samma riktning i 50 år? Nej, lite egotrippat kanske. *s* Nå, det hela slutade med att jag gick som "stansoperatris goes zombie". I tidig svensk datorhistoria fanns det ett företag som hette Datasaab. De gjorde fantastisk reklam där eleganta kvinnor med stort hår, stora glasögon och lika stora leenden sitter framför enorma datorer. Gissningsvis var de flesta fotomodeller, men några kan också ha arbetat i datorhallarna, kanske som stansoperatriser, ett vanligt databehandlaryrke på den gamla goda tiden. Nå, zombiegrejen då, varför? Mest för att det är betydligt lättare att vara en trovärdig zombie än ett halvhyfsat spöke. :) Tyckte personligen att mina sminkade sår på kinden såg rätt ok ut. Fick kommentaren: "Gick du direkt från jobbet... och vem slogs du med där? *fniss*" (Lugn, bara lugn. Vi varken hasar eller slåss på mitt jobb :)

Dags att lista gårdagskvällens: Blodtörstigaste: Värden som gick helt in i sin roll och småbet på alla han kom åt. ;) Mest kreativa: Hemgjort presentpapper med små gubbar på som festade, hade pumpor på huvudet och for omkring. Snyggt! Du som gjorde det borde skippa hela ingenjörsgrejen och bli serietecknare istället! Språk: Fulengelska med transylvansk brytning. "Jeees, zie cake es reeeeady!" Mindervärdeskomplex: Jaha, här trodde man att man kunde baka och så dyker med upp en student med perfekta småkakor och en ninja med superb cheescake. :) Trevligaste: Allihopa! Tack för en kul kväll och återigen: Grattis R! 25 är en kul ålder, ta vara på det.

Snön vräker ner på innergården och jag sitter och formaterar en text. Väldigt mysigt, måste jag säga. Det enda som saknas är ett par sköna tofflor och en kopp kaffe med lite kanel i. Då skulle det sannerligen vara perfekt. :) Jag lyckades vakna och ta mig upp relativt tidigt imorse trots den vilda festen igår. Det var inte min fest utan mina grannars, men det lät lite som om de höll till i min hall. Tror att det var en stor halloweenfest för studenter igår som krävde sina efterfester. Nåväl, jag ska ju själv på kalas ikväll så jag tänker föra minst lika stort oväsen när jag kommer hem. (Ni anar inte hur oregerlig jag kan bli efter två burkar joltcola och lite popcorn. ;)

Det blåser mycket idag och jag får känna mig lätt som en fjäder för jag lyfter nästan från marken. :) Vi besökte Hisingeparken, ett mycket fint skogsområde med motionsspår och utkiksplatser. Ett gäng ulliga får, sådana med stora horn, iakttog oss nyfiket när vi jagade geocacher ute i det gröna. (Tyvärr har jag inga bilder, men ni får tänka er dem. Bää!)

Mitt nät hoppar ikväll så det gäller att blogga lite snabbt medan det går. Tänkte att ni kunde få en bild att vila ögonen på.