Polska
Jag gjorde en resa nyligen, det är därför bloggen legat lite på is. Det gick att blogga där jag var, men det fanns liksom ingen tid till det. Resan började tidigt en morgon med en pratsam taxichaufför som hade pluggat till ingenjör och som rekommenderade qigong som vägen till ett sundare liv. "Fastna inte i ettor och nollor!" rådde han mig och min medresenär. Det skulle vi inte göra, svarade jag, men ärligt talat är det nog lite för sent nu. Sedan bar det av med tåg och flyg och det ena med det andra. På slutdestinationen kunde det i rätt ljus och med en skir dimma vara såhär vackert.
Resan var tänkt att vara mer "business" än "pleasure", men det finns förstås inget som hindrar att man har trevligt för det, tvärtom. Att komma till en ny spännande plats och träffa intressanta människor är alltid uppiggande, speciellt när det är vår på platsen. Det fanns inget snökaos och inga klass-två-varningar där jag var. Bara solsken och droppande istappar (som gubbar med slägga slog bort så att tapparna sprätte iväg på ett sätt som skulle ha varit högst olagligt här)... och OS, Melodifestival och dansande kändisar om man nu ville sitta på hotellet och titta på sådant, men det ville inte jag. Däremot häpnade jag över alla vackra kyrkor, det jättestora torget, det högt belägna slottet och över den goda maten. "Pierogi", små till smaken kroppkakeliknande pastaknyten med fyllning, blev en ny favorit. Det grumliga kaffet behövde dock lite citron i sig för att skrämma bort beskan och göra det nästan okej.
Kaffe var ett av de fyra viktigaste orden jag lärde mig på landets språk. Kaffe, ja, flygplats och två. Det är nästan allt som behövs. Möjligheterna blir oändliga. Man kan tacka ja till två kaffe på flygplatsen till exempel. Språket var annars inget problem. Det fungerade bra med engelska. De flesta som såg ens en smula turistiga ut blev tilltalade på engelska i affärer och på fik. Jag blev en gång misstagen för att vara inhemsk, detta i en kö med nästan bara utländskt datorfolk där de andra fick frågan om vad de skulle ha på engelska. Jag tog detta som en stor komplimang. I Polen klär folk sig över lag fint och verkar göra sitt bästa för att se chica ut på ett självklart och ickemodebloggigt sätt, särskilt unga tjejer då, men även andra. Det är helt ok att ha finaste klänningen en vanlig måndag. Kanske är det så det blir när man bor i en så fin stad?
Resan var tänkt att vara mer "business" än "pleasure", men det finns förstås inget som hindrar att man har trevligt för det, tvärtom. Att komma till en ny spännande plats och träffa intressanta människor är alltid uppiggande, speciellt när det är vår på platsen. Det fanns inget snökaos och inga klass-två-varningar där jag var. Bara solsken och droppande istappar (som gubbar med slägga slog bort så att tapparna sprätte iväg på ett sätt som skulle ha varit högst olagligt här)... och OS, Melodifestival och dansande kändisar om man nu ville sitta på hotellet och titta på sådant, men det ville inte jag. Däremot häpnade jag över alla vackra kyrkor, det jättestora torget, det högt belägna slottet och över den goda maten. "Pierogi", små till smaken kroppkakeliknande pastaknyten med fyllning, blev en ny favorit. Det grumliga kaffet behövde dock lite citron i sig för att skrämma bort beskan och göra det nästan okej.
Kaffe var ett av de fyra viktigaste orden jag lärde mig på landets språk. Kaffe, ja, flygplats och två. Det är nästan allt som behövs. Möjligheterna blir oändliga. Man kan tacka ja till två kaffe på flygplatsen till exempel. Språket var annars inget problem. Det fungerade bra med engelska. De flesta som såg ens en smula turistiga ut blev tilltalade på engelska i affärer och på fik. Jag blev en gång misstagen för att vara inhemsk, detta i en kö med nästan bara utländskt datorfolk där de andra fick frågan om vad de skulle ha på engelska. Jag tog detta som en stor komplimang. I Polen klär folk sig över lag fint och verkar göra sitt bästa för att se chica ut på ett självklart och ickemodebloggigt sätt, särskilt unga tjejer då, men även andra. Det är helt ok att ha finaste klänningen en vanlig måndag. Kanske är det så det blir när man bor i en så fin stad?
Jag var i Polen som sagt, i Krakow. Kyrkorna var gamla och välbesökta.
Fåglar på torget. De ville väl ha "pretzel", kringlor.
Nästan alla gillade sådana, jag också, och de såldes lite varstans.
Jag vill åka tillbaka en sommar för att se lite mer, återbesöka mysiga matställen och caféer, gå in i den färgsprakande basilikan på nytt, ha citron i mitt "kawa" och utan att förstå ett ord försöka citera rockbandet Kult (för att citera dem är det coolaste man kan göra fick jag veta av en polsk kille som borde veta det där). När jag nu väl har lärt mig att räkna om zloty till kronor, fått smak för pierogi och skaffat mig ett lagom rikt ordföråd vore det väldigt synd att inte åka tillbaka. :)
Kommentarer
Postat av: Elisabeth
Liknar en viss österrikisk stad det där. Och Brezlar också! INTE illa.
Postat av: T
Vilka härliga bilder!
Trackback