Kaprifol

Något av det finaste jag vet är mandelbrotsmängden. Den ser ut ungefär såhär, men en så liten bild gör den inte rättvisa. Det är inte förrän du ser den genererad i ett program där du kan zooma in och upptäcka att de små vindlingarna och krumelurerna upprepar sig i det oändliga som det storartade börjar. För kanske 10 år sedan skulle jag bygga min egen generator med hjälp av självlärda grunder i C++ (eller vänta, jag hade nog börjar lära mig lite programmering i skolan, jaja, det var rätt nytt för mig), något MS-DOS-grafik-lib som gjorde att all grafik såg anskrämlig ut, mina matteskills (jag hade just blivit introducerad till det komplexa talplanet och upplevde det som ganska... komplext) och rätt mycket envishet. Det enda jag visste om just mandelbrotsmängden var att jag hade algoritmen för hur nästa punkt genereras och det borde väl egentligen räcka, men det var så mycket jag inte hade lärt mig ännu så jag fyllde i med mina egna infall. Programmet genererade vad ni ser på bilden under. Vad som inte syns är att den snurrade i ett hiskeligt tempo och sedan avslutades med ett pompöst minnesfel. Jag har för mig att det var ett segfault, men det är ju inte rimligt i DOS-miljö, eller hur? Det var något dylikt i vilket fall som helst och gav lite känslan av att ha återskapat Big Bang eller nåt i den vägen. ;) Jag har lust att göra om experimentet och se hur väl jag skulle lyckas idag. Extra coolt vore det att göra det i COBOL, men grafik och COBOL... Äsch, det löser sig. :) Om ni vill läsa mer om hur matematik och konst hör ihop och hur fraktaler, sådana som mandelbrotsmängden, funkar så finns det en trevlig text om det här.