Kaprifol

Jag har fått en förfrågan från min läsekrets i Beijing att publicera min blogg även på Facebook eftersom han (ja, min läsekrets där består av en enda person :) då kan kommentera inläggen. Det tål att tänkas på. I övrigt vet jag inte riktigt vad jag tycker om den där typen av "vuxen-Lunarstorm på steroider". Jag har pliktskyldigast skaffat konton på några ställen för kompisarnas skull, medan andra tycker att det hela är väldigt roligt och delar med sig av festfoton, CV och allt de kan komma på. Möjligheterna att publicera hela sitt liv på ett och samma ställe är oändliga. För mig räcker det med det nödvändigaste: lite info om mig, några goda vänner på kontaktlistan... och så förstås en import från Last.fm som visar vad jag lyssnar på för tillfället. Det säger mer än det mesta, tycker jag. :)

I natt drömde jag att den lokala synthklubben skulle ha fest i mina föräldrars hus (det tyckte föräldrarna tydligen var ok), men det var problem med att rigga upp alla högtalare och annan elektronik och de som hade koll var svåra att få tag på. För att lösa detta krävdes en massa ringande, planerande och fixande för att jag skulle kunna få nån ordning på allt. Det var en bra dröm. :)