Kaprifol

Yay! Dags för den-funkar-dansen! *dansar* Min lilla parser skriver ut logiska uttryck nu utifrån data som den har samlat in om olika buggar. Nu återstår att rita upp det hela grafiskt också.

Jag har fått klartecken att jobba vidare med parsandet (vilket jag förmodligen skulle ha gjort i vilket fall som helst, bara för att det är kul ;) och det går som sagt framåt, men det skrämmer mig att någon annan än jag ska se koden. Jag kom nämligen till insikt igår. Det måste ha varit en sann insikt eftersom Fisken skrattade gott och instämmande när jag berättade för honom.

Såhär är det: jag skriver ogenomtränglig (för att inte säga hemsk) kod. Jag kan dock lätt göra sken av att jag är en ganska ok programmerare. Java har jag skrivit en hel del i Java och C/C++ behärskar jag också hjälpligt. De språken kan jag ungefär lika bra som engelska. Sedan är mina kunskaper i fyra andra språk + en bunt scriptspråk ungefär som med mina tyskakunskaper: jag kan hälsa och beställa en cola och jag kan tjuvlyssna på folk, men jag vill inte påstå att jag kan språket. Däremot kan jag säga att jag lätt sätter mig in i nya språk och att jag har provat ett antal.

När det gäller Java så har jag provat ett antal olika tekniker och lär mig ständigt nya knep... men problemet kvarstår. Koden jag skriver kan skrämma små barn (eller små programmerare iaf). Ju mer avancerade knep jag lär mig i ett språk desto värre saker kan jag ställa till med. Saken är den att inte är strukturerad av mig utan kodar lite här och där för att förbättra och förändra olika delar av koden allt eftersom. Då uppstår det förstås oförklarliga och svårfunna buggar som jag patchar med hjälp av något kreativt fulhack så på så sätt växer mina små monster till program fram. Visst, de brukar funka, men det är bara jag (om ens det) som förstår hur de funkar.

Eftersom jag är på tok för gammal för att lära om antar jag att världen får vänja sig vid min personliga stil när det gäller kod. Fisken fnissar fortfarande åt ett stycke PHP-kod som han fick se en gång. Jag hade en flagga som sattes till 2 om den var sann och 3 om den var falsk. Fisken stirrade en stund på detta tilltag och frågade sedan om jag hade fått slut på booleska variabler* eller vad det var frågan om. ;)

(* En boolesk variabel är 0 när den är falsk och 1 när den är sann. Ska man ha en "flagga" som visar ifall något är sant eller falskt så använder man en boolesk variabel, aldrig något annat... trodde Fisken iaf. ;)