Kaprifol

Idag har jag lagat grekiska färsbiffar med salladsost. Just det, ost som liknar fetaost, men inte uppfyller alla kraven på sådan kallas numera för salladsost. Det är väldigt förvirrande. Lika illa är det att enklare blockchoklad kallas för "block" och chokladglass med enklare choklad på sägs ha "kakaoöverdrag". Vad mycket lättare det vore med studentbenämningarna: ful-feta, ful-choklad och så vidare. Originalet som är lite finare får prefixet fin. (Fin- och fulöl känner ni nog till. :)

Jag har även slumpat fram dagens lack som blev rödskimrande på vissa naglar och äggskalsvitt med röd rand på andra. Stylish! :)

Något av nytta har jag säkert gjort också. Det blev en del saker skrivna på exjobbet, men när jag började fastna i min musik - vilket jag inte gör när jag är koncentrerad - var det dags att gå hem. Jag lyssnade på No Doubt och det flög plötsligt i mig (fast jag gjorde det inte, jag lovar :) att det vore väldigt kul att hoppa upp på skrivbordet och sjunga med i låten och ha kortläsaren som fejkmikrofon. Först med mycket inlevelse "It's my life, don't you forget" och sedan, snabbt låtbyte och "I kinda always knew I'd end up your ex-girlfriend ... Why'd ya have to go and pick me, when you knew that we were different, completely" med ännu mer känsla. Det där sista skulle då vara riktat till Jacob, eller JCOP som det egentligen stavas (tänk amerikanskt uttal), IBM JCOP21ID om man ska vara petig. Efter somliga långa dagar känns det som om det skulle vara helrätt att avsluta relationen med det osmarta kortet. ;) Fisken borde vara glad över det, han får onekligen viss konkurrens. På midsommarnatten då man ska drömma om den rätte drömde jag om APDU-programmering. Gahh!