Kaprifol

En del artister har ju väldiga krav på vad som ska finnas bakom scenen i form av dryck och annat. Banden som bokas av den lilla synthklubben där jag är med och arrangerar är mer blygsamma och vill på sin höjd ha vatten och handdukar, kanske något mer, men inget extravagant. Det är jordnära och fint tycker jag. Hedervärt. Nu kan jag dock inte slå bort den här tanken: att erbjuda mig att fixa ovan nämnda handdukar och ta med rosablommiga. *flin* Nej, det ska jag inte, men det är nog bäst att någon annan tar hand om det här. ;)

Idag är det Fetaostens Dag. Det har jag (utan att veta att det var den dagen) firat med att äta fetaost. Visserligen var det Eldorados salladsost (av studenterna kallad fulfeta), men den är en av de godaste sorterna. :)

När jag flyttade hit för ganska länge sen hände det sällan något på stan, men då var jag ju student så det gjorde inte så mycket. Det var vanligtvis fullt upp med sånt som studenter gör. Pluggade gjorde vi förstås, men vi hade även roligt i studentområdet som ligger en bit från själva centrum. Sedan, när det började bli trevligt att vara på stan på helgerna fanns där inte mycket liv alls, särskilt inte på söndagseftermiddagarna. På lördagarna brukade det åtminstone vara något reklamjippo (från kommunens sida?) om att när det händer så händer det här, ungefär. Mer var det inte.

Nu händer det faktiskt saker. Idag var det väldigt mycket liv och rörelse på stan: parad, tal, marknad och lite av varje. Mycket trevligt. Främst var det pensionärer som var ute och vimlade (det bor jättemånga här verkar det som och de är alltid ute och har något för sig), men även många andra. Jag lämnade vimlet och gick på en snabbkurs i västafrikansk dans och en i magdans. Det var en dansskola som höll öppet hus och det var mycket roligt att prova. Jag förstår fortfarande inte riktigt hur jag ska kunna dansa med undre delen av mig medan resten står still, men jag är beredd att öva. :)

Det är för roligt att se de nya studenterna springa runt med sina namnskyltar - i olika utförande beroende på vilken utbildning studenten går. Oerhört praktiskt det där för det blir ju så lätt att inleda ett samtal: "Hej, jag ser att vi går samma program, *läser namnet* Bert-Orvar. Var ska vi ha föreläsning idag?". Just på min gamla utbildning byter de design på de där prylarna varje år, medan de andra behåller sina koncept år efter år. Förnyelse borde vara bra, men det är ju frågan om i detta fall. Ändå, till slut måste botten eller toppen vara nådd och sedan vänder det. Mitt år hade arrangörerna lagt ner oerhörda mängder hårt jobb (antar jag) på att tillverka små huvudbonader - i stil med bebismössor -  åt oss nya förmågor. Det hade tagit mig rejält med tid att göra en enda och de gjorde över hundra. Det är en förtjänst i sig. Att de där sakerna inte var så klädsamma är sedan en annan sak. Varje år hoppas jag i smyg på att årets nya studenter ska ha något mindre snyggt på sig, men nej. Kanske nästa år. :)

Den mest onödiga, överflödiga fråga som en reporter kan ställa till någon som vunnit OS-guld eller Melodifestivalen är förstås: Hur känns det? Ja, det känns fantastiskt förstås. Något annat svar finns det inte, så varför fråga alls? Ändå kommer jag på mig själv med att ställa frågan ibland, när någon varit med om något stort i livet, mest för att jag vill gratulera och bryr mig om. Svaret är sällan så spännande, men idag grattade jag en nygift kollega och frågan bara slank ur mig: Så, hur känns det? Tungt, svarade kollegan och lade sig till med en överdrivet plågad min. Jag blev ärligt talat lite ställd. Då hängde han ner ena armen mot golvet och låtsades att armen, den med den ringmärkta handen, var jättetung. Det är mycket mer att släpa på, här på den här sidan än vad det brukar vara, skrattade han. :)

Attans vad varmt det är idag! Man borde äta is och ligga still, inte fara runt som en skottspole på stan. Väl värt springet var det ändå: det var bondemarknad och jag fyndade lite grönt. Dagens retoriska fråga är: Vilken typ av kalas är det om man tar med en vacker bukett dill till värdinnan? Just det! Mums! :)

...måste jag säga att jag har löst mysteriet med att killar inte tränar aerobics. Nu vet jag varför och jag vet även hur det kan komma att ändras. Olidligt spännande, detta. ;)

För några veckor sedan gick jag och Blaufish och handlade. Vi diskuterade tvillingar - om det är arvet eller miljön som formar deras personligheter. (Ja, det är det. ;) Låt oss säga att ett tvillingpar skiljs åt vid födseln och växer upp i helt olika miljöer? Hur lika blir de? När vi som bäst pratade om detta fick jag syn på en affisch för en ny, svensk långfilm som hette "Bröderna Karlsson". Bara genom att kasta ett öga på affischen var handlingen självklar (samt att det var någon form av relationskomedi med förvecklingar och förväxling, det var också uppenbart). Den handlar om omaka tvillingar, va? sa jag. Jo, svarade Blaufish. Det är för att vi formar världen du och jag, tillade han. Tja, det kanske inte riktigt stämmer, men en väldig tajming, det har vi. :)

Kanske världens roligaste film börjar på TV6 i detta nu. "Office space" - uttråkad programmerare får plötsligt en ny syn på livet och börjar strunta i allt sådant som oroat honom tidigare och ta livet (och jobbet) lite som det kommer. Hysteriskt kul, jag lovar. :)

Jag åker mjölkbussen hem från Fisken. Det är inte den bästa bussen för den stannar överallt, men å andra sidan kommer jag hem betydligt tidigare med den - för att den går tidigare - och det är lite tanken för jag måste upp tidigt imorgon för en jobbgrejs skull. Annars hade jag gärna stannat lite till. Sen finns det fördelar med långsamma bussresor - mycket buss-surf. Just nu sitter jag och tar backup på en massa filer. Det kanske inte känns så nationaldagsaktigt och festligt att sitta och ta backupp, men att göra det i varje liten stad i mellansverige medan gräset växer, molnen är fluffiga och flaggorna vajar, det är en annan sak. Hade jag bara en burk sill också så skulle jag absolut ha kunnat räkna mitt firande som ett av de mer storslagna här i landet. ;)

Jag var på utflykt med jobbet idag och vi upptäckte att det var fullt med fiskar i en damm där vi var. Hur många som helst. Hungriga var de också. :)

Häromdagen hittade jag roliga listor som jag gjort och sparat på fil år 2004. De innehöll saker jag tycker om, filmer som är bra, mat jag gärna lagar osv. Jag tänkte att de är nog ganska aktuella och ger en bra bild av mig så jag skickade över dem till Fisken utan att egentligen läsa igenom dem först (så att jag inte skulle få för mig att censurera nåt - alltså det fanns inget hårresande på dem, det visste jag förstås innan, men man kan ju ändå få lust att snygga till det hela lite...).

Fisken läste. Så läste även jag. Hårresande, säger jag bara! Jag menar, maten! "Det där låter nyttigt", tyckte Fisken. "Du borde börja laga sånt igen". :)

Saker som Kaprifol gärna mumsade i sig år 2004 (med nutida kommentarer)
Pizza (Ok, gott men onyttigt.)
Musselsallad
Tonfiskgryta (Jo, ja... med chili då.)
Libanesisk böngryta (Mest vitlök, bönor och en särskild kryddblandning om jag minns rätt)
Indisk tomatröra med oliver (Låter italienskt tycker jag. Vågar vi gissa på att det var curry i? :)
Couscouswok
Ugnspannkaka
Blodpudding
Tomatsoppa med timjan
Morotswok