Definitionen av tur

Idag skulle jag och en kollega förflytta oss till en annan byggnad för att vara med på en föreläsning. Det år långt mellan husen, nästan så att det borde gå tåg där, men det gör det ju inte, speciellt inte nu för den delen. Vi gick utomhus, det var glashalt, jag hade väldigt hala skor och höll en kopp kaffe i handen. Det var dömt att misslyckas. Redan i kravspecen fanns misslyckandet. Designed to fail, som Red Cell sjunger. Hursomhelst, jag halkade, gav till ett förskräckt, gällt pip, fäktade med armarna så att kaffet skvätte och en skock studenter flydde i lätt panik. Det hade varit snyggt ifall jag gjort en dubbel baklängesvolt, men det gjorde jag såklart inte. Jag insåg att jag fortfarande stod upp och alltså inte fallit omkull. Puh, vilken tur, pustade jag. Ja, verkligen, instämde kollegan. Du har ju hälften av kaffet kvar i koppen! :)

Om nån såg mig nu

Jag ska på en tillställning och eftersom det är ont om tid mellan varven sitter jag nu på kontoret och skickar viktiga mail medan jag är utklädd till Läderlappen, eller till "common generic batwoman" för att spinna vidare på något roligt som en Ada-programmerare sa härförleden (Ada-programmerare är av någon anledning alltid roliga :). Hursomhelst, dags för maskerad!

Spöke

Det fanns fina ljusinstallationer på stan. Jag och Fisken diskuterade dessa, eller om nu diskutera är rätt ord. Han ropade "A ghost!" med överdrivet läskig skräckfilmsröst och jag fyllde i "...in the shell!" varpå Fisken kontrade med "Ghost in the fjäll!" och tyckte att det skulle bli temat för vår nästa fjällvandring. :)

Spöket i fjällen? :)

Någon att vara

Jag ska på en maskerad med hjälte-tema inom den närmaste tiden. Det är självklart att det enda rätta är att...
  1. ...klä ut mig till Stålmannen, Batman eller någon annan välkänd figur som alla vet vem det är.
  2. ...för kvällen bli någon av de mycket få (kända) kvinnliga superhjältar som finns.
  3. ...klä ut mig lite hursomhelst och bli upprörd när ingen förstår vem jag föreställer.
  4. ...ha vanliga festkläder men med någon detalj (mask, mantel etc) som markerar temat.
  5. ...dyka upp vardagsklädd. (Vaddå? Jag är en vardagshjälte ju! ;)
  6. ...komma dit i tofflor och vara toffelhjälte! *s*

Uvkul!

Vissa saker är bara roliga för att de upprepats tillräckligt länge och för att det bara är en liten skara personer som förstår skämtet. När jag pluggade datateknik och åkte på den årliga konferensen Datatjej hörde det till (fast jag tror att de slutade med det) att några lustigkurrar (olika varje gång) ställde sig upp och drog "hundgycklen", några vitsar om hundar, ungefär såhär: "-Det var en spetsig hund du har. -Ja, det är en spets. -Haha, jaha, men titta där då, visst sitter det en hund i bilen? -Ja, det är en taxi! En tax i. Hahaha!" och så vidare.

Jag och
Fisken har uvskämten istället. De förtjänar att delas med världen och han har redan försökt förklara konceptet för sina jobbarkompisar. Det gick visst sådär. Uvskämten är lite interna. :) Det började med att vi satt på det där trevliga matstället i Botaniska Trädgården i Göteborg och åt något gott. Det var sommar och vi satt på uteserveringen där de tydligen hade problem med fåglar som gjorde vad som helst för att sno åt sig gästernas mat. Som fågelskrämma hade personalen satt upp en stor plastuggla, en berguv närmare bestämt, som hade en lite löjlig uppsyn och som vickade med huvudet hit och dit. Några gäster vid bordet bredvid spekulerade i om uven styrdes av en AVR-mikroprocessor (gäster i min smak!), men vi trodde snarare att huvudet bara rörde sig i vinden. Fåglarna verkade inte nämnvärt rädda för den iaf.

Hur det nu kommer sig så säger någon av oss något i stil med "Bättre en uv på restaurangen än tio i skogen!" och sen är det igång. "Uvroligt, hörru!", "En uv gör ingen sommar", "Tiden är uv led!" etc. Ju mer långsökt desto roligare, blev devisen. När vi kommit hem efter en dag i Botaniska och jag nästan lyckats glömma uvarna smickrar Fisken genom att kalla mig uvsnygg eller nåt i den stilen och det är förstås hysteriskt kul, just då. Det som är illa är att vi fortfarande håller på. Det går inte att stoppa. :)

På denna varcka plats frodas även dålig humor! ;)

Ser det verkligen ut sådär?

En enligt vad jag förstår känd bloggare tycker att ett klipp på henne där hon dansar afrikansk dans är det roligaste någonsin med henne på nätet och då anses hon ändå vara rolig i övrigt. Jo, jag håller med: klippet är festligt, för det där ser ju mycket underligt ut, ingen tvekan om det. Det som är illa är att det är precis det danspasset som jag gick på varje vecka för en tid sedan (nu dansar jag andra saker som nog ser ännu värre ut). Spjutet! Lejonkungen! Vinden! Ja, hjälp. :)

I valet och kvalet

Om man nu prompt ska göra en tårtdekoration i form av en tvådimensionell streckkod ska den då göras med:
  1. Mörk och vit blockchoklad?
  2. Kristyr?
  3. Florsocker?
  4. En riktigt häftig laserapparat?
Ja, därom tvista sannerligen "di lärde". ;) Förövrigt: riktigt bra science-fiction på TV6 just nu, "Ultraviolet". Kritikerna sågar den och det är kanske inte den smartaste filmen som finns. Jag har för mig att Fisken inte tyckte om den trots massor av scener där hjältinnan åker motorcykel och är allmänt cool helt utan anledning. *s* För egen del känner jag att det är just den här typen av film jag behöver just nu - filmiskt snygg och kanske inte så mycket mer. Funkar!

Allt som står på nätet är sant

Blogipedia är roligt! Det är en tjänst där du söker på något, vad du vill, och får upp vad bloggvärlden tycker att detta är. Om du sökt på rabarberpaj och någon av alla indexerade bloggar skrivit "rabarberpaj är [nånting]" så får du se det. Just rabarberpaj tycker den svenska bloggosfären är "läskigt gott" bland mycket annat. Jag ville såklart testa sanningshalten lite så jag sökte på Blaufish och fick veta att "Blaufish är inte uppkopplad". Det stämmer ju! ;)

Det ska vi fira!

Jag har länge tänkt att jag varje dag ska gå in på Wikipedia, på den där sidan där de visar alla högtider världen över just den här dagen, och sen bara fira nånting - med buller och bång. Sen kom jag på att det kanske skulle bli tråkigt i längden och så är det ju mest nationaldagar och gamla kungars förehavanden på den där listan.

Idag hittade jag den här sidan,
Temadagar, som berättar vad det är för dag idag. Igår var det Nalledagen och den 9:e ska jag fira Arkivdagen, hur man nu firar den. Detta är fantastiskt! Kladdkakans dag är den 7:e. Check. Den firar jag redan nu. :)

Berikad?

Genom att titta in på LadyFrosts blogg ibland lär jag mig mer om hundträning än vad jag trodde fanns att veta. Mentalbeskrivning, t.ex. var något helt nytt för mig. Det är tydligen ett slags test där hundens lynne testas genom att den bl.a. får uppleva överraskningar i form av plötsliga ljud- och synintryck. (Även kattmänniskor bör kolla in inlägget om detta, främst för att bilden med det fasansfulla spöket är jätterolig. :) Vad jag egentligen fastnade mest för var hennes inlägg om berikning, "när man låter hunden få utlopp för olika medfödda beteenden". Nej, jag är inte hundintresserad i egentlig mening, men berikning, det konceptet tyckte jag om. Sagt och gjort! Idag har jag fått utlopp för beteenden jag inte hinner med annars. Missförstå mig rätt, jag har inget jättestressat liv, oftast är det alldeles lagom lugnt och skönt. Däremot gör jag ganska många saker och på helgerna är det oftast något inplanerat. Idag var det dock inget på agendan förutom berikningen då. Jag har: surfat utan mening och mål, shoppat med V som också behövde berikas, fikat, tittat på "Här är ditt liv" och ätit svartvinbärspuré. Medfött är det kanske inte, men trevligt och lagom onödigt och ytligt, såhär en lördag. ;)

Sveriges roligaste blogg!

Jag tror jag måste tipsa er om Sveriges just nu roligaste blogg. Det var såhär: jag läste någon blogg där någon upprörde sig över höstmodet och att det drogs för långt. Att se folk i ridbyxor på stan, som om de kommit direkt från stallet, var bara fånigt. Då kunde de lika gärna börja bära hjälm också. Någon kommenterade det hela med att Dice girls redan gör detta och då var jag tvungen att kolla upp vilka de var. Så, här har vi en blogg skriven av två glada tjejer som är runt 20 nånting, försöker få in en fot i medievärlden (och verkar lyckas bra med det) och har kul på det stora hela. Bara det i sig är en bra bloggidé, men bättre blir det! Varje vecka utför de ett uppdrag som väljs ut på så sätt att läsarna skickar in förslag och tjejerna väljer ut de görbara för att kasta tärning om vad som ska göras, som i romanen Tärningsmannen, fast trevligare (nej, jag har inte läst den, men är införstådd med konceptet). Den här veckan bär de cykelhjälm all sin vakna tid. De jobbar, tränar, duschar, flirtar, går på pub, hälsar på släkten och en massa vanliga saker - i varsin fånig hjälm. Det är hysteriskt kul, jag lovar. Undrar vad tärningen visar nästa vecka?

Som bagage

Jag åkte tåg idag och den första, korta sträckan placerade mig i någon sorts bagageutrymme, eller vad det ska föreställa. En utmärkt plats: gott om utrymme, stora, ljusa fönster, liten hylla att placera saker på, bekväm vägg att luta sig mot, lugnt och trivsamt. När jag åker obokat åker jag gärna som resväska, det är nästan som att ha egen kupé. Jag visade leg för konduktören också. Det var hon inte alls beredd på, kanske är det inte meningen att man ska göra så, men det kan vara roligt att följa underliga regler just för att se reaktionen. Studentleg brukar jag också visa när andan faller på även om jag (en gång då jag var heltidsstudent, fraktade en stor datorlåda och läste en bok om kryptoteknik) fått höra att det verkligen inte är nödvändigt för det där är ju uppenbart. Hmm. :)

Dagens ungdom

Häromdagen passerade jag centrum av den lilla stadsdelen där jag bor. Ett gäng tonårskillar kom ut ur centrumhuset (där det finns matbutik, pizzeria och lite sånt) och gjorde ett rätt stökigt intryck. "Dagens ungdom!", tänkte jag tantigt. De upprördes över något, nämligen följande:
- "Vad kallt det är!"
- "Ja, (svordom) vad kallt!"
- "Men kan du sluta svära eller?"
- "Vaddårå?"
- "Du svär ju hela tiden. Det låter inget bra, ok?"

Så, dagens ungdom klagar på vädret och på att övriga medlemmar av dagens ungdom svär. Vad blir då kvar till oss äldre? ;)

Hopp!

Förra veckan började jag träna igen efter att ha fått göra ett uppehåll i två, nästan tre, veckor pga förkylning och hosta. (Jag hostade en hel del och tycker mycket synd om Fisken som Skypade med mig dagligen och fick allt hostandet i sina hörlurar, men det hör till särbolivet, antar jag. :) Nu är jag alltså igång med träningen igen. Problemet är att jag har missat några Bodyjam-pass och inte hunnit lära mig de nya stegen. Det är knappast något världsproblem och dessutom något jag kan göra något åt. Tackvare det fantastiska Internet kan jag smygträna i köket. ;) Här har vi ett utmärkt exempel på hur det ska se ut imorgon. Sen blir det svåra snurrar och glidningar också. Skönt att se att det är nästan lika svårt i Thailand som det är här... :)

Ungdomlig, jag?

Några studenter ska förbättra en del av vår internwebb som ett litet projekt och ska därför intervjua oss som använder systemet. Jag hade tid så jag bokades in på en kort intervju idag på ett ställe där IT-studenterna brukar ha sina gruppmöten. När jag kom dit mötte jag en föreningskompis som med låtsad upprördhet hälsade med "Vad gör du här?!" (IT:arna skojar ofta om att det där är deras revir och att de inte vill se andra studenter där) och jag sa att det undrade jag också, men jag letade efter en grupp jag skulle träffa som inte dykt upp. "Ja, inte letar du efter mig iaf", tyckte han. En annan student undrade vilka jag skulle träffa och jag sa att jag skulle intervjuas av en studentgrupp kl 10. Då stelnar min föreningsbekant till. Han är på väg ut, men vänder sig om "Vänta nu, heter du ... i efternamn? Shit, då är det du som ska intervjuas av min grupp! Asså, förlåt, men vi ska ju prata med anställda och jag trodde inte att du jobbade här. Jag trodde att du pluggade nåt. Sorry, verkligen.". Jag tar det som en komplimang. :) (Värt att notera är att de var väldigt proffsiga och gjorde ett bra jobb. Lycka till med projektet nu!)


Kom an!

Om jag hör talas om något som verkar trevligt, men som jag överväger att låta bli att prova för att det "inte är jag" så ska jag prova ändå har jag bestämt mig för. Det känns ju dumt att avstå från något med enda skälet att det inte passar in i den bild jag själv eller andra har av mig. Sagt och gjort: jag testade boxningsinspirerad konditionsträning idag trots att det var något helt nytt för mig. Faktum är att jag gillade det. Jag kände mig precis som Neo i Matrix när han sitter i den där träningssimulatorn. På tal om det: alla jag känner som har tränat någon form av kampsport (vilket jag inte har) tycker att det är hysteriskt roligt när Neo efter några timmars träning i en datorsimulering utbrister "Jag kan Kung Fu!". Själv svalde jag illusionen: det är ju Neo. Klart han kan det! :) ...och själv kan jag nu klå upp min skugga om det skulle behövas. ;)

Dagens dagens!

Nä, vet ni vad, nu tar vi lite dagens! Det var länge sen. Dags att lista dagens...
Accessoar: Mitt handledsskydd -ett tjockt kardborreband som ger handleden stöd och gör att jag slipper musarm. Dessutom är det i samma färg som jag, men lite blekare vilket gör att jag ser solbränd ut. Plus i kanten för det! :)
Handlingskraft (inte dagens, men kvalar in ändå): Tydligen var det en kompis till mig (som bor i huset bredvid) som ringde störningsjouren i lördags och fick tyst på festen utanför. Det var visst han som sa till killen som slagborrade ett på natten också (det hade jag förträngt att nån gjorde). Min insats? Jag bloggade ju om det! Hallå?!
Huslighet: Tyck inte att jag är duktig som bakar bröd ibland. I stort sett alla datorkillar jag känner gör det och det har jag vant mig vid nu. Värre blev det när en av grabbarna i synthklubben berättade om sin nya, fräsiga matberedare idag. Eller värre är väl fel ord. Jag blev impad, men kände att min position som "någon av de husligaste i bekantskapskretsen" återigen blev hotad. ;) Sånt där är det minsann vuxenpoäng på! Bra vuxenpoäng dessutom. (Dåliga är såna som jag fick när jag behövde köpa ett dyrt vuxenbusskort för att jag är gammal.)
Väder: Härlig åska! En kilometer bort (tror jag) slog blixten ner. Knappt det ens. Mitt kontor skakade och det var sådär fantastiskt som åska är när man är inomhus i säkerhet.

Damen med påsarna

Ett mysterium är löst! Jag diskuterade härförleden med Fisken att det är underligt att han har så många påsar överallt hemma hos sig när jag alltid har slut på soppåsar. Jag drog slutsatsen att han shoppar mer än vad jag gör. Idag hälsade jag på hos datorföreningen med en matlåda i en kasse och fick en road kommentar från en av våra lokalgruppsmänniskor (hjältar!) "Du och dina påsar...". Jag förstod inte först, men tydligen har jag under åren haft för vana att ta dit min lunch i en påse, knyta ihop påsen till en liten boll och lämna den i ett skåp för att sedan glömma bort det hela. Nu hade de tydligen läget under kontroll, men när det var som värst var det tydligen få som vågade öppna det där skåpet av rädsla för påsfloden... Jag säger då det. ;)

Omelett!

Att vara ihop med en amatörfotograf (duktig sådan, enligt mig) har gjort att jag inte längre gör det stela fotoleendet när nån riktar en kamera mot mig. Det händer så ofta att jag lika gärna kan fortsätta med vad jag nu gjorde eftersom jag är van att bli fotograferad nästan hela tiden (förutom när vi är på ställen där det finns flygande måsar för då är de roligare motiv ;). Vad jag däremot har lagt mig till med är att le lite oftare och försöka se avslappnat cool ut (inte grimasera bara för att det är roligt och sådär). Jag tror att jag börjar få lite Hollywood-manér här. Just nu sitter Fisken med ett enormt teleobjektiv en knapp halvmeter från mig och förevigar mitt bloggande. Vad säger ni, ska jag vinka? :)

En smakfråga

Fisken tycker att det bara finns fyra grundsmaker: sött, surt, salt och beskt. Egentligen håller jag med honom, men enligt nån sorts expertis finns det en femte grundsmak, umami, som smakar lite som tomat ungefär. Den ska vara en slags svårdefinierad buljongaktig smak som fungerar som en smakförstärkare och finns i en massa saker som jag tycker är goda, t.ex. parmaskinka, parmesanost och misosoppa. Nu vet jag inte om jag vill godta umami som en grundsmak, den smakar ju inte så mycket i sig själv, men det finns två bra orsaker för mig att gilla den och att prata om den ofta. Dels finns den i miso och dels tycker Fisken att det är lite irriterande när jag hela tiden pratar om hur umami maten smakar. ;)

Tidigare inlägg Nyare inlägg