När jag växer upp

Last.fm vet vad jag gillar och rekommenderade "Fever Ray" - ett soloprojekt från sångerskan i The Knife. Ljudbilden känns igen med röstförvrängningen och de elektroniska ljuden, här uppblandade med trummor och annat som låter som hämtat från hela världens folkmusik. Fint är det. Recensenterna säger att det är svårt att förstå texterna, men det tycker jag inte. Däremot är det nog svårt att förstå dem på samma sätt som någon annan. Här kan ni se "When I grow up" och här kan ni läsa texten.


...och så kan ni lyssna på "If I had a heart" också.

Snälla!

Snälla, snälla, snälla, snälla! Snälla, låt henne vinna. Nu tittar vi på Melodifestivalen. :)

Peppa Fisken!

Nu har jag planerat något sedan i december, men inte berättat något för er. Känns som om det är dags. Om en dryg månad ska jag och Fisken på Tinitus-festivalen i Stockholm. (Med det namnet tar jag förstås med öronproppar. :) Så, åtta riktigt bra synthband uppträder och oj vad pepp jag är! Förlåt, Elisabeth! Jag vet att du inte gillar ordet pepp (förövrigt, visst kan det betyda både att vara positiv/laddad/redo och att vara negativ/sur/avig, jag menar det första), men nu är jag så taggad och laddad att det är det enda ordet som passar.

Vad som gäller nu är att se till att Fisken blir lika peppad även han. Han ser fram emot en trevlig weekend, men själva festivalen tycker jag allt att vi kan få honom att se fram emot lite mer. Han blev lite tveksam när han läste (de minst sagt kreativa) artistbeskrivningarna på hemsidan och påpekade att det rent vetenskapligt inte är rimligt att beskriva musik som "an overwhelming sonic assault". And One är han dock lite småsugen på att se så jag tror nog att han kommer att få det trevligt, det handlar bara om rätt inställning.

Kan ni hjälpa mig med det här? Gå in på hans blogg här och peppa honom! Om ni nu har varit på Tinitus tidigare år kan ni berätta hur kul det var, eller om ni gillar något av banden, tipsa om det. Annars går det lika bra att ge fina stockholmstips rent allmänt.

Såhär kan ett bra pepp se ut: "Hej Blaufish! Hörde att du och Kaprifol ska på Tinitus och att [bandnamn] ska spela. Det kommer att bli fantastiskt, speciellt om de kör [låtnamn]. Sedan är Stockholm en underbar turiststad där ni kan besöka [sevärdhet] och äta gott på [restaurang som Kaprifol tycker är lagom billig]. Ha så kul!" Han kommer nog att ana att jag ligger bakom, men vid det laget är han redan pepp. Lurigt, va? ;)

Det är säckpipor med också!

Statistiskt sett skulle en person som står med ena foten i en frysbox och den ena i en ugn ha det i genomsnitt ganska skönt, det vet ni ju. Nu har vetenskapen gett oss världens bästa låt baserat på vad människor tycker om när det gäller musik. De element som folk gillar mest har satts ihop till något som det känns som om man har hört förut (och det måste ha varit på 80-talet). Tack till Busk som tipsade om vedervärdigheten här. Själv tycker jag att världens sämsta låt (även den baserad på statistik) har allt: harpa, datorspelssyntar, mycket bastuba och såna där härliga körer. (Nu har jag inte ens nämnt operarappen och hästhovsklappret, håll utkik efter det! :) (Uppdatering: Mer info om den senare låten finns här. Usch, nu börjar huvudvärken sätta in, men det är ju samtidigt så bra... Kan inte sluta lyssna. ;)

Lördagskvällen

Oj, det var roligt igår. :) Det brukar det iofs alltid vara, men det var fint att allt flöt på bra med arrangemanget trots att de mer rutinerade arrangörerna inte kunde vara med just den här kvällen. Allt löste sig ändå: folk hade roligt,  vi fick igång rökmaskinen och hade inga större problem med skivspelarna. Idag ska jag försöka tvätta lite, jobba lite med en hemtenta och sen är jag bortbjuden på fika. Känns som att jag behöver det för att piggna till. Vi kan väl ta och lista gårdagskvällens...

Hoppsan: Efter att ha haft all tid i världen inser jag plötsligt att jag måste springa till bussen för att hinna ner på stan i tid. Jag har 20 minuter på mig och jag är inte klädd eller sminkad. Skivor och allt jag ska ha med mig är dock fixat, men hey, man kan ju inte gå ut och se ut hursomhelst. Jag lyckas kleta mascara i ansiktet, trassla till en stackars slips och skaka om min Joltcola så att den blir högst obehaglig att dricka. ...men allt ordnar sig.
Oanvända: Öronproppar (opraktiskt under hörlurar) och skavsårsplåster (omöjligt utanpå strumpbyxor).
Lyx: Dela taxi på vägen hem. Tack för att ni klämde in mig!
Varmaste: Mjukisbyxorna! Helt underbart att få dra på sig dem när kvällen var över. Jag var den enda som inte frös.
Låtönskning: "Har ni
Ma Baker?" Istället för att fräsa något om att "du kan glömma 70-talsdisco ikväll" så sa jag att "kanske nästa gång", för det är ju en grym låt, det måste jag säga. Kanske i ett annat sammanhang dock. :)
Överskattade: Seriösa låtlistor. Ärligt talat, jag har gjort min sista. Efter att våra duktiga gäst-DJ:s (tack för en fin insats!) fått lite extra tid slutade det med att jag spelade vid två istället för vid elva och tro mig, det är stor skillnad på vad man kan spela vid vilken tid på dygnet. "Under my control" är perfekt tidigt på kvällen, men när klockan närmar sig tre är det inte en människa som har kontroll över någonting alls så då kör man And One så att folk får dansa. ;)
Hemmabygge: Vad är det där för lyxig blixtdämpare du har? frågar jag festfotografen (som fick mig att se bra ut på bild, yes!). Svaret blir: det är en russinburk med tändstickor och gummisnoddar på. Det ni!
Tack alla som dök upp! Vi ses nästa gång! :)

Äre fest eller?

Långt borta är den tid då man bara hade med sig plobinen (plånbok - nycklar - mobil) ut. Här har vi då låtlistor, skivor, färdkost (på ditvägen), mjukisbyxor (på hemvägen), skavsårsplåster, öronproppar, papper och grejer... tejpen får jag inte glömma. Ja, lyllos er som slipper släpa med er dessa konstiga ting ut i lördagsnatten, men roligt ska jag ha. Till er som läser min blogg och uppenbarligen känner igen mig IRL också och som säkert får intrycket av att jag är lite snorkig som inte hälsar, kom fram och presentera er ikväll så att jag kan mappa era nätjag till era riktiga jag. :) Vi ses!

Jag har gjort hårinpackning också. Jag är så redo som jag kan bli.

Barbie girl, yrvaken

Pigg och fräsch vet ni, det är vad jag är idag. Hjälpligt iaf. :) Det är dags för lite hurtshopping (jag ska vara smakråd) så jag ska alldeles strax sticka ner på stan. Igår var det ett väldigt hålligång, men "Det blir inte så sent, bandet ska spela tidigt" har väl aldrig varit ett sant uttalande. Inte för att jag trodde på allvar att de skulle börja vid åtta-nio-tiden, men det blev betydligt senare än förväntat och jag valde att se enbart halva konserten så att jag skulle hinna med sista nattbussen hem. Lite synd, för de var verkligen bra, men man måste ju komma hem också... och så har jag en ypperlig anledning att höra dem spela en gång till. ;) Förövrigt, en parentes: det här är inte min idé, men visst vore det sjukt bra med en matinéklubb som slutade vid 21 eller så? Då kan man ta två utekvällar på samma kväll eller så kan man komma hem jättetidigt. Oslagbart! Varför har ingen kommit på det innan?

Sen var det ju det där med musiken på själva klubben... Det var som sagt nåt eurotechnoaktigt som gällde på dansgolvet och jag var tveksam först, men hur härligt är det inte att återuppleva sitt glada 90-tal igen? Alla verkade gilla det, även de som bara dansar till Das Ich i vanliga fall. Det är slutligen bevisat att ingen kan motstå att sjunga med i "Barbie girl". *fniss* Hursomhelst, det var en trevlig kväll och mina små dilemman angående klädsel löste sig. Det var en mycket fri klädkod och jag försökte se lite 90-tal ut och bar flera färger på samma gång. Färg! Det ni. ;) (Och ja, jag kändes igen utan att behöva utbrista "Vet ni vem jag är?!" på storslaget divamanér, även om det hade varit roligt.)

Premiär!

Knappt har jag hunnit lägga rapporterna på hyllan och släpat hem kontorsväxterna förrän det är dags för det allra första jag ska göra på min julsemester, nämligen gå på synthklubb... inte bara gå, utan även vara med och fixa lite av själva arrangemanget. Här har varit lite av ett kaos av låtlistor, blått nagellack och fibervax (otrolig hårprodukt, nästan som gaffatejp på burk). Så, nu kan jag faktiskt vila lite innan jag ger mig iväg. Kvällens plan ser ut som följande: För att dölja att jag aldrig har mixat musik förut tänker jag bara spela odansant industrimangel så att ingen hör någon skillnad. Ofunkar mina skivor så lånar jag någon annans och kör "Call the ships to port" på repeat hela kvällen, för det kommer alla att gilla (det här var, tro det eller ej, inte min egen idé :). Är det CD-spelarna som strular så känner jag faktiskt en person som har spelat rytminstrument i ett proggband... ;) För att citera någon väldigt klok: Antingen blir det bra eller så blir det en upplevelse. Ha en fin kväll, ni också!

Spotify!

Jag vet inte hur het musiktjänsten Spotify är just nu, men det var ett väldigt prat om den i höstas i alla fall och sedan några månader tillbaka är det inte bara betatestarna som kan använda den utan alla som har fått en inbjudan från någon som redan är användare (eller från kvällspressen som hade något jippo och skänkte bort massvis med inbjudningar för den goda sakens skull). Hursomhelst, någon bjöd in mig (Tack-tack-tack! Känner mig som en kändis! ;) och jag ska sprida det hela vidare till mina nära och kära när och om jag också får börja skicka inbjudningar (håll ut!).

Så, vad är det här för nåt då? Man laddar hem ett program, söker på en låt eller artist och kan sedan lyssna - helt lagligt - på musiken som strömmande media i programmet. Du kan alltså inte ladda ner det du lyssnar på, men du kan lyssna hur mycket du vill. Med reklamversionen av programmet får du höra lite reklam då och då, men det kan man leva med. Utbudet då? Jo, jag blev faktiskt imponerad. Allt jag gillar har de förstås inte, men överraskande mycket, även lite mer udda saker. Tummen upp!

Hur länge sedan

How long

since you found yourself


staring at an endless sky

Lyssna på "Endless Skies" med VNV Nation
här. Läs den fina texten också.
Jag brukar lyssna på den när det är mycket att göra och det hjälper varje gång. :)

Cellorock dessutom

Stoppa pressarna, min musiksmak är inte vad den har varit! Det började med att jag kollade upp cellorockbandet Rasputina lite närmare eftersom last.fm brukar påstå att jag borde gilla dem, och last.fm har loggat 21790 musiklyssningar från min sida så de borde sannerligen veta. Så, jag valde webbradiostationen med Rasputinas liknande artister och en massa bra dök upp... sen var jag fast där. Det här innebär förstås inte att jag kommer att ge upp varje sig Vivaldi eller VNV Nation, jag bara breddar mig lite. :) Så, några bra tips: Matson Jones (för att det låter så snyggt med stråkarna och basen),  Amanda Palmer (för texterna), Emilie Autumn (för det teatrala) och Johnette Napolitani (för hennes sätt att sjunga). (Allt ovanstående är förövrigt överdrivet, vräkigt och lite för mycket i sitt uttryck, men så är det med mycket av det som jag gillar. ;)

Seriöst, hur kunde det här gå till? (Taggmoln härifrån.)

Det minsta

Det minsta man kan begära är väl ändå fungerande hörlurar? Jag har fyra par hörlurar i mitt arbetsrum: ett par helt trasiga, ett par som glappar och två par som det brusar i. Det enda val jag har är att lyssna på svår experimentell musik som ändå ska låta lite brusigt. Vad gör man inte? Det som driver mig framåt är kaffe och musik, nu är det bevisat. :)

Industrisemester - så som det var

Jag måste ju berätta om själva anledningen till att jag och Fisken åkte söderut under sommaren. Köpenhamn blev på något sätt huvudnumret, men det var från början inte meningen. Den egentliga anledningen var att jag ville uppleva en vettig konsert nu när man har tid, råd och resmöjligheter. Detta utan att behöva klafsa runt i lera eller åka till Tyskland (men det ska vi också göra, nån annan gång). Så, vi planerade vår semester så att vi skulle befinna oss i Malmö dagen då Industrisemester gick av stapeln. Den stora dagen stod vi på Malmö station och spanade efter konsertlokalen som skulle ligga bara några hundra meter från stationen. Jag tänkte mig ett skånskt Ullevi ungefär och undrade i mitt stilla sinne varför det inte var fullt med svartklädda personer på stationen. Eftersom det låg en turistbyrå mycket nära smet vi in där och frågade efter Institutet och fick en mycket förvånad min tillbaka. I efterhand har jag förstått att det inte är själva lokalen som heter så, utan att det snarare är namnet på ett teatersällskap som håller till där, men jag är inte riktigt på det klara med hur det är. Det var inte den unge mannen på turistbyrån heller. Efter att han fått adressen lyckades han peka oss till rätt ställe. (Tack för hjälpen, vi hade varit helt vilse annars. :) När vi kom dit möttes vi av en svart port. Ingen skylt, inga affischer, inget namn på stället. Ingenting. Det var den mest anonyma dörr jag någonsin hade sett. Var det här verkligen rätt plats? Det var kanske här jag borde ha stannat upp och insett att en endagsfestival med de största namnen inom tung s.k. industriell elektronisk musik, på gränsen till vitt brus, ändå är något ganska smalt. Det fyller inte en arena, eller ens en sal, men det kan fylla en liten mysig konsertlokal och låta publiken vara nära artisterna och verkligen få uppleva det hela och det är minst lika bra om inte bättre. Arrangörerna hade gjort ett utmärkt jobb i bästa gör-det-själv-anda. I taket hängde tyg på vilket det projicerades gamla fotografier. På en innergård utanför själva konsertlokalen fanns möjlighet till sojakorv, några lokala designers sålde sina kreationer och det vajade vimplar i vinden. I ett hörn hade ett vardagsrum i 30-40-talsstil arrangerats och ett flertal besökare hade klätt sig så att de passade in utmärkt just i det hörnet. På det stora hela fanns det många uppklädda människor på plats. Alltid roligt med folk som gör sig lite extra kalasfina. Fisken var lite orolig för att han skulle se för vardaglig ut, men han såg förstås strålande ut som alltid. :) (Just nu hör Fisken av sig och meddelar att han har skrivit ett blogginlägg om Industrisemester. Är vi synkade, eller vad?)

Hur var banden då, det är väl den stora frågan? Var det nåt bra, eller? Såklart! Down in June var mest lättlyssnade och definitivt ett band jag vill höra mer av. Det var bra att de fick spela först och värma upp publiken lite. Sedan var det dags för mer industriella tongångar... och jag menar det. Nyligen hade jag åhört en föreläsning om Boxholms bruk och Bocksholm bjöd på samma sak, fast utan ord. I bakgrunden rullade ett informativt bildspel och instrumenten som användes för att illustrera stålverk och sågverk var bland annat skiftnycklar och stora metallplattor. Även den berömda Boxholmsosten fick vara med på ett hörn. (Den avnjöts senare på kvällen som tillbehör till den vegetariska korven. :) Sedan blev det Cement. Jag tycker att han bjöd på något av det bästa under kvällen, men lika magiskt som på SAMA 2007 kunde det knappast bli, något sådant är inte lätt att upprepa. Det var i alla fall nära. Det sista uppträdandet vi såg var Deutsch Nepal som bjöd på en svårbeskrivbar upplevelse. Det är bäst att ni lyssnar här istället. Det tycker jag verkligen att ni ska göra för det är väldigt bra. Sista bandet, Coph Nia får vi se en annan gång. Vi var rejält trötta efter tiden i Köpenhamn och även om det hade varit kul att stanna hela natten så kändes det viktigare att eskortera min favoritperson hem till vandrarhemmet så att han fick sova ut. Då det var ett göteborgsband vi missade antar jag att chansen att se dem återkommer.

Sammanfattningsvis: Så här gulliga små tillställningar borde det finnas många, många fler av! Det var fint att få se den lite mer svårsmälta industisynthen (med ost och allt) få utrymme och uppmärksamhet. Mer sånt! Tack Malmö, för en mycket speciell dag.

Planer

Nu är det spikat att vi ska till Malmö på Industrisemester om några veckor. För den rätta festivalkänslan planerar vi att tillbringa ett par dagar i Danmark innan så att vi blir solbrända, dammiga och lagom sunkiga. ;) Vad vi vet om Köpenhamn är att det finns en botanisk trädgård där... och i Malmö finns det tydligen falafel. Allt pekar på att det kan bli trevligt. :)

Förövrigt... är boken "Städa!" farlig. Den har fått mig att vilja knäskura golven med såpa. Jag försöker verkligen låta bli. ;)

Industrisemester

Studenterna stack i juni, nu är de enda som är kvar några forskare i tofflor, utbytesstudenter som har mer än 8 timmars flygresa hem-hem och därför översomrar (jfr: övervintrar) tills nästa termin börjar... och så är det jag. Nu efter midsommar är det tommare än vanligt: inga fruktkorgar i fikarummet och nedsläckt i korridorerna så att man får treva sig fram. Det verkar uppmuntras till kollektiv industrisemester vilket det också ska bli för min och mina kollegors del om några veckor. Jag måste säga att det är fint att ha semester för en gång skull. Som student var man friare än som anställd, men samtidigt inte alls. Sommarlov och helger gick åt till plugg och extrajobb snarare än till att verkligen semestra fullt ut. Lever man på studiebidrag kanske inte toksemester och långresor är det bästa alternativet heller...

Men, nu är jag alltså vuxen och har fritid på min lediga tid. Lyx! Vad gör man då? Jag har många vilda planer som att eh... bada, äta glass och... nä, men det är ju skönt att bara ta det lugnt. Vad jag faktiskt har planerat är att gå på bra konserter nu när jag har möjlighet. Problemet torde vara min utstuderade smak: inte särskilt många av mina favoriter spelar i Sverige. Några dyker iofs upp i Arvika, men jag är ganska säker på att jag inte är en festivalmänniska. Efterforskningar har lett mig till att förstå att festivallivet handlar om lera, festande och stök: typ som att bo i mitt studentområde fast mer koncentrerat och med yngre grannar. ;) Det optimala för mig, har jag kommit fram till, är endagsgalor som inte kräver övernattning (helst: som går av stapeln där jag bor). Numera nedlagda SAMA var perfekt och jag är glad att jag kom iväg dit ifjol. Årets motsvarighet verkar ha varit när Grendel, Covenant och en del andra av mina "idoler" spelade i Stockholm i maj. Tyvärr hade jag ingen aaaning om detta evenemang - hur jag nu kunnat missa det - och var ärligt talat en smula bitter. Nu lusläser jag musiknyheter för att ha koll och gissa då vad jag snubblade över: möjligheten att ha en trevlig
industisemester (i dess sanna mening) i slutet av juli. Nu är det väl egentligen bara Cement som jag har koll på, men de andra banden verkar också intressanta. Malmö är dock inte helt nästgårds, men... ni mina kloka läsare får komma med goda råd här! (Vad gör man egentligen i Malmö? Vet någon hur det är där? Tipsa!)

Ska Kaprifol gå och höra Cement med flera under sensommaren? Lösningsförslag:
  1. Yay, roadtrip! Ta med egen lera för den rätta stämningen!
  2. Nä, du är ingen industrimänniska. Invänta nästa års synthpopjippo istället och be nån påminna dig så att du inte missar.
  3. Bara om du kan få visumet och vaccinet i tid. Glöm inte den skånska ordboken! ;)

Cement!

Hemma från Göteborg nu och av en slump hittade jag något fint på MySpace. Känsliga lyssnare varnas, men för er som jag har tipsat om Cement och som vill höra hur det låter så går det bra att provlyssna här. Värt att påpeka är att det är betydligt mäktigare live, men man får lite känslan för vad det går ut på iaf.

O julisi!

Jag måste visa er något fint: Belgiens bidrag i schlagerfestivalen. Tyvärr åkte de ut i första semifinalen, men ni kan se dem här. Titta! Klänningen, håret, det påhittade språket... och så kan man gå och sjunga på den hela dagen tills någon tröttnar. Vad gäller själva språket så tycker jag att det är roligt att det har gjort sig ett eget, dock har jag fått höra ett vettigt motargument: det är ju ingen match att skriva en text på ett språk man själv har konstruerat. Det blir för lätt. :) Hursomhelst, upplev! (Och kolla in tavlorna i bakgrunden.)

Tänk dig

Idag har jag lärt mig att bevisa Cauchy-Schwarz olikhet och därefter repeterade jag krypto. Dessutom har jag återupptäckt min hemliga superhjälteegenskap: Jag kan - utan att titta på pappret jag skriver på - skriva av det som föreläsaren skriver på tavlan och det blir rakt och fint. Det är helt säkert en sådan förmåga som är efterfrågad. Det borde den vara. :) Jag kom plötsligt att tänka på en textrad "Imagine all you have, All your potential just laid out there before you". Det är taget ur sitt sammanhang, men alla har någon liten grej de är bra på, det gäller att hitta sin. Sedan var jag förstås tvungen att lyssna på "I, parasite", som ligger bakom textraden, bara för att se om de är lika bra som jag tyckte att de varför fem år sedan. (Jodå, det är de. :). Det är förövrigt en märklig historia bakom hur jag upptäckte dem. En nätkompis tyckte att du som gillar synth (jag hade just börjat lyssna på Alphaville, det var på den nivån) borde gilla det här. Det var förstås ett skämt - steget mellan synthpop och s.k. dark electro är ett ganska stort steg att ta. Meningen var att jag skulle bli förskräckt, men det gick snett och jag tyckte om det jag hörde. Så fel det kan gå. :) (Och växten nedan? Den växte fram mellan Cauchy-Schwarz och triangelolikheten. Sedan fixade jag till den lite.)

image284

Smak-script

Om du tycker att dina vänner inte förstår dig och din musiksmak så finns det nu ett ypperligt sätt att ta reda på varför. Jag hittade en sida med ett antal trevliga script som genererar diagram utifrån last.fm-profiler. Bland annat kan man jämföra sin egen musiksmak med någon annans och se likheter och skillnader. Väldigt underhållande, måste jag säga. :)

Blandat klientel

Jag sitter och räknar algebra och ska sedan fixa några systemskisser till imorgon. Jag orkar inte vara överdrivet flitig idag med tanke på hur sent det blev igår, men vissa saker är det lite bråttom med.

Igår alltså. Först trodde jag att det var fel klubb vi kommit till. :) Om det nu var mingelbilder i lokaltidningen eller att ordet "electronika" använts på affischerna denna gång vet jag inte, men hursomhelst var det väldigt många nya ansikten på plats. Där fanns ett åldersblandat sällskap som verkade ta en efter-släktfesten-drink, där fanns indiepoptjejer i blommig klänning, kostymsnubbar, ett par som var riktigt skickliga på pardans och i ett undanskymt hörn satt ett gäng som såg väldigt "after work" ut, detta på en lördag. Mycket riktigt spelades det överlag mer lättlyssnad populärmusik denna kväll än vanligt och det uppskattades av de nytillkomna. En tjej i turkost virvlade förbi och ropade till sina vänner att det var "Skitkul!".

När jag börjat vänja mig vid folkinvasionen och musiken slog det mig plötsligt att för fem år sedan var jag tjejen i turkost, hostade åt rökmaskinsröken och önskade synthpop (oftast Welle:Erdball - "Monoton und Minimal"). Så vad hände igår, jo det spelades faktiskt en W:E-låt. Bättre sent än aldrig får man väl säga. ;) Välkomna, nyingar! Nästa gång vill jag se "after work"-gänget på dansgolvet också!

Tidigare inlägg Nyare inlägg