Kaprifol

Jag är såklart väldigt hedrad över att ha fått testa och glad över att en snäll kompis gav mig sin sista inbjudan istället för att tjäna storkovan på Ebay (fast kanske är hajpen över nu, det har ju gått några veckor). Att betatesta saker är alltid roligt, om inte annat för att kunna säga till de som är helt uppåt för att de använder det senaste att "Pfft... Det där körde jag ifjol, men jag har gått vidare nu". Som det förklaras i den träffsäkra serien "Stockholmsnatt" är det som gäller inte att vara först med att börja med "det senaste", utan att vara först med att sluta med det.

Google Wave har jag alltså fått testa och som alltid när det gäller nya Google-tjänster ser det snyggt och rent ut, väldigt webb 2.0 på ett tilltalande sätt. Det är förstås en beta-version, men av det som går att se och använda är allting  tekniskt oklanderligt gjort, såklart. Hur allt funkar kan ni se här. Att det är fantastiskt, verkar folk vara eniga om. Vad det egentligen är, är väl en fråga i sig. Jag ser det som en tjänst där all social interaktion samlas på samma ställe så att gränserna mellan chatt, wiki, blogg, mail och allmänt kvittrande suddas ut. Istället samlas kommunikation i trådar som kallas "waves" till vilka folk kan bjudas in. Praktiskt naturligtvis, särskilt som allt sparas så att det går att gå tillbaka och se vad som hänt tidigare. Om mina vänner diskuterar något och kommer på senare att jag också bör vara med är det bara att bjuda in mig så kan jag spola tillbaka och se vad som har hänt. Men vad händer om någon sagt något ofördelaktigt om någon i tråden utan att veta att den personen skulle bli inbjuden i ett senare skede?

Det här har jag sett hända i ett konferenssystem från tidigt 90-tal (jag minns inte vilka som var inblandade, men det är nog preskriberat nu i vilket fall som helst):
X: Vad jobbigt att göra A.
Y: Jo, jag vet, men vi låter Z göra allt jobbet. *bjuder in Z*
X: Hej, Z, vi tänkte att du skulle göra A.
Z: Jotack, jag vet.
Stämningen blev inte dålig efteråt, men jag antar att både X och Y tänker sig för i framtiden. ;)

Vill man ha kvar allting? Är det inte väldigt pinsamt att läsa gamla chattkonversationer, det sägs ju så mycket dumt?

Att folk beter sig som galna gnuer och gör vadsomhelst för att få testa Wave är begripligt på sitt sätt, det ligger i tiden. Att de riktiga "gnuerna", öppen källkods-folket är överlyckliga hade jag först svårare att förstå. Jo, projektet är open source vilket förstås är hedervärt. Sådan uppmuntrar jag till fullo. Däremot brukar de mest engagerade av de som vill att kod ska vara fri även (men inte alltid) vara djupt engagerade i informationspolitik och privacyfrågor. Att dessa människor är helt förtjusta (alla är det inte) i tjänster där en s.k. pålitlig tredjepart samlar allt hos sig och loggar allt som sägs är både roligt och mänskligt, men om Microsoft Live är av ondo varför är allt från Google av godo? För att det är snyggt och fungerar? Jag använder själv en mängd av deras tjänster och är mycket nöjd med det, men jag är å andra sidan inte den som funderar nämnvärt över om någon loggar mig.

Om någon entusiast vill "wavea" med mig så vore det roligt och kanske skulle det övertyga mig mer om nyttan och meningen med det hela. Om någon vill berätta för mig vad det är med de galna gnuerna och deras förkärlek för nya applikationer som sparar deras liv på fil så är det också välkommet. Det är uppskattat att ni rättar mig om jag har fel i något. Tystnad tar jag som ett rungande "Vad rätt du har, Kaprifol!" ;)