Kaprifol

Jag ser Vasaloppet på TV, för det gjorde jag alltid som barn. Nu känns det mest som ett bra sätt att stiga upp, för ser man hurtbullarna där åka skidor och dricka blåbärssoppa blir det svårt att tycka att det är jobbigt att gå upp och göra kaffe. Man får lite distans helt enkelt. När jag var barn var det snarare så att jag tyckte att det var roligt att tänka på hur det skulle bli när jag själv åkte Vasaloppet. Det var lika självklart som att fundera över vilken musik jag skulle spela som sommarpratare (det tänkte jag vänta med tills jag upplevt tillräckligt för att fylla ett program) och om jag skulle ha hårfläkt eller inte i Melodifestivalen. Några år senare insåg jag att alla människor inte gör allt det där per automatik. Det ingår inte i ett standardliv, så att säga. Ändå tänker jag ibland att det är rätt sant det som står på en skylt i den närbelägna bokhandeln: "Det är aldrig för sent att bli vad du kunde ha blivit". Det gäller bara att ligga i. :)