Kaprifol

Nu är jag tillbaka i min lya igen. Resan gick bra, inga mobilfjortisar på tåget. Däremot satt där en tjej med en enorm schäferhund vid sina fötter. Det var ett ståtligt djur, ljust i färgteckningen och så stort att det nådde mig till magen när jag stod upp, till strupen om jag vågade sitta. Jag är inte hundrädd, men min första tanke när jag såg den var att den svenska vargstammen är större än man kan tro. Nu föll det sig så att matte behövde smita iväg en stund och det där var inte den typen av hund man tog med sig till Bistron, än mindre lät vänta utanför toaletten. Alltså behövdes en person i vagnen som hundvakt, vem som helst som såg lagom pålitlig ut och inte kunde säga nej... och så fick jag och Vargen vakta varandra tills dess matte kom tillbaka. Vi klarade det bra. :) Kanske borde jag skaffa vovve, men ska det bli en sån där så behöver jag en väldigt stor handväska att bära den i...