Kaprifol

Min inspirationskälla nummer ett är gräsankorna som bor i plaskdammen nära uni. När jag ska göra något komplicerat besöker jag dem först. Dels är frisk luft bra för tankeverksamheten och dels visar de med sin blotta existens att inget är omöjligt, dessa märkliga fåglar. I dammen fanns från början tama ankor och vita gäss samt en del ditflugna gräsänder. Nu finns där gräsankor. De är är hybrider, tre gånger så stora som gräsänderna men med samma färgteckning. De är baktunga och vaggande och de håller aldrig tyst utan kvackar konstant åt varandra och för sig själva. Min mobilkamera gör dem inte riktigt rättvisa, men här har vi dem. Till vänster har vi jämförelseobjekten: Den lilla är en gräsand och den stora är en fågel i gräsankestorlek. Jag får gå förbi biokemiska och kolla vad de sysslar med där egentligen. ;)