Kaprifol

Genom åren har jag sett en hel del personligt inredda kontor. Det finns personer på universitetet som det är värt att göra sig ett ärende till bara för att få nöjet att besöka deras arbetsrum. Vi pratar om tre kategorier här:

• Papperssamlarna som tycker att det papperslösa kontoret inte alls är deras grej
• Teknikerna som har sina arbetsrum fulla med tekniska prylar varav en tredjedel tillhör jobbet, en tredjedel är privata och resten bara har hamnat där av nån anledning
• De familjära som har prydnadssaker, tavlor, växter och foton på hela tjocka släkten i sitt rum

Dessa är extremfall, de flesta har det lite halvstökigt med papper, pärmar och prydnadssaker, men ändå så pass ordnat att de hittar det de behöver. Sen finns det en sista grupp, den i mitt tycke läskigaste: de med tomma skrivbord. Tänk er själva: det finns inga eller mycket få personliga tillhörigheter i rummet. Där hänger en affisch, i bokhyllan ligger några teknikprylar och en bunt med avhandlingar. Det står pärmar på en hylla, men de är tomma. Skrivbordet är helt kalt. Det skulle gå att ha finmiddag för tio personer där, så stort och tomt är det. Jag har bara sett ett sånt här rum. Man kan ursäkta sig med att den som sitter här är ny, men hon har ändå suttit här i åtta månader (varav en som anställd). Det enda avslöjande är två smarta kort. JCOP21ID. Det är mitt rum. Jag måste ha lite växter här, eller nåt sånt. Jag känner mig som den läskiga typen i en skräckfilm som det är nu. ;)