Kaprifol

Jag sätter mig in i ett verktyg som jag ska använda tillsammans med modelleringsverktyget jag bygger. Det här verktyget jag sätter mig in i är ett exjobb, ett mycket bra sådant ska tilläggas. Verktyget är jättesnyggt rent grafiskt och det finns en uppsjö med specar och manualer till det. Jag blir impad och känner att jag och mitt exjobb ligger lite i lä, men sen tänker jag: "Kan den där grejen kommunicera med ett litet plastkort? Nej. Kan den med en enkel modifiering förvandlas till en sniffer? Nej, inte det heller. Kan den skrämma en teknolog så till den milda grad att teknologen börjar använda Internet Explorer? Nä, jag trodde väl det." ...och så känner jag och mitt exjobb oss lite coola igen. ;)

Idag vet ni...

• Botar jag min musarm genom att använda vänster hand. Allt jag gör blir oprecist.
• Vill jag be matematiska institutionen att sluta skicka ut reklam för överkurser till mig. Låt mig vara, skicka sånt till matematikstudenterna istället, snälla. Jag blir ledsen i ögat av sånt där. ;(
• Ska jag skriva en spec över hur jag ska kombinera mitt eget verktyg med det jag läser om. Antagligen är det för att de ska kunna stoppa mig i tid så att jag inte gör nåt riktigt konstigt. ;)