Kaprifol

Nu är jag åter i mitt lilla hem. Jag tycker om att resa och iaktta folk på tåget och bussen. Första biten av resan satt jag vid en mamma och hennes två små döttrar i mellanstadieåldern. De gjorde läxor och var rena undren av studiediciplin så jag var tvungen att plugga jag också för att det inte skulle se illa ut. Den ena flickan skulle räkna ut ett tal där hon visste omkretsen på en hundgård och skulle bestämma lämpliga längder på sidorna, två av en längd och två av en annan. Samtidigt satt jag där med min talteori och övade på diofantiska ekvationer, d.v.s. i stort sett samma sak (fast med mer abstrakta hundgårdar). Lite lustigt, men så gick ju både jag och flickan i femman. Jag i femman på universitetet, hon i femman som vi-i-femman, men ändå. :)

Vad jag inte förstår... är varför ynglingar på pendeltåget har noll respekt för äldre (alltså för mig) och tycker att deras väskor ska få sitta när hederligt folk får stå. Ställ er i skamvrån och skäms! ;(