Kaprifol

Jag tycker att det skulle vara väldigt roligt om min kontorsdator - utan att någon mjukvara installerades om - övertogs av någon blyg doktorand som inte riktigt törs klaga. Webbläsaren är nämligen inte av denna värld: den har störande pluppar och grejer över allt och den säger fula ord ibland (riktigt fula ord som "Apa!" och "Blä!"). Vad den däremot gör nu är att den sparar sådant som användaren matar in i formulär efter att man trycker på en knapp i verktygsfältet (en fin grön knapp som ser klickvänlig ut). Förut hade jag lagrat förifyllda värden (samt fyllt tomma formulär med sådant som fanns lagrat på kortet), men nu kan alltså användaren få fylla i namn och lösen alldeles själv och sedan trycka på knappen för att lagra. Jag hade ett irriterande problem som handlade om att jag inte kunde komma åt formulärdatat utan att ladda om sidan och när man laddar om en sida försvinner som bekant ifyllda lösenord. Jag löste det genom att spara undan sidan i en variabel varje gång en ny sida laddas så har jag tillgång till den sen när användaren har fyllt i sina uppgifter, trycker på knappen och vill spara det ifyllda till kortet.

*Nu tittade jag bort från bloggen och ner i koden igen och fastnade där i en timma eller så*

Mitt duktiga lilla system har lärt sig massor nu! Jag går in på en sida med ett inloggningsformulär på, fyller i "Namn: Apan",  "Lösen: Grisen" och surfar runt lite på andra sidor. När jag kommer tillbaka så kommer kortet ihåg Apan och Grisen år mig.