Kaprifol

Idag cyklade jag till uni med ett litet leende på läpparna trots kylan. Lyssnade på And One och deras härligt skruvade texter som jag har många roliga minnen till. "Panzermensch" på första synthfesten (jag gjorde en modemiss och kom i något turkosblommigt). Dansgolvet var fullt, röjet var totalt och sensmoralen i låten: människor blir allt mer lika maskiner och glömmer att tänka och känna. Så sant.

Nu har jag varit gäststudent på en föreläsning om mobila trådlösa nät tillsammans med mina fyra kurskompisar på den tvärvetenskapliga kursen. Antar at vi ska göra nån sorts användarstudier på trådlöst. Spännande hursomhelst. Kul att få teknisk tyngd i en i övrigt mjuk och fluffig kurs.

Ikväll vore det skönt att slappa med en film. Tänkte se "Firewall" trots att den beskyllts för att vara icke-trovärdig så det förslår. Jag vet att de använder Ethereal i öppningsscenen iaf, och det är ju en liten tröst att se ett analysverktyg som faktiskt finns. Annars är den mest trovärdiga datafilm jag sett (håll i er nu) "Matrix Reloaded". En liten scen utan 3D-effekter och bjäfs. Bara Trinity och hennes terminalfönster.

Förmiddagens...
Den-gillar-inte-mig: Kaffeautomaten. Igen! Denna gång ofunkade sensorn. *suck*
Gladaste: Forskaren tre kontor bort som möttes av en stor blomsterkvast utanför dörren. "Flowers? For me?!"... och så ett stort leende.
Gulligaste nät: Piconet! En massa små blåtandsadaptrar (såan som finns i lite nyare mobiler) som pratar med varandra.
Tack: Ni som röjde i datorklubbens rum så att städpersonalen kunde bona golvet.
Smartaste: Fruktskål på skrivbordet. Jag ska aldrig mer knapra sockerbitar!
Oh-no: Lacket flagar! Removern är slut! Oh no!