Rapport från ovädret
Det stormar utanför min längenhet. Jag bor i en påbyggnadsetta med flera stora fönster och just nu känns det som om hela påbyggnaden ska blåsa bort från huset. Så dramatiskt lär det knappast bli, men känslan av att nästan, men bara nästan vara mitt i något spännande, värt att rapportera ifrån gjorde att jag bestämde mig för att starta en blogg. En dålig ursäkt måhända och skämmas får jag. Jag som skulle spara mitt liv till mina memoarer. Inte bli en av alla bloggare ute på nätet. Jag hade ett ezine som tonåring, det kunde ha fått räcka så. Nu blev det dock annorlunda, kanske var det ovädrets fel.
Jag har alltid tyckt om att synas och att föra fram mina åsikter, precis som resten av världen nuförtiden, vad det verkar. Nätet bubblar av folks privatliv, nu även mitt. Nej, ni kommer inte att få något skvaller. Inga privata detaljer, inga foton från mitt kylskåp. Inga skandaler om det nu skulle dyka upp några sådana i mitt liv. Istället vill jag berätta om hur det är att vara ung tjej på en teknisk högskola. Hur det är att vara en av några få procent tjejer som pluggar på en datateknisk utbildning och hur det är att vara ordförande i en datorförening (attans, nu vet ni vem jag är). Hur det är? Roligt varje gång någon underskattar mina kunskaper, roligare när de försöker förklara sig efteråt.
Detta kommer att bli en dagbok om mina intressen (konst, kultur och datasäkerhet) och om min vardag fylld av studier, det nyss påbörjade examensarbetet, studentliv och diverse märkliga ströjobb.
Så, nu ska jag sluta tentaflykta och plugga till min tisdagstenta istället. Vi hörs. Over and out från ovädrets mitt. Er reporter som befinner sig i händelsernas centrum lovar att hålla kontakten.
Jag har alltid tyckt om att synas och att föra fram mina åsikter, precis som resten av världen nuförtiden, vad det verkar. Nätet bubblar av folks privatliv, nu även mitt. Nej, ni kommer inte att få något skvaller. Inga privata detaljer, inga foton från mitt kylskåp. Inga skandaler om det nu skulle dyka upp några sådana i mitt liv. Istället vill jag berätta om hur det är att vara ung tjej på en teknisk högskola. Hur det är att vara en av några få procent tjejer som pluggar på en datateknisk utbildning och hur det är att vara ordförande i en datorförening (attans, nu vet ni vem jag är). Hur det är? Roligt varje gång någon underskattar mina kunskaper, roligare när de försöker förklara sig efteråt.
Detta kommer att bli en dagbok om mina intressen (konst, kultur och datasäkerhet) och om min vardag fylld av studier, det nyss påbörjade examensarbetet, studentliv och diverse märkliga ströjobb.
Så, nu ska jag sluta tentaflykta och plugga till min tisdagstenta istället. Vi hörs. Over and out från ovädrets mitt. Er reporter som befinner sig i händelsernas centrum lovar att hålla kontakten.
Kommentarer
Trackback